onsdag 29 november 2023

Onsdag och det bara strular och lite annat ...


Kanske smittar det av sig, detta att jag i grannarnas fönster ser den ena adventsstjärnan efter den andra och frisörskeeleven berättade att hon tog fram julgranen i början av november och jag höll nästan på att trilla av stolen! 

Inte för att det irriterar mig; var och en får förstås göra som den vill, men att man inte blir less

Idag på förmiddagen tog jag i alla fall fram dom elektriska ljusstakarna (tänker på dig Bert som är så noga .., jag brukar annars skriva adventsstakarna). 

Det blir fint. Känns lite tryggt och ombonat. 

Så började jag längta efter julmusik och tänkte att jag kan väl ta och uppdatera mitt Spotifykonto och spela John Rutters körmusik så det står härliga till, men se, då fungerade inte mitt lösenord. Jag undrar hur många gånger jag försökte ändra/uppdatera lösenordet och det ville sig INTE! Till slut ville jag bara gråta .., tänkte att nu har demensen verkligen slagit till på allvar och hela tiden kom jag till en återvändsgränd .., nej, resultatet blev bara "fel användarnamn eller lösenord". Det kändes som om jag skulle börja gråta. På riktigt, alltså.

Smällde igen min laptop och körde till affären. 

 Handlade några småfrallor med pumpafrön och en förpackning pepparsalami .., postade ett 3 A4 långt handskrivet brev till Inger i Skellefteå .., hejade på grannen och lite annat. 

Funderade på att köpa sill hos Andreas i fiskbilen, men avstod.

Åkte hemåt .., bryggde kaffe .., slog mig ned här vid bordet (med utsikt mot småfåglar som flyger fram och åter och hämtar frön) .., tänkte att nu får jag ta till det hårda artilleriet, så jag knäppte händerna och åkallade Vår Herre och förklarade att nu är det verkligen så här illa, kanske kunde han - även i dessa orostider - avsätta några sekunder och göra så att jag kommer mig in på Spotify och kan spela andlig musik, vad säger du om det, Vår Herre? (Helt ärligt kände jag mig nästan som jag tror att vår utrikesminister känner sig när han ska prata Natoansökans-godkännande med president Erdogan).

Jag tänkte att Vår Herre nog skulle skaka lite på sitt huvud och tänka att jo, jo, nu går det an att höra av sig .., senast var för några veckor sedan när jag hade varit på mammografi och blivit aningen orolig innan svaret kom och så nu .., detta! 

Men tänka sig, det fungerade! Plötsligt kan jag spela den allra ljuvligaste musik, till exempel "Les Cloches du Hameau" med Celine Dion och det finns faktiskt inte ord för hur glad jag blev! Och tänka sig, att Vår Herre har såna datakunskaper! (Ja, alldeles säker kunde jag ju inte vara ...).

Nu återstår endast att inhandla en liten högtalare som ger bättre ljud, sen är jag nöjd. Det får bli min egen julklapp. Och endast 1 timme kvar tills skidskyttestafetten för damerna börjar. Hurra! Hinner putsa ett fönster på insidan i alla fall.

Dagens fönster ...


Grönt är skönt och hjälp, vilka fönster! 
Bilden råkade jag snava över när jag letade efter något helt annat. 
Avsändare var madamen i Porto och det var många år sedan den bilden kom till min mejl. 


tisdag 28 november 2023

Det man minns ...


I alla fall om man född för ganska länge sedan. 

Ja, allt är förstås relativt, men ganska länge sedan är det ju ändå och allt detta kommer jag så väl ihåg.

Jag minns också min pappa som stod nere i pannrummet och med gasolbrännare rengjorde löparskidorna. 

Eller använde han gasolen när han vallade? Han hade en hartass att smeta ut underlaget med och när hartassen inte användes, låg den ovanpå vedpannan. 

Det hände att jag tog den lilla tassen och strök den mot kinden.

Jag kommer också ihåg vårvinterdagar när mina Elan slalomskidor stod lutade med husväggen - utanför köksfönstret - och hur det lät när skidorna rasade ner .., det där ljudet, det minns jag så väl. Skrapljudet.

Vilken glädje!

Minns ni hösten 2010 och det förfärliga gruvraset i Chile, trettiotre gruvarbetare blev instängda under hela sextionio dygn? Jag undrar om jag någonsin levt mig in i en olycka som då? Enbart tanken på att bli instängd, fyller mig med en sådan fasa. Fasornas fasa, helt enkelt. 

Bilden är därifrån .,. den svenske reportern som rapporterade hem. 

Men jag minns också den rent euforiska glädjen när arbetarna - en efter en - plockades upp ur gruvan och hur jag började gråta av glädje! 


Ungefär samma känsla infann sig när jag nyss läste att de indiska arbetarna vilka varit instängda i en tunnel, har räddats. Oj, så roligt för deras anhöriga och för de som kämpat för att få ut dem!

Bilden är från DN, fotografen okänd.

En annorlunda tisdag ...

Bilden: Nelly, på den tiden det begav sig. Lillpigan. Dement och snurrig.

Tisdag.

Strålande solsken. Blå himmel. Frost på marken och igenisade bilrutor. En fördel med el-bil, det är att det går jättefort att tina isen och få rutorna isfria. 

Det är ständig kö till fröautomaterna och ekorren tar god tid på sig vid den ena fröbehållaren .., ja, han liksom sitter på en gren och knaprar i sig det ena fröet efter det andra. På marken trängs nötväckor och koltrastar, en drös med pilfinkar och en liten rödhake som är så försiktig.

Och inomhus: nyheter från P1. Inget besked om Natomedlemskapet - eller rättare sagt - ett slags besked att vi nog får krusa herr Erdogan betydligt mera än vi har gjort och det bästa vore ju om herr Åkesson tog paus, så vi får detta avklarat. 

Förmodligen skrattar president Putin gott åt vårt dilemma .., åååå, bara rätt åt dem svenskarna .., nu får dom stå där och skämmas över att aldrig få veta när eller om dom blir medlemmar! Samma sak med Erdogan. Måhända har herrarna talats vid nu på morgonen, kanske gruppsamtal där även president Orban är med .., eller kanske igårkväll och det gäller att hålla ihop, säger Putin. Han har ju för övrigt fullt upp med att skicka asylsökande till den finska gränsen och cyklar ger han dem, här, varsågoda, titta bara hur generösa vi är .., och lycka till på färden och nu får Finland bekymmer, ja, vad ska man ta sig till .., man kan ju inte låta människor dö av kyla vid en stängd gräns och Putin blir ännu gladare och skrattar gott till kvällskaffet. Jo, jo, nu får dom allt .., Sverige och Finland!

Vid 10-tiden tar jag bilen och kör in till Halmstad. Det tar en knapp halvtimme. 

Parkerar vid slottet, använder mig av Easypark som är så enkel att hantera och det är rött ljus vid övergångsstället; en äldre-äldre kvinna och jag själv får stå och vänta en stund. Det blir lite småprat, mest om kylan. 

På Stortorget är reflexklädda män och kvinnor i full färd med att få årets julgran på plats. Torghandlaren säljer julkransar, amaryllisar och hyacinter och frukt som är lika dyr som i vanliga butiker. 

Kvart i elva har jag klipptid, men det visar sig att "min frisörska" är hemma och passar sjuka barn och när hon igår tog mitt mobilnummer föll en siffra bort och det har inte gått att nå mig. Om jag vill, kan frisörske-eleven (hon har gjort 600 timmar, men 1400 återstår innan det är dags för gesällprov) klippa mig och jag säger att det går bra.

Svart cape (hon kallar den för kappa) som snörs åt runt halsen och en spotlight mot ansiktet. Vacker känner man sig inte. 

Den unga eleven klipper mig i någon slags page och hon frågar vad jag har för intressen och om det är stressigt att vara pensionär och jag säger att en sak är säker .., stressigt är det  i n t e.  Tvärtom! Det är ju bara en hel drös med frihet. 

Faktiskt känner jag knappt igen mig, då, när det är klart. Där finns inte skymten av en lock, men dom kommer nog åter när jag har duschat. Nej, jag vill inte vara en dam. 

Så hemåt. Möter Postnords bil på väg till någon butik och jag tänker på dagarna efter Black Friday och hur totalt slut på man var om kvällarna, då, när arbetsdagen var tillända.

Två burar i vanliga fall blev plötsligt sex, sju eller åtta, ja, mer än så ..., och var skulle vi ställa alla paket och där var kunder som kom och undrade om vi kunde ta en titt och se om deras leverans kommit och "det är nog ett brunt paket", kunde dom säga och tyckte väl att vi kunde öppna alla burar och leta.

Och sen kommer veckorna innan jul och ännu mera paket och så förstås allt som ska skickas iväg! 

Å, att vara pensionär efter fyrtiosju år i butik .., alldeles oavsett hur mycket man älskat sitt jobb, det är som den allra största gåvan!

Köper ett nybakat bröd som fått namnet "Gourmet" och som blir perfekt till kaffet. Fortfarande soligt och fint ute. På soffan sover Harry gott. Snarkar högt.

Dagens fönster ...


"Hej!

Här kommer ett fönster fångat på gamla fina Karlstad teater.

Vi var där för att se ”Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann”. Så på sätt och vis fönster i dubbel uppsättning.

Före teatern hade vi bokat lite mat och dryck som serverades i teaterbaren på andra våningen.

I fönstret skymtar Klarälven och till höger ”under” lampan sitter Selma Lagerlöf staty.

Hälsningar från Turtlan."

//Tack Annica! säger jag. Och så fint med ljuset som brinner i förgrunden!

måndag 27 november 2023

Ensam i ett snölandskap ...

Har man inget annat för sig och inte känner sig det minsta trött, kan man välja att titta på en helt osannolik dokumentär om en man som lever sin dröm. 

Så här presenteras programmet: "Varje vinter beger sig Clément djupt in i Kanadas norra skogar för att leva nära naturen. I snöklädd vildmark njuter han av lugn, ro och omgivningens skönhet. Han spenderar vintern i sitt läger och ger sig ut i skogen för att jaga. Möt en man som bestämt sig för att livet är för kort för att inte leva på det sätt han drömde om som barn."

// Det kan jag säga, att detta är nog den mest ihärdiga man jag skådat. Vilken kämpe! I iskall kyla och djup snö, går han omkring med snöskor och drar tung packning och har 4 km till närmsta granne och lika långt hem förstås .., bor i en liten koja och måtte ha världens bästa kondition. Inte är han ung heller. 

Vilket program! Det kan ses fram till och med nyårsafton i år. Här är en länk, om någon är intresserad.

Dom som gifte sig ....

 

Jaha, nu har jag tittat på det åttonde avsnittet (av tio) av norska "Gifta vid första ögonkastet".

Lär man sig inte annat av att titta på detta, så är det i alla fall - för min del - att inte ha för bråttom att gissa hur det ska gå. Eller: tro sig veta. 

Det knakar lite här och där och mannen som får veta att han inte är tillräckligt tuff och maskulin, har det inte lätt. (Partnerns pappa kör Harley Davidson och kanske jämför hon sin partner med honom?)

Om pv skulle säga till mig att "Elisabet, du är alldeles för lite feminin och rätt sjåpig ibland", vad hade jag gjort då? I början, alltså. 

Ja, inte hade jag börjat gå i högklackade skor, ha nagellack och långklänning; då hade jag inte känt igen mig själv. Skulle jag ha försökt att förändra mig? Nej, det hade nog varit omöjligt. Alltså tror jag att det paret kan få det svårt. 

Och kvinnan som alltid skrattade så omåttligt, nästan åt allt, visar sig så sårbar och nu tycker jag så mycket om henne. Men kommer det att fungera .., med hennes inte alltför talföre partner som har oerhört svårt att tala om känslor .., ja, hur ska det sluta ..? 

Det tredje paret har jag trott mycket på och kanske gör jag det ännu. 

Båda är endabarn och tyckte i förra programmet att det är en klar fördel .., dom är nog dom äldsta av paren också och tycks lugna och sansade. (Tänker på att jag själv har haft tre förhållanden och alla männen var nummer 2 i syskonskaran. Den ene hade en äldre syster och två yngre bröder. Nummer två, där var det tre bröder och pv likaledes. Alla är Jungfrumän. Själv är jag yngst av tre systrar, kanske mera som ett endabarn, eftersom dom är så mycket äldre).

Tre avsnitt återstår.

Registret ...


Kylslagen morgon i landet Halland. Och ny vecka. 
Pv inledde sitt vikariat som resurslärare i Gullbrandstorp just idag och det jobbet pågår fram till jullovet. 

Det blir en lugn måndagmorgon här i det gula huset. 

Följer Nyhetsmorgon varvat med SVT:s Morgonstudion och blir bedrövad när man får höra att tidigare IS-anslutna vilka återvänt till Sverige, kan arbeta med förskolebarn och även har gått med i kriminella gäng, ja, här på hemmaplan. 

Det tar liksom aldrig slut. Och hur kan det gå till? 

P1 Morgon berättade om detta med att tidigare IS-dömda kan arbeta med t.ex funktionshindrade, människor som är - eller kan vara - helt utlämnade. Det handlade om svårigheten att få utdrag ur belastningsregistret. Självklart  - tycker jag - borde även personer som ska arbeta inom åldringsvård/omsorg också kunna visa upp ett likadant utdrag. 

Men då kan man ju också tänka så här .., ska man aldrig få en ny chans? Om det vore mina barn som begått brott ..., hur skulle jag tänka då?  Å andra sidan är det väl skillnad på  v i l k a  brott man begått? 

Hade mina barn anslutit sig till IS och förväntat sig att tas emot med öppna armar när eller om dom återvänt hem igen, hade jag inte blivit  förvånad, alternativt upprörd, om dom senare fått bekymmer med att bli anställda.

Här kan man ta del av vad som gäller.

Dagens fönster ...


... speglar sig bland alla tavorna och man förstår att det var soligt och fint den här dagen. 

Tack hedgrenskan att du tog dig tid att ta fram fönsterhåven!

söndag 26 november 2023

Idag ....


Längst där uppe satt den, skatan. 

Vi har många skator  i närheten och slänger jag ut  minsta lilla äppelskrutt eller något annat på gräsmattan, så tar det inte många sekunder innan familjen Skata kommer flygande. 

Jag tycker om dem. 

Trogna stannfåglar som inte överger oss vintertid.

Dagens fönster ...



... fångades i ett skånskt badrum. 

Av flaskorna på fönsterhyllan kan man - även om man inte visste det sedan tidigare - räkna ut att här bor en jordnära kvinna, tillika småländska.

#familyfresh#barnängens

Återbördade .... 


Så är vi då hemkomna efter tre dagar på vift. Det är lite som att känna sig pånyttfödd. Ja, lite i alla fall. 

Härliga dagar då vi träffat såväl exet och hans fru (plus två yrväder till tikar!), min syster med familj (plus en glatt svansviftande dalmatiner) och inte minst hela familjen i Bunkeflo. 

På fredagen var småttingarna på förskolan och då körde vi (pv och jag själv) in till Malmö och åt libanesisk lunchbuffé på Laziza och medan vi väntade på att klockan skulle bli 12.30 då vi bokat bord, strosade jag omkring i omgivningarna. 

I hörnan av Baltzarsgatan ligger en retro/lampbutik och aldrig har jag väl sett så många lampor av äldre modell. Ägaren har drivit butiken i 25 år (själva butiken hade, om jag minns rätt, funnits i ytterligare tjugo år). 


På väggen vid den öppna butiksdörren, satt dessa post-it-lappar. Åååå, jag älskar att han hade förberett dem liksom. 

Längst till vänster var det ett barnbarn som skrivit stängningstiden. Underbart! 


Ägaren var en pratglad prick (som jag ofta tycker att skåningar är) och det blev en stunds trivsamt småprat, innan vi fick träda in i det allra heligaste - det vill säga - i restaurangen, alldeles intill. God mat, det mesta vegetariskt och packat med gäster! 

Kom hem igår till plus tio grader i huset. 

Vi har ju problem med ackumulatortanken (en begagnad hämtades i Löderup på Österlen) och hade därför ingen värme påslagen, men det kan jag säga att det tog inte många minuter innan det brann i såväl kaminen som i vedpannan.

Själv fixade jag mat med yllehalsduk runt halsen. Det gick bra det med. 


Underbart roligt förstås att träffa småpojkarna! 

Han som fyller 5 år i början av april, han har blivit så lång och känns plötsligt stor. 

Den yngre, som är 1 år och 4 månader, ja, där går det ju så fort nu! 

Här sitter han i sin mammas famn.

Idag söndag är det skidor mest hela tiden. Heja ni svenska skidtjejer som är såna fighters!

Nu skidskytte. 

Kanske lite glögg och en lussekatt också? 

Jo, det blir nog bra.

torsdag 23 november 2023

Dagens fönster ...

Nu blev det lite hastigt här .., ty pv har fått fatt i en ackumulatortank som ska hämtas i Kåseberga, utanför Ystad. Först hade han visat intresse för en liknande tank i Sthlm, men den plockades av någon annan spekulant. Den här var tiotusen kronor billigare och finns alltså i Skåne. Båda begagnade, men den här är i alla fall tjugotvå år nyare än vår gamla.

Alltså blir det en tur söderut under de närmaste dagarna. En sväng förbi min syster ute på landet, därefter Kåseberga,  kanske titta in hos exet och hans fru (lämna ägg) och så Bunkeflo. Så himla trevligt!

onsdag 22 november 2023

Tack Elin Jönsson!


Svt:s och SR:s utrikeskorrespondenter gör ett så bra jobb, tycker jag. Ikväll ett lååångt reportage i Aktuellt, där Elin Jönsson med fotograf Lars Lyrefelt intervjuat och fått följa två olika familjer i Lutsk och Kharkiv och där vi som tittare får se hur deras vardag ser ut. 

Här satt vi tysta i vardagsrummet - en i fåtöljen, en i soffan Ektorp - och tänkte på hur olika våra liv är. Här i Halland - och där - i Ukraina. Men ändå: så mycket som är lika. 

Ett annorlunda reportage var det.
Missade någon detta, går det att klicka in sig här och ungefär 24 minuter lite drygt in i Aktuellt, börjar reportaget. 


Ännu mera onsdag ...


Så blev det återigen en natt fylld av icke-sömn, spring-i-benen och en slags oroskänsla, utan att jag kan peka vad det är som orsakar allt detta. 

Medicinen? Kanske. 

Kryper nära, nära Harry och för en gångs skull ligger han kvar intill mig. Vilken trygghet. 

Lyssnar till diverse olika radioprogram (jag vet - inte särskilt lyckat) och vid tretiden ger jag upp, och tar mig an SVT-play. 

Tittar på programmet "Gift" som är annorlunda, där gifta par ställer frågor till varandra som kanske inte ställts tidigare. Kors, så ärliga och uppriktiga människor är och jag blir så varm inombords .., tänker .,. hur vågar dom?!

I det första avsnittet möter vi Stine och Jacob som varit gifta 1.5 år. 

Så här står det som programförklaring: 

"Hur gör jag dig till en bättre person? Vad tror du att jag tycker är det mest irriterande med dig? Modiga gifta par ställer oväntade frågor till varandra." Här en länk till programmet som jag fann riktigt intressant.

Minns när pv och jag själv nyss hade börjat vara tillsammans och jag frågade honom om det var någonting han irriterade sig på, ja, som jag gjorde eller .., ja, ni förstår. 

Jo, det var det. (Va? ?!) Och ville jag veta det ..? 

Det visade sig att han tyckte att jag slängde för mycket mat. Jaha, inte värre än så, tänkte jag. I den lilla 1:an fanns nämligen ingen frys, endast ett pyttelitet frysfack längst uppe i kylskåpet och där rymdes inte mycket .., kanske ett paket ärtor, om ens det. 

Numera slänger jag  i n t e  mycket mat, knappt nånting, utan håller koll i kylskåpet så sånt med kort datum används först. 

Frågade han mig om jag irriterade mig på något? Nej, det kan jag inte minnas. Om han gjorde det nu, skulle jag svara detta att han ofta struntar i att knyta sina skosnören när han går ut. Jag tycker att det är höjden av lättja, men han kanske ser det annorlunda.

Dagens fönster ...


... speglade sig i dörren här i vardagsrummet igår. 

Så egentligen var det ju gårdagens fönster.

Onsdag ....

Det är klart att man ska vara tacksam för alla årets månader och man känner sig nästan som en månads-mobbare, men ..., november är så mörk, så mörk. Det beror såklart även på att vi inte ser några gatlysen eller ljus från vårt boningshus.

Nåväl, om en månad vänder det. Bara vetskapen om att så blir det, gör att det blir lättare. 

Igår såg det ut så här när solen började tänka på att göra kväll. Sååå vackert var det!

Efter att ha legat vaken till halv fyra natten mot idag, börjar jag äntligen - nu kvart  över tio - att känna mig som en människa. Ska nu klä om och hjälpa pv lite röjning. Vi har hyrt en släpvagn med galler från affären .., ja, det är det vanliga, garaget ,-).

tisdag 21 november 2023

Dagens fönster ...

Igår gjorde jag ungefär så där som Stationsvakt gjorde för ett par år sedan .., han strosade omkring i olika städer och samhällen runt om på vår jord, ja, via Google Maps, alltså. Det är ju så helt fantastiskt intressant! 

Innan vi åkte till Cornwall gjorde jag sammaledes, klickade in namnet på vårt AirBnb-boende i lilla Millbrook och "vandrade" längs bygatorna. När vi sedan kom körandes dit, kände jag genast igen mig. 

Igårkväll gjorde jag sammaledes, men då i Vilnius. Upptäckte en georgisk restaurang nio minuters promenadväg från hotellet ...., kollade menyerna ., tänkte, hjälp så intressant .., vandrade vidare .., ja, lite så där. 

Likadant var det när vi besökte Liverpool. Det är därifrån den här bilden kommer.

 

Emil var ju med oss och vi tog en fika på Tate Café och allt kändes bra. 

Så roligt att resa tillsammans med ett vuxet barnbarn!

måndag 20 november 2023

Är jag den enda .....?

Säger till pv att visst är det skillnad  på nyhetsuppläsare i SVT nu, i jämförelse med tidigare år?

Sååå himla propert klädda numera! 

Såg även en bild från Sveriges Radio där den eminente programledaren Mikael Kulle satt i kavaj och slips och sände från P1-studion! 

Stiligt!