lördag 17 augusti 2024

Dagens syskonfönster ...


... fångades av madamen från Karlstad, men för en tid sedan på vift norröver. 

Här är ett av dem. 
















Och här är det andra. Vill ni veta vad hon skrev? 

Jo, så här: 

"Hej!

Två fönster som lite hör ihop men fick var sin bild. Båda finns vid Stocke Titt café på Frösön.

 
Ett populärt utflyktsmål på Frösön i fin omgivning med ett litet utsiktstorn.

Annica på tur." 

// Tack Annica!


fredag 16 augusti 2024

 Om när det går undan ...


Fredag idag. Hela veckan har jag legat efter .., tisdag kändes som måndag och idag känns som torsdag. 

Kanske för att jag har haft huvudet fyllt med tankar på vad som ska göras inför familjemiddagen i Bunkeflo på söndag. Mina båda systrar, Anders, Maja och pojkarna, min systerdotter, Tommy och Karin och så vi själva.

Och i morgon kör vi till Västerstad och övernattar och får på så sätt träffa Birgitta lite extra.

Och så var det igår när det plötsligt blev avresa med Tompes båt för pv:s del och på tisdag blir det ny sväng - men då på vår båt med hans storebror - upp till den bohusländska skärgården.  

Nästa söndag, om vädret tillåter, ska vi själva ta över båten och - hopefully - ägna några dagar, ja, kanske en vecka i det fagra landskapet Bohuslän. Det känns som om jag befinner mig i en torktumlare och det är knappt att jag hinner med mentalt. Och sen .. , Kreta.


Ett sätt att jorda sig mentalt är - för min del - att simma så långt jag orkar i havet. Eller rättare sagt: så länge som jag orkar.

Skallkroken är perfekt, där känner jag mig inte så ensam, även om det var precis vad jag var idag. 

På piren stod en man med sitt kastspö, men för övrigt var där tomt. 

En ejder simmade inte långt ifrån mig och på stranden såg jag en enda  liten vadare, ja, förutom trutar och måsar, förstås. 

Och ja, jag vet att man helst inte bör bada ensam i havet, men det faller ju på sin egen orimlighet! Ska man alltid invänta någon som har koll eller rent av vaktar .., nej, det går ju inte. 

Fick därefter ett sms i mobilen, att där fanns ett paket att hämta ut på Matöppet i Slöinge. Vägen dit är bara så otroligt vacker! Där är kor som ligger i grupp på ängarna .., där är större kor/tjurar i skogen intill en lagård ., där är hästar och vid vattnet i lilla Vastad, flög en kärrhök upp. Vassen är säkert två meter hög och skymmer sikten när man kommer körande - sikten mot vattnet - , vilket är synd, men vilket skydd för sommarens alla småttingar!

På en jättestor lägda i Slöinge växer hur många solrosor som helst! Jag har sådan lust att stanna till och fånga det hela på bild, men där kör så många bilar till och ifrån Siaglass-fabriken-butiken och andra ska till vårdcentralen eller till Solhagas bageri, så det blir liksom aldrig av att jag stannar till. Nu ringde Britt och meddelade att kaffet var klart! Over and out!

Dagens fönster ...


Två fönster på glänt,  ljusblått kakel och en öppen balkongdörr. En hund som tycks glad och verkar nyfiken. Kanske ser den någon bekant ...?

Trogna läsare (nitton år av Dagens fönster ...!!) kan nog räkna ut vem som höll i håven. Just det; annannan i Portugal. 

Tack! säger jag.

torsdag 15 augusti 2024

Skepp Ohoj ...!

Skjutsade nu på förmiddagen pv och hans kompis Tompe till hamnen i Halmstad, där den nyinköpta (men inte nya) båten bara stod och väntade på dem! Oj, så fin den visade sig vara! 


Pedantiskt välskött och med finurliga detaljer och vettig inredning! 

Bara detta att kunna sitta bekvämt vid rodret, här till höger på bilden! 


Och här sitter självaste kaptenen, glad och aningen pirrig, inför vad detta med ny båt ska innebära. 

Jodå, han och hustrun har en motorseglare, men den är mindre och det är inte ståhöjd där nere, det är det i denna. Och Tompe är lika lång som pv och jag är korta. (Den tidigare båten, samma fabrikat men lite större) ligger ute på Blocket till försäljning).

"Ja, jag hade lite svårt att sova natten mot idag ..", erkände han leende.

Båten är inte ny (det hade man kunnat tro), men för honom är den ju ny och det gäller att lära sig hur den fungerar.

Oj, så lycklig han tycktes vara och oj, så lycklig även pv var! Detta, att segla tillsammans med ungdomskompisar - eller med sin bror och deras gemensamme kompis Harald - ger honom verkligen energi och glädje. Ringde honom nyss och allt hade gått bra, "Vi ser redan kyrktornet i Torekov .., kanske hinner vi till Mölle, kanske till Höganäs eller Viken ikväll?" sa han och jag hörde leendet genom "luren" (luren ...?, hur länge till säger man det?). 

Om Tompe kan sägas att han har arbetat på S:t Lars i Lund som psykiatriker (heter det så?), har gått i samma gymnasieklass som pv i Ljungby, men kom ursprungligen från Blekinge. Han älskar att bugga och reser gärna till Indien tillsammans med hustrun Kerstin. Tompes föräldrar blev närapå etthundra år gamla och gick bort nästan samtidigt! Har han ärvt deras gener, kan han se fram emot ytterligare nästan trettio år här på jorden.

Det var förresten denne Tompe, som tillsammans med sin kompis Magnus var med om ett förfärligt oväder på väg hem från Dragör i Danmark till hemmahamnen i Limhamn och detta i den gamla båten. Han berättade då att han aldrig varit så rädd till havs! På några sekunder bara förändrades vädret till full storm och någonting - jag minns inte vad - gick sönder och han sade att "ja, jag trodde nästan vår sista stund var kommen!" Huuuu! tänkte jag. 

På bilden provsitts båtens soffa, som också kan förvandlas till säng.

Minnesbilder ...


Det slog mig när den här bilden kom till familjechatten (Maria med någon kompis tog en kvällstur längs Vindelälven och gjorde upp eld och fikade ....), att ofta när man ser bilder från begravningar, då finns ett stort porträtt av den som gått bort, ja, det brukar stå framför urnan eller kistan. 

Och då slog det mig, att om jag hade fått göra om min pappa Ivars begravning, då hade jag haft den här bilden rejält uppförstorad och så hade den fått stå där framme. 

För mig symboliserar den verkligen min pappa. Alldeles exakt kan jag minnas hur han kupade handen när han måttade kaffet och hällde det i den där sotiga pannan!

Och hade det inte varit en iskall och snörik decemberdag som vi tog farväl av honom, då hade jag plockat mossa, grankvistar och kottar och lagt som dekortation på kistans lock. 

En bild på honom får vara med också. Tagen av mig, med min första egna kamera. En Kodak Instamatic. 

Karl Gustav Ivar Nilsson.  Född den 25:e mars 1910, död 7/12 1976. Nr två av sju syskon, varav fem överlevde till vuxen ålder. Fem bröder och två systrar. Tretton år var han när hans mamma Anna dog. Pappan, Anders, dog året dessförinnan, båda i 40-årsåldern och av TBC. Mamman hade gullbett honom att hjälpa till med småsyskonen, Alice och Anna-Maria och brodern Gösta. 

Den äldste, Erland, gav sig snabbt av hemifrån och de övriga syskonen hamnade då hos en farbror och faster (ett barnlöst syskonpar) där även en kusin till dem redan fanns som fosterbarn. Alldeles enkelt kan det inte ha varit för syskonparet att plötsligt få sina brorsbarn i huset. 

Och så en bild från när den äldsta är ute med hundarna på kvälls, - eller morgonrundan. Från sin lägenhet har hon själv utsikt över såväl Tjamstaberget, som över vattnet. 

I morgon får hon besök av sin väninna med hennes dotter, vilka kommer med flyget till Skellefteå. Så roligt för henne! Det lär vara Samehelg i Malå också, med diverse tävlingar (var det förr i alla fall) i lappstan (där kåtorna finns). 

Här en liten film som handlar om sameåret i Malå. Hur många gånger har man inte stått och tittat på t.ex kalvmärkning, särskilt när långväga bekanta kom på besök. Pratar alla så här brett hemmavid? Nej, absolut inte, men ganska många, särskilt män, tycker jag.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett jämtlandsfönster från Helena Björk. 

"Det gröna fönstret tillhör en lada som står i en skarp sväng i en brant bake där vi åkte sparktåg som barn. Alltid spännande om man skulle klara husknuten. 

Elisabet skriver: Här ser man fönstren nere till vänster.  Och ordet "sparktåg" hade jag  h e l t  glömt bort att det fanns! Det hände ofta, särskilt om det var bra sparkföre, att vi satte ihop sparkarna i en lång rad och susade iväg nerför Ringvägen! Det hände lika ofta att hela tåget började "vingla" iväg och så åkte vi omkull.

Tack Helena! säger jag.

onsdag 14 augusti 2024

Utrikeskorrespondenterna hos SVT ...


Så alldeles omåttligt intressant det programmet blev - och ännu är -. 

Två timmar där olika korrespondenter får svara på tittarnas och publikens frågor .., och allt är lika intressant. Deras fotografer får också komma till tals. 


Efteråt, efter klippningen, känner man sig som pånyttfödd. 

"Hur vill du ha det ...?" undrade Moa som nu återvänt efter fullbordad semester. 

Jag sa att betydligt kortare än sist .., att hon gärna fick ta rakapparaten och korta av längst ner där bak .., och kortare överallt. 

"Jaha, ja ..", sa hon och började klippa. 

"Vill du ha det ännu kortare ..?" frågade hon efter en stund. 

"Ja, väldigt gärna!" svarade jag. 

Lite pratade hon om sin utbildning .., att det nu endast återstod etthundra timmar att arbeta på, därefter väntar gesällprov i Växjö.

"Min mormor har lovat att ställa upp på permanentdelen, ja, jag har anlitat mest halva släkten!", förklarade hon leende. 

Momenten är flera .., klippning, permanent, färgning och så vidare.  ("Och så vidare" betyder att jag inte kommer ihåg om där var fler moment ...). 

Möter upp pv efteråt. Han är också nyklippt och så fin! Snaggad, nästan.

Onsdag i landet Halland ...


Klipptid hos frisören klockan 11. Pv på väg att ta sig ett morgondopp här nere hos oss.

Själv läser jag DN från i söndags; bland annat en lång artikel skriven av Martin Gelin. Det handlar om hans kärlek till USA i allmänhet, kanske New York i synnerhet, men också hur han - när familjen får sitt barn - väljer att återvända till Europa, i det här fallet till Frankrike. 

Han förklarar varför.

Att betala tjugotusen kronor i månaden för  barnomsorg och då är det långt ifrån det dyraste alternativet, var kanske en bidragande orsak.. 

"USA är den enda rika demokratin utan garanterad betald föräldraledighet. Vissa mammor tvingas tillbaka till jobbet tre, fyra dagar efter barnets födsel. Barnomsorgen är dyrast i världen."  Dessutom: hetsen/stressen hos föräldrarna att få in sitt barn på rätt universitet - läs: Harward - tog han också upp. Intressant läsning var det i alla fall. 

På sidan med dödsannonser finns den här söndagen en stor ruta med ett foto av en äldre herre och jag tänkte först att han avlidit, men så var det inte alls; mannen - som visade sig heta Björn Jakobson (ja, med ett s) gratulerades på 90-årsdagen. 

Denne för mig - i alla fall dittills - helt okände man, visade sig vara skaparen av Baby-Björn, ni vet, den där selen som så många bär sina småttingar i. Läser och ler. Så här står det, t.ex: "En direktörslunch innebär havregrynsgröt vilket nästan skrämde livet av en fransk distributör en gång. Björn avskyr statussymboler och är en praktisk och jordnära person som anser att lagledarskapet för fotbollstonåringar varit den bästa VD-ubildningen."

Bland alla dödsannonser finns också en liten ruta där herr Walter Frankenstein tackar för de fina presenterna och för en minnesvärd dag, ja, han har nämligen fyllt 100 år. Grattis Walter! säger även jag.

Bilden här ovanför visar alla stenar vilka jag förärats av Elliot. Den senaste, den som ligger längst nere lite till vänster, hittade han på stranden i Torekov. Jag tycker att den ser ut som en säl .., eller en snigel .., eller som en sur godisbit. Dom små, små vita prickarna ovanpå stenen, (påminner om salt) syns inte riktigt, men finns där.

Dagens fönster ...

Från Walkaboutsweden kom det här fönstret susande i förrgår, måndag. Vid en första anblick trodde jag att det var målarpenslar eller kanske små lampor som hängde på rad till försöljning, men så var det inte alls. 

Så här berättar avsändaren Barbro:  "Hej Elisabet! Här kommer en något udda fönsterbild. Vi var som vanligt ute på en småvägsutflykt och stannade till vid en stor gammal kvarnbyggnad. 

Strax bortanför den låg ett kraftverk med begränsad tillgänglighet, men några bilder kunde vi i alla fall ta. Fick syn på det här fönstret med alla kontakter, mycket passande i ett kraftverk.

Kram/Barbro."

 // Tack Barbro! säger jag. 

tisdag 13 augusti 2024

 En tvärrunda söderut ... 


Ja, någon runda i ordets rätta bemärkelse var det inte, mer som raka spåret. 

Så bra det blev alltsammans! 

Lååångt bad tillsammans med småpojkarna igårkväll och där var 2-åringen som nu kan "dyka" under vattnet och 5-åringen som dyker mellan mina ben och jag får göra likadant på honom.

Vid niotiden vände sällskapet söderut igen och inom en kvart hade båda pojkarna somnat.

Själva lämnade vi Torekov vid 10-tiden idag. Nästan noll vind till en början! Tog ett dopp från badstegen .., dvs, jag håller i stegen och liksom flyter med. 

Halvägs hem kom vinden och det  rejält! Från 1.1 knop till det femdubbla!

Från min utsiktspunkt vid rodret, då, när pv tar ner storseglet, har jag sett hur han gör och idag förstod jag det ännu mera. Aha. Det ska jag nog klara av. I alla fall i någorlunda lugnt väder. 


Bilden är från morgonens dopp i T-kov. Underbart skönt och bara några minuters promenad till båten.


Så här härligt grönfärgat är vattnet och kristallklart!


Innan vi morgonbadade satt jag en stund och tittade ut mot Hallands Väderö, men allra mest tittade jag på alla unga starar vilka flög lite fram och åter nere vid vattenbrynet! 

Kom till Skallkroken halv tre .., perfekt tilläggning och jag känner mig så lycklig över att pv inte längre behöver tala om vad som ska göras, det fungerar bra ändå. 

Så ringde pv:s mobil. Hans kompis Tompe från Limhamn var nu i Halmstad tillsammans sin sambo och tittade på en jättefin båt (med EN ägare, för övrigt från Ljungby) och jo, nu skulle den bli deras och kunde pv möjligen tänka sig att segla ned den till Skåne tillsammans med Tompe? Det kan han förstås, frågan är bara när och hur vindarna är. De närmaste dagarna tycks det vara motvind hela vägen söderut.

Soligt och fint ute. Sigge bjöds på kokt fisk när vi kom hem - vilket emottogs med glädje - och därefter tackade han för sig och ligger nu och kurar i sin trädgårdsstol i uterummet. Punkt.

Dagens fönster ...



Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Så här ser Villa Svalnäs - med alla sina fönster - ut från den omgivande parken. 

Detta har varit en privatbostad för bara hundra år sen - en del hade det bra då!

Hälsningar
Monica."

/Tack Monet! säger jag.

måndag 12 augusti 2024

 Ny vecka .., ny giv på handen. 

Torekov vid 18.00. Helt plötsligt föreslog pv igårkväll att vi väl kunde segla till Båstad eller Torekov idag måndag. Jag hade ingen större lust, men insåg ju att han längtat. I ett par veckors tid har han arbetat från morgon till kväll med uterums-bygget och ingenting är ju så roligt som att kasta loss sommartid. 

Så det gjorde vi.

Lämnade Skallkroken vid tiotiden och det visade sig vara "gammal sjö" och gungigt. Jag tänkte att har jag aldrig varit sjösjuk under tidigare seglatser, så fanns det en överhängande risk att det skulle ske just idag. Nej, det gick bra. 

Kom fram till ett Torekov där lugnet råder. Gott om plats i hamnbassängen .., vi ligger längs kajen och här är många tyska segelbåtar med ENORMA tyska flaggor i aktern och jag hör olika språk från förbipasserande människor. Endast 1 Porsche hittills, men många cyklister och många har åkt med färjan till Hallands Väderö inte långt härifrån och kommer i led tillbaka ..., till sina bilar eller cyklar. 


Jag fryser och har tagit på mig den blå sticketröjan.Och precis nu .., överraskades vi av Anders med småkillarna som kom på besök!Oj,så roligt!

Dagens fönster ...


Från Jämtland kommer dagens fönster och det var Helena Björk - cruella kanske ni minns ? - som hade håven redo. 

Så här skriver hon: 

"Fönstret med pelargonen finns i en stuga på mina föräldrars tomt. Nu är det flyttat och renoverat sedan många år, men ursprungligen byggdes den av min mammas faster Fias man, Olof, född runt 1885.

Där fostrade de två söner, min mammas kusiner Valdemar och Lennart, födda på 20-talet."


Och så kommer en bild på Helenas hemtrakt .., med en stor gran som skulle platsa på vilket torg som helst, ja, i jultider alltså. Håll med om att det här landskapet är bara så underbart vackert! 

Tack Helena!

söndag 11 augusti 2024

Söndag ... 

Bilden: Upphittad inköpslista och på baksidan fanns denna teckning. 

En lugn dag, i alla fall till en början. Tänk, som bortblåst är detta att jag vaknar hundra gånger per natt och som bortblåst är också all värk jag hade i skenbenen! Det är ju helt obegripligt, ty ingenting  har förändrats; i alla fall inga nya läkemedel, inget annat som dykt upp! Alltså är det bara att tacka och ta emot. 

Får överraskande besök av Ecke och Britt som just nu bor i sommarhuset här nedanför. Ecke vill kolla till bygget, ja, inte med synen, men genom att höra pv berätta. Efter lite - eller mycket - trugande, tackar dom ja till eftermiddagskaffe på altanen. Britt väljer flädersaft. En halv cinelle till oss var går också ner och som vanligt blir det surr och mera surr. 


Britt är lika tjusig som alltid, men vill inte sitta i solen, så hon byter plats med pv. 

Vi pratar om Nässjö där hon är född och uppvuxen, men också om annat .., vad som under årens lopp fastnat i ens minnesbank, t.ex.

Helt överens är vi att det oftast handlar om oväsentligheter. Fraser från franska eller tyska läroböcker .., eller som i mitt eget fall: alla namnen på mina klasskamrater och då menar jag ALLA namn. Gudrun Linnea,Elsy Ingrid Gunilla, Ulla Maria Elisabeth osv. Inte en enda gång i mitt 70-åriga liv har någon frågat efter denna kunskap. 

I någon timmes tid blir Ecke och Britt här och vi säger att nu får vi fixa till det här med surströmmingen; det är ju inte en given lag att man måste äta det på en helgdag, särskilt inte när  nästan alla i sällskapet är pensionärer.


Det blåser rejält när vi sitter ute på altanen och mitt i alltihopa dråsar det gamla plommonträdet till marken! 

Några plommon har vi inte sett skymten av på flera år, men ändå .., det har varit perfekt som fäste för tvättlinan. 

Men titta .., så murket det varit inne i själva stammen! Det är som en tand helt rutten av karies!

Vi får väl lägga trädet i slänten, så får insekter någonstans att flytta in. 

För övrigt? Sista OS-dagen och jag tycker att Frankrike/Paris har skött det hela med den äran! Inga klagomål har jag på kanal 5 heller, men trist med reklamen. 

Mest har jag  - som vanligt - tittat på friidrott. Nu väntar brittiska Akuten, massor av avsnitt har jag kvar! 

Igårkväll handlade det bland annat om en 31-årig kvinna - den vackraste jag någonsin sett - som plötsligt drabbats av en svår blödning i hjärnan och var helt borta. Jag var bombsäker på att det inte skulle gå vägen, men se, det gjorde det! Och så all detta att vi får följa många av patienterna och deras anhöriga .., man får en bakgrundshistoria och får även se hur det slutar. S o m  jag älskar denna serie!

lördag 10 augusti 2024

Dagens fönster ...


Har jag någonsin fått sån skörd av dagliga fönster som nu, när Turtlan/Annica med sin M varit på biltur norröver i vårt land?

Jo, av annannan när hon varit på konferens någontans!

Så här skriver i alla fall fönsterfångerskan:

"Håven hittade här ett fönster vid gårdsbutiken Hansjö Mejeri utanför Orsa.

Där fanns att köpa ostar, filmjölk, yoghurt och mjölk. 

Ute regnade det och vi missade med minsta marginal köpa glass i ett mysigt glasscafé alldeles bredvid.

Men nu vet vi!

Hälsningar Annica på tur."

fredag 9 augusti 2024

Fredagkväll ...

Lågtryck hela dagen och då blir det som vanligt: jag däckar totalt. 

Halvsomnar på soffan .., tittar lite på två avsnitt av brittiska Akuten .., orkar knappt engagera mig i finalen av bordtennisen. 

Men sen .., bryter solen fram så där vid sju-åttatiden och då gullber jag pv att han väl kan följa mig till Skallkroken för ett kvällsdopp. 

Det blåser nåt hemskt, han meddelar att något bad för hans del blir det sannerligen inte, men jag tar ett dopp, simmar lite under ytan och vattnet är ljummet och fullkomligt ljuvligt. Livgivande, är vad som beskriver det bäst. 

Oj, så det smäller i alla segelbåtslinor ("fall" heter det, säger pv, men jag säger linor) och det låter som voro vi strandade på Nordpolen ., så är ljudet. Noterar ett bibelord som namn på en mindre segelbåt, det hör inte till vanligheterna. (Ty så älskade Gud ...). Det är en tysk gästbåt. 


Vilken kväll! 

Det är så vackert och vi räknar till åtta husbilar, varav två är tyskregistrerade. 

Båten till höger på bilden är en gästbåt som kan glädja sig åt att få ligga längs-med. Tre, kanske tilll och med fyra sådana platser finns.


På väg till bilen upptäcker jag en död liten sädesärla som ligger på sidan på bryggan. 

Stackars lilla krake. Så tog ditt liv slut av någon anledning och inte hinner du flytta söderut och komma åter nästa vår. 

Jag tar den lilla fågeln och bär den i armvecket och lägger den så en bit från där vi går .., lite för sig själv, så där så den får vila i lugn och ro. 

Svänger förbi affären. Skriver ett anslag och berömmer den som gräddade gårdagens Cinelle-wienerbröd. Så vansinnigt perfekt gräddade var dessa och fint dekorerade!

Sen hemåt till en bytta havskräftor, vitlöksbröd och gott vitt vin. I morgon är det Cykelvasan för Micke, Emil och Peter (plus deras vänner) och jag hoppas regnet upphör och att det blir en bra dag för dem! 

Och under dagen får vi veta att en i vår närhet drabbats av vitiligo och dessutom behöver medicinera med levaxin. Vi har hittills varit sååå lyckligt förskonade från svåra sjukdomar och tänker att det ändå kunde ha varit så mycket värre. Själv tycks den drabbade ta det lugnt.

Dagens fönster ... 


"Hej!

Här kommer ett fönster från Badhusparken i Östersund. Här kan man äta och fika men idag skulle jag välja sitta utanför de här fönstren. Det var lite väl varmt innanför fönstren.

Storsjön bakom och en liten minigolfbana.

Vink vink från republiken Jämtland

Annica/Turtlan."

// Tack! säger jag och konstaterar att Jämtland  uppenbarligen bjuder på många fina fönster.

torsdag 8 augusti 2024

I väntan på .... 

... på att det som finns i ugnen ska bli klart (ugnsrostade grönsaker och en halv kyckling), tittar jag på olympisk segling (bara för att ..) och tänker att även i eftermiddag ska jag klara av att simma dom där 400 meterna, det vill säga, ut till pinnen som är längst ute i havet och tillbaka in i till bryggan. 

Jag är evigt tacksam att vi inte har besök av späckhuggare här i Skallkroken, så där som det nu varit i Bohuslän. Flera stycken till och med, vilka dök upp intill ett par i en motorbåt. Då föredrar jag en säl eller en skarv. Fiskmåsar och tärnor flyger ofta förbi, men letar mat på grundare vatten. 


Igåreftermiddag kaffe och nybakad kaka (med glass) hos den rara Birgitta. 

Det här är hennes tomt. Huset var precis som pv:s, arbetarbostad åt den som då drev Stora Stensjö, men Birgitta och hennes - sedan flera år bortgångne make - har byggt ut och byggt om och gjort så fint. 

Det vita huset bakom flaggstången är till salu. 

Tittade på nyheterna i morse och tänk, att man skäms som svensk när skjutglada ungdomar från vårt land skjuter andra gängmedlemmar i Norge och Danmark. 

Man vill be om ursäkt. 

Inslaget visade  hur en annons för att locka unga, villiga mördare kan se ut. Bra betalt var det också. 

Ur led är tiden.

Dagens fönster ...


"Hej!

Ett fönster fångat i Fjällnäs i Härjedalen en fin lördagskväll.

Buffékväll på Strandgården. Gott!

Å där fanns ett fönster till dig.
Håven hittar säkert flera.

Annica/Turtlan."

//Ja, det kom verkligen flera! Tack Annica!