Sms från Sälen ...., klockan 04.31

God morgon!

Nu i bussen mot startområdet.

Sen en timme i kö för att ställa in skidorna.

Det blev några timmars sömn i alla fall.

Längtar ....

***** Slut *****

Söndagsfönstret ....

"Hej Elisabeth,

Jag läser din blogg lite då och då och har ju sett att du samlar på fönster.

Igår promenerade jag runt här i Göteborg och på en liten bakgata hittade jag det här fönstret.

Affären hette Tyll och Betong vilket jag tyckte var en rolig kombination.

"Bakelserna" är alltså i betong och tyg.

Hoppas du får användning av fönstret!

Soliga hälsningar, Ängla-Tapas.


// Och jag säger t a c k, snälla!

Ännu mera ordergivning ...

Kapten Lintott har gått och lagt sig .., han ligger i sin pappas säng och plötsligt hör jag honom ropa kommendera att jag också ska komma upp .., ja, en liten stund, bara tills han har somnat, sen tillåts jag att gå ner igen.

Och jag går lydigt upp och lägger mig på hans mammas säng och eftersom jag inte är det minsta trött, tittar jag på tv, på en Wallanderfilm.

Hur mycket som helst känner jag igen mig från Ystad.

Ååå, där ju Kings Head, puben på min gata.

Då plötsligt upphäver lintotten sin stämma.

"Mormor! Stäng genast av ljudet! Jag kan inte sova!" kommenderar lintotten.

Men då får mormor nog.

"Hörru, vänd dig om och blunda du .., jag måste ju få höra vad dom säger ...., sov gott!" säger hon som är mormor.

Hon säger det ganska bestämt.

Och kan man tänka sig ..., lintotten somnar.

Se där.

Det gäller bara att visa sig bestämd.

Detta ska jag minsann praktisera när jag återvänder till jobbet.

Ordergivning ...

Vid åttatiden kommer Emma hem med sina kompisar, varav den ene är hennes pojkvän.

Innan alla kamraterna visar upp sig, tar Emma sin mormor åt sidan.

"Mormor .., nu vet du .., du får inte börja ...", säger hon bestämt.

Hon som är mormor nickar till bifall.

Nej, absolut inte.

Aldrig i livet att hon ska göra nåt sånt .., nej, hon ska sitta alldeles stilla i soffan.

Så det gör hon.

Med benen i kors.

Inte ett ord om vänsterhänder eller nånting annat.

Hur lydig som helst är hon.

Nytt sms .....kl. 20.47.


"Nervös.

Svårt att somna.

Puss."

Sms från Sälen ....

Kl. 19.24 lördagkväll.
Läggdags.
Täckning, fast med v, klockan tre i morgon, frukost halv fyra.
Avfärd halv fem.
Sedan kö till sex.
Laddning i bussen till halv åtta, ut i spåret .., värma upp .., av med överdragskläder.
Pang! där går skottet.
Nu är det nära.
Och jag tycker oerhört mycket om dig.
Vi hörs i morgon vid sextiden.
Kram.
***** Slut *********

Och bra läser han också ...


Nyhetsuppläsaren i kvällens Rapport, mannen med de stora glasögonen, han låter precis som en annan nyhetsuppläsare, nämligen den här mannen.

När Emil kollar på tv ....


Då ser det ut så här och allt händer inom loppet av femton minuter.


Disney Channel

Ishockey på nån sportkanal

Disney Channel

Trean

Ishockey - nedsläpp -

Disney Channel

Ishockey ...

Paus i hockeyn

Disney Channel

Trean ...

Fyran ...

Tv 4 sport

Hockey

Disney Channel


Zapp-zapp-zapp!!

Hans mormor får spader och hjärter.

Nästan.

Ett eftermiddagsfönster från ...

.... ja, även det från staden Sintra i Portugal.

Samma fönster finns lite längre ned på sidan .., då hette fotografen fru Manilat.

Nu är det herrn i huset som har tagit bilden.

Med två duvor, i stället för en.

Direktrapport från Vasaloppsspåret .....

Och så ringer telefonen.

Det är pensionatsvärden som är ute och provåker spåren inför morgondagens hallelujahändelse.

"Jag kan hälsa till alla i fan-cluben, speciellt till ordförande, madame Bente i Norge, att här är UNDERBART fint .., blå himmel med små tussiga moln (jag börjar tro att jag pratar med den hädangångne Bertil Perrolf ...) och spåren är fasta och fina som ...!"

Där avbryter jag den lyriske pensionatsvärden.

"Nädu, det där sista skriver jag inte .., då får dom det bekräftat att du har drabbats av gubbsjukan ....!" säger jag med ett leende.

Så det gör jag inte.

Skriver det.

Men allt är gott och väl och skidåkaren låter som den lyckligaste mannen i världen.

Ungefär.

Och här blir det kaffe, tillsammans med den rara Gunilla som kommer från Nybro i Småland, men har tillbringat tjugosju år i Stockholm.

Jodå.

Jag ska nog fånga hennes vänsterhand också.

Emma ....

Eller Emma Elisabet, om man ska vara riktigt petig.

Och det ska man ju.

"Nästa gång det är din tur att göra mormor sällskap utomlands, då får du ta med dig en kompis .., vi kanske kan resa till Dublin ett par dagar .., det skulle nog bli bra...?" säger jag.

"Ååå, ja, jättegärna!" säger Emma.

Ja, det gäller att planera riktigt noga.

Minst ett år i förväg.

Isabelle ...

Det här är Isabelle.

Isabelle är 11 år, men fyller 12 i april.

En trygg Oxe, alltså.

Hon har bruna ögon och utstrålar ett slags lugn.

Lillasyster .., med två äldre bröder.

En hund, Stella, finns också i familjen.

Isabelle har sovit över hos Emma och nu sitter vid kring matbordet och surrar lite.

"Vad är det roligaste du vet ..?" frågar jag.
Jo, det är att vara tillsammans med kompisarna ., och spela fotboll.

När jag ber henne beskriva sig själv med en, för henne, typisk egenskap .., funderar hon länge.

"Jag skulle säga att hon är glad .., liksom skrattig!" säger Emma.


Det spelar ingen roll hur jag än bär mig åt, så tippar bilden över åt fel håll.
Nu får den vara så här.
Det är i alla fall Isabelles hand.

När jag var tolv år, då minns jag tydligt att jag kände mig vuxen.

Tyvärr, var jag nog ensam om den uppfattningen.

Nu frågar jag om hon känner sig vuxen?

"Ja, det gör jag ...", svarar Isabelle.

Och vi pratar om bråk och sånt.

"Jag bråkar mest med mamma .., men det är egentligen bara om småsaker .., pappa har eget företag och är inte hemma så ofta .., dom har olika regler .., pappa vill ha mer ordning och reda liksom .., han blir t.ex sur när min storebror har lånat pappas skjorta utan att fråga .., sånt bryr sig inte mamma om", säger Isabelle och ler lite filurigt.

Om hon finge resa vart hon ville ..?

"Då skulle jag nog välja Italien .., vi har släkt där .., eller till USA .. dit vill jag också åka", säger hon.

Och på den där skalan från 1-10 .., hur bra trivs hon med tillvaron just nu?

"Njaaaa ..., det blir nog åtta", svarar den rara Isabelle.

Jag ÄLSKAR ordlekar.

Och på väg till affären upptäcker jag en skåpbil med dekaltexten:

"Kunnig hålleverantör".


Så f i n u r l i g t!!

Längtan ....

Samos,2007. Lintottens nacke.

Sent på kvällen när vi ligger intill varandra i stora dubbelsängen .., anar jag oråd.

"Men hur är det .., är du ledsen Emil ..?" frågar jag.

"Nääää ..., joo..., jag längtar efter mamma ..", säger han då.

Så jag drar honom närmare mig och vi pratar om det här med att längta ..., jag berättar lite om hur det är när man inte längre h a r någon mamma och fast man är mormor och femtiofem år, så känns det ibland ungefär som när man är nio år, ja, inuti alltså.

Lintottens varma högerhand i min.

Småprat.

"När du vaknar i morgonbitti, då kan du säga att ..., å, vad skönt, nu är det bara en dag kvar .., det går fort och förresten har din mamma namnsdag i morgon .., då är det Mariadagen", säger jag.

Efter en stund, som är ganska lång, somnar min sängkamrat.

Det blir en underlig natt med massor med drömmar.

Jag vrider och vänder mig .., lägger mig åt andra hållet .., stänger av elementet.

När klockan är sju, vaknar lintotten.

"Mor-mor ...? Mor-mor .., e ru vaken ..?" frågar han tyst.

"Mmmm ..., jo, jag är vaken ..", svarar jag.

"Mormor .., vet du .., du e världens bästa mor-mor!" säger lintotten då.

Då vänder jag på steken och ligger åt rätt håll och vi håller varandra i handen och lyssnar till klockradion som står på min sida .., och ute är det redan ljust och jag säger att jag ska åka till affären och köpa färskt bröd och nåt gott pålägg och från Emmas rum hörs fnitter från tre snart tolvåriga flickor och på det hela taget känns det som detta är en alldeles på alla sätt och vis underbar liten semester!

Lördagsfönstret ...

.... kommer från staden Sintra i Portugal.

Fotograf var i n t e herr ..., utan fru Manilat.

Ett härligt fönster, tycker bloggmadamen och säger stort tack!


//Men minsann att det står herrns namn där nere till höger. Jaså, det är så det går till ..-)

Och nu är det över.

Slut.

Finito.

Gun-Inger finns inte mera.


I sanning är livet skört.

Rapport från Sälen ...


Nu är busslasten med förväntansfulla skidåkare framme.

Pensionatsvärden, hans storebror och dennes dotter, åker alla för Ljungbypolisen, ja, man måste tydligen tillhöra en förening.

Nu ska nummerlappar inhämtas och diverse annat fixas. ("diverse annat" vet jag inte vad det är .., men jag antar att det är mer att göra än att hämta nummerlappen ..).

Jag berättar om SMHI:s väderleksprognos.

Motvind och snö.

"Ja, ja .., men jag ska inte ligga i täten och spåra ...",.säger åkare nummer 8002 lugnt.

Hans brorsdotter Kajsa lär ska åka iförd Spindelmannendräkt.

Jo, jo.

Utflykt ....

Gabriellas vänstra hand.
"Var är du ifrån ..? Du pratar precis som min faster, Eva .., ja, hon är från .., ja, Kalix, kanske?" säger Gabriella.


I busskuren, i väntan på buss nr 533, sitter en ung flicka.

Hon har ofattbart vackra ögon och betalar sin biljett via sms.
Lite småprat blir det, så där om hur det fungerar.

När bussen kommer, hinner den bara köra till nästa hållplats, så blir det haveri.

Chauffören pyser av ilska och ringer till nån slags sambandscentral.

"Du kan fetglömma att den går att fixa .., den här bussjävlen är stendöd och jag ska snart ha rast .., nej, dom får stiga av här ..!" säger han upprört.

Och vi får veta att busstrafiken om några dagar övergår i Arrivas regi och nu bryr sig den ordinarie ägaren inte ett skvatt om att hålla igång sina forden.

"Igår bogserades fyra bussar bort .., fy f-n, jag ska gå i pension!" säger den deppige chauffören.

Alltså får vi kliva av och invänta ny buss.

Det är då jag frågar flickan med dom vackra ögonen om jag får ta en bild av hennes vänsterhand?

Åååå, inga problem! säger hon.

Och jag får veta att hon heter Gabriella, är 14 år och Tvilling.
Lillasyster också.

På den där skalan .., hur hon trivs med tillvaron just nu .., funderar hon några sekunder.

"Ja, jag är jätteglad .., jag säger nog tio, ja, fast det här hände med bussen .., men jag tycker att livet är så spännande och så .., ja, så fick jag ju möta dig ..", säger hon varmt leende.

Jag har god lust att pussa henne på kinden.


Glöm inte att klicka på bilden ...

Sen blir det buss nr 47 till Skansen och Liljevalchs.

Lite bråttom har jag, då Emil vill vara hemma och jag ringer honom med ojämna mellanrum och kollar så att allt är okej.

Jodå.
Inga problem.

Vårsalongen vimlar av olika stilar.
Besökarna är mest människor i min ålder och uppåt.

I det första rummet hänger en fantastisk målning av en naken kvinna.
Konstnären är också kvinna och fråga mig inte om hennes namn.
Men åååå, så vilsam och vacker tavlan är!



De två äldre damerna har åkt med samma buss som jag själv.
Nu går vi ungefär samma runda.

Överlag faller jag mer för kvinnliga alster och man kan ju fråga sig varför?
Och där är helt ljuvliga fotografier i svartvitt, men dom är tagna av en man.



I lilla, lilla butiken hittar jag en kylskåpsmagnet som får mig att gapskratta - hööögt -!

Den blir min.


Vila ....

Och så promenad in till stan.

Jag promenerar längs Strandvägen och ser båtarna ligga och vänta på att träda i tjänst .., jag ser turister som studerar guideböcker och jag ser korvförsäljare.

Himlen är blå.

Solen flöööödar.

Ååååå, sicken ljuvlig dag!!

Rapport från Vasaloppsåkaren ....


Halv sju på morgonen är det avresa från Ljungby .., en busslast förväntansfulla skidåkare på väg mot Sälen.

Vid niotiden sms-piper det i min mobil.

"Nu är det snart dags för frukost i Skultorp. Oj, vad det är spännande!" skriver pensionatsvärden.

Har intresseföreningen noterat ..:?

Bra.

Och sekreteraren i skidåkarens fan-club beger sig snart in till Hufvudstaden för besök på Liljevalchs konsthall.

Olika äro våra intressen.

I dubbelsängen ...


Emil på min vänstra sida.

Alldeles uppfylld är jag av mormorsglädjen.

"Åååå Emil, jag tror att jag ska flytta upp hit, så kan ni sova över hos mormor ofta, ofta .., å, vad det skulle vara roligt!" säger jag.

"Men jag vill flytta till Skåne, till Meja, - du vet -, morfars hund ...", svarar lintotten.

Jaha, ja.

Brädad, är ordet.

Fredagsfönstret ..

"Hej Elisabet !

I helgen så besökte jag Stråsjö som ligger i Hälsingland och där finns det ett underbart medeltiskapell med fina fönster.

Det här är ett av dom.

Hoppas att du får användning av det .

Hälsningar Gunbritt."

// Tack! säger jag till Gunbritt!

Kväller i ett annat land ...


"Mormor ..., du får inte somna före mig .....", säger kapten Lintott snällt.

Vi ligger tillsammans i dubbelsängen, han på sin pappas sida och jag på mammans.

I jämförelse med min smala säng hemma i Ystad, är detta som ett h a v.

Och jag drar täcket om mig och stryker lintotten över kinden ..., tv:n är påslagen och jag får se hur Leif från Skellefteå får en ny lever intransplanterad och jag tänker på hur skört livet är.

Eller kan vara.

Nej, verkligen ä r.

Och jag ler åt lintottens önskan om att jag inte ska somna före honom .., för precis så säger jag till pensionatsvärden när vi gör natt.

"Nu får du inte somna före mig .., snäääälla ...!"

Det är inte det att man är mörkrädd .., nej, det är mer det här att man då känner sig så ensam.

Men kapten Lintott, han somnar nästan bums och skellefteåmannen har fått sin nya lever och ute är det kolsvart och ljuden är annorlunda.

Från radhusgrannen hörs steg mot en trappa.

En pensionatsvärd ringer och berättar om skidvallning och tidig bussresa i morgonbitti.

Nu gäller uppladdning.

Från rummet intill ropar Emma godnatt.

Det känns gott att leva.

Ungefär så.

Ett kvällsfönster från ...

.... Lissabon.

Jom tog bilden och jag tackar ödmjukast!

Nästan som på Malå Hotell ...

"Mormor .., vad har du för parfym ...?" frågar Emil.

Han och kompisen Linus är just i färd med att äta spaghetti och köttbullar.

"Vad jag har för parfym ....? Varför undrar du det .., tycker du att den luktar illa ..?" frågar jag lite oroligt.

Då tittar Emil på sin mormor och ler snällt.

"Näää, jag tycker att den luktar jättegott!" säger nioåringen.

"Ja, det tycker faktiskt jag med ...", säger hans kompis.

Oj, sicken lycka.

Och det ska jag säga bloggvännerna .., att här byts ingen parfym de närmaste åren.

Sol-Britts vänstra hand ...

På Sturups flygplats, just som vi ska gå ombord, upptäcker jag kunder från affären.


Åååå, det är den rara Sol-Britt (eller Solbritt ....) som ska åka till Hufvudstaden och gå på teater.

Solbritt är Vattukvinna och kommer från det som i Skåne går under benämningen "Norrland".

Jag gissar på Ångermanland, men det kan vara fel.

Men nu är det kulturell helg som gäller.

"My fair lady", till exempel, med Tommy Körberg och Helene Sjöholm.

Den musikalen såg jag för evigheter sedan, i mitten av 70-talet, då med Jarl Kulle och antingen Ulla Sallert eller Sonja Stjärnqvist i huvudrollerna. Och inte att förglömma den underbare Sigge Fürst!



Här är ett klipp från en annan föreställning.

Ack, om jag kunde få biljetter till den föreställningen och bjuda åtminstone Emma på den ...! (Emil torde nog inte vara så intresserad ...)

På väg ...

Skjuts till Sturups flygplats med sonen.

Vi pratar om hur det är på hans praktikplats .., och han berättar om empatiska blivande kollegor som har hjärtat på rätta stället och jag blir så tacksam över sonens glädje, ja, detta att känna att han har valt rätt utbildning.

Och precis som det finns kassörskor som är fenomenala på att snabbt lära sig plu-nummer, finns det konstaplar som innan passet börjar sitter och lyssnar på en hel radda av efterlysta fordon och sedan, när passet väl har börjat, är så fokuserad så att konstapeln i fråga upptäcker just en sån bil och sonen är hur imponerad som helst.

"Jag fattar det inte ....! Det var ju hur många bilar som helst som var efterlysta och så kommer han ihåg registreringsnumren bara så där .., så jäkla starkt gjort av honom!" säger sonen.



En timmes väntan på Sturup.
Planet är nästan fullsatt.
Intill mig en herre som verkar flygrädd.



Och detta är det första jag ser när jag tittar på sätet intill mig.
Det är mannens tidning .., så jag kan förstå honom.
Å andra sidan är ju detta bra nyheter.
Också.



Det pratas engelska och svenska och Melodifestival och vårdutredningar.

Bakom mig sitter en kvinna som ringer någon och pratar in ett meddelande på telefonsvararen.

"Du kan väl fråga henne, du vet .., hon som var med i ett tidigare program, om hon vill vara med idag och kommentera ...., ring mig efter klockan två, då är jag framme ..", säger kvinnan.

Och flygvärdinnan är från Ystad och är en komplett ängel .., när hon kommer med kaffe blinkar hon lite så där i smyg och hälsar på "kassörskan från Ica ...".

Blir man glad?

Ja, det blir man.

Ett litet ps.

Den som har fångat ett fönster i flykten och funderar på att skicka det till bloggmadamen, sänd det då i mail till ... elisabet_nilsson@yahoo.se

Min comhem-adress, den kommer jag inte åt under en veckas tid nu.

(Gun-Britt .., ditt fönster har jag tagit hand om redan .., det kommer i morgon.)

Upphittat ...

Det måste ju vara någorlunda välstädat när vännen Torun ska bo i min lilla lägenhet, så jag plockar bort lite "rat".

Papper och sånt.

Oj!

I en av rottingkorgarna hittar jag den här bilden .., mamma och pappa som kastar pil.

Det är på gräsmattan hemma i Malå.

Sjön bara nedanför backen .., det tar inte mer än några sekunder så kan man doppa tårna i vattnet.

Där nere vid strandkanten växer sälg och Kung Karls Spira.

Av sälgens hängen blir det mat till dockorna.

Till höger om pappa, står gungan.

Gungar man tillräckligt högt, kan man med tårna nudda blommande hägg.

På andra sidan sjön finns två hus; i det ena, bor min klasskamrat Lilian.

I det andra bor Agneta.

Agneta och jag själv är födda på samma dag och samma år, men vi kommer inte att gå i samma klass.

Om jag tänker efter, skulle jag tro att bilden är tagen i mitten av 70-talet.

Då har min pappa bara något år kvar att leva.

Glöm nu inte .....

Bloggvännen Annika Bryn som intervjuas här .., vid 8.15 någon gång.

Äventyrsdag ...

Så här känns det idag!

Bara så underbart härligt!

Att först få skjuts av sonen till flygplatsen och sedan själva flygturen .., det är så himla kul att flyga, det tycker jag alltid .., och så dagarna hos Emil och Emma.

På hemvägen ska jag hoppa av tåget i Alvesta.

Där bor min kusin som jag inte har träffat på säkert fyrtio år och jag ringde henne och frågade om hon och maken möjligen hade lust att bjuda en avhoppad resenär på kaffe?

Tänka sig, det hade dom!

Och därifrån buss till Ljungby och titta in hos pv:s mamma.

Dit kommer nämligen en förmodligen utmattad vasaloppsåkare på måndageftermiddag och så får jag lifta med honom till landet Halland och hem till Ystad några dagar senare.

Det är just sånt här jag tycker om .., en resa som blir till flera.

Ett uppdelat äventyr.

Ååååå, så roligt det ska bli!

Och unge herr Canons batteri har legat på laddning i natt, så här ska fångas fönster och vänsterhänder!

Torsdagsfönstret ...

.... är mitt.

Men snön, den har försvunnit.

Tack snälla Elisabet som tog bilden!

Eftermiddag i landet Skåne ...

Pelle anar att nånting är på gång.

På golvet står en stor väska .., om och om igen tar han sig en titt på väskan.

Nooosar.

Nosar igen.

Och han följer mig in i köket och ut igen.

Jamar lite.

"Ja, i morgon ska matte åka .., men jag kommer hem om en vecka och först ska Torun ta hand om dig och sedan ovanpågrannen, honom känner du ju väl ., ni är ju vänner ...", säger jag.

Det är väl ungefär då som Pelle hoppar upp och lägger sig i loppisfåtöljen.

Olikheter ...

Sunnansjö. Här bodde min mormors mormor och morfar.
På samma sätt som vissa egenskaper nedärvs till fåglar, t.ex, kanske är det likadant med oss människor.
Om man har det här livet/den här bakgrunden i generna ., då kanske det på nåt vis påverkar ens tankar och sätt att vara?
Kanske.


I ett inlägg lite längre ner diskuterar vi det här med att vara romantisk och falla på knä och fria som "prins Daniel" gjorde och vi tar även upp själva begreppet "romantisk."

Monet tror att det har med det norrländska kynnet att göra.

Att vi är lite kärvare.

Ja.
Det tror jag med.

Och när jag hade läst allt vad ni hade skrivit, då kom jag ihåg nånting som jag kanske har berättat tidigare, men det är för mig själva sinnebilden av hur det kan vara hemma.

Det var så här att vi var på personalfest på Malå Hotell.

Det var dans och många på dansgolvet och mitt i att jag valsade runt med en man, så tvärstannade en annan herre .., det var en av Huldtinarna .., och så ryckte han mig lite i armen och sa, brett leende, "men helvette vad du lukta gott Elisabet!"

Och så bara dansade han vidare.

Jag lovar er .., jag bytte inte parfym på flera år och jag har alltid tänkt att ..., åååå, vilken underbart härlig komplimang!

Så spontan och enkel.

Så totalt icke-krusidullig!

Kanske är småländska män likadana .., jag tror faktiskt att det finns vissa likheter och att det är det jag tycker så otroligt mycket om.

Så var det.

Och är det.

Detta .... är Almöke.

Men söderut heter den tydligen nånting helt annat.

När jag var liten brukade jag repa dom lila blommorna av stängeln och så lagade jag mat till dockorna av just detta.

I en gulemaljerad stekgryta blandade jag almökeblommor med maskrosblad och ni må tro att dockorna tyckte att detta var en kulinarisk höjdare!

Småprat ...

Från Anita Nilssons lilla bok som handlar om medelålders kvinnors brist på pussar.
Det kan nog gälla män också.
Och människor i alla åldrar.
Om man tänker efter.

I snart ett års tid har jag varit tillsammans med den idoge pensionatsvärden från landet Halland.

Så där värst romantiska är vi inte ., vi säger "jamen-hejdå-sov-gott!" när samtalen avslutas och jag tänkte, när jag hörde den blivande Prins Daniel berätta om frieriet, att åååå, jag skulle aldrig i hela livet vilja att en man föll på knä och friade, då skulle jag bara tycka att det blev pinsamt eller jag skulle bli generad och säga .."ah, men ge dig ...., stig upp nu!"

Och precis när jag på väg till kvartersbutiken för att handla, ringer telefonen.

Det är pensionatsvärden.

Som vanligt blir det prat om allt möjligt .., om cykelturen från Halmstad till pensionatet (jag får veta timme, minut och sekunder ..) ..., om Förlovningen ("totalt vanvett! det tar upp all viktig tid även i radio!" säger pensionatsvärden och om det har jag inget att säga .., nu kan det för min del räcka fram till bröllopet ... och att den till synes sympatiske mannen från Ockelbo ska tituleras Prins, ååå, jag tycker rent ut synd om honom!!) .., och vi surrar om bokrean där jag har köpt en bok och PV två (den tredje i en triologi av Håkan Nesser och någon annan som jag har glömt) och jag säger att sedan jag läste Frank Mc Courts "Ängeln på sjunde trappsteget" och därefter "Magistern" (tror jag ..att den heter ..) så hittar jag ingen som skriver så där så jag får ont i magen av glädje och det får jag av Mc Courts böcker.

Och kokböcker skulle jag gärna vilja ha, men jag kör ändå med mina elva maträtter, så .. nja.

"Förr läste jag ofta och mycket .. men nu somnar jag ju nästan genast när jag lägger mig ...", säger pensionatsvärden.

"Mmm .. jag vet ..", svarar jag.

"Jaså, på det viset ...?!" säger pensionatsvärden.

Då blir det tankeflykt.

"Ja, fast det skulle allt ha varit bra trevligt att ha dig nära här nu ..." (det är det närmaste ett romantiskt samtal vi kommer ...) säger jag , men då protesterar herr pv och menar att ja, ja, men det är ju uteslutet (vänster tumme upp, var det ja ....) för nu bor jag ju i Skåne och han i Halland och förresten ska han ägna sig åt att göra instuderingsfrågor till sina elever, men han ringer senare ikväll, säger han.

"Ja, jag ska ändå gå och köpa kaviar .. ja, men hej då ...!" svarar jag.

Och så var det slut på samtalet.

Inte det minsta romantiskt, men trivsamt.

Jo, helt perfekt för en bloggmadame som tycker att almöke är väl så fint som röda rosor.

Ungefär så.

Dåtid ...

Det är den helgen som minstingen ska bli döpt.

Eller kanske har det redan hänt.

Nittonhundraåttiosex är året.

Vi sitter i vardagsrummet som har utsikt över sjön och bergen och äter tårta och mina hembakade gifflar.

På bordet står näverkopparna som min morbror gjorde.

Och lillkillen som har fått tre namn, sitter tryggt i Anna-Pannas knä.

(Och tänk .., tjugotvå år senare har samma gosse,alldeles nyss, ätit plättar hos sin mamma och nu bär det iväg med tåget till Malmö för praktik i utryckningstjänst.
Han säger, med ögon som glittrar, att nånting roligare har han aldrig i sitt liv varit med om!)

En slags tacksamhet ..

... över själva livet.

Vad det ger.

Och den här underbart vackra sången sjöngs från cd-spelare när vi - tillsammans -, ( dr Böhlander, Anders, mina barns pappa, mågen, hemifrån-Gösta och jag själv) bar ut mammas kista till den väntande bårbilen.

"Högre ...! Ännu högre!" viskade jag till damen längst bak i Pingstkyrkan, hon som skötte musikanläggningen.

Åååå, så jag ville att mamma skulle höra!

Dag 1 av 8 ...

Så här känns det idag.

Bara en massa glädje!

Och räkningarna betalda.

Det är lika underbart var gång jag klickar på "logga ut" från Sparbankens betalsida .,. en slags känsla av trygghet; detta att veta att man klarar sig.

Att man inte behöver ligga sömnlös och oroa sig för hur lönen ska räcka till.

"Pengar är inte allt ..", säger ofta den som har gott om just den varan.

Under mitt första år som ensamseglare på livets stora hav, hade jag det mer än lovligt knapert.

Då ringde kvinnan som har miljoner på sitt konto.

"Men Elisabet .., pengar är inte allt här i världen ...", sa hon, som till uppbygglig tröst.

Samma sak säger hockeyspelare som just har skrivit på mångmiljonkontrakt.

Nej, pengar är verkligen inte allt, men ger god nattsömn, som någon klok människa uttryckte det.

Och nu ska jag promenera till Möllers Bageri och fira min första lediga dag.

Av åtta.

Mmmmmmmm .


Senare: det blev bättre än så .., det blev frukost tillsammans med sonen, han den ende.

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

När jag såg tanten i fönstret i Rom på din blogg, tänkte jag genast på
den här bilden...

Jag minns inte om jag skickat dig det här fönstret tidigare - i så fall får du det gärna igen! :)
Jag tycker såå mycket ombilden av dessa fönster i Trastevere!

Det är en varm känsla.

Så här skrev jag i min blogg
http://smulansblog.blogspot.com/2008/10/en-vrmorgon-i-rom.html om det
här fönstret:

"Det här kortet är taget i den gamla stadsdelen Trastevere i Rom en
vacker sommarmorgon för några år sedan. Min man och jag flanerade sakta
i morgonsolen när jag plötsligt kände mig iakttagen....

Jag tittade upp och får se ett par dockor som sitter i ett par fönster
och tittar ner på oss från det övergivna, gamla huset.

Varför sitter dockorna i fönstret? Vem eller vilka har satt dom där?
Varför? Onekligen sätter bilden fantasin i rörelse....

Nåväl, själv nöjde jag mig just då med att jag blev glad av dockornas närvaro, att det blev ett vackert motiv i min kamera och att det var en ljuvlig morgon i Rom."

Allt gott till dig!
Smulan."

// Kanske har jag haft den här bilden på min sida tidigare, men det spelar ingen rolll .. jag blir också glad av dockorna som sitter där och tittar ut över världen.

Tack snälla, rara Smulan!

Titta, han skrev under!

Undrar om han läste det finstilta ....?

Alt 2.
Jag pensionatsvärden från landet Halland, bryr mig inte ett skvatt i det kungliga levernet och absolut inte i bröllopet och jag bryr mig inte ett dugg i hur "trevlig och humoristisk herr Westling är", men eftersom jag tycker att den västerbottniska bloggmadamen är så trevlig och rar .., så kan jag ha överseende med den biten av hennes personlighet, ja, det här att hon blir så ..., "till sig" vid såna här spektakel.

Dessutom lovar jag att sitta snällt och titta på prinsessbröllopet och kanske t.om skåla för brudparet, ja, det är väl det minsta man kan göra!

Thomas Göransson

Kom ihåg ...

Söndagsskolebarn på utflykt i Lyme Regis, England.
Det var sommaren 1991 eller 1992 tror jag.

Apropå den här skyddsängelbilden som Tussegumman så vänligt delade ut och som jag berättade om .., den hade jag ovanför mina småflickors säng .., så susade en kommentar genom rymden.

Det var min Anna som också kom ihåg.

Så här skriver hon:

"Det går en ängel kring vårt ljus, han bär på två förgyllda ljus. Han har en bok uti sin famn, nu somnar vi i Jesu namn."

Just det.

Vi bad aftonbön på den tiden.

S E M E S T E R

Bara så ni vet .., så har jag nu åtta dagars ledighet framför mig.

Åtta hela dagar!

Som en ocean av tid är det och jag vet att det inte alls är så och att tiden går fort, men ändå.

Åtta dagar.

En onsdag fylld av tvätt och lite förberedelser .., träffa sonen .., handla .., gå till biblioteket.

Torsdag flyg till Bromma.

Och hela helgen med Emil och Emma och träffa Gunilla som jag mötte i somras.

Liljevalchs Vårsalong.

Pendeltåg.

Vänsterhänder.

Fredagväll middag på Ljungvägen i Väsby.

Måndag X 2000 och hoppa av i Alvesta och bli hämtad av en säkerligen "lämmen" vasaloppsåkare.

En republikan och miljövän.

Och hjälp, vad jag längtar efter honom!

Många äro intresserade ....


Broderfolket bara några mil bort ...

Och norrmännen ...

Och danskarna igen ...

Men min störstasyster, hon är mest upprörd över att man bröt sändningen från skid-VM för en sådan bagatell som ett prinsessbröllop.

Tronen ....

Pensionatsvärden, han är ingen större fan av kungahuset.

Det är inte jag heller, inte av själva systemet som sådant.

Men sånt här .., det gillar jag s k a r p t!

Har vi nu ett kungahus, så tack och lov att vi får en härlig man till Victoria!

Tänk, om hon hade valt nån sprätt från dom Rätta Kretsarna .., nej, här kommer en till synes trygg och enkel karl från Gästrikland, ja, med lite god vilja kan man ju säga att han är nästan-norrlänning.

Ja, jag är villig att flytta norrlandsgränsen långt söderut en sån här dag.

Faktiskt.

Alldeles nyss har jag pratat med pensionatsvärden, han republikanen .., och jag meddelade honom att han har full ångerrätt när det gäller förhållandet med bloggmadamen .., jag ska minsann låta skriva ut ett riktigt dokument, så kan han kryssa i önskad ruta.

Alternativen blir som följer.

Alt. 1.
Jag, pensionatsvärden från landet Halland, säger härmed upp bekantskapen med den för tillfället alldeles euforiska bloggmadamen som, genom sin glädje över det stundande kungliga bröllopet, uppvisar sådant dåligt omdöme.
Usch och fy!


Alt 2.
Jag pensionatsvärden från landet Halland, bryr mig inte ett skvatt i det kungliga levernet och absolut inte i bröllopet och jag bryr mig inte ett dugg i hur "trevlig och humoristisk herr Westling är", men eftersom jag tycker att den västerbottniska bloggmadamen är så trevlig och rar .., så kan jag ha överseende med den biten av hennes personlighet, ja, det här att hon blir så ..., "till sig" vid såna här spektakel.

När jag berättade om all den här glädjen och pv bara fnös, så sa jag till honom att "sök dig du vidare .., kolla i vindkraftföreningen, där finns nog massor med damer som tycker sånt här är tjafs .., eller på dejtingsidan där du hittade mig .., där kan man också söka!"

Så det skulle han göra.

Men tänk .., efter en liten stund ringde han och sa att ..."ja, jag hittade ingen bättre!"

Se där ...!

Då behöver man inte skicka nån ångerlapp!

Sicken tur ..-)

Heja Sverige!

Att kronprinsessan Victoria och Daniel förlovar sig .., det bryr jag mig inte ett dugg om, säger jag till PV.

Då, för en timme sedan.

Nu, efter presskonferensen, sitter jag framför tv-rutan och smajlar så mungiporna möts bak i nacken .., för guuud, vilken härlig man hon får Victoria och åååå, så lyckliga dom är och åååå, vad jag är rörd!

Så humoristisk denne man visade sig vara!

Så var det med mitt o-intresse.

Här ska tas ledigt när det blir bröllop!

Ättapjötten ...,

Är jag världens stoltaste mamma?

Svar: ja.

Skriver jag och smajlar stort.

Och från Norge ....

ALLE SOM ER FØDT I
1940 – 1950 – 1960 OG 70 ÅRENE se her:


For det første overlevde vi å bli født av mødre som røkte og/ eller drakk mens de var gravid med oss, og vi levde i hus fulle av asbest-materiale.

De brukte aspirin, spiste muggost, rå eggeprodukter, mengder av bacon og fet mat, for ikke å snakke om mat tilsatt alskens farge og tilsetningsstoffer, tunfisk rett ut av boksen og vi ble ikke testet for diabetes eller alvorlige kreftsykdommer.

Etter det marerittet ble barnesengene og trillevognene dekket med alskens blyholdige stoffer i pastellfarger

Det fantes ingen barnesikringer på medisinboksene eller på farlige vaskemidler eller barnelås på skap og skuffer og når vi syklet på syklene våre hadde vi ingen hjelm eller sykkelsko på for ikke å snakke om den risikoen vi tok ved all haikingen med fremmede...

Som barn, satt vi i biler uten sikkerhetsbelter eller airbag.

Vi drakk vann fra hageslangen og IKKE fra flasker kjøpt på butikken.

Take away food var begrenset til pølse & ships, eller pølse og brød.

Ingen Pizza Hot, McDonalds, Tacos, Baguetter eller Kebab.

Enda butikkene stengte klokka 5 på ettermiddagen og var stengt i helgene..

På en eller annen måte var det ingen som sultet ihjel på grunn av det.

Vi delte ofte en flaske brus med våre venner og alle sammen drakk fra samme flaska uten at noen egentlig ble dødssyk av det.

Vi kunne finne på å samle inn tomflasker å veksle dem inn på butikken på hjørnet for å få nok penger til å kjøpe karameller og tyggegummi eller kinaputter som vi smalt av inn i yttergangene til folk etter å ha ringt på døra.

Vi spiste smørkaker, loff med ekte smør på, Upasteurisert helmelk, brus med
sukker i og vi var ikke overvektige fordi .......

VI VAR ALLTID UT OG LEKTE !!...

Vi kunne gå ut om morgenen og ikke komme hjem igjen før etter at gatelysene ble tent om kvelden

Ingen kunne få tak i oss i løpet av hele dagen. Og vi var OK...

Vi kunne bruke timer på å bygge en Olabil av gamle planker og vognhjul og sette utfor en kjempebakke bare for å oppdage at vi hadde glemt å lage bremser. Vi bygde trehytter og demninger, lekte ved elvebredden / sjøkanten med selvlagde korkbåter eller lekebiler i sanden

Vi hadde ikke Playstasion, Nintendo Wii, X-Box. Ingen dataspill i det hele tatt, ingen TV med 999 kanaler å velge i, ingen video eller DVD filmer. Ingen mobiltelefon, ingen bærbar datamaskin, ikke Internett, blogg eller Chat-room på nettet ...................................... VI HADDE VENNER og vi gikk ut og traff dem !!!

Vi falt ned fra trær, Skar oss på tollkniver, Brakk bein og tenner og det var ingen anmeldelser eller saksøkning etter slike skader

Bare jentene hadde hull i ørene

Vi spiste mark og leirekaker laget av søle, og marken levde ikke i oss i evig tid

Til jul og påske malte og lagde vi pynten selv.

Vi fikk luftgevær og lagde sprettert i 10 års alderen, vi syklet eller gikk til våre venners hus og banket eller ringte på døra, eller bare ropte på dem.

Mor trengte ikke å gå på jobb for at endene skulle møtes.

Fotball eller slåball-lagene hadde lag-utvelgelse og ikke alle fikk være med på laget. De som ikke fikk være med måtte lære seg å takle det selv. Tenk deg det!!!
Å komme seg på laget krevde dyktighet eller ry

Lærerne brukte å gi oss en lusing og bøllene regjerte i friminuttene på skolen

Tanken på at foreldrene skulle hente oss hvis politiet hadde tatt oss i å gjøre noe ulovlig var utenkelig.

De sto faktisk på politiets side

Våre foreldre fant ikke på idiotiske navn på barna sine som vi hører i dag

Vi hadde Frihet, Feiling, Suksess og Ansvar og vi lærte Å TAKLE DET

Og DU er en av dem.

GRATULERER!

Kanskje du vil dele denne med andre som har vært så heldig å vokse opp som barn før advokater og regjering regulerer livene våre for vårt eget beste for godt.

Når du først er i gang send det til dine barn slik at de får vite hvor tøff og modig deres foreldre var.

PS- Se de store bokstavene fordi øynene dine er ikke så bra som de engang var...

Mvh. Ola Erik / Bente.

Tack!! säger jag.

Jag älskar detta.

Pling i inkorgen!

"Hej!

Med en inte särskilt bra mobilkamera tog jag de här bilderna idag.

De föreställer vår hund som gör snöänglar och några som är ute och pimplar på Nattviken i centrala Härnösand.

När jag flyttade hit trodde jag att det skulle vara vintergenväg för gångtrafikanter att gå över
Nattviken in till stan, men inte. Havet strömmar hit och dit pga lufttrycket så det är vanskligt
att isen lägger sig och att den går att gå på och att det håller i sig.

Men nu har det varit rejält kallt ett tag så nu fungerar det.
En stund.

Det hade varit roligare att ge dig skarpa bilder, men nu blev det som det blev.



Allt gott!

Cecilia/"


Tack säger jag till den rara Cecilia som nog i ett par års tid, tror jag, flitigt har kommenterat här på sidan.

Ni ska veta ni som tillhör kommentatorsgruppen och som inte har egna bloggar, att åååå, vad ni betyder mycket!

Så mycket glädje som ni sprider genom att lämna spår efter er!

Det gäller er alla .., du Cecilia som faktiskt har träffat PV för evighter sedan (Umeå universitet), Anna-Karin i Halmstad .., Bente från Hamar i Norge .., Ellem och Agnetha från Skellefteå .., Kerstin i Svedjan .., mina kusiner och kusinbarn .., "Småländsk tjej" ..., PV förstås ..., Anna-Panna .., Hilda .., ja, allesammans!

Ni förgyller verkligen ens tillvaro!

T a c k!

På jobbet ...

Lindha är aningen irriterad.



Och Rickard är tacksam.

"Tack .. till dig som frontade och sorterade i barnmatshyllan måndagmorgon.

Det gjorde mitt jobb avsevärt mycket enklare./ Rickard."

Maria Jönssons vänstra hand ...

"Syns det nu att det är Redhawks det handlar om, Bettan ...?" frågar Maria.

Det här är "cowboy-marias vänstra hand".

Som mer än hälften av mina arbetskamrater, är Maria Vattuman och så är hon född 1978.

Hon är rejält lång och hon går inte som vanliga människor .., hon liksom går som en panter .., lite bakåtlutad på nåt vis .., det är därför jag kallar henne för "cowboy-maria" .., hon är så otroligt lugn.

"Cool", skulle väl somliga säga.

Inte en enda gång har jag sett henne rusa genom butiken .., hon gör allt i samma tempo och hinner garanterat med lika mycket som någon annan.

(Kanske blir man så jordnära och trygg i sig själv om man har vuxit upp på en lantgård ...?)

Maria är född ute på Österlen .., har alltid bott i Skåne och är yngst av tre syskon.

Två bröder har hon.

På luncherna sitter hon mest och bläddrar i kvällstidningarnas sportbilagor .., ja, hon är omåttligt idrottsintresserad.

"Idrottar du själv?" frågar jag.

"Jaaa, jag håller på med luftgevärsskytte ...", säger hon.

Vad kan jag mera berätta om henne?

Att hon är lite rödlätt och fräknig ., att hon ansvarar för frukt, - och gröntavdelningen och mest äter färdigmat till lunch.

Jag frågar hur hennes man skulle beskriva henne .., ja, med vilken egenskap?

Hon tänker efter en bra stund, nästan så att jag hinner micra min mat klart innan hon svarar.

"Jaaaa, du Bettan .., han skulle nog säga att jag är b e s t ä m d av mig ...?" säger hon.

Själv skulle jag säga att hon verkar så orädd.

Då ler hon.

"Ja, det är inte så dumt .. jag är inte rädd för nånting .., jo, jag har en jäkla spindelfobi, men inte annars ...", säger hon.

På den där berömda skalan hur man trivs på arbetet, respektive med tillvaron i stort, svarar hon åtta på båda.

Ungefär så är det med den där härliga människan som heter Maria Jönsson och som jag tycker så oerhört mycket om.