Dagen idag ....

Fredag idag. Lugnt och fridfullt. Sigge som jaaamar och vill ha kokt fisk och blir sur när jag ställer ner fatet med torrfoder. 

"Nä Sigge ., du har fått en omgång kalkonfrikassé redan, det blir ingen fisk förrän ikväll , du får tåla dig!" säger jag.  

Då hoppar han upp på soffan och lägger sig, faktiskt tittar han på tv; vill förstås veta vem som tilldelats årets Fredspris. 

Det blev en japansk organisation  "Nihon Hidankyo - för dess arbete för en kärnvapenfri värld" - och Svenska Freds representant i SVT:s studio hade inte långt till tårarna, av glädje, alltså. 

Från fredspriset till fågelmatning. 

När vi senast var på K-rauta köpte jag en ny fröbehållare. Den visade sig ha på gränsen till för små hål, så pv har vidgat några av dem, så nu blir det nog lite enklare för alla bevingade besökare - nötväckor, blåmesar, talgoxar och pilfinkar - att norpa sig solrosfrön. En ekorre har också varit där och jag har även rengjort fågelbadet och fyllt på med nytt vatten. Något bad i egentlig bemärkelse är det inte; allra mest ser jag fåglarna dricka vatten därifrån. 

För övrigt? 

Ringer dagligen till min äldsta syster och hon låter så glad var gång. "Tack som ringde, det är så roligt ..!" säger hon och alldeles varm i hjärtat blir jag. Jag tycker så oändligt mycket om henne, men det är så många ... "men". Detta att åldras är inte alldeles enkelt. Så många minnen som dyker upp från mammas tid i Ystad, sånt som jag paketerat och lagt i små fack i hjärnans arkiv. Nu tjoppar dom upp, dom där minnena. Och även oron. 

Ungefär så här ser det ut även idag, men solen tackade nyss för sig. 

Vi har suttit och bläddrat i nästa veckas reklamblad, ja, precis ., det är sådant som pensionärer kan ägna sig åt. Kaffe är på extrapris (om man nu kan kalla det extrapris, allt är som bekant relativt), 2 pkt Arvid Nordquists kaffe för 89:- .., perfekt, då blir det fyra paket för vår del, att fylla på förrådet. Bregott 500 gram ska också inhandlas. 

För övrigt hittade vi absolut ingenting. 

Och på tal om pensionärer .., vid ett besök på återvinningen i Haverdal, träffade jag i förrgår en av kunderna; en man som under lång tid behandlades för cancer i käken och han bar då som en slags ansiktsmask och jag tänkte att oj, ska han verkligen klara av detta ..? 

Det gjorde han! 

"Saknar du jobbet i affären ..?" frågade mannen och jag sa att nej, det gör jag inte, jo, lite ibland .., eller kanske mest att jag saknar kunderna, men den här känslan av att själv styra sin dag ., den är obeskrivlig! Mannen, som tidigare arbetat som rektor, menade att  j u s t  så  var det. Är det. Och helt  ärligt upplever jag själv den känslan dagligen.

Igårkväll ringde femåringen. 

Han låg då i sin säng och ville att jag skulle ta den där "ramsan" igen. Jag frågade om han var ensam, nä, pappa låg också intill och då kändes det aningen pinsamt att be en bön, så jag liksom snubblade på orden, men tog med detta att han inte skulle ha några mardrömmar och att alla i släkten skulle få vara friska och lite sånt. Ja, jag tog även med Sigge, farfar och Karins två hundar Lykke och Mila, faster Marias Charlie och Steven och Anna och Mickes två katter - Paddan och Vickan och inte att förglömma hästen Tristan, ja, Harry fick också vara med, var han nu håller hus.

Kvällen innan hade jag frågat hans mamma om allt detta var okej? Jodå, det var det. 

Så är det här i landet Halland. I alla fall just här.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan och som tidigare i veckan tömde augusti- och septemberhåvarna, ja, med fönster, alltså!

"Du fattades fönster såg jag. Utsikten från mitt arbetsrum hemma, nu när hösten har kommit med regn."

Stort tack! säger jag.

Kanske från Karlsborg ....

Körde ner till Ugglarps Grönt idag (kanske 5 km från oss) för att köpa deras underbara morötter och lika ljuvliga broccoli. Några äpplen av sorten Ester, Aroma, Rubinola och även någon okänd sort, fick också följa med hem. Lagom små. 

På parkeringen stod en buss från Karlsborg och där inne sågs chauffören koppla av, allt medan resenärerna stod utomhus och lyssnade till grundaren av Ugglarps Grönt - Mikael Jidenholm - som berättade om företagets filosofi och säkert mycket mer än så. (Vill ni se hur sagolikt vacker butiken är, kan ni klicka på den  här länken. Lägg märke till broccolin!!)

Såväl morötter som delar av broccolin användes till dagens middag som blev kålpudding, gjord för någon tid sedan och som bara värmdes upp. Så underbart gott!

Ett ytterst aktuellt extra-fönster! 

Det kom susande från Skellefteå och ellem, alldeles nyss, så här lagom till 11-kaffet. Hon har således bytt till vinterdäck idag, torsdag. Och nästan exakt samtidigt kom en liknande bild från den äldsta, som själv lämnat in sina sommardäck på Malå Gummiverkstad och i dess ställe fått på vinterdäcken. 

Så kan det vara norröver.

En torsdag i oktober ...

Igår såg det ut så här .., ett så fint ljus via vardagsrumsfönstret. Regnstänk på rutan, men eftermiddagssol.

Idag hällregn. 

Tänker på människor i Florida och vad som kan vänta dem; det känns som om Domedagen är på ingång, eller rättare sagt, det är väl vad jag skulle känna om bodde i Tampa, Florida.

Till morgonens tv-nyheter pratar vi om mejlet som kom till oss alla här i området .., ett mejl där vi fick veta att någon placerat euromynt vid ytterdörrar i området. 

Högst troligt är det väl för att kolla om det är riskfritt att göra inbrott. Ligger myntet kvar .., ingen hemma. 

På facebook läser jag om oroliga villaägare i såväl Harplinge som Steninge. En skåpbil parkerar länge på olika gårdsinfarter och backar raskt ut när ägaren eller grannen visar sig. Senare på kvällen tar pv en promenad runt här på vår del av världen. Inga mynt syns till. Allt är lugnt.  

Inspirerad av förra söndagens konsert bestämde jag mig för att ta tag i den biten .., att oftare söka mig till det som gör en lycklig. Eller i alla fall .., nånting som förgyller tillvaron, särskilt när det nu blir mörkt och dagarna känns korta. På Instagram upptäcker jag en annons om julkonsert med Halmstad Brass (söndag 15:e december) och då slår jag till, köper två biljetter och säger till pv att den ena får han som julklapp av mig. 

Och kan man tänka sig .., fredagen den 20:e december är det "Sjung in julen" i Nicolai-kyrkan, två föreställningar, kl. 16.00 och kl. 18.30. Det ska jag också skriva in i kalendern! Tyvärr vet jag inte vem som tagit bilderna, men det får väl ändå räknas som reklam detta och då kanske man blir förlåten. (Sjung julens sånger och psalmer tillsammans med S:t Nikolai Vocalis och Halmstad Brass. Madeleine Barringer, sångsolist. Anders Wilhelmsson, orgel. Dirigenter Mikael Johansson, Eva Aronson och Per Henrik Johansson.)

Som om nu inte detta vore tillräckligt, så har den äldsta berättat att hon - den 1:a december - bjuder oss på julkonsert i Malå kyrka och då är det detta som gäller. 

Förvånades storligen över hur mycket som erbjuds av samlingar med musik, just i Malå! Den enda onsdagen vi är hemma, då i december, finns det något som heter Onsdagssången. Halv elva. Jo, men det kan jag också tänka mig att gå på! Det ska nog bli bra det här och sen är det jul med allt vad det innebär och vips, har vi svingat oss in i januari och det nya året! 

Förlåt ..:? Hörde jag någon som nämnde detta att leva i nuet? Ja, just ja! Det hade jag nästan glömt!

Dagens fönster ...

"Läste att du hade ont om fönsterbilder nu. Här kommer i alla fall ett från mig.

Bilden är tagen inne i en av stugorna i hembygdsparken här i Tranemo. Hembygdsföreningen (där jag har blivit medlem) hade invigning av sitt nya museum.

Håll till godo!  

Barbro D."

//Å, ni bloggvänner är ju för rara! Tack Barbro!

En bra dag ... 

Först ett besök på vårdcentralen i Slöinge i akt och mening att kalibrera vår blodtrycksmätare med deras. Jag som har så lågt blodtryck är orolig att vår ska visa fel .., oj, så ledsen jag då hade blivit. Pv, som under en längre tid haft - för honom - ovanligt  h ö g t  tryck, hoppas väl att det ska vara precis tvärtom, det vill säga att vår mätare visar fel och att han egentligen har mycket lägre tryck. Nej, så roligt var det inte. Vår mätare och vårdcentralens stämde överens närapå på pricken. 

Där utanför möter jag ett äldre par - Lisbeth och Håkan - på väg till sin bil. Ett kort möte, som gör mig så innerligt glad .., mannen är ursprungligen från Gällivare och hörde direkt att jag var norrifrån - han trodde Norrbotten - men det är ju okej ändå. Sedan 1963 har han bott i södra delarna av vårt avlånga land, arbetat som officer och kunde för sitt liv inte tänka sig att flytta norröver igen. Vid Gävle gick gränsen. Jag skulle nog - om jag blev ensam - kunna tänka mig att bo i t.ex Jämtland, ja, om jag bara hade vatten inom räckhåll, då menar jag någon sjö, alltså. Men helst vill jag ju bo här eller i Skåne. Hans fru Lisbeth var från Falkenberg.

Här står dom, Lisbeth och Håkan. Tänk, att några minuters småprat kan göra en så glad. Det var väl den där igenkänningen, antar jag, ja, glädjen att möta någon hemifrån - även om det ju var lååångt hemifrån - och för hans del mer än sextio år sedan och för min del trettioett år sedan flytten gick. 

Vägen från Slöinge och hem passerar lilla byn Vastad och där finns något som liknar en sjö, men som pv påstår inte alls fanns där för ett antal år sedan .., men vi kan ju säga en stor vattensamling, där det om vårarna brukar   v i m l a   av sjöfåglar! 

Hur många gånger som helst har jag tänkt stanna och ta några bilder just där, men vägen är smal och slingrig och det är inte enkelt att parkera säkert heller, men nu blev det av! Traskade iväg i det våta gräset .., sandaler är ju väldigt bra att ha på sig såna gånger  - eller inte - men jag kunde i alla fall fånga lite av det jag tycker är så vackert. 

Så hemåt. Kalasade på himmelskt god bulle från Solhaga bageri (ett björnbär fanns på bullen!) och nu är vi hemma och pv ringer runt och jämför olika försäkringar. Han har högtalarfunktionen igång på sin mobil och jag tänkte att så trevlig som mannen på If lät, så hade jag aldrig kunnat säga upp den försäkringen. "För att legitimera dig, tryck 2" .., "Numret verkar inte stämma, knappa in ditt personnumer och avsluta med fyrkant" .., så där låter det. 

Så har dagen varit hittills. Om en halvtimme ska vi skjutsa in grannen till järnvägsstationen i Halmstad, för vidare befordran till Stockholm. En ny fågelfrömatare ska inhandlas, det får vi inte glömma. 

Vaknade natten mot idag och hade lite svårt att somna om. Klockan var kring fyra. Öppnade fönstret och kunde då svagt höra den här fågelns siiiiirliga kvitter, men inte alls så högt som i länken. Men ändå. Helt otroligt, så glad jag blev! 

Så var det.

Dagens fönster ...

Så här skriver ellem som var den som hade fönsterhåven redo: "Man kan skymta fönstren genom "staketet" vid ingången till Eddahallen, där jag var på vattengympa idag måndag. Fina höstfärger i växtligheten." 

//Tack ellem och jag håller med dig .., såå vackra färger! hälsar Elisabet.

Jo, jo .., så kan det gå! 

En mig närstående cyklar i den stad där han bor. Han cyklar, men ska just kolla sin mobiltelefon, då han upptäcker en parkerad svart bil med ett par män i och en av männen, han i passagerarsätet, öppnar dörren på sin sida och slänger helt sonika ut en fylld soppåse, typ sådana som man har hushållssopor i. 

Påsen hamnar på trottoaren och den mig närstående känner hur det "bränner till inombords", så han plockar raskt upp påsen, öppnar dörren på passagerarsidan och säger "hallå, du glömde visst den här?!" 

Då blir soppåse-mannen ifråga väldigt upprörd och tycker att cyklisten ifråga är en dum typ, (kanske t.om jävlig ...), så han kliver ut ur bilen och den mig närstående tänker att "jaha, nu kanske det blir bråk här". Och när den upprörde börjar bli otidig, då tar den mig närstående upp sin id-handling och säger att måhända den upprörde önskar få böter i stället ...? 

Det ville han inte. 

Och bilen med de två upprörda männen - inklusive den medföljande soppåsen -  drog därefter iväg som en avlöning. 

Cyklisten .., den mig närstående, blev för mig gårdagens hjälte. 

Malå idag på morgonen ....

Då ser det ut så här. Nu lyssnade jag på väderleksrapporten och minns jag rätt .., hotades det med regn i Västerbotten .., bättre då med snö som ligger kvar. Då blir det i alla fall ljusare ute.

Yrkesval ... och lekar. Eller: "Vad lekte vi som barn ..?"

En sak till som vi pratade om igår, handlade om vilka lekar vi ägnade oss åt som småflickor. Det visade sig att grannen Annelie, hon låtsades att hon arbetade på Försäkringskassan och då hade hon ett slags kartotek där hon antecknade vad som nu skulle antecknas och hon vittnade om hur roligt hon tyckte detta var. Hur blev det? Jo, hon började på Konstfack och slutade som scenograf, tämligen långt från arbetet på Försäkringskassan. 

Och själv lekte jag affär (en köksstol förvandlades till butiksdisk och syltlök, strösocker och annat plockades fram  för försäljning) och så fick mamma (aldrig pappa) komma och handla. Ingen kassaapparat hade jag, mer bara som en liten låda med småmynt. I lite högre ålder, lämnade jag affärslivet och förvandlades då till bibliotekarie. I en avlång trälåda med register satte jag spelkort som blev till lånekort. Att bläddra i ett register .., det var helt underbart roligt! tyckte jag. 

Frågade pv vad han drömde om att arbeta med, jo, han närde en dröm om att bli sportjournalist och ägnade sig åt att sammanställa olika tabeller och sådant, kanske mest för lagen som han då höll på .., Sverige i hockey-VM och Öster när det gällde fotboll. Då var han nog lite äldre .., nästan tonåring.

Du som läser här ..., hur såg dina lekar ut? Vad drömde du om att bli? Du får mer än gärna berätta, så lägger jag in det här under inlägget.

Hedgrenskan skriver: Vet inte om jag hade något drömyrke, men älskade att leka kontor. Skrivmaskin, papper och pärmar.

Babsan skriver: Jag älskade att leka affär, kontor och bibliotek. Kul hade jag. 

Eva i Tyresö, f 1943, berättar: "Ja, det vet du ju Elisabet vilken lek jag tyckte bäst om .., det var att vara skolfröken! Vi var fyra personer i en liten 1:a i Norrköping och jag fick aldrig ha kamrater hemma för att leka; det blev för trångt, men när våren och sommaren kom,  d å .., då kunde jag ju hålla skola utomhus, låtsas vara fröken och hade yngre kamrater som elever, däribland min lillasyster Karin och jag älskade den leken! (Eva blev ju långt senare speciallärare). En annan lek, som nästan var lite förbjuden, det var att springa omkring i hyreshusets källarplan, som en tunnel var det och när någon vuxen kom, då tändes lyset och det blev våldsamt spännande! Min bästa kamrat Gunilla, dom bodde också trångt och inte heller där fick vi leka inomhus. I deras lägenhet bodde även hennes farfar."

Solveig i Dalarna, f. 1946, uppvuxen i  Norra Kasker i Lappland, ja, i skogen utanför Arjeplog, berättar: "Mina två systrar var betydligt äldre än jag själv, så jag kommer nästan inte ihåg att jag lekte på något speciellt vis. Hade väl helt enkelt ingen lekkamrat där ute i skogen. Nej, jag lullade säkert på där hemma .., vi hade ju timmerhäst, hund och katt och på alla bilder av mig har jag en hund intill mig! Och så så läste jag mycket böcker! Vi hade Djurens Värld (tyckte bäst om att läsa om hundarna) och uppslagsböcker, jag kommer inte ihåg om det var Norstedts eller .., men jag kommer ihåg baksidan på en av dem, det stod: A - Asunden! Det var långt till skolan - 3 kilometer - och den sträckan gick jag ensam, berättar Solveig, som kom att arbeta som bibliotekarie och nu som pensionär, ja, då deltar hon i skrivarkurser (och bor ute i skogen!) Här är hennes blogg.

Här en bild av en glad Solveig och lapphunden Netta. 

Berget är Välbmaboda, skriver Solveig. 

Sonja, född 1933 och pv:s moster - berättar: "Jaa, du lilla vän, vad jag lekte med, eller lekte som barn .., ja, det var inte så mycket det, jag hade en stor cellouid-docka, kanske kommer du ihåg hur dom såg ut, den lekte jag ofta med och drog den i dockvagnen, men det är nästan den enda lek jag kommer ihåg. Att man var liksom en mamma." 

Sonja berättar också att hon var yngst av totalt elva syskon; hon hade fyra bröder och sex systrar och den som var närmast henne i ålder, var en bror, född sex år tidigare. Många var redan utflugna ur boet när Sonja växte upp. Familjen bodde i Markaryd i Småland och hennes far var lantbrukare och hette Axel, men han var även gårdfarihandlare. 

"Du förstår, han vägrade lära sig att cykla, utan promenerade flera mil och sålde vävskedar och med lantbruket blev det lite hipp som happ, det fick nog mamma ta hand om. Förresten, vet du vad min mamma hette? Hon hette Amri Helfrida och i småskolan ville fröken att vi skulle berätta vad våra föräldrar hette och då sa fröken att ingen människa kan väl heta Amri, du får be din mamma skriva sitt namn på en lapp och ta med den till skolan!" Allt det berättar Sonja .., ja, hon kommer ihåg allt mera, allt eftersom vi pratar. Hon låter glad. Vad hon kom att arbeta med? Jo, hon blev distriktssköterska.

Christel i Skåne berättar: Vi bodde i Ö Klagstorp där mina föräldrar drev ett litet hotell. I samma byggnad fanns det en övergiven butikslokal med en gammal kassaapparat, skyltfönster och disk. Där tillbringade jag många timmar. (Men vilken drömtillvaro! Det hade ju varit rena himmelriket för mig! hälsar Elisabet.)

Bert Bodin skriver: Lokförare som liten pojk. Men senare journalist (som pappa), trafikledare vid flyget. Men jag blev resebyråman av en ren slump.

Kerstin i Svedjan, f. 1941, säger: "Jag är född i Motala, nr 2 av 3 syskon, mellanbarn alltså". Så börjar pratet, med det svävar därefter iväg åt alla möjliga håll och kanter, ja, det blir så mycket trivsamt prat, så efter sjutton minuter tar hennes mobilbatteri plötsligt slut.Men detta kommer jag i alla fall ihåg: Kerstin hade, precis som Sonja, en cellouiddocka  som var henne så kär. Eftersom Kerstin tidigt hade lärt sig läsa (precis som Solveig i Dalarna), fick hon börja skolan vid 6 års ålder. Vilken lycka! När det var examensdags hade alla barnens dockor lämnats kvar i skolsalen och då visar det sig, när det var dags för själva avslutningen, att det varit inbrott i skolan och alla dockorna var försvunna! "Av en grannfru fick jag då en porslinsdocka och det var ju så vänligt, men det var inte alls samma samma sak min gamla i cellouid!" sa Kerstin. Mera? Jo, efter en tid kom till skolan en hel svärm med finska krigsbarn, mest kanske för att lära sig svenska och Kerstin, som ju egentligen skulle ha börjat först hösten därpå, fick helt abrupt sluta sin skolgång. Stor sorg och bedrövelse. Dockan och bokläsning, det var alltså vad hon mest sysslade med som liten. Som vuxen kom Kerstin att arbeta som skolsköterska och var även engagerad politiskt, i landstinget.

Agnetha Jonsson, f. 1952, skriver: Jag älskade att leka kontor och skola, jag var förstås fröken och tvingade Carina (hennes yngre syster) att vara elev, hon var inte så glad. (Precis som Eva i Tyresös lillasyster, alltså.) Agnetha kom att arbeta på Sparbanken i Malå och senare som läkarsekrerterare i Skellefteå, så det stämde ju bra med vad hon lekte som liten.

Dagens fönster ...

Hej!

Ett litet men alltid ett bidrag från fönsterhåven.

Dagens utflykt till Säffle (numera före detta sjukhus) och dess röntgenavdelning. Röntgenkontroll av knät efter operationen för tre veckor sedan.

Vi slog oss ner i väntrummet på plan 4 med lite utsikt över nejden. Där fick fönsterhåven fixa ett bidrag.

Lite senare blev jag snabbt och smidigt fotad… röntgad. 

Sen hemöver de fem milen.

Turtlan på tur.

// Tack kära madamen i Karlstad! säger jag 

Fönsterleveranserna har verkligen krympt efter sommarens strida ström av bidrag. Nu har jag det här och ännu ett på tur! Hurra!

Man borde kanske ... 

... ha måndagsträffar lite oftare, men det är så dags att tänka på detta, nu när sommaren tackar för sig och de flesta som bor i fritidshus beger sig till vinterbostaden. Den ordinarie.  

Men så trevligt det var att ha Birgitta och Annelie på besök! Så mycket surr det blev! (Klädkoden var som ni förstår "något blått").

Vad pratade vi om ...? Jo, om förr i tiden .,. om telefonväxlar (Birgitta hade ett tag i sin ungdom arbetat som växeltelefonist), om Frukostklubben med Sigge Fürst, Ante på Mobacken och Kaffepetter .., jag kom ihåg "Skivor till kaffet" med Bertil Perrolf (tror att personalen på Fridhems Livs har varit med i det programmet) och vi hann med gamla tiders sätt att lyssna på grammofonskivor - i mitt fall hos Paul Bergström som hade radio/tv-affär i Malå och där man kunde få provlyssna på olika nyinkomna skivor (i som en telefonlur med krullig/spiral-sladd) och då blev det prat om Hepstars och andra storheter och även radioprogram som Kvällstoppen (där var pv hängiven lyssnare) och Tio i Topp (där förde han noggranna anteckningar), för att inte säga "Upp till tretton" med Ulf Elving (lyssnade Annelie till) . 

Jo, så blev det prat om bilkörning (pv har nämligen varit passagerare med en dam som agerat rallyförare - särskilt på små, slingriga vägar - och efteråt sa han: aldrig mera! 

Och vi tog upp detta med Epa-traktorer vilka stoppar upp trafiken, ja, det hann vi också med. 

Jag berättade om min underbara f.d. arbetskamrat Gerda Lundgren i Malå och även om Ella Grundberg som även hon arbetade i delikatessen i samma butik. Två kvinnor som spred sådan glädje på jobbet! 

Lite på slutet blev det tal om vem som sköter snöskottningen på Ejdervägen vintertid och om dopp i havet ikväll ...? Jo, Annelie skulle gärna göra oss sällskap, om inte regnet ställer till det.  

Min vana trogen håller jag mig till bjudmat som jag testat tidigare och allt gick åt. Här är receptet om någon blir sugen. Och bettan i Lund .., du ser att allt det gröna används hur ofta som helst!

Ny vecka ..., ny giv. Och dagens fönster. 

Måndagmorgon bjuder på .., ja, ni ser ju själva! 

(Halvlåg på soffan och tog bilden .., därav vinkeln.) 

Solsken och blå himmel, men det började med moln och ännu mera moln och tolv plusgrader. 

Heja! Nu blir det nog ett dopp i eftermiddag. 

Just nu förbereder jag för halv-tolv-firande av grannen - namnsdagsbarnet Birgitta -. 

Har sms:at grannen Annelie också, vi kan ju låtsas att hon också heter Birgitta, men kanske vilar hon ut eller tittar inte på sin mobil, så vi får se hur många vi blir runt bordet. Pratade precis med den äldsta. Nu ska vinterdäcken på hemma i Malå. Ja, så var det ju ofta att oktober blev till vintermånad och sen fortsatte det bara. Oktober innebar också harjakt för min pappa och någon av hans stövare - Buster, Tina, eller Sessan -. Så mycket glädje för den hund vi då hade .., få hoppa in i bilen och vara tillsammans med husse och kanske få kalasa på färskt harhjärta efter avslutad jakt. 

På vår altan hängde vintertid ofta en upp-och-ner-vänd (och stelfrusen) hare med granris i buken. 

Så har den här dagen börjat. Tittade förresten på SVT-dokumentären Ödesvalet, gjord av Folke Rydén som väl har gått i pension från SVT för ett bra tag sedan. Suverän fotograf var Dan Jåma (alltid så bra och inte visste jag att han var same!!). Så fantastiskt intressant program! Man får som tittare följa olika amerikanska familjer (samma familjer) under totalt 32 år och vid olika val och hur deras åsikter ibland förändrats och lika mycket hur deras egna liv tagit olika vändningar. 

Programmet kan ses i hela världen. 

Här en länk om någon är intresserad.

Symfoniorkestern ., tre bekanta i orkestern och lite annat.

Ja, så har jag då fått vara med om att lyssna till en Symfoniorkester och tänk, att det var första gången i mitt 70-åriga liv. Foajén var fylld av människor i min ålder och uppåt, mest kvinnor, men förvånansvärt många män också och roligt var det upptäcka båtgrannarna Karin och Göran i vimlet Dirigenten var dansk (pratade perfekt svenska) och inledde med att presentera programmet - det var bra, särskilt för en icke-initierad som jag själv -. 

Det hela inleddes med Carl Nielsens Festmarsch ur Aladdin-sviten. Därefter tre stycken ur Svansjön (vackrast av alltsammans!), John Williams "Harry´s Wondrours World" (jag som inte sett ett enda avsnitt av Harry Potter ..., njaaa) och efter paus då besökarna kunde dricka te eller kaffe eller äta förbeställd mat, avslutades det hela med Beethovens Ödessymfoni.

En upplevelse förstås! 

Jag förundrades storligen över hur violinisterna orkade spela så ihärdigt hela tiden - en man blev allt rödare i ansiktet - och jag förundrades också över att jag bara såg en enda en i orkestern som bar en ring, typ vigselring, men det kanske har sin förklaring .., en sådan är måhända i vägen när man spelar? Nästan alla bar långbyxor  (snyggt) och det var blandade åldrar.

Så här såg det ut just inna det hela tog sin början. 

Jätteintressant att detaljstudera t.ex mannen med cymbalerna och hur koncentrerad han var. Noterade fyra kvinnor som spelade basfiol och sex (kanske var dom åtta?) som spelade cello .., mängder med kvinnor var violinister och jag tänkte .., dom tre som sitter närmast dirigenten .., är dom särskilt duktiga? (En av dem fick en bukett blommor efteråt och hon reste sig upp och tackade efter ett nummer ..) och längst till vänster satt betydligt yngre kvinnor som spelade .., ja, jag säger helt enkelt fiol.  

En av kvinnorna som spelade någon slags flöjt fick också särskilda applåder - kanske var dom fyra totalt -? 

För övrigt .., hade jag våldsamma problem med nya p-appen Aimo som höll på att driva mig till vansinnets brant och jag var inte ensam om den saken. Konferencieren bad publiken om överseende om någon skulle komma in lite senare, då "det är krångel med p-apparaterna". Jag klurade ut det till sist, men mannen och kvinnan i bilen intill, dom gav upp och skyndade in till konserten. När vi kom ut låg en parkeringsbot på deras vindruta.

Så var det.

Prisökning ...

Hittar en av mig nedskriven inköpslista och häpnar över hur förhållandevis låga priserna då var. Detta var i februari 2021.

Äpplen 15:-/kilot. Numera kostar ofta äpplen omkring 35:-/kilot. 

Färsk kyckling kan man nu - om det nu inte är extrapris förstås - få betala 45-50 kr/kilot för! 

Citroner har på några veckor ökat nästan dubbelt i pris. Hemköp hade under lång tid 3 citroner för 15:-, nu är det närapå 10 kr/st! Måhända dåliga skördar i Spanien?

Och smör!! Bara 30:-/500 gr. Broccoli har också ökat i pris, ibland det tredubbla. 

Trettiopack ägg i normalstorlek betalar vi kring 90 för hos Stensjö Ägg. Här var det då 55 kr/flaket. Det brukade ligga ungfär likvärdigt i pris. 

Inte är det underligt att många tycker att det krymper snabbare på kontot än tidigare.

Här och nu ...

Solig morgon i landet Halland. Nyhetsmorgon på tv och där är Tareq Taylor som ska ge oss tips på sådant som vi kan ha nytta av när det gäller matlagning. I minst varannan mening närmar han ordet "min bok", ja, en ny sådan ska lanseras förstås. 

Och Elon Musk ställer upp som medhjälpare till Donald Trump. Inte skulle detta få  m i g  att rösta på herr Trump. 

Vi får även veta att hjärtstartare stjäls av förmodade ligor och jag tänker att nu är väl ändå botten nådd.

En bild från igårkväll och lille Viggo som ville hjälpa pv med att bära bort bommen från segelbåten. 

Just nu är Vägföreningens styrelse ute och tittar på alla vägar som hör till föreningens ansvarsområde och när det är klart, då bär det av till ny konsert för pv, nu ute på landet någonstans. 

Själv har jag ju biljett till Halmstad Symfoniorkester klockan 16.00; första gången jag får uppleva något sådant. 

Minns en annan musikalisk upplevelse: kanske var jag sexton år och på Medborgarhuset i Lycksele spelade då Umeå Big Band för ungdomar från gymnasiet/yrkesskolor och det var det bästa jag - dittills - varit med om!

Ytterligare en annan höjdare: Jazzkväll i Sundbybergs kyrka med Ivan Renliden, Svend Asmussen och Putte Wickman. Underbart! (Men minns att konferencieren kallade Svend Asmussen för "allas vår Svend Rasmussen"). 

Så är det här idag.

Dagens fönster ....

... fångades på min laptop-skärm, det var när jag tittade på underbara filmen "Smak av björnär" som jag såg tidigare i veckan. Vilken vacker kvinna! Så kraftfull! Eka Chavleishvili heter hon.

En annan sorts lördag ....

Vaknar tidigt, redan vid 4-tiden och alldeles stilla ligger jag och intill mig, på den utdragbara delen av dagbädden, sover 5-åriingen. 

Hans andetag är lugna och jämna. Det är varmt i det lilla rummet. Fönstret stängt .., och jag som nästan alltid har ett fönster på glänt i mitt sovrum. 

Lägger mig någon timme på soffan Ektorp. Sigge intill mig. Sedan tillbaka igen till min rumskamrat, så han inte ska känna sig sviken. 

Vid 11-tiden åker vi in till Halmstad, sammanstrålar med pv som tillsammans med Kammarkören haft konsert i Nicolaikyrkan, den stora och går sedan till legendariska konditori Regnbågen. 

Pojkarna är trötta och har spring i benen. Den minste somnar i vagnen. 

Ett besök på Slottets innergård hinner vi också med. Jag berättar att Halland och därmed också Halmstad för flera hundra år sedan hörde till Danmark, ja, det gjorde ju minsann Skåne också och en guide på slottet som vill bjuda in oss att se en film och en utställning, visar var landshövdningen bor, ja, i vilken del av slottet. Vi tackar nej till inbjudan, hur vänlig den än var. 

Men dessförinnan har vi tittat in i Stora Kyrkan och där ska det bli dop av en liten flicka. Dopgästerna är så finklädda och innan det hela tar sin början, står vi och tittar lite .., jag pekar på de vackra mosaikfönstren och på gravkoret där någon dansk herreman vilar .., och vi tittar också på den jättelika kyrkklockan, den som står uppställd i vapenhuset, tillverkad  år 1667 av klockgjutaren Hans Hansson i Halmstad. Klockan väger 500 kg. 

Ikväll, innan skåningarna tackar för sig, blir så ett dopp i iskalla havet, ja,det blir sonen och jag själv, övriga tackar nej.

Sonen står i vattnet under några minuter och säger att det är jobbigare att stå där man inte bottnar, då viftar man ju liksom omkring vattnet och han upplever det som kyligare på det viset.

Igår när vi gick i säng, sa 5-åringen att "farmor, du får gärna läsa den där ramsan som du brukar ..", och jag tänkte att det kanske var Hattstugan eller något annat. Nej, det var det inte. Det var den där bönen som jag har bett med honom vid sängdags flera gånger, då när jag ber någon bevara oss alla och göra så att inte någon 5-åring får mardrömmar och lite sånt. 

Så det gjorde jag. 

För övrigt har vi pratat om hur maten går genom matstrupen för att avslutas som bajs och igårkväll tog jag honom och Viggo och vi stod ute på gården och tittade upp emot stjärnhimlen och det var omåttligt spännande.  

Sonen berättade att i bilen på väg upp, då hade 5-åringen sagt, apropå att dom diskuterat något som dom var osäkra på, sagt att "vi kan fråga farmor, hon vet mycket."

Tänka sig. 

Nu är klockan 21.10 och jag tänker krypa ner under täcket. Är såååå trött.

 När klockan snart är sju på kvällen ...

Pv har precis tackat för sig i hamnen, det blev ett tolvtimmarspass, men nu är han på väg hem, på cykel. Själv har jag gått på högvarv, men nu - med eld i kaminen - och när jag hunnit dammsuga och torka golven, äta en tallrik fullkorns-havregrynsgröt med lite lingonsylt till och och pratat med den yngste som är på väg upp med pojkarna, ja, men nu känner jag mig lugn. Rofylld, rent av. Eld i kaminen. 

Ett gult paket med glädje, fanns i postlådan idag! Titta, vilket vackert ..., lite som ett x-libris och det är så fint med två katter, den till höger kommer spatserande så malligt och vill väl visa att "nu är jag i alla fall här ..!"  

Sååå vackert! 

Ett fint kort av en korp  (?)följde också med och i det gula paketet låg boken "Vådan avatt vara Skrake", av Kjell Westö. Tack, du rara annannan! 

(Hon berättade om den här boken på sin blogg och jag skrev - tror jag - att den titeln och det omslaget hade jag garanterat fallit för.)

Jovan Radomir i Gokväll; tänk, jag tycker att den mannen ser ut att vara så symptatisk.

En fin fredagkväll till er alla!