En onsdag i maj ....

... bläddrar jag i en gammal Husmodern från 1928, inköpt på loppis någonstans i Dalarna, det var under resan  norröver tillsamans med pv för flera år sedan.

Det är helt sanslöst så vackra tidningarna var då!
Titta på omslaget bara!

Och så alla underbara annonser .., och man undrar i sitt stilla sinne om nånting egentligen har förändrats för oss kvinnor ...?

 

Tar man sig en titt i nutida damtidningar, så är väl egentligen allt ungefär som då, frånsett dom småländska hembiträdenaq, dom som var dom "mest omtyckta av alla".

En annorlunda morgon ... 

L ä n g t a n ....

P4-nyheterna berättar om en explosion i en gruva i Turkiet och jag ligger i sängen och lyssnar till en gråtande och förtvivlad mamma vars son finns någonstans i gruveländet och det är inte alldeles svårt att tänka tanken om det vore ens egna barn, eller ens bror eller man.
Så mycket förtvivlan och oro!

Och sen kommer nyheten om filmaren Malik Bendjellouls plötsliga bortgång.
Trettiosex år.
Mitt i livet!
På alla bilder av honom ser han ut att vara så oändligt snäll.

Sist av allt tittar jag på Gomorron-tv där Maud Olofsson uppenbarligen har skämt ut sig i en intervju i Aktuellt. Går hon med högburet huvud och handlar i affären idag, eller ...?

Ja, sånt kan man tänka på en regnig morgon i mitten av maj.

Idag var det tungt ...

Men snabbaste tiden hittills. 16:34

Däckade när jag kom hem ... och tack och lov att pv gjorde mig sällskap längs vägen.

Ett Strong Pill har använts.

Tidigare tider: 

Söndag förmiddag:   1.14 km, tid 23:51

Söndag eftermiddag: 1.14 km, tid 17;23

Måndag förmiddag:  1.14 km, tid 17:51

Måndag 15.30 .....,    1.22 km, annan sträcka och mycket prat med knäoperad granne, väldigt trivsamt ...: tid  37:29

Tisdag 19.00, 1.14 km, tid 16:34.

Det bästa för mig .....

Ikväll eller i morgon tänker jag ta ett dopp i havet.

Bara så ni vet.

Fjortonde juli ...

Alldeles nyss hemkommen från ett besök i affären.
Som vanligt blir det småprat med kunder som står i kö vid charkdisken eller i kassan .., och så dyker chefen upp och säger att hans hustru - tillika medarbeterska - sitter på kontoret, så jag tar kundvagnen med mig ut på lagret och tittar in till Bodil.

Det var Bodil som satt vid min säng på sjukhuset när jag vaknade - det var väl två dagar efter själva operationen -, hon satt där alldeles tyst och bara log så varmt och jag började nästan att gråta, så rörd blev jag.

Nu sitter hon framåtböjd över schemaläggningspapper och jag slår mig ner på en snurrstol och så blir det en bra stunds prat. Mest om knäet, men också om hur jag ser på sommaren och framtiden och jobbet, ja, sånt.

Om det pratar vi rätt länge och jag säger att ..."ja, jag är ju sjukskriven till och med den 11:e juli, men om jag finge börja den 14:e och så arbeta halva min tid  under två veckor, därefter två veckors semester och sen enligt mitt ordinarie schema, är det okej för er?"

Det är det.

Skulle nånting sedan krångla, så är det lätt att ändra.
Och så kommer jag ihåg Englandsresan!

"Du glömmer väl inte att vi ska till London, pv och jag .., det är i mitten av september ...?" säger jag och Bodil antecknar.

Sen är jag klar och kör hemåt.

Överallt blommar fruktträd och där är hägg och maskrosor och vid ett hus ser jag ett stoooort körsbärsträd fullkomligt ÖVERSÅLLAT av rosa blommor .., jag tror aldrig att jag har skådat nånting så vackert!

Och nu är jag hemma och ska fixa middag och ta mig en promenad, ja, vad det lider.

På Sal 1 kan man ...

... ja, eller i dagrummet, där kan man ägna sig åt att läsa om kvinnor i väglöst land, en bok som jag fick av den generösa Eva i Tyresö och är författad av Lilian Ryd, född 1949.

Här får man som läsare ta del av kvinnors hårda slit och kämpande i "det väglösa landet", ofta i fjällvärlden. Oj, oj, oj, vilket hårt liv och detta är ändå inte längre tillbaka än till min mormors uppväxt, ja, även min mammas!
Men det är inte bara hårt arbete och ett evigt slit, här vimlar det av starka kvinnor som - ofta med värme i hjärtat - tittar tillbaka på delar av sitt liv.

Sommaren 1932. Då var min mamma 11 år. Längre bort i tiden är det inte.

Hulda Norlin, född 1906, mjölkar kossan Gullros i sin sommarlagård i Granön, Nederluleå socken.
Och så får vi veta att Hulda är modern .., hon har skaffat sig en nymodighet - gummistövlar -!

Den här boken är en riktig pärla och kommer att bli ett av priserna i Uppmuntringslotteriet.
Tack Eva!

Om författarinnan kan man läsa här.

Tisdagsfönstret ...

Under ett besök i Hallstahammar passade Ulrika (gårdagens födelsedagsbarn) på att ta fram fönsterhåven, den hon så ofta har med sig!

Det här blev fångsten och här hittade hon det.

Och så ett kvällsfönster från Portugal ...

Hej Elisabet,

Här kommer ett fönster fångat just i kväll.

Utsikten genom vårt köksfönster är förförisk just nu, liksom doften från klätterrosen som nästan är på väg in. Det som blommar i bakgrunden är en rosengeranium.

Maj är en så ljuvlig månad!


Hälsingar annannan.

Kväller ....

Äppelblom ....

Ja, vad säger man.

Dagboksinlägg nr 2 ...

Går så snabbt jag kan.
Båda kryckorna är med, mest som stöd.
Vänsterfoten vill hela tiden dra sig utåt och när jag kämpar för att få den rak, strääääcker det och draaar våldsamt.
Blir inte trött någonstans.
Upptäcker sjutusen mördarsniglar.
Hinner inte prata med vare sig Ingegerd eller snigelmördaren Göran.
Får gå på vanlig promenad senare idag.
Pratpromenad.

Vid tretiden blir det ny promenad, nu med harry i koppel och ömsom lös.
Irriterande.
Vi möter en liten insektshund som kommer skuttande så glatt och hälsar på harry.
Han är också glad.
Sen vänster nere vid havet och uppför branta backen .., kustvägen .., in vänster .., pratar med kvinnan som också fått nytt knä - intressant -.
Plockar liljekonvaljer och syréner.
Är dödens trött när jag kommer hem.
Glömde pausa vid pratet med såväl lillhundens matte som knädamen.

Dagens fönster ...

Klockan 07.00 ... ser det ut så här när jag tittar ut genom sängkammarfönstret.

Mörkt blå himmel m ot havet till .., regnvåt asfalt .., Eckes lilla uthus och en kvinna med röd jacka som stavar förbi i väldig fart.

Och nu, några timmar senare, har regnet upphört och mellan varven tittar solen fram.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

"Laga mat är kul.

Laga mat till många är ännu roligare och när sällskapet består av en härlig blandning av personer i alla ålder är det som allra bäst.

Kaotiskt men med mycket glädje och många skratt."


// Elisabet säger.
Jag såg den här bilden på Instagram igår och fylldes av sån hjärtevärme. Det är det här jag själv saknar .., en stor familj som bor så där så man kan norpa dem kring ett rejält matbord ..., en morfar som sitter i röd tröja ..., flera småttingar och så all denna glädjen.

Det bästa för Babsan i Uppsala ....

... kan ju inte bli annat än det här ..., skriver Babsan.

(Vilken underbart sinnlig bild! skriver Bettan).

Ruta Ett sa...

Jag känner nästan doften! Jag köpt en bukett till mig på torget i lördags!Jag minns när jag var liten att mamma och jag tog tåget (!!!) till ett känt liljekonvaljställe och plockade och sedan for hem igen!

En heldag i skogen med picknick!

(Pappa var då i Stockholm på utbildning.)
Det tänker jag alltid på när jag ser liljekonvaljer. 

 

Elisabet säger: 

Hemma i Malå hade mamma planterat liljekonvaljer alldeles i närheten av en stor syrén. 

Konvaljerna spred sig lite .., några stånd kunde man hitta under stegen som gick upp till taket. 

 

 

Det bästa för Ulrika i Närke ...
som för övrigt fyller år just idag, måndag! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Jodå, nog finns det ljusglimtar i tillvaron, skriver stickmadamen Ulrika.
Här är tre glimtar .., Snöflinga, Lisen och Över-Greta.

Besök av alpackor ...

Och lamm och killingar!

// Det är i skrivande stund stört omöjligt att få länken till Ulrikas sida att fungera,  men så snart den gör det, ska jag lägga in den. 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa den här veckan var två saker.

Först beslutade jag mig äntligen för att köpa en ny overlockmaskin.  Den  jag har, har jag haft länge och den är stor och tar plats och väsnas onödigt mycket.

 

Jag har läst på och tittat på recensioner på lite olika märken. Jag har alltid varit en Husqvarnakvinna, mest för att min mamma alltid hade Husqvarnamaskiner. Egentligen kan jag ha vilket märke som helst, bara de syr som de ska och inte krånglar. Dessutom ska det vara lätt att få tag på service och reservdelar om det skulle behövas och bara sy och sy och sy...

 

En maskin, som överallt får väldigt gott betyg var Janome, en japansk maskin. I lördags gick maken och jag till affären och skulle inköpa en sådan.  MEN jag fick ingen med mig hem.

De har sålt för många, så du får beställa en. Den kommer i början av juni. Nu är det bara att vänta, men jag längtar...

 

 

Det andra jätteroliga som hänt är att maken och jag överraskades av sönerna, som bokat bord på fina restaurangen Puta Madre åt oss nästa lördag och dessutom bjuder på kalaset.

I kuvertet låg bokningen och pengar och på utsidan står det “För allt vi ställt till med genom åren”. 

 

Jag vet inte riktigt vad de syftar på, men de sa att vi alltid ställer upp och är fantastiska och schyssta med allt. Såna underbara pågar de är alla tre!

 

Det var det bästa för mig!

Kram
Ann.

Det bästa för Turtlan i Värmland ...

Snart så kommer båten i sjön. Det har putsats och fejats i helgen. Oljat relingen och lackat lister blev också gjort.

Så snart snart så. Nu väntar vi bara på att båtmotormekanikerfirman ska fixa med drevet. Där propellern sitter ska något fixas.

Vi pratar om var vi ska åka i sommar. Planerar och funderar.

Snart snart.

Längtan är också en glädje!

Turtlan.

Är ni djupt deprimerade alla ....?

Finns där verkligen ingen liten ljusglimt i er tillvaro?

Jo, nån.

Ja, men då vet ni ju ....

Inte bara matte ...

... kan bli totalt slut på, det kan minsann harry också.

Ikväll sa det bara tjopp, så däckade födelsedagshunden och när han blir riktigt, riktigt trött .., då åker benen rakt ut i luften.

Det här var på många sätt varit en sån bra dag.

Mycket har hunnits med .., pv har jobbat med en massa grejs där ute och jag har plockat upp efter honom - verktyg och annat -, han har bakat och jag har förpackat bröd/bullar och diskat plåtarna .., jag lagade middagsmat och han diskade .., jag tog mig an nedervåningen och han klippte gräset. 

Nu har jag som en liten lista inför veckan som kommer.

Och så ska jag säga en sak, så ni är beredda: förhoppningen  är att dom här promenaderna ska fortsätta och då tänker jag lägga in den här Runkeeper-bilden på min sida, men det är enbart för min egen glädje och mitt eget kom-ihåg.
Bloggen är på många sätt min dagbok och jag vet hur less man kan bli när någon på Facebook eller i någon blogg blir fanatisk, går "all in" och inte gör annat än vittnar om sitt Nya Liv och helst vill omvända hela världen.

Så ..., när ni ser den där promenadrutan här på bloggen: glöm den!
Den är liksom bara till mig.

Om en härlig typ ....

.. kan man läsa här.

Och  Ann i Göteborg tipsade om den här bloggerskan. 
Underbar!