Torsdag ...
torsdag 2 november 2023
Dagens fönster ...
Ja, så kan det bli, att småfåglar vilka tittar in i vardagsrummet (om än det inte är det primära syftet med deras besök), kan också bli en fönsterbild.
Här är det talgoxen som är på besök. Jag tycker nog att den ser aningen luggsliten ut. Kanske ett äldre exemplar?
Det händer att Sigge sätter sig nära, nära fönstret och viftar med tassen mot den fjäderprydde besökaren, men oftast blir det bara att kort försök, så där för att om möjligt få sig lite fågel till middag.
Bilden är härifrån.
onsdag 1 november 2023
På kvällen ...
Utrikesbyrån på SVT2 (bästa Rebecca Randhawa som programledare) .., eld i kaminen och pv som har borstat mitt - inte längre långa hår -. Inga tovor numera. Tyvärr tog jag bara en borste i högen och den visade sig vara så vass, så vass, aj, det var en miss!
Vad pratar vi om?
Om beställningen av elementet .., om där finns något varmvatten till duschen i morgon .., och om alla morgontidningar jag fått fatt i till Hilda - inför flytten - (att packa porslin i). Hon flyttar till en större lägenhet, men även den i Halmstad, endast ett annat område.
Tidigare i eftermiddag blev det en repris av SVT:s "Över Atlanten". Jag tycker om det programmet - verkligen - men där ser man ju också att allt möjligt kan tjorva och krångla till det ombord -. Den här serien har helt förändrat min bild av Maria Montazami, ni vet, hon från "Svenska Hollywoodfruar", en serie jag inte har sett ett enda avsnitt av, men likväl hade jag gjort mig en bild av den här blonda kvinnan, uppvuxen i Västerås (kanske bekant till Rexxie ...?).
Så himla trevlig, snäll och omtänksam hon har varit ombord på segelbåten!
Vad lär man sig av detta ..? Jo, att det här med förutfattade åsikter inte är något att hänga i julgranen.
Annat?
Pratade med Eva i Tyresö, mest handlade det om läkemedel. I min dagliga dos finns ett antal piller och jag tänker ofta - eller ser för min inre syn - hur dessa små piller seglar omkring i magen och funderar åt vilket håll dom ska och se där, där kom ett nytt piller, oj, så ensam den kanske känner sig .., och vart ska den ta vägen ...?
Och kanske frågar ett piller det andra vilken uppgift den har ...? Jaha, du ska sköta om den biten, själv har jag hand om hennes blodtryck!
Eva såg det på e x a k t samma sätt, eller .., hade tänkt samma tanke!
När det strular ....
Onsdag.
Först blir det läckage på elementet i badrummet, det som funnits i huset sedan evigheter tillbaka.
Det har helt enkelt rostat sönder längst ner och det stillsamma droppet som vi knappt upptäckte, det blev till något annat och till sist kunde pv stänga av vattnet helt, just till det elementet.
Jag tröstade honom och sa att det är ju ingen katastrof .., det är ju inte iskall vinter ännu och blir det ju dessutom nästan aldrig här.
Därefter gick pv in i pannrummet och rörde lite på ett rött vred - riktigt varför vet jag inte - och då töms hela tanken på vatten, men inte på stört.
Rent omöjligt visade det sig vara att stänga till samma vred ..., och nu är goda råd dyra.
Kallvatten har vi, men varmvattnet kommer ju att ta slut. Och tankarna rymmer tillsammans 1000 liter. Nu blir det till att försöka få fatt i en rörmokare som har tid och lust och det brukar inte vara det allra lättaste.
Det är förstås detta som är krånglet när man är husägare (det är inte jag) och inte kan ringa vaktmästaren. Nå, det hade kunnat vara värre. Vi hade kunnat vara födda i Israel, Ukraina eller på Gazaremsan och då är detta bagateller. Ändå tycker jag synd om husets herre, det ska erkännas.
Dagens fönster ...
Så kom fågelmataren upp igen, efter att ha legat undanstoppad under sommaren.
Oj, vilken fest det blev!
Pilfinkar, nötväckor, talgoxar och som här, en liten entita, flyger fram och åter för att få sig några frön.
Flitigast är pilfinken, som tar upp plats och gärna vill vara i fred.
Kaxigast är talgoxen.
Mest försynt tycks nötväckan vara.
Nu inväntar vi bara hackspetten.
(Killgissade på en-tita, jag vet inte varför .., kanske för att här vimlar av enar, men inte såå många tallar.)
tisdag 31 oktober 2023
"Lätt regn ...."
... läste vi hos SMHI igår och det stämmer bra det.
Medan pv sitter vid pianot och övar på sånger inför adventskonserten, den här ljuvliga sången till exempel .., tar jag Harry på promenad mot havet till.
Sov förfärligt dåligt natten mot idag (gick ned och tog mig en halv smörgås, men inte ens det hjälpte ..., lyssnade sedan till Kinapodden som numera känns som en god vän) och det - att vara vid havet - är som ett reningsbad.
Harry fick lulla på lite som han ville och jag häpnade över allt det vackra runt omkring oss.
Sen hemåt. Pv hade då bakat såväl bröd som gifflar; allt låg under bakduk och doftade överjordiskt, så där som nybakat alltid gör, men just i skrivande stund, motstod jag frestaren.
Därefter varmrökt lax till lunch, tillsammans med Ugglarp Grönts underbara morötter som inte är så vansinnigt söta, kokt potatis, romsås och salladen på strimlad röd, - och grönkål, pressad citron, solroskärnor, äppelbitar och lite olja. Rester från gårdagen, alltså. Det bästa med salladen, det är att den håller sig fräsch i flera dagar!
Pratade med småttingarnas mamma igårkväll och har smajlat för mig själv åt det hon berättade.
Han som är storebror och drygt 4 år, hade meddelat att han verkligen inte tänkte gå till förskolan och "jag tänker INTE lyda några regler!"
Lite kände jag igen det från min egen barndom. Minns när mamma berättade att jag - i ungefär samma ålder - tog en glasskål med russin i och helt medvetet tömde innehållet på mattan i vardagsrummet.
Hur mycket än mamma sade till mig att plocka upp russinen, hade jag bara stampat i golvet och sagt "Nej!"
Till slut hotades det med smisk i rumpan om jag inte lydde. Det blev smisk, förmodligen en dask i ändalykten, men jag minns det inte själv, ja, i alla fall gjorde det inget större avtryck.
Och om det hjälpte inför framtida protester? Knappast. Jag vet att även fyraåringens farfar fått smäll i rumpan, men då med en kvist.
Jo, så kunde det vara förr i tiden. Kanske ligger det obstinata i generna. Arma barn!
Äntligen ...!
Fann detta i min inkorg på morgonen.
Dagens fönster ...
Om det nu vore så att jag hade valt att resa till Porto och då strosade omkring lite på måfå och råkade passera det här skyltfönstret, då hade jag garanterat tänkt att "hit måste jag gå i morgon och se vad som erbjuds!" Vilket lockande fönster!
Den som gick förbi just där, var förstås annannan.
Tack som tog upp håven! säger jag.
måndag 30 oktober 2023
Och så ett eftermiddagsfönster ....
... från Ejdervägen i Stensjö.
Utsikten är från köksfönstret och idag har det varit 11 plusgrader och riktigt skönt ute.
Kaninen och målningen med lönnlöv kommer från Lill-Karin i Tyresö och målningen från Britt, 94 år.
Slog mig ned i trädgårdsstolen på västersidan .., njöt av luften som var ljummen och av allt fågelkvitter!
Och tänk, ekorren kom på besök också!
Hopefully köper pv en säck solrosfrö i morgon, när han ändå ska köra in till Halmstad till kören.
Någon undrar säkert vad det delvis grönmålade bordet gör där borta vid slänten.
Ja, det undrar jag också. Vi ställde det nog där när vi klippte gräset och behövde frigöra plats.
Visste ni ....
... att rollatorn (sorry, jag har nog alltid skrivit rullator med u ...) uppfanns av Aina Wifalk, född i Lund, men död i Västerås ?
Nej, det visste i alla fall inte jag, men kanske att jag hade en aning om att det var en svensk idé.
Så här står det i tidningen (?) Vårdfokus på nätet: 1978 lämnade Aina Wifalk in idén till en statlig utvecklingsfond. Hon fick pengar och kontakt med ett företag som gjorde konstruktionen och tre år senare drog tillverkningen igång. 40 år senare är det många som tar sig fram – och har fått bättre livskvalitet – tack vare Aina Wifalks uppfinning.
Här kan man få se hur denna Aina såg ut.
Mer att läsa om denna fantastiska kvinna kan man hitta här hos Wikipedia. Och för att detta fantastiska hjälpmedel skulle vara tillgängligt för så många som möjligt, tog hon aldrig patent på den!
Ny vecka, ny giv ...
Måndag. Skjutsar pv till vårdcentralen i Getinge och medan han är där inne och får veta resultaten från provtagningen, sitter jag och Harry i bilen och väntar.
Lyssnar till P4-Kristianstad. Det gör jag ofta, fråga mig inte varför.
Människor kommer och går, nästan alla är äldre, någon har rullator.
När husets herre återvänder, får jag veta att han fått recept på ännu en blodtryckssänkande tablett. Nu har han två.
Tar Hemköp på hemvägen. Vid grönsakskylen står en äldre-äldre dam och jag ursäktar mig och frågar om jag kan ta några paprikor .., kvinnan står precis framför dörren till kylen.
Jodå, det går bra.
"Dig känner jag igen, du har arbetat här, eller hur ..?" säger kvinnan och ler så varmt.
Jo, så var det ju och hon berättar att tidigare bodde hon i Getinge, men så blev det flytt till Haverdal och här har hon bott sedan dess, det måste ju vara kanske tio år allt som allt.
"Första gången jag kom in i affären, då stod du på en stege ..", fortsätter hon.
Visst är det förunderligt, det här med vad man minns!
När det är dags att betala, hittar jag inte mitt betalkort. Letar i plånbokens alla fack, i kappfickorna, i bilen, men kortet är borta. Glömde jag det på golfkrogen? Nej, säger ägaren Jonas när jag ringer honom, där fanns inget kort.
Letar hemma .., i bilen, under sätena, kollar återigen plånboken .., klänningsfickorna .., men icket. Bestämmer mig för att ge det hela ännu en dag. Är det borta i morgon, blir det spärr. Stänger kortet tillfälligt och precis då kommer pv gående in i vardagsrummet där jag sitter och se där .., kortet låg i hans bröstficka!
Så skönt!
Och nu ska jag titta på film. Den här.
Harry sover djupt ..., vaknar inte ens av att jag säger hans namn.
Dagens fönster ...
Så här skriver avsändaren, som är Monet:
"Vår Maine Coonkatt Messi (jo, det är en flicka trots namnet!) framför fönstret på vår inglasade balkong på tredje våningen i Norrtälje. Mitt i centrala staden men med ett vackert skogbevuxet berg utanför knuten.
Nu har vi flyttat till marklägenhet med uteplats och skogen och havet runt hörnet och relativt bilfritt. Hur det ska gå för denna forna tvååriga innekatt som vi nu inte kan hålla inne längre undrar vi nervöst. GPS-halsband och sele med koppel för uteträning är inköpt. Det här är jaktkatter så det lär nog bli en och annan mus framför altandörren framöver!
Hälsar
Monet."
// Så fin katt och tack för fönsterbidraget! säger bloggmadamen. Och här en länk om just den här kattrasen.
Dagens fönster ...
Den 20:e oktober kom den här bilden från Exeter i grevskapet Devon i sydvästra England.
Den som hade håven redo var madamen i Porto.
Tack annannan!
söndag 29 oktober 2023
Dagens fönster ...
Här ännu ett fönster från Skellefteå landsförsamlings kyrka, där en utställning med glaskonst pågick mellan den 30/9 - 1/10.
Konstnärens namn är Ulrik Kvist och om den mannen, kan man läsa här.
Tack ellem! säger jag.
lördag 28 oktober 2023
Dagens fönster ...
Hon hade fönsterplats och kunde titta ut över Pyrenéerna och tänk, att hon kom ihåg att ta fram fönsterhåven!
Tack annannan, som var en av dem som bums hörsammade min "ont-om-fönster-tillvaro!" hälsar Elisabet.
(Rekommenderar verkligen att läsa hennes inlägg med rubriken "Bara i England." Särskilt kommentaren från signaturen Tolkia. Jag blev sååå varm i hjärtat! Vilka härliga människor som finns på vår jord!)
fredag 27 oktober 2023
Fredag ...
Ännu en ganska fin dag. Inget regn, ingen direkt kyla. Luften är så mjuk och len; tänk, jag tänker att den ofta är det, ja, när ljuset är så där blåtonat. Blått utan att vara kall-blått.
Och var gång vi går johanssonrundan ser det annorlunda ut. Hela tiden växlar ljuset ., ena dagen är det högt vattenstånd, nästa dag är det lågvatten och man upptäcker att det som liknar små öar liksom har tjoppat upp och dagen därpå är dom som borta med vinden.
Ön som ligger till höger i bilden, kallas Fågelholmen.
När pv skulle göra sin första Klassiker, då tränade han simning genom att utgå från badklipporna (just ovanför grinden, den närmast land) och så simmade han runt, runt fågelholmen, till accompanjemang av skrikande fiskmåsar, vilka var omåttligt irriterade på den där envetne typen som dök upp med jämna mellanrum.
Nu är det fredagkväll.
Pv har kommit hem från jobbet i Trönninge (9:or ) och han står här vid kaminen och berättar om hur svårt (rent av trist) det kan vara att komma till skolor där det liksom inte finns någon struktur och ingen plan alls för vikarier (hade varit perfekt med t.ex en vikariepärm med klasslistor etc) och framför allt förstår man hur helt olika det kan vara .., hur mycket det kan skilja mellan olika skolor. Till syvende och sist måste det väl ha med skolans ledning att göra, tänker jag.