Dagens fönster ...

... speglade sig i dörren här i vardagsrummet igår. 

Så egentligen var det ju gårdagens fönster.

Onsdag ....

Det är klart att man ska vara tacksam för alla årets månader och man känner sig nästan som en månads-mobbare, men ..., november är så mörk, så mörk. Det beror såklart även på att vi inte ser några gatlysen eller ljus från vårt boningshus.

Nåväl, om en månad vänder det. Bara vetskapen om att så blir det, gör att det blir lättare. 

Igår såg det ut så här när solen började tänka på att göra kväll. Sååå vackert var det!

Efter att ha legat vaken till halv fyra natten mot idag, börjar jag äntligen - nu kvart  över tio - att känna mig som en människa. Ska nu klä om och hjälpa pv lite röjning. Vi har hyrt en släpvagn med galler från affären .., ja, det är det vanliga, garaget ,-).

Dagens fönster ...

Igår gjorde jag ungefär så där som Stationsvakt gjorde för ett par år sedan .., han strosade omkring i olika städer och samhällen runt om på vår jord, ja, via Google Maps, alltså. Det är ju så helt fantastiskt intressant! 

Innan vi åkte till Cornwall gjorde jag sammaledes, klickade in namnet på vårt AirBnb-boende i lilla Millbrook och "vandrade" längs bygatorna. När vi sedan kom körandes dit, kände jag genast igen mig. 

Igårkväll gjorde jag sammaledes, men då i Vilnius. Upptäckte en georgisk restaurang nio minuters promenadväg från hotellet ...., kollade menyerna ., tänkte, hjälp så intressant .., vandrade vidare .., ja, lite så där. 

Likadant var det när vi besökte Liverpool. Det är därifrån den här bilden kommer.

 

Emil var ju med oss och vi tog en fika på Tate Café och allt kändes bra. 

Så roligt att resa tillsammans med ett vuxet barnbarn!

Är jag den enda .....?

Säger till pv att visst är det skillnad  på nyhetsuppläsare i SVT nu, i jämförelse med tidigare år?

Sååå himla propert klädda numera! 

Såg även en bild från Sveriges Radio där den eminente programledaren Mikael Kulle satt i kavaj och slips och sände från P1-studion! 

Stiligt!

Och så en ny måndag ...

Läser mejl från min syster i Australien. Från att ha varit halvt döende för ett par år sedan, brutit närapå alla kroppens ben och krossat bäckenet och därefter varit mer eller mindre "ämlig", är hon nu den mest effektiva människa jag vet. 

I varje mejl berättar hon om dagens sysslor. Hon har räfsat på tomten, rengjort fågelbadet, putsat alla fönster, klippt ner vinrankan, rensat ogräs, ja, det aldrig slut. 

Visserligen får hon dagen därpå förfärligt ont i sitt ena ben, men det går ju förhoppningsöver, skriver hon.

Hennes tre år äldre syster i Skåne, lever ett helt annorlunda liv. Enligt egen utsago tillbringar hon mycket tid i den härliga hörnsoffan och hon läser Skånska Dagbladet från första till sista sidan och löser korsord. Tar det mer som piano, helt enkelt. Jag förmodar att hon kommer att överleva oss alla.

Själv har jag tagit en härlig promenad tillsammans med Harry. Vi sneddade över gårdsplanen på Stora Stensjö, förbi alla hästarna som är så nyfikna och så in i fårhagen som, sedan en tid tillbaka, är helt tom på får. Då är man liksom på toppen av åsen. 

Smala  stigar där fåren trampat hela sommaren. Och miljoners fårlortar.

Det vita huset med grått tak kallas allmänt för Tullhuset, riktigt varför vet jag inte. 

"Tja, jag tror att namnet härrör från den tiden när en massa sten och tegel levererades nerifrån hamnen ..., kanske var det då någon slags tullstation?", säger pv. 

(Nu har jag kollat upp det hela med Lennart, han som är uppvuxen här i Stensjö. Jodå, så var det. Stenen fraktades på pråmar ut till Fågelholmen, den där pv simmade runt, runt inför Vansbrosimmet.)

Går man längs stigen på husets hitsida, är man snart vid X-grinden och därerfter är det nerförsbacke mot havet. 

Harry lullar på lite som han vill när vi går här, samtidigt som han håller koll. 

"Är du med matte ...?" 

Jo, hon är med. 

Gud, som jag älskar den hunden!

Kommer hem. 

På familjechatten får vi veta att exet nu har genomgått sin första grå-starr-operation .., och pv, han sitter vid skrivbordet och letar en anteckning till Kyrkokören .., och Harry har tagit siesta. 

Till vänster här syns min skärmbild på datorn. Bilden togs i somras eller höstas vid den så kallade "Morgonbryggan" i Torekov. 

Där tog jag minst två dopp per dag. Ser ni mannen längst till vänster som får en klapp på kinden av sin fru? Så glad jag blev att det råkade komma med på bild, för det var inte meningen. 

På bildskärmen finns även mindre bilder, såna som jag kallar för hjärtevärmarbilder. 

Det här  är en av dem. Mamma som på den geriatriska avdelningen på Ystad lasarett får besök av Anders, som då går på gymnasiet alldeles intill sjukhuset. 

Och en somrig bild, tagen från toppen av Tjamstabacken hemma i Malå, är en annan som alltid finns  på bildskärmen.

Nu ska jag ta mig an Svenska Dagbladets korsord som vi löser tillsammans, pv och jag själv.

Dagens fönster ...

Grannen Annelie, hon som ibland tar sig an Sigge och ger honom mat och kärlek när vi är bortresta, har kvar sin lägenhet i Stockholm och detta är vad hon kan se när hon tittar ut. 

Så totalt underbart! 

Tack Annelie att jag fick låna bilden!

Dagens fönster ...

... var en gång mitt och det var förstås i lilla ettan i Ystad. 

Pappershästen var en adventshälsning från Anja Notini och den trivdes så bra där bland småänglarna.

Underlig dag idag. 

Det känns som om jag har svagström inuti kroppen. Diskar och far fram med dammsugaren. Byter överdrag på soffan Ektorp och upptäcker sand mellan dynorna. Fyller på med mat till fåglarna. Harry som inte har kräkts i natt, ska även idag få kokt kyckling med ris. 

När allt är klart, ligger jag raklång och läser Elin Grelssons roman "Inget ska växa över mig". Elin är dotter till bloggvännen Eva på Frösön - numera Rödön - och jag tycker om sättet hon skriver  på, Elin, alltså. 

Somligt känns igen. 

Känslan av att ha lämnat en tillvaro för en annan, i hennes fall Jämtland för ett nytt liv i Stockholm. 

Kanske också känslan av främlingskap såväl "hemma" som i allt det nya. Detta att befinna sig mitt emellan.

Nu Vinterstudion.

Resumé över en vanlig lördag i november ...

Kyligt ute hela dagen, men vackert. Frostigt. En sol som svingade sig över kullen mot söder, i alla fall lite, lite. 

Skivade äpplen tunt och slängde ut till koltrastarna. Ingen ekorre på besök, så långt jag kunde se. 

Pv kom hem vid halv 1, då var alla bommar på land. En i bom-upptagargruppen låg hemma i feber, och får förmodligen ta sig an att skrapa "bojarna", dom som sitter längst ut på bommarna. 

Där brukar vara mängder med havstulpaner och musslor, men är inte svåra att skrapa bort. 

Harry som fortfarande är lite krasslig, har idag fått äta kokt kyckling och för att han ska få i sig vätska, får han även kokbuljongen och kokt ris. Lite kokt  fisk har han också fått.

Och nu deppar blomlåde-blommorna. 

Får försöka tömma dem i morgon - lådorna, alltså -. 

Tack ni blomster som så generöst skänkt oss så mycket glädje under flera månader!

Viktigt! Vi får inte  glömma att titta på det  sista avsnittet av "Saknad, aldrig glömd" som visas ikväll, kl 21.55.

Lördagmorgon och Dagens Fönster ...

Igår blev det ett besök på Halmstad Bibliotek, som är så vackert så det är inte sant! 

Längs båda långsidorna av biblioteket satt besökande och läste eller bara tittade ut över Nissan. 

Det blev fem böcker som fick göra oss sällskap hem. Två som handlar om Vilnius historia och tre romaner,utvalda mer som på måfå. 

Saknar bibliotekarien hemma i Malå - då i min ungdom - hon som visste precis vad jag tyckte om i bokväg - vi hade samma smak - i alla fall när det gällde böcker.

Här bild från bibliotetets kortsida, med vy över Nissan  såklart, men också in mot centrum. 

Lördag idag. Pv är i Skallkroken och kämpar med bomupptagningen .., det är minusgrader och isande kyligt ute. Medan mitt ägg kokade, gick jag ut i bara nattlinnet och gav småfåglarna mat. Tänkte att .., nu gäller det att inte trilla och bryta något ben eller slå i huvudet, så där så man hittas på gräsmattan liggandes i nattlinnet. Hu! Jag rodnar enbart vid tanken.

På programmet idag .., Vinterstudion förstås .., och kurering av det som tycks bli en rejäl förkylning. Är sååå raspig i halsen. Det är många vänner nu som är krassliga, inte minst Hedgrenskan i Trelleborg som legat däckad i flera dagar. Krya på dig Kerstin!

Dagens fönster ...

.... fångades i november månad år 2014. Efter ett besök hos min syster ute på landet, passerade jag Färingtofta kyrka, vände om .., parkerade bilen och gick ut för att ta mig en titt. Och fånga fönster. 

Sällan eller aldrig hade jag skådat så mycket buxbom som just där! 

 

 Och där ligger stoftet av riksdagsmannen Jöns Carlsson som var född i Koholma.

Men där fanns även en vacker sten till minne av Hilda Anderssson som  n ä s t a n  han fylla tretton år. Vad drabbade denna Hilda? 

Här kan man läsa lite mera om den vackra kyrkan.

Apropå det här fågelquizzet ....

Så landade en underbar kommentar så där på slutet. Läste det och loooog. Blev så glad. 

Bilden tog jag här nere vid havet. 

 

Det var som att se en film. Tack Pernilla!

Här kommer det: 

Båthuspernilla sa...

Även om det bara är ett sommarställe så har jag tillbringat varje sommar vid vattnet och intresserat sett sjöfåglarna och lärt mig deras egenheter. Knipan som är så skygg att den lämnar sina ungar när vi kommer med båten, oavsett hur försiktigt och tyst vi kör med elsnurran. Ljudet från vingarna när de flyger.

Viggen som får sina ungar senare än de flesta andra. Det var en upplevelse den sommar när en gräsandsfamilj utökats med en viggunge. Det var ett nöje att ligga på bryggan och titta på medan gräsandsungarna betade från ytan och bonussyskonet simmade längs botten i tångskogen.

Jag saknar de stora ejderflockarna och deras kockande på sommarmorgnarna. Numera blir jag glad om jag ser mer än 7 ejdrar samtidigt.

Storskraken som har stora kullar, uppåt 16 ungar är inte ovanligt, jagar tillsammans i familjen. De simmar i bredd med huvudena under ytan och för småfisken in i en vik där buffén sen är uppdukad.

Ett antal somrar hade jag en knölsvan som kom när jag visslade och åt ur min hand. Det var en hane och när ungarna kläckts kom han förbi med hela familjen och visade upp dem. Jag döpte de vuxna fåglarna till Lennart och Naomi.

Jag skulle kunna fortsätta vidare, men ska inte uppta för mycket utrymme här. (Du hade mer än gärna fått fortsätta uppräknandet!).

Dagens fönster ...

.... men kom på plats senare än brukligt. 

Inte var jag trött heller, men det var väl annat som upptog tankarna. 

Mammografin, till exempel. 

Som vanligt var jag på plats minst nästan en halvtimme för tidigt, men det gjorde inget, ty den som hade tiden före mig, hade inte dykt upp. 

Alltså blev det min tur bums. Förra gången var sköterskan en man - ursprungligen från någonstans i Afrika - och jag minns hur vänlig han var och hur varma händer han hade. 

Nå, det kändes bra med en kvinna också och när jag sa "jaha, det är en kvinna idag ...", sade hon att "ja, nästan alla tyckte ju sååååå mycket om honom och han fick sååå mycket beröm, det får ju inte vi kvinnor på samma sätt." 

Undersökningen gick undan. Tjopp-tjopp på höger bröst och likadant på vänster. 

"Få se .., det var alltså på vänster bröst du hade en godartad tumör som opererades bort ..?, sa kvinnan och jag tänkte att ordet tumör använder jag aldrig - det är väl en slags förträngning - och jag sa att jo, så var det ju, det var bara en liten .., ja, nånting annat." 

Entrén till mammografin/röntgen/blodgivningen är så vanvettigt stilren och fin med gröna fåtöljer/stolar och det är så .., ja, snyggt, helt enkelt. 

 

På det lilla bordet i väntrummet stod den här krukan med konstgjorda anemoner. Egentligen tycker jag inte om plastblommor, men efter att ha sett dessa ..., kan jag nog lätt ändra åsikt. 

Sååå fina! Och påminner mig om mamma; hon som älskade anemoner!

Körde till Ankaret efter besöket i Falkenberg. Postade skidåkningstiderna till min syster, plus lite julgodis och Ahlgrens bilar, jo, men det kändes bra. 

På väg hem upptäckte jag bussen som kom från Halmstad och i Lilla Skipås steg pv av och blev så förvånad över att erbjudas lift. Han hoppade glatt in och nu är han ute med Harry. Den senare har varit krasslig ..  kräktes rejält igårkväll och ville därefter sova hos husse, i hans säng. Hela dagen har han - Harry - inte gått att känna igen, men nu börjar han piggna till. Så skönt!!

Spridda skurar, men inget regn ...

Högtryck gör susen! Det har man ju vetat tidigare, men det blev verkligen påtagligt just idag. Inte direkt solsken, men hög, klar luft. 

Nästan vindstilla. 

Pv cyklade till Gullbrandstorp och åkte rullskidor hem, men ack, hans klocka stannade innan han var hemma, så nu vet han inte tiden .., aj, aj, den som antecknas så noggrannt i hans block!

Han berättar om glädjen i att vara i just Gullbrandstorp där han varit så ofta (i vintras som mentor för någon klass) och där han känner till hur det fungerar. Nu ska han vara någon slags resurs och hjälpa till bland elever vilka upplever att dom behöver stöd i undervisningen.  

Själv kände jag glädje över att fiskbilen var tillbaka utanför affären .., att Lennarts fru tyckte att jag var ovanligt fin i håret (min pappas ständiga bekymmer att den yngsta alltid var så rufsig i håret och hur ofta tog han inte fatt i mig i farten och tog upp sin plastkam och försökte få styr på lockarna, helst skulle jag ha sidbena också!!) och sist, men inte minst, att jag hade ett så trivsamt handskrivet brev när jag vittjade postlådan. Tack Eva!

Så gjorde jag klart två A4-blad  - skrev för hand ned alla sändningar från Vinterstudion från och med nu till i slutet av januari. Det var alpina skidtävlingar och skidor på längden och tvären och skidskytte förstås (det bästa av allt!) alla med datum och klockslag - och plastade sedan in dem med vår lamineringsapparat. 

Dessa ska jag i morgon posta till min syster i Hörby, tillsammans med en påse Ahlgrens bilar, plus en påse Julskum - såna här skumtomtar -.  Nu har hon i alla fall koll på tiderna fram till slultet av januari, sen får jag göra nya. Och nej, hon läser inte bloggar och det är ju en evinnerlig tur, då hade det inte blivit någon överraskning.

Flera promenader med harry blev det också. Vi går nästan alltid längs havet och ofta slår jag mig ned på den (enda) bänk som finns .., eller på en större sten .., och så sitter vi där och åtminstone jag själv tittar ut över havet och världen. 

Igår såg jag ett fartyg på väg norrut, som tydligen bogserades av ett annat. 

Tänkte på oljeutsläppet i Blekinge och vilken katastrof det blev. Tänkte också om samma sak skulle hända här .., det är ju sannerligen inte en omöjlighet. 

Jag undrar hur många fartyg som passerar här, mot norr eller söder .., dagligen?

Nu ska jag avlösa pv med SvD:s dagliga korsord. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Det var den 11:e november 2013 som pv inte höll sig på cykelbanan ("bara en liten snutt på vägen", sa han) och blev påkörd av en före detta rar och trevlig elev, ni kan ju tänka er så förskräckt den unge mannen blev! Det var dimmigt ute dessutom, så det var inte chaufförens fel och pv gjorde en luftvurpa och hamnade i diket. 

När han väl kommit upp, sade han till den arme chauffören som stod och höll om den påkörde, att "nej, nu ska jag cykla till jobbet ., åt vilket håll ligger nu Halmstad?"

Så tog han upp cykeln från diket, upptäckte att den var helt förändrad/förvriden i formen (en tid senare fick denna cykel skrotas), nej, det blev till att invänta ambulans och färd till akuten i Halmstad. Efter diverse undersökningar och en halvdag i ett undersökningsrum, konstaterades att inget var brutet .., allt hade gått bra. 

Så här såg det ut när han kom hem. 

Av bilden att döma hade jag bjudit på kaffe med morotskaka och Harry var bara två år och inte hade vi skaffat någon Ektorp hörnsoffa .., pv:s mustasch var mörk (ja, inga grå strån skymtar på huvudet), så där som vore han spanjor .., och novemberkaktusen var på gång att blomma!

Våra nya fönster hade ännu inte kommit på plats, det skulle dröja ytterligare några år ..., och på den översta bokhyllan stod då ett inramat foto av en liten Emma i gul sommarklänning. Bilden togs under ett besök i Kungsbacka där vi satt under ett fruktträd och jag berättade hitte-på-sagor och hon lyssnade så andäktigt. 

Just så var det, den där olycksaliga dagen som ändå hade kunnat sluta betydligt mer eländigt.

Har man inget annat för sig ....

Så kan man ju testa sina kunskaper vad gäller olika fåglar. 

Man kan också öva sig i olika fågelläten, så är man beredd när våren kommer och man hör dem sjunga, men inte är säker på vem det är.

Här en länk som jag hittade på nätet.

Själv fick jag 28 rätt av 30, så nu ska jag öva lite mera.

Dagens fönster ... 

... fångades av Monet i deras nya seniorboende. 

En födelsedagsbukett från Monets mamma, finns med i bilden. Grattis i efterskott!  

När jag tittar lite mera på bilden, ser jag att fönstren öppnas inåt. Det vore ett elände för min del, jag som alltid har något av fönstren på glänt och sommartid på vid gavel. 

Kanske är det med tanke på att ingen ska trilla ut och hamna på marken vid t.ex fönsterputsning? Ja, apropå tidigare inlägg om hur man kan förhindra olyckor i hemmet, kanske särskilt för oss som inte är pur-unga längre.

Tack för fönstret! säger jag.

Morgonprat ...

När jag ibland om nätterna går upp för att kissa, trevar jag mig ofta fram i mörkret, i akt och mening att inte väcka pv med alltför stark belysning. I hans sovrum finns nämligen ett badrum.

Då går jag från mitt sovrum, via hallen och där till vänster finns ju trappan ner till nedervåningen och så är där då en "halvtrappa"  till pv:s sovrum (det som en gång var Hildas). 

Mer än en gång har jag tänkt tanken att oj, så lätt att kanske ta ett snedsteg och dråsa iväg nerför den stora trappan, något som för övrigt hände pv en gång.

Idag på morgonen ringde äldsta dottern, som vanligt på väg hem från nattens arbete på Danderyds sjukhus. Den här natten hade hon arbetat på kirurgakuten.

Jag frågade vad det mesta handlade om och hon berättade då att väldigt ofta kommer det in äldre patienter - ofta kvinnor - vilka nattetid stigit upp för att kissa och då - kanske lite yrvakna - ramlar och slår sig nåt hemskt! Det är stora sår i huvudet och det är utslagna tänder och så vidare. 

I vårt pannrum, t ex, där tänds takbelysningen med viss fördröjning - några sekunder bara - men tillräckligt för att det ska vara mörkt när man går in där och ofta ställer pv skor eller andra saker (en kasse med ved etc) just innanför dörren och flera gånger har jag sagt att detta är närapå livsfarligt, det kommer att sluta med att jag slår mig halvt ihjäl när jag snavar över vad-det-nu-är.

Nu ska här bli andra bullar av! Hädanefter ska jag tända lamporna när jag om nätterna behöver uppsöka toaletten och pv har lovat att inte ställa saker precis innanför dörren till pannrummet. 

Vi får se hur det hela avlöper.

Dagens fönster ...

... fångat av mig själv, här i landet Halland. Ett eternithus. Vem bodde där? Vem ställde den lilla skålen på fönsterbrädan ...?

Men  n u vet jag, det här om fåglarna!

Ja, alltså det  jag skrev om i ett tidigare inlägg idag; detta vad som händer med oljeskadade sjöfåglar och vart dom tar vägen när dom väl är rengjorda. Letade på nätet efter någon att fråga och kom till den här sidan. Mejlade till någon vänlig själ och den vänlige själen visade sig heta Magnus och svarade så här:  

"Hej Elisabet.

Fåglarna som är på flytt söderut släpps på andra sidan Skåne. Så även med eventuellt flyttande norrut, dessa släpps utmed Ostkusten typ Kalmar. Samtliga fåglar frisläpps för att inte återvända till det oljeskadade kustområdet.

Med vänlig hälsning Magnus."

//Har jag  sagt att jag  ä l s k a r  människor som svarar snabbt!

Fars Dag ....

 

Ivar Nilsson - hemma kallad för Ivar-Nicke -. 

En sån fin pappa. 

Det är nu fyrtiosex år sedan han lämnade jordelivet. Bilden togs hemma i Malå, vid Solviksbadet och under fotografiet - i albumet - hade mamma skrivit: "Bättre fly än illa fäkta". 

Under årens gång skulle jag få ett helt annat förhållande till bad, såväl i sjöar som i hav.