Minnesbilder ...

Det slog mig när den här bilden kom till familjechatten (Maria med någon kompis tog en kvällstur längs Vindelälven och gjorde upp eld och fikade ....), att ofta när man ser bilder från begravningar, då finns ett stort porträtt av den som gått bort, ja, det brukar stå framför urnan eller kistan. 

Och då slog det mig, att om jag hade fått göra om min pappa Ivars begravning, då hade jag haft den här bilden rejält uppförstorad och så hade den fått stå där framme. 

För mig symboliserar den verkligen min pappa. Alldeles exakt kan jag minnas hur han kupade handen när han måttade kaffet och hällde det i den där sotiga pannan!

Och hade det inte varit en iskall och snörik decemberdag som vi tog farväl av honom, då hade jag plockat mossa, grankvistar och kottar och lagt som dekortation på kistans lock. 

En bild på honom får vara med också. Tagen av mig, med min första egna kamera. En Kodak Instamatic. 

Karl Gustav Ivar Nilsson.  Född den 25:e mars 1910, död 7/12 1976. Nr två av sju syskon, varav fem överlevde till vuxen ålder. Fem bröder och två systrar. Tretton år var han när hans mamma Anna dog. Pappan, Anders, dog året dessförinnan, båda i 40-årsåldern och av TBC. Mamman hade gullbett honom att hjälpa till med småsyskonen, Alice och Anna-Maria och brodern Gösta. 

Den äldste, Erland, gav sig snabbt av hemifrån och de övriga syskonen hamnade då hos en farbror och faster (ett barnlöst syskonpar) där även en kusin till dem redan fanns som fosterbarn. Alldeles enkelt kan det inte ha varit för syskonparet att plötsligt få sina brorsbarn i huset. 

Och så en bild från när den äldsta är ute med hundarna på kvälls, - eller morgonrundan. Från sin lägenhet har hon själv utsikt över såväl Tjamstaberget, som över vattnet. 

I morgon får hon besök av sin väninna med hennes dotter, vilka kommer med flyget till Skellefteå. Så roligt för henne! Det lär vara Samehelg i Malå också, med diverse tävlingar (var det förr i alla fall) i lappstan (där kåtorna finns). 

Här en liten film som handlar om sameåret i Malå. Hur många gånger har man inte stått och tittat på t.ex kalvmärkning, särskilt när långväga bekanta kom på besök. Pratar alla så här brett hemmavid? Nej, absolut inte, men ganska många, särskilt män, tycker jag.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett jämtlandsfönster från Helena Björk. 

"Det gröna fönstret tillhör en lada som står i en skarp sväng i en brant bake där vi åkte sparktåg som barn. Alltid spännande om man skulle klara husknuten. 

Elisabet skriver: Här ser man fönstren nere till vänster.  Och ordet "sparktåg" hade jag  h e l t  glömt bort att det fanns! Det hände ofta, särskilt om det var bra sparkföre, att vi satte ihop sparkarna i en lång rad och susade iväg nerför Ringvägen! Det hände lika ofta att hela tåget började "vingla" iväg och så åkte vi omkull.

Tack Helena! säger jag.

Utrikeskorrespondenterna hos SVT ...

Så alldeles omåttligt intressant det programmet blev - och ännu är -. 

Två timmar där olika korrespondenter får svara på tittarnas och publikens frågor .., och allt är lika intressant. Deras fotografer får också komma till tals. 

Efteråt, efter klippningen, känner man sig som pånyttfödd. 

"Hur vill du ha det ...?" undrade Moa som nu återvänt efter fullbordad semester. 

Jag sa att betydligt kortare än sist .., att hon gärna fick ta rakapparaten och korta av längst ner där bak .., och kortare överallt. 

"Jaha, ja ..", sa hon och började klippa. 

"Vill du ha det ännu kortare ..?" frågade hon efter en stund. 

"Ja, väldigt gärna!" svarade jag. 

Lite pratade hon om sin utbildning .., att det nu endast återstod etthundra timmar att arbeta på, därefter väntar gesällprov i Växjö.

"Min mormor har lovat att ställa upp på permanentdelen, ja, jag har anlitat mest halva släkten!", förklarade hon leende. 

Momenten är flera .., klippning, permanent, färgning och så vidare.  ("Och så vidare" betyder att jag inte kommer ihåg om där var fler moment ...). 

Möter upp pv efteråt. Han är också nyklippt och så fin! Snaggad, nästan.

Onsdag i landet Halland ...

Klipptid hos frisören klockan 11. Pv på väg att ta sig ett morgondopp här nere hos oss.

Själv läser jag DN från i söndags; bland annat en lång artikel skriven av Martin Gelin. Det handlar om hans kärlek till USA i allmänhet, kanske New York i synnerhet, men också hur han - när familjen får sitt barn - väljer att återvända till Europa, i det här fallet till Frankrike. 

Han förklarar varför.

Att betala tjugotusen kronor i månaden för  barnomsorg och då är det långt ifrån det dyraste alternativet, var kanske en bidragande orsak.. 

"USA är den enda rika demokratin utan garanterad betald föräldraledighet. Vissa mammor tvingas tillbaka till jobbet tre, fyra dagar efter barnets födsel. Barnomsorgen är dyrast i världen."  Dessutom: hetsen/stressen hos föräldrarna att få in sitt barn på rätt universitet - läs: Harward - tog han också upp. Intressant läsning var det i alla fall. 

På sidan med dödsannonser finns den här söndagen en stor ruta med ett foto av en äldre herre och jag tänkte först att han avlidit, men så var det inte alls; mannen - som visade sig heta Björn Jakobson (ja, med ett s) gratulerades på 90-årsdagen. 

Denne för mig - i alla fall dittills - helt okände man, visade sig vara skaparen av Baby-Björn, ni vet, den där selen som så många bär sina småttingar i. Läser och ler. Så här står det, t.ex: "En direktörslunch innebär havregrynsgröt vilket nästan skrämde livet av en fransk distributör en gång. Björn avskyr statussymboler och är en praktisk och jordnära person som anser att lagledarskapet för fotbollstonåringar varit den bästa VD-ubildningen."

Bland alla dödsannonser finns också en liten ruta där herr Walter Frankenstein tackar för de fina presenterna och för en minnesvärd dag, ja, han har nämligen fyllt 100 år. Grattis Walter! säger även jag.

Bilden här ovanför visar alla stenar vilka jag förärats av Elliot. Den senaste, den som ligger längst nere lite till vänster, hittade han på stranden i Torekov. Jag tycker att den ser ut som en säl .., eller en snigel .., eller som en sur godisbit. Dom små, små vita prickarna ovanpå stenen, (påminner om salt) syns inte riktigt, men finns där.

Dagens fönster ...

Från Walkaboutsweden kom det här fönstret susande i förrgår, måndag. Vid en första anblick trodde jag att det var målarpenslar eller kanske små lampor som hängde på rad till försöljning, men så var det inte alls. 

Så här berättar avsändaren Barbro:  "Hej Elisabet! Här kommer en något udda fönsterbild. Vi var som vanligt ute på en småvägsutflykt och stannade till vid en stor gammal kvarnbyggnad. 

Strax bortanför den låg ett kraftverk med begränsad tillgänglighet, men några bilder kunde vi i alla fall ta. Fick syn på det här fönstret med alla kontakter, mycket passande i ett kraftverk.

Kram/Barbro."

 // Tack Barbro! säger jag. 

 En tvärrunda söderut ... 

Ja, någon runda i ordets rätta bemärkelse var det inte, mer som raka spåret. 

Så bra det blev alltsammans! 

Lååångt bad tillsammans med småpojkarna igårkväll och där var 2-åringen som nu kan "dyka" under vattnet och 5-åringen som dyker mellan mina ben och jag får göra likadant på honom.

Vid niotiden vände sällskapet söderut igen och inom en kvart hade båda pojkarna somnat.

Själva lämnade vi Torekov vid 10-tiden idag. Nästan noll vind till en början! Tog ett dopp från badstegen .., dvs, jag håller i stegen och liksom flyter med. 

Halvägs hem kom vinden och det  rejält! Från 1.1 knop till det femdubbla!

Från min utsiktspunkt vid rodret, då, när pv tar ner storseglet, har jag sett hur han gör och idag förstod jag det ännu mera. Aha. Det ska jag nog klara av. I alla fall i någorlunda lugnt väder. 

Bilden är från morgonens dopp i T-kov. Underbart skönt och bara några minuters promenad till båten.

Så här härligt grönfärgat är vattnet och kristallklart!

Innan vi morgonbadade satt jag en stund och tittade ut mot Hallands Väderö, men allra mest tittade jag på alla unga starar vilka flög lite fram och åter nere vid vattenbrynet! 

Kom till Skallkroken halv tre .., perfekt tilläggning och jag känner mig så lycklig över att pv inte längre behöver tala om vad som ska göras, det fungerar bra ändå. 

Så ringde pv:s mobil. Hans kompis Tompe från Limhamn var nu i Halmstad tillsammans sin sambo och tittade på en jättefin båt (med EN ägare, för övrigt från Ljungby) och jo, nu skulle den bli deras och kunde pv möjligen tänka sig att segla ned den till Skåne tillsammans med Tompe? Det kan han förstås, frågan är bara när och hur vindarna är. De närmaste dagarna tycks det vara motvind hela vägen söderut.

Soligt och fint ute. Sigge bjöds på kokt fisk när vi kom hem - vilket emottogs med glädje - och därefter tackade han för sig och ligger nu och kurar i sin trädgårdsstol i uterummet. Punkt.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Så här ser Villa Svalnäs - med alla sina fönster - ut från den omgivande parken. 

Detta har varit en privatbostad för bara hundra år sen - en del hade det bra då!

Hälsningar
Monica."

/Tack Monet! säger jag.

 Ny vecka .., ny giv på handen. 

Torekov vid 18.00. Helt plötsligt föreslog pv igårkväll att vi väl kunde segla till Båstad eller Torekov idag måndag. Jag hade ingen större lust, men insåg ju att han längtat. I ett par veckors tid har han arbetat från morgon till kväll med uterums-bygget och ingenting är ju så roligt som att kasta loss sommartid. 

Så det gjorde vi.

Lämnade Skallkroken vid tiotiden och det visade sig vara "gammal sjö" och gungigt. Jag tänkte att har jag aldrig varit sjösjuk under tidigare seglatser, så fanns det en överhängande risk att det skulle ske just idag. Nej, det gick bra. 

Kom fram till ett Torekov där lugnet råder. Gott om plats i hamnbassängen .., vi ligger längs kajen och här är många tyska segelbåtar med ENORMA tyska flaggor i aktern och jag hör olika språk från förbipasserande människor. Endast 1 Porsche hittills, men många cyklister och många har åkt med färjan till Hallands Väderö inte långt härifrån och kommer i led tillbaka ..., till sina bilar eller cyklar. 

Jag fryser och har tagit på mig den blå sticketröjan.Och precis nu .., överraskades vi av Anders med småkillarna som kom på besök!Oj,så roligt!

Dagens fönster ...

Från Jämtland kommer dagens fönster och det var Helena Björk - cruella kanske ni minns ? - som hade håven redo. 

Så här skriver hon: 

"Fönstret med pelargonen finns i en stuga på mina föräldrars tomt. Nu är det flyttat och renoverat sedan många år, men ursprungligen byggdes den av min mammas faster Fias man, Olof, född runt 1885.

Där fostrade de två söner, min mammas kusiner Valdemar och Lennart, födda på 20-talet."

Och så kommer en bild på Helenas hemtrakt .., med en stor gran som skulle platsa på vilket torg som helst, ja, i jultider alltså. Håll med om att det här landskapet är bara så underbart vackert! 

Tack Helena!

Söndag ... 

Bilden: Upphittad inköpslista och på baksidan fanns denna teckning. 

En lugn dag, i alla fall till en början. Tänk, som bortblåst är detta att jag vaknar hundra gånger per natt och som bortblåst är också all värk jag hade i skenbenen! Det är ju helt obegripligt, ty ingenting  har förändrats; i alla fall inga nya läkemedel, inget annat som dykt upp! Alltså är det bara att tacka och ta emot. 

Får överraskande besök av Ecke och Britt som just nu bor i sommarhuset här nedanför. Ecke vill kolla till bygget, ja, inte med synen, men genom att höra pv berätta. Efter lite - eller mycket - trugande, tackar dom ja till eftermiddagskaffe på altanen. Britt väljer flädersaft. En halv cinelle till oss var går också ner och som vanligt blir det surr och mera surr. 

Britt är lika tjusig som alltid, men vill inte sitta i solen, så hon byter plats med pv. 

Vi pratar om Nässjö där hon är född och uppvuxen, men också om annat .., vad som under årens lopp fastnat i ens minnesbank, t.ex.

Helt överens är vi att det oftast handlar om oväsentligheter. Fraser från franska eller tyska läroböcker .., eller som i mitt eget fall: alla namnen på mina klasskamrater och då menar jag ALLA namn. Gudrun Linnea,Elsy Ingrid Gunilla, Ulla Maria Elisabeth osv. Inte en enda gång i mitt 70-åriga liv har någon frågat efter denna kunskap. 

I någon timmes tid blir Ecke och Britt här och vi säger att nu får vi fixa till det här med surströmmingen; det är ju inte en given lag att man måste äta det på en helgdag, särskilt inte när  nästan alla i sällskapet är pensionärer.

Det blåser rejält när vi sitter ute på altanen och mitt i alltihopa dråsar det gamla plommonträdet till marken! 

Några plommon har vi inte sett skymten av på flera år, men ändå .., det har varit perfekt som fäste för tvättlinan. 

Men titta .., så murket det varit inne i själva stammen! Det är som en tand helt rutten av karies!

Vi får väl lägga trädet i slänten, så får insekter någonstans att flytta in. 

För övrigt? Sista OS-dagen och jag tycker att Frankrike/Paris har skött det hela med den äran! Inga klagomål har jag på kanal 5 heller, men trist med reklamen. 

Mest har jag  - som vanligt - tittat på friidrott. Nu väntar brittiska Akuten, massor av avsnitt har jag kvar! 

Igårkväll handlade det bland annat om en 31-årig kvinna - den vackraste jag någonsin sett - som plötsligt drabbats av en svår blödning i hjärnan och var helt borta. Jag var bombsäker på att det inte skulle gå vägen, men se, det gjorde det! Och så all detta att vi får följa många av patienterna och deras anhöriga .., man får en bakgrundshistoria och får även se hur det slutar. S o m  jag älskar denna serie!

Dagens fönster ...

Har jag någonsin fått sån skörd av dagliga fönster som nu, när Turtlan/Annica med sin M varit på biltur norröver i vårt land?

Jo, av annannan när hon varit på konferens någontans!

Så här skriver i alla fall fönsterfångerskan:

"Håven hittade här ett fönster vid gårdsbutiken Hansjö Mejeri utanför Orsa.

Där fanns att köpa ostar, filmjölk, yoghurt och mjölk. 

Ute regnade det och vi missade med minsta marginal köpa glass i ett mysigt glasscafé alldeles bredvid.

Men nu vet vi!

Hälsningar Annica på tur."

Fredagkväll ...

Lågtryck hela dagen och då blir det som vanligt: jag däckar totalt. 

Halvsomnar på soffan .., tittar lite på två avsnitt av brittiska Akuten .., orkar knappt engagera mig i finalen av bordtennisen. 

Men sen .., bryter solen fram så där vid sju-åttatiden och då gullber jag pv att han väl kan följa mig till Skallkroken för ett kvällsdopp. 

Det blåser nåt hemskt, han meddelar att något bad för hans del blir det sannerligen inte, men jag tar ett dopp, simmar lite under ytan och vattnet är ljummet och fullkomligt ljuvligt. Livgivande, är vad som beskriver det bäst. 

Oj, så det smäller i alla segelbåtslinor ("fall" heter det, säger pv, men jag säger linor) och det låter som voro vi strandade på Nordpolen ., så är ljudet. Noterar ett bibelord som namn på en mindre segelbåt, det hör inte till vanligheterna. (Ty så älskade Gud ...). Det är en tysk gästbåt. 

Vilken kväll! 

Det är så vackert och vi räknar till åtta husbilar, varav två är tyskregistrerade. 

Båten till höger på bilden är en gästbåt som kan glädja sig åt att få ligga längs-med. Tre, kanske tilll och med fyra sådana platser finns.

På väg till bilen upptäcker jag en död liten sädesärla som ligger på sidan på bryggan. 

Stackars lilla krake. Så tog ditt liv slut av någon anledning och inte hinner du flytta söderut och komma åter nästa vår. 

Jag tar den lilla fågeln och bär den i armvecket och lägger den så en bit från där vi går .., lite för sig själv, så där så den får vila i lugn och ro. 

Svänger förbi affären. Skriver ett anslag och berömmer den som gräddade gårdagens Cinelle-wienerbröd. Så vansinnigt perfekt gräddade var dessa och fint dekorerade!

Sen hemåt till en bytta havskräftor, vitlöksbröd och gott vitt vin. I morgon är det Cykelvasan för Micke, Emil och Peter (plus deras vänner) och jag hoppas regnet upphör och att det blir en bra dag för dem! 

Och under dagen får vi veta att en i vår närhet drabbats av vitiligo och dessutom behöver medicinera med levaxin. Vi har hittills varit sååå lyckligt förskonade från svåra sjukdomar och tänker att det ändå kunde ha varit så mycket värre. Själv tycks den drabbade ta det lugnt.

Dagens fönster ... 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Badhusparken i Östersund. Här kan man äta och fika men idag skulle jag välja sitta utanför de här fönstren. Det var lite väl varmt innanför fönstren.

Storsjön bakom och en liten minigolfbana.

Vink vink från republiken Jämtland

Annica/Turtlan."

// Tack! säger jag och konstaterar att Jämtland  uppenbarligen bjuder på många fina fönster.

I väntan på .... 

... på att det som finns i ugnen ska bli klart (ugnsrostade grönsaker och en halv kyckling), tittar jag på olympisk segling (bara för att ..) och tänker att även i eftermiddag ska jag klara av att simma dom där 400 meterna, det vill säga, ut till pinnen som är längst ute i havet och tillbaka in i till bryggan. 

Jag är evigt tacksam att vi inte har besök av späckhuggare här i Skallkroken, så där som det nu varit i Bohuslän. Flera stycken till och med, vilka dök upp intill ett par i en motorbåt. Då föredrar jag en säl eller en skarv. Fiskmåsar och tärnor flyger ofta förbi, men letar mat på grundare vatten. 

Igåreftermiddag kaffe och nybakad kaka (med glass) hos den rara Birgitta. 

Det här är hennes tomt. Huset var precis som pv:s, arbetarbostad åt den som då drev Stora Stensjö, men Birgitta och hennes - sedan flera år bortgångne make - har byggt ut och byggt om och gjort så fint. 

Det vita huset bakom flaggstången är till salu. 

Tittade på nyheterna i morse och tänk, att man skäms som svensk när skjutglada ungdomar från vårt land skjuter andra gängmedlemmar i Norge och Danmark. 

Man vill be om ursäkt. 

Inslaget visade  hur en annons för att locka unga, villiga mördare kan se ut. Bra betalt var det också. 

Ur led är tiden.

Dagens fönster ...

"Hej!

Ett fönster fångat i Fjällnäs i Härjedalen en fin lördagskväll.

Buffékväll på Strandgården. Gott!

Å där fanns ett fönster till dig.
Håven hittar säkert flera.

Annica/Turtlan."

//Ja, det kom verkligen flera! Tack Annica!

Telefonsamtal och vykort ...

Telefonen ringer. Det är min syster som är hemma på besök och det blir ett långt samtal. Hon berättar att vår äldsta syster ÄNTLIGEN har kommit till läkare och även om hon redan har en bokad tid om två veckor, så togs det nu prover och hon har fått remiss för lungröntgen och det känns sååå bra. 

"Hmmmm. När gjorde du ett utandningsprov senast ...?" hade läkaren frågat. 

"Ja, det var inte länge sedan ...", svarade min syster. 

Då tog läkaren sig en närmare titt på datorskärmen och kunde konstatera att "inte länge sedan", kan i verkligheten handla om femton år!

Själv ska jag försöka planera för syskon-släktträffen (för den lilla släkt vi nu är), kanske i Bunkeflo, om de är lediga den helgen och helst om vädret är någorlunda.

Och bilden visar fler vykort som gjort mottagaren lycklig. Ett av dem har jag skickat till mig själv. Två är från Argentina (mamma, skickade 1978), ett är från pv:s brorsdotter (det längst ner till höger) , ett från Maja .., där är ett från Emma och Fabian som var i Vietnam på semester .., och ett är från madamen i Portugal. 

Och tänk .., att jag som annars inte har så vansinnig ordning (i alla fall förr var det så), fortfarande har kvar vykorten från mamma!

Dagens fönster ...

Det som i många, många år var en inglasad altan, ska nu äntligen blir något annat. Ett slags vardagsrum, är det tänkt. 

Sex fönster ska på plats, det ska bli ett vitt innertak .., och ljusa väggar ungefär som i det andra uterummet, oxelhäcken ska tas bort och en björk fällas .., det ska bli trägolv och där ska vi en gång sitta och titta ut över den lilla världen som är vår. Eller vår till låns. 

Nåja, det får ta den tid det tar. Golvet ska gjutas och till detta måste vi ha yrkesmän. Hur trappstegen ner till rummet ska utformas, återstår att se.

Om  post i brevlådan eller vykort ...

Igår var det väl som vi pratade om glädjen i att få vykort - eller ett brev -. Fortfarande, fastän jag nästan enbart skickar Postens Vykort (där man - om man vill - använder sina egna bilder), älskar jag vykortsställ, särskilt om där är lite annorlunda kort. Det till vänster på bilden stod utanför en bokhandel i Berlin. 

Bilden nere intill höger visar en tämligen ung bloggmadame på semester i Grekland. Detta var före mobilens tidevarv .., vykorten skrevs för hand och min Canonkamera vilar tryggt intill matte. Bilderna fick framkallas via Apport Foto eller Extrafilm, då, när man kom hem. Den rosa koftan var från Gudrun Sjödén, liksom kjolen och jag nästan sörjde när koftan gick i graven. Behån fick tydligen vila ut på hotellrummet. Jag kommer ihåg att vi på den resan mötte en man vid namn Eric; han var från Wales och vi kom att umgås nästan dagligen.

Bilden längst uppe till höger måste vara från England, när jag postar ett vykort.

Längst till vänster ett vykort från Eva på Rödön (f.d. Frösön). Nere till höger - ett från vännen Ingrid i Falun - och uppe till höger, ett vykort författat av mina barns pappa. Kortet låg i postlådan i Lyme Regis i England där AP och jag själv tillbringade en vecka, medan husfolket var i Malå. En liten Anders hade fått göra sin pappa sällskap till goda vänner på Jylland. På kortet står bland annat att läsa att sexåringen varje kväll tog en puss i handen och slängde den över havet till sin mamma och storasyster. Jag minns att jag började gråta när jag läste raderna. 

Även en svart hund utan svans kan bli överlycklig över egen post, allra helst om den innehåller några rader från Ecke och Britt och inte minst: en bit kokt skinka, inlagd i som ett litet paket! Här väntar Harry bara på att husse ska ha läst klart .., dååå, blir det stor lycka! 

Uppe till höger: från Indien kom de allra vackraste vykort från Tompe och Kerstin - ungdomskompisar till pv - och nere till vänster ett brev med teckningar från Eva i Tyresös barnbarn Karin.

Det avlånga vykortet, skrivet den 15/11 1982,  var sänt till moster Lisbeth - mammas lillasyster - och mamma berättar om krångel i tullen och ... "en rosenrasande gendarm (tulltjänsteman) som slet papperet i bitar och rasade! Arma karl det var nog dagen efter för honom !! -. Här är underbart vackert! Som ni vet är världen liten. Vi stötte på en ....(oläsligt) tandläkare från Luleå som varit här på en tandläkarkonferens. Kramar - hälsningar. Ann-Gerd. "

Detta om vykort.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet: 

"Näsby slott med sin ingång är från 1600-talet och har en fantastisk historia och var privatägd av Zorns ingifta familj Lamm för ett sekel sedan. Finns målningar av honom, Carl Larsson och andra där. 

Idag privatägt konferens/hotell/restaurang vid den vackra Näsbyviken. 

Min franska familj kommer hit i veckan och vi ska äta lunch på ”Lilla Slottskrogen” i denna ståndsmässiga miljö och visa de franska barnbarnen. Det blir roligt att se deras reaktioner - de har precis varit i Dalarna och lärt sig allt om Zorn och Karin och Carl Larsson där.

Monet." (Och tack! säger jag).