Helgdag ...

Medan vi inväntar bättre seglingsväder och helt fria dagar (hämtning av Edvin från förskolan, t.ex och möte med Vägföreningen), pysslar pv med annat. 

Att lägga ut skifferplattorna som bidat sin tid under ett helt år, är ju inte så dumt. Alldeles enkelt är det inte, för när vi prov-går har vi olika steglängd, men det har ändå löst sig rätt bra. 

Tyvärr är inte alla plattor formade så där som man önskar ha dem (lite lagom rundade), nåja det får gå ändå. 

Och nej, vi har inte grundat med sand och annat viktigt, han gräver ner dem i gräsmattan och så får vi helt enkelt fara med gräsklipparen över det hela. 

Varför inte en grusgång ..? kanske ni tänker. 

Nej, det är så vasst, jag vill ha det mjukt och solvarm skiffer är ju bara helt underbar. (Fanns hos jägmästargrannen Wretlind hemma i Malå, då, i ett annat liv. Hur ofta sprang jag inte barfota på deras skifferplattor när deras barnbarn Karin tillbringade några sommarveckor hos sin morfar och mormor, våra då närmaste grannar! Karin var uppvuxen i Oxelösund, hade massor med fräknar och alltid några marsvin med sig när hon kom. I många, många år kom vi att brevväxla. Hon bodde på Folkegatan 30. Jag tyckte väldigt mycket om henne. Och ja, jag vet att jag berättat det förut.)

Från Skåne kommer uppdatering vad beträffar staketbygget. Det blir nog fint. 

Tidigare idag: Fotbollsmatch för pojkar 10 år från Harplinge-Gullbrandstorp-Haverdal (går under benämningen HGH och i Harplinge bor ju Sonjas dotter Maria och det var hennes tvillingpojkar som nu spelade match, inte i samma lag, men för samma förening. Två matcher som pågick nästan samtidigt alltså. 

Vi hade med oss var sin brassestol, kaffe i termos, tunnbrödmackor och pv:s kärleksmums och det blev en hel del prat, hejarop och svårt med split-vision, då ena sonen spelade på planen alldeles intill och framför oss var det Elliots lag.

Och det kan jag säga, att vi fick se betydligt fler mål än vad som visats i Tyskland på fotbolls-EM!  Det  ena laget fick oavgjort med slutresultatet 8-8. Sexton mål alltså! (Motståndarna kom från Vinberg).

Så var den här dagen. En på alla sätt härlig söndag.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. Och rabatten översvämmas av ormbunkar och blodormrots-blader och en stor daggkåpa som snart ska göra mig galen och lite törel har uppenbarat sig och jag tycker att det, trots att det är så fullt i rabatten, är helt underbart!

Återbördade .... 

Kom till Bunkeflo vid halv fem i torsdags (då hade pv först hjälpt sin kusin Maria med att ta ut gammal kyl/frys och därefter sätta in dom nya) och nästan genast satte sonen och pv igång med grunden till respektive staketstolpes bottenplatta. 

Efter ett oerhört kämpande kom den första stolpen ner i sin grop och hölls därefter på plats med bland annat spännband och skotet från gamla segelbåten. 

Människor passerade .., sneglade på vad som pågick .., och det blev lite småprat, bland annat med näramaste grannen som varit ute och rastat sina två airdale-terrier.

Så blev det paus och tre timmars flyttkarlsjobb hos en kollega till sonen och så på´t igen när dom väl kom hem. 

Krångligt blev det med stolpe nummer två och oj, oj, oj ..,  jag tänkte på deras ryggar när dom stod där och höll emot och försökte få stolpen i våg och ja .., hjälp.

Vi hade med oss cementblandaren hemifrån och han som är 5 år hjälpte till att slänga in sand i blandaren .., han räckte dem brädor och rullpinnar och var så uppenbart lycklig över att känna sig delaktig.  Minstingen, han lullade på lite för sig själv. 

Att bre ut cement tillsammans med sin pappa ..., vilken lycka ..., och att få beröm och höra att man kämpat på så bra ...., och få göra high five och stråla som en liten sol. Behövs det så mycket mera. Egentligen. 

"Thomas, Thomas .., vi bygger en polisstation!" sa Elliot. Den minste ville helst riva allt som storebror byggt.

Vid halv 5 i morse hörde jag den minste ropa "ma-ma! ma-ma" och när jag vid halv sex lämnade sängen och gick in i vardagsrummet, då låg mamman och sov på soffan och intill henne satt minstingen och tittade på Barbapapa och oj, så jag förstod henne!

Några timmar senare såg det ut så här, det var efter frukosten. Och klockan nio var vi på återvinningen som heter Ollebo (härligt namn!) och slängde sånt som blivit över och även ett bord och en soffa från flytten dagen innan och så iväg hemåt. Möttes av en sömnig Sigge - han kom från uterummet och jaaaamade lite så där som han brukar göra - så fick han extragod mat och gick sedan ut igen. Sommartid är det minsann inte mycket vi ser av den krabaten. Mest ligger han på en av trädgårdsstolarna där inne och ibland på soffan.

Ja, så var dessa två dagar i Skåne. Fint väder precis hela tiden. Bjöds på grillat från kvällen innan och ett underbart gott rött vin - Lynx - sååååå mjukt och fint!

Nu är det EM-fotboll som gäller, plus regn och blåst och eld i kaminen. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Det är såå roligt med sommar, ty då liksom öppnas dammluckorna för fönsterbidrag! 

Idag säger jag tack till Maja i Tyresö, det var hon som hade håven med sig!

Så här skriver hon:

"I Sikhjälma fiskehamn på Hållnäshalvön i norra Uppland - ett av få ställen på östkusten där man kan se solnedgång över havet - finns dessa fönster. 

Kanske enda stället solen går ner över havet på östkusten? 

Det är båthus som nuförtiden är sommarstugor. 

Rullgardinen med fiskmotiv gillar jag, kanske har de skapat själva? 

Huset med rullgardinerna syns i sin helhet på sista bilden, inget stort bygge precis…

Hälsningar Maja."

Fredag i ett annat land ....

Ja, i landet Skåne. Tidig väckning, redan vid halv-5-tiden hörde jag den minste ligga och småprata för sig själv .., så kom han lullande in till vårt rum, kröp ihop mellan oss och tittade på bilder av Sigge och Harry i min mobil. 

Sedan halv 6 har åtminstone övertecknad, den minste (tillika yngste), hans mamma och jag själv varit uppe. 

Bäst hittills idag: att få hålla i farmors handspegel och kolla in den där lillkillen med rufsigt hår. 

Och om det nu går som det är tänkt, så ska dom här två granitstolparna á 200 kg/stycket komma på plats idag. 

Pv har filurat på hur det ska lösas, sen får vi väl se om det det blir som planerat .Ja, Anders har såklart också tänkt ut det. Det blir spännande det här. 

Vid halv sju på morgonen kanske, tittade vi på någon repris av brittiska Antikrundan. 

"Titta, vilken fin blå kofta tanten har och titta där, där en fin hund och där en till hund och farbrorn har också en blå kofta och titta där, vilken fin medalj farbrorn har, hans farfar (eller möjkligen morfar) räddade många liv i en gruva och nu är där ännu en hund, titta, så fin .., vilken lång svans den har!" 

På så sätt kan Antikrundan bli ett litet äventyr och alldeles prick stilla satt minstingen, lojt tillbakalutad mot farmors bröst. 

Och en timme senare lämnade pv sängen och då blev det Legobygge, frukost och plocka bort och nu är hon som är farmor trött.

Dagens fönster ...

När man saknar den fyrbente vän som man hade omkring sig under så många år, då blir man extra glad när det dyker upp ett fönster där en hund tittar ut! 

Kanske är det varmt där inomhus .., och säkert ser hen (ser ändå ut som en hanhund, tycker jag) något spännande .., öronen står rakt upp. 

Måhända en annan hund inom synhåll? Eller en katt ..? Eller väntar den på att matte eller husse ska komma hem? 

Står den på en pall ...?Undrar vad den heter?

Tack till annannan som tog upp mobilen!

Dagens fönster ...

Herr Ögonblick i norr är på semesterresa på Rhodos och passade då på att fånga ett fönster. 

Det tackar man för! Tack, tack Bert!

En vanlig onsdag ...

Och gubbe nr 3, förfärdigad av Britta Holmlund i Malå, får också vara med. Snygg färg på kroppsgarnet, det grönaktiga. Vi hade en ryamatta hemma i Malå, ja, i den färgen. Mönstret var designat av Ingrid Skerfe-Nilsson.  H u r  kan något sådant, som denna kvinnas namn, fastna i ens minnes arkiv?

Det är en gråmulen morgon och jag kan konstatera att vi numera sover längre om morgnarna än tidigare, särskilt pv. Han kan omöjligen begripa varför? Jag säger att det kanske beror på stigande ålder. 

Och det händer allt oftare att även husets herre tar sig en liten tupplur, liggandes i solstolen ute på altanen. 

Efter sexton år tillsammans, blir det rutiner med det mesta. Jag förbereder allt inför frukosten redan kvällen innan, fortsätter på morgonen .., och han diskar undan. 

Idag tittar jag på Ambulans kod röd där det handlar om en del verkligt svårt skadade patienter, nästan så att jag - mellan varven - viker undan blicken. Särskilt när dom har så ont att dom skriker av smärta.

Under tiden ägnar sig Pv åt mejlväxling med Nordea. Som kassör i Kammarkören har det varit ett krångel med att posten går till den föregående kassören och det kan tyckas vara en bagatell att ändra, men se, det har det inte varit. 

Och så har kungsljuset återigen visat sig nere vid hamnen i Skallkroken! Det är ett år sedan senast,

Tjopp bara, så stod det där - på exakt samma plats som tidigare somrar - och så mycket större än andra än växter i närheten. Högrest. På gränsen till mallig.

På något vis känns det tryggt med det som år efter år återkommer. Det som liksom är bestående. 

Just så är det med kungsljuset.

Forts. Kod röd. Medan jag skriver detta får en ung man som kraschat med sin motorcykel hjälp att dra benet i rätt läge. (Senare ska vi få veta att hans lårben var brutet och benet låg i en helt galen vinkel!) Trots ketamin och lustgas skriker den unge mannen högt ("men du kommer inte att minnas smärtan efteråt!" säger den kvinnliga läkaren och det låter ju trösterikt ...) och jag tänker att ofta är det motorcykelolyckor som är det allra värsta, plus människor som dråsat ner från ett tak och då ofta hamnat  på ett betonggolv.

Och så det ständiga krånglet att få ner åldringar från övervåningen i brittiska hus, där trapporna är extremt branta och smala. All heder till sjukvårdspersonal som arbetar med sådant, ja, med allt annat också, för den delen!

Nu ska jag vaska golven!

Dagens fönster ...

 

Så här skriver avsändaren som är ellem i Skellefteå: 

"Ett sjöbodsfönster från ett av mina badställen. Skönt att simma en stund. 12 grader i vattnet. ellem"

//Tack ellem! säger jag som också har badat ikväll, men glömde termometern hemma. Gissar på kanske 18 grader och vattnet var saltare än tidigare. Kanske har det varit nordliga vindar ...?

Ett litet guldpärleprogram ....

Om ni vill träffa en stor personlighet och se vackra vyer och mest sitta och smajla hela tiden .., då är detta ett helt perfekt program! 

Där är den yrkesstolte kaptenen ombord som berättar om ångbåtanarnas historia och vilken enorm betydelse dessa hade för vårt land, men så är det även de övriga .., eldaren/eldarna .., kökspersonalen, styrmannen som är gift med en thailändska som ansvarar för restaurangen/köket och hennes systrar, vilka också arbetar om bord. 

Se, den båten hoppas jag få åka med någon gång i sommar eller höst!

Tack Håkan Pieniowski och Astrid Ohlsén för den här pärlan! 

Det var för övrigt denne Håkan Pieniowski som gjorde filmen "Jag älskar dig Natajsa!" - den handlade om ryska kvinnor på BB. Och jag i min tur älskade den filmen! För den tilldelades han Stora Journalistpriset år 2000. Den här dokumentären kan ses i hela världen. 

Och här kan man ta del av Astrid Ohlséns produktioner.

Söndag förmiddag ...(ja, jag vet att det är tisdag .., men det känns som söndag ,-)!

 Och detta är vad jag ämnar ägna mig åt, i alla fall delvis, idag. 

Vindstilla är det också, det är knappt att man tror sina ögon! 

Är fortfarande glad åt 200-meterslöparen Erik Erlandsson som kom fyra i VM igår, vilken sensation!Vilken kille! Blev så upprymd så jag hade svårt att somna .., lyssnade i stället - återigen - till reprisen av Naturmorgon (nu börjar jag få kläm på Vänerns fågelliv) och sov därefter ljuvligt gott!

EU-valprat i Nyhetsmorgon. Hemma i Malå blev V klart största partiet och det är så intressant att se hur olika det röstas i valkretsar som ligger bara några kilometer ifrån varandra. 

Kunde också konstatera att i vår egen valkrets, Långasand - Ugglarp, röstade 65% av de röstberättigade.

Ännu ett Britta-Holmlund-alster ...

 

Så här ser den ut och fångades av den äldsta under rundan med hundarna.

Tack Maria!

Dagens fönster ...

Om man är hamnvakt eller hamnvärd eller helt enkelt bara medlem i Skallkrokens båtsällskap, då har man tillgång till "klubbstugan" och där kan man, om man så önskar, slå sig ned i en av tre skinnfåtöljer och få den här utsikten. 

Jag tycker att den är helt ljuvlig!

Där inne finns tv, möjlighet att köpa något gott till kaffet .,. där finns böcker att låna, fullt utrustat kök, diskmaskin, rejäla sittgrupper och där samlas t.ex de som tillhör Måndagsgänet, ett sällskap pensionärer som ideellt utför alla möjliga jobb inom föreningen. 

Fin hemsida har föreningen också, tycker jag. Och en vilsam 5-minutersfilm från hamnen, skapade herr Hartmann från Tyskland.

Dagens hemifrånbild ...

Hon är ute på hundpromenad .., går längs Kärleksstigen och plötsligt säger hon: "Vänta mamma, jag ska bara ta en bild!" och det är den här. 

Tänk, att detta hade vi nedanför vårt hus. Detta växte man upp med. 

Fiskyngel som simmade i det grunda vattnet, sälg i mängder, aspar i slänten och Kung Karls Spira i buskarna nära vattnet. 

Sälgens hängen. Häggen i backen nedanför gungan 

Dom virkade figurerna på lyktstolpen är gjorda av Britta Holmlund, en gång föreståndare på apoteket i Malå. Pratade skånska. Bara det .., så ovanligt. Gift med Fred, som är borta sedan länge. 

 

 

 

Här är Fred och Britta på den tiden det begav sig, då, när de båda arbetade tillsammans. Jag minns hur ovanligt jag tyckte att det var, detta att hon var chef över sin make. Det var då det. Om nio år kan denna härliga Britta ha 100-årskalas. 

Bilden är från Malåsidan och fotografen är tydligen okänd.

Dagens fönster ...

... fångades i köpcentret "Hallarna" utanför Halmstad. 

Något skoinköp blev det inte, däremot en prinsesstårta.

Det är takfönstren som speglar sig i det - enligt mitt sätt att se det - vackra golvet.

Efteråt ... 

 

Dagen efter EU-valet sitter vi som vanligt och äter frukost framför tv:n. Idag SVT och inslag med suveräne Fouad Youcefi som kallats hem från korrespondentjobbet i USA och är snabbare än all teknik ..,  och pv säger ...."jaa du .., där hade det blivit många fel om jag skulle gjort detta!"

Mona Sahlin och Carl Bildt är inbjudna och recenserar valet. De känns som gamla (trivsamma) bekanta som är på besök .., och Mona har ljusrosa läppstift, ännu ljusare än mitt, men hon tycker väl om det förstås, på samma sätt som jag håller mig till mitt.

Ja, bara att gratulera V som gjort ett bra val och detta säkerligen tack vare Jonas Sjöstedt som varit så rak och tydlig i alla debatter; bättre än alla andra, tycker jag. Pv är nöjd .., håller sig som alltid till Miljöpartiet och jag stod länge och velade ., hade för första gången tänkt ge dem min röst, men så blev det inte. Det kan också bero på att jag då känt mig som en som inte har en egen åsikt och röstar som min sambo. Och ja, det är ett fånigt resonemang. 

Min äldsta syster röstar som vår pappa gjorde och skulle nog aldrig ändra sig, vad som än hände.

Annat ..? Lyssnade nu på morgonen till P1 och där var en kort intervju med utrikesminister Tobias Billström. Tänk .., vad erfarenhet gör! Jag minns hur osäker han tycktes i början och nu var det som att lyssna till en helt annan människa. Inte stöddig, det det är inte så jag menar, men så mycket tryggare i sin roll. Fascinerande hur människor växer in i sina roller. Och nej, jag röstade inte på Moderaterna

Och i Frankrike är det kaos och Macron utlyser nyval.

Avslutar med älsklingsbilden av en älskad hund. Den togs förra sommaren och jag vaknade vid femtiden på morgonen och förvånades storligen över att Harry inte låg vid min sida, så där som han alltid gjorde. Det visade sig att han hade hoppat upp från akterruffen och låg på sittbänken vid ratten och sov så djupt och gott .., hörde mig inte ens. 

Det är länge sedan jag grät när jag tänkte på Harry, men nu får jag verkligen svälja och bilden blir dimmig. S o m  jag önskar att jag kunde stryka honom över huvudet!

Perfect Days ...

Två timmar och fyra minuter lång är den japanska filmen, den som blev Japans Oscarsbidrag och med samma namn som rubriken. Regisserad av tyske Wim Wenders och baserat på ett manus av denne Wenders, plus Takuma Takasaki. 

När klockan var halv sex började jag titta och nu tog jag paus. 

Detta är den i särklass mest annorlunda film jag tror mig ha tittat på. 

Tycker jag om den? Ja! Ja, verkligen .., så där som jag så ofta gör när det gäller japanska filmer och inte kan jag precisera vad det hela beror på? 

Jo, men där är någon slags sakta lunk .., mycket vardag .., och huvudrollsinnehavaren - Kōji Hashimoto - t.v. här på bilden, arbetar i filmen som städare på några av Tokyos offentliga toaletter och uppvisar en yrkesstolthet som är makalös. Å, så jag tycker om honom!

Men filmen har såå många lager och allt eftersom är det som att öppna ett paket som innehåller ännu fler paket .., eller kanske som dom här ryska dockorna, ni vet? 

Bild från filmen , tagen med min mobil mot min laptop. Så kan alltså en offentlig toalett se ut i Tokyo.Bilden hitttade jag på nätet och det var någon arkitekt som skrev att "Varför arkitekter borde åka till Japan ...?" Ungefär så.

Såg jag den på bio? Nej, hemma i soffan Ektorp. Hyrde den hos TriatPlay.se för 49:-. Om det är som förut, har man 48 timmar på sig att se den film man betalat för. 

Ger inget betyg, då jag inte sett den klart.

Uppdatering: Jag ger den full pott. En 5:a. 

Helgdag ...

Och kan man tänka sig, regn och rusk även idag. Vi tar bilen och kör till Ugglarp för att rösta i EU-valet (som om nu någon inte skulle veta vilket val det handlar om ...?). 

Fem kilometer, knappt. 

Det är mest äldre i lokalen, män och kvinnor i vår ålder och äldre. Vid halv tio är det ett tjugofemtal som har röstat, säger kvinnan som står i foajén och säger "en i taget!" 

Sedan jag läste hos Gunnel i Luleå, hon som hade koll på hur många äldre än henne det finns i hennes och makens valdistrikt, så ville jag gärna kolla upp den saken själv.  Ja, tyckte helt enkelt det var intressant. 

Nu vet jag också hur det ligger till. I Ugglarp-Långasands valdistrikt finns 277 personer äldre än undertecknad. För pv var det 309 personer äldre än honom. Tack Gunnel! Nu vet vi det. 

Vi röstar som alltid på olika partier och för första gången i mitt liv x:ar jag en av de som står på valsedeln. 

Kör hem via en mindre väg i Ugglarp, den går nästan rakt ner mot havet och om man vill se vackra trädgårdar, då kan man ta den svängen. 

Oj, så fint där är på tomterna och i en stor hage ligger ett sällskap får och vi stannar bilen och hälsar och småpratar och får är väl inte lika nyfikna som kor .., bryr sig inte i att komma fram, men tittar länge på dom där figurerna i bilen. 

Vi pratar om pv:s ungdomskompis M som flera gånger seglat med pv - bland annat i Dalslands kanal - och som dagen innan studentjubiléet drabbades av en stroke. 

Han och hustrun har en sommarstuga vid Grimsholmen, kanske en mil från Ugglarp och det var där jag första gången såg hur en ekorrmatare fungerar. (Den kom sedemera att kallas för rått-matare ...). 

 

 

 

 

 

 

 

Väl hemkomna tittar jag till rabatten som nu snart helt övertagits av ormbunkar. Nå, jag rycker upp dem - och framför allt alla små skott - vilka dyker upp lika snabbt igen.

Den blå blomman heter "Tremastarblomma" och är så vacker. Undrar om jag inte fått dem av grannen Birgitta?

Vilken ljuvlig blå färg!! 

Och ja, jag älskar blått.

  Dagens fönster ...

Ännu ett fönster fanns i den portugisiska håven och här är det en kvinna som tittar ut genom fönstret. Kvinnan har en disktrasa i sin hand. Eller i alla fall en trasa. Kanske blev hon trött och ville få luft? Vad tänkte hon på? Hon verkar ha tjockt hår, ungefär som mitt. Och ett armbandsur på vänster hand har hon. Själv har jag i vuxen ålder aldrig haft någon klocka på handleden. Inte pv heller. 

I fönstret längst uppe till höger skymtar en liten bit av en flagga. Kan det vara Brasiliens? En sådan hängde ibland hos min ovanpågranne Erik Timeroth, han som under många, många år levde och arbetade i Brasilien och när det var VM i fotboll, då hängde ofta den brasilianska flaggan ovanför mitt vardagsrumsfönster.  

Den som fångade fönstret, det anar ni nog vem det var. Tack annannan!

Lördagkväll ...

Råkar klicka bort ett redan publicerat inlägg, ja, ja, min dator har blivit halvkrasslig (vi övriga är helkrassliga ...) och plötsligt kan jag inte förändra storleken på bilderna om jag skriver i google.chrome, utan får då byta till en annan webbläsare och får på så sätta skutta mellan de båda och då blir det som det blir. Och plötsligt kan jag inte heller t.ex. rödmarkera en länk, däremot så här i texten. 

Sånt kan vara irriterande. 

Den här dagen har mest bestått av skyfall och ännu mera skyfall. Lägg därtill friska vindar, så förstår ni. En enda gång har jag varit utomhus och det var när jag fyllde på solrosfrön till fåglar och ekorrar. Pv har haft sitt värdskap i hamnen (det näst sista), vi har gemensamt kämpat med såväl gårdagens som dagens korsord i DN och vi har tittat på friidrotts-VM och vi har sett Zlatan avtackas, ja, för alla år i landslaget och detta på en fullsatt Friends arena i Stockholm. (Vissa av hans mål kan jag ännu minnas och får gåshud när jag tänker på dem.)

Nåväl. I inlägget som hux flux försvann, berättade jag om ett slags minnesord över en man i Bohuslän - hans namn var Axel Bryngelsson - och den som skrev om denne man, det var hans brorson Ola och det hela publicerades här på bloggen för exakt tio år sedan, men jag läste det i Göteborgsposten. 

Såna minnesord är det finaste jag vet. Det blir som skimrande små pärlor .., som ett radband nästan och bokstäverna framkallar en bild av någon som jag aldrig har träffat, men ändå - genom texten - lär känna. I alla fall lite.

Underbart är det! 

Om någon vill läsa fortsättningen på brorsonens text om sin farbror, kan man då klicka på den här länken. Där  renskrev jag det hela.