Också en slags insikt ...

Bloggmadamen på racercykeln av märket Mustang.
Totaltid från Regementsgatan till arbetsplatsen: max 3 minuter.
I medvind kring 2 minuter.
Vännen Eva på Frösön målade.


"45.28!" utbrister pensionatsvärden lyriskt.

Han har cyklat hemifrån och till jobbet i Halmstad och nu ringer han och meddelar sluttiden.

Det visar sig att detta är den näst bästa tiden någonsin för honom, ja, på den sträckan alltså.

I november var han nere på 44 minuter och några sekunder och det är ju för retligt .., ajajaj .., åååå, jag hör hur han våndas.

"Ja, ja, men nu ska jag äta frukost ..", säger bloggmadamen som inte bryr sig så värst i sånt här med cykeltider, hon tycker faktiskt att det italienska lantbrödet är aningen mer intressant.

Medan jag häller upp kaffe i älsklingskoppen .., tänker jag att den där ihärdige cyklisten/motionären borde ha valt en kvinna som är lite mer .., tja, låt oss säga .., beundrande.

Frukost...

När klockan är nio, går jag till bageriet och köper Italienskt lantbröd.

Ett underbart bröd med lite salta korn ovanpå.

Pefekt till morgonkaffet.

Och så här välfyllt är det på hyllorna nu.


(Och pv lär ska anmäla sig till Vätternrundan om två veckor.)

En slags frihet ....

Saga visar vad klockan är. Annikas Saga, ni vet.


Onsdag är lika med ledig dag.

Armbandsur bär jag aldrig, men ändå .., inga tider att passa.

Inget regn.

Ännu.

Och behån har åkt av och åker inte på förrän på måndag.

Det är lycka det.

Och så Tamara igen.

Och öppet fönster.

Onsdagsfönstret ...

"God morgon, Elisabet!

Iförrgår var jag med på en rundtur i Västmanland och hittade ett vackert sommarfönster på slottet Strömsholm.

Var så god!

Ha det så bra

Önskar Maggan."

Under det blommiga täcket ..

Det bästa med att ha en eller flera lediga dagar framför sig, det är att man kan ligga under blommiga täcket och lyssna till Karlavagnen och Anja Kontor, denna gudabenådade programledare.

Ikväll har det handlat om allt från flygolyckor till en ljuvlig love story där en ung man från Knutby, via internet, kommer i kontakt med en kvinna utanför New York .., ja, deras kontakt handlar om musik, det är inte någon dejtingsida.

Och efter några månaders pratande via mejl och skype, åker knutbymannen till Amerika och sen susar det bara till ., och nu är dom gifta med varandra och han ska flytta till New York.

När jag ligger i sängen och lyssnar till detta, blir jag alldeles rörd.

Det är mannens mamma som ringer och berättar och hon låter så glad och lycklig.

Programmet avslutas med en helt ljuvlig sång och jag blir nåt så otroligt danssugen, så jag kliver upp från sängen .., googlar på youtube och hittar sångerskan och låten.

Och minns.

Under min tid som gift, hände det sig att jag en natt drömde att jag var på en danstillställning och där kom en för mig helt obekant man och bjöd upp mig och vi dansade nära-nära-varandra och jag vilade min kind mot mannens och tänkte att "ååååå, det är alltså så här det kan vara!"

Jag tror verkligen att den drömmen kom att påverka resten av mitt liv.

När jag vaknade var jag alldeles rödgråten av nån slags sorg.

Och också .., en slags insikt.

Det är vad jag tänker på när jag ikväll, efter programmets slut, lyssnar till låten som avslutade programmet, nämligen denna.

För ovanlighetens skull ...

... blir jag kvar hemma i Ystad den här tisdagen.

Mest för att jag vill komma ifatt mig själv.

Mycket blir gjort.

Tvättstugan är bokad .., jag dammsuger och torkar golv och slänger drivor med dagstidningar.

Och ligger på soffan Ektorp och läser älsklingstidningen från första till sista sidan.

Tänder ljus.

Tittar på SVT-dokumentär via webben, ni vet, den där norska filmen som jag ramlade rakt in i.

Telefonen ringer.

Det blir prat med pensionatsvärden som ringer från landet Halland och låtsas att han är en ny bekant från dejtingsidan och nu undrar han om vi kan träffas, ja, förresten, kan vi inte gifta oss med en gång .,. han tycker att damen på bilden verkar trevlig och jag säger att det kan vi väl, ty damen i fråga är dödens less på dejtingsidor och nu tar hon vad som bjuds, jodå, det går bra med mannen från Halland, ja, hur ser han ut, förresten?

"Tja, han har håret blåst rakt uppåt och så har han inget skägg ...", svarar dejtingmannen från landet Halland.

"Jahapp, ja, då får det vara ...", säger jag.

Och sen frågar jag hur det är med Pelle?

"Jo, han ligger och sover ute på altanen .,. han sover ju nästan jämt", säger pensionatsvärden som är i färd med att ta sig pannkakor.

Jahaja.

"Menar du plättar eller pannkakor ., typ ugnspannka?" frågar jag.

Han menar pannkakor.

Stora pannkakor.

Alltså plättar.

Kväller ...

På väg hem från storasystrarna på landet, utanför Hörby.

Det är då jag ser trädet.

Mandalaya ....

Helt ärligt vet jag nästan ingen som tar så läckra bilder som den här madamen.

En alldeles egen stil har hon.

Den går rakt in i mitt hjärta.

Just på pricken så.

Trettiofem steg från min port ...

På väg till Möllers Bageri.

Och hyllorna gapar tomma så här vid femtiden på eftermiddagen.

Ååå, ni skulle se hur härligt välfyllt där är på morgnarna!



Från och med i morgon får jag inte äta vad som helst, ja, det är inför det som ska hända på fredag: nämligen njurröntgen.

Nej, då blir det bara kokt kyckling och ris och ingenting av det som jag tycker sätter guldkant på tillvaron.

Alltså .., gäller det att passa på.

Och det gör jag.

Prick nu.

(Och lite kom hon ju med på bild. Eller mycket. Men det är nog okay.)

Små konstverk. Eller stora.

Så här vacker är man (bilden ovanför) när Emma har tovat och sytt.
Om ni inte känner igen bloggmadamen, så är det jag.
Just det.
Mormor.



Och så här elegant är Emmas morfar.
Eftersom han är alldeles silverhårig (det skulle, om sanningen ska fram, Emmas mormor också vara, om det nu inte vore så att det finns botemedel mot grått hår ...) , så behövs inte så mycket garn där på toppen.



Och här är hela familjen.

Pappa och mamma längst uppe och Emma och kapten Lintott på nedre raden.



Och farfar Berra och farmor Maggan blir också avbildade.

Faktiskt tycker jag att farfar är väldigt lik sig.

Tisdagsfönstret ...

..... speglar sig i den lilla vita tavlan, den som minner om den där övermåttan ljuvliga sommardagen .., då, när en sjuårig kapten lintott och hans mormor tillbringade en dag på stranden och mormors knä fylldes av "lakritsstenar".

Det är lintotten som skymtar i en gul fotbollströja vid vattenbrynet.

Och detta hände sig år 2006.

Kväller ...

öppna fönster

småprat utanför

tvättstugetidbokning

telefonprat

hemifrånvänskap - grattis agnetha en dag i förskott -!

och kävlingevänskap

och pv som har cyklat hem i motvind och glömt tidtagaruret - ack och ve -!


nio arbetsdagar kvar för min del

sen s e m e s t e r



bilden: mellan Helsingborg och Landskrona och landskapet är böljande och bara sååå mjukt! klicka gärna.

Och så är det måndag igen ...

Måndag är en låååååååång dag.

Jobb från sju till fem.

Och mycket som ska hinnas med.

Å andra sidan blir den här veckan, rent arbetsmässigt, extremt kort.

Två arbetsdagar bara, en fridag .., en dag som går åt till att "förbereda sig för njurröntgen" (läs: hålla sig nära toalettstolen ...) och fredag på sjukhuset.

På onsdag storasystersbesök i Ystad.

Lite sånt blir det.

Och nu slår väggklockan halv sju.

Plötsligt, efter alla år, har den börjat att slå igen.

Och genom det öppna fönstret hör jag fågelkvitter.

Inte så illa ändå.

Dagens fönster ....

"Hej Elisabet!

Skickar några fönster från Grisslehamns Havsbad .

Hämtat en nöjd men trött son som gått av efter en hård vecka som kock.

Ha det så gott och hälsa PV att han ska vara rädd om sig, det finns ju bara en PV.


Kram Babsan."

Nej, inte alls tror jag ...

... att pensionatsvärdens brorsdotter Kajsas deltagande i Vätternrundan (13 timmar med rumpan mot en cykelsadel!) har något att göra med att såväl Kajsas farbror, pappa och en storebror .., plötsligt, just idag, har bestämt sig för att göra en klassiker.

Det är den cyklande brorsdottern ni ser på bilden.

Intill henne sitter en cyklande organist från London.

Oväntat möte ...

På väg hem från storasysterträffen på landet utanför Hörby.

Det är då vi ser den.

SMS-glädje för mormorshjärtat ...

Avsändare: Dr Böhlander

Tidpunkt: 31 maj 2009, kl. 20.32

Meddelande: "Emma sitter på sitt rum och tittar i albumet från Kefalonia."

Bland det bästa jag har sett på tv.

På evigheter.

Är detta.


Sändningstider: Lykkens grøde
SVT2 Söndag 31 maj 2009 kl 20.00
SVT2 Torsdag 4 jun 2009 kl 16.20
SVT2 Lördag 6 jun 2009 kl 15.45

Nån slags insikt ....


Den hjärtsjuke pensionatsvärden ringer från sin mobil.

Jodå, han mår bra.

Nu minsann ska han lägga sig i hårdträning för detta.

Och för detta.

Och för detta.

I say no more.

Utanför mitt fönster ...

.... en söndagkväll i slutet av maj månad år 2009.

Om man säger som så .....


... så är inte pv:s heta chiligryta med räkor direkt s ä m r e om man äter den dagen efter.

Och det är vad jag har gjort.

Just nu.

Det bästa jag vet ....

Efter jobbet packar jag den rosa strandväskan och cyklar iväg till stranden.

Jag passerar mammas gruppboende och så småningom även Gamla Kyrkogården där det som är kvar av mamma ligger i en liten pappask under jorden och jag susar vidare ner mot Gjuteriet och där är blommor överallt och syréndoften är bedövande!

Och så framme.

Trappan av trä ner till sanden och vattnet.

Tjugo meter - minst - mellan varje människa.

Vi är inte många .., kanske tio stycken allt som allt?

Och alldeles raklång ligger jag och har solen mot kinden och jag hör vågskvalp och fågelkvitter och när jag mellan varven sätter mig upp, ser jag segelbåtar som kommer farande med fyllda segel på väg in till Ystads hamn.

Förr om åren när jag såg en segelbåt tänkte jag inte på nånting alls.

Nu tänker jag på pensionatsvärden.

Och numera betyder ordet segelbåt också den där sommardagen i fjol tillsammans med äldsta dottern, Emil och Emma .., det var då den först så vettskrämde lintotten förvandlades till Kapten Lintott innan vi kom fram till Kåsebergas hamn.

Sånt tänker jag på.

Ååå, det är helt ofattbart varmt ute.

Och jag bläddrar i lokaltidningen och tittar på kandidaterna till Årets Brudpar och när jag kommer till sidan 9 läser jag om en kvinna som har avlidit .., där finns en bild av kvinnan där hon ler rakt in mot kameran, men nu finns hon inte mera, kvinnan som drömde om en egen vingård i Italien.

I en liten notis alldeles intill står också att läsa att en ystadpojke har avlagt exampen i ekonomi och världspolitik på Hamilton College i New York.

Och Margaretha Ekholm i Sjöbo fyller 50 år just idag.

I två timmar blir jag på stranden och jag går ut i iskalla vattnet, men doppar mig inte.

Jag har blivit en badkruka.

Eller kanske saknar jag någon som säger ...."men ååå, vad du är modig!"

Det kan vara det också.

Dagens skörd .....

"En riktigt skånsk handlelap ...."

Söndagsfönstret ...

Lindalotta och Jämtlands-Gunnar inspekterar dukningen.

.... hittar man i underbara, ljuvliga Steninge Vandrarhem mellan Halmstad och Falkenberg och alldeles nära havet.

Det var där vi hade bloggträff.

Och nu är det söndag och pv har åkt hem och jag har pussat honom på kinden och sagt att näää, jag ska aldrig mer i hela livet säga att han hellre ska ta den svarta t-shirten för den är han sååå fin i .., jag lovar på hedersord .., bara snäll och rar ska jag vara, så länge han håller sig vid liv.
(Ja, det kan ju hända att jag glömmer bort mig nån gång .. men jag lovar att försöka vara ståndaktig..-)

Och Pelle fick göra honom sällskap.

"Nä, låt honom vara lös i bilen ...., det är inte roligt att vara i en bur i den här värmen ...", sa den snälle pensionatsvärden och jag önskade honom lycka till på hemresan.

Själv ska jag slänga mig på cykeln och susa iväg till stranden; den västra.

Nästan som i Texas ....

Jag måste bara berätta vad som hände på vägen hem från mina systrar.

När vi kommer till flygrakan vid Sjöbo .., då står två unga flickor och viftar och har sig utanför en bil där dörrarna står på vid gavel och jag tänker genast att jaha .., nu ska man väl bli rånad eller nåt om man stannar och hjälper dem.

Men pv stannar.

Förstås.

Då ropar flickorna att längre fram på vägen går en man omkring och skjuter med en pistol och dom har ringt polisen som är på väg och nu varnar dom oss för att fortsätta åt det hållet.

Så vi tar omvägen via Sövde och Snogeholmssjön ..,. sanslöst vackert är det .,. men fy, så obehagligt ändå och i bilen pratar vi om vad som kunde ha hänt och en stund senare tas den här bilden genom bilrutan .., solen på väg ner i väster och på höger sida av vägen vi ser en livs levande s t o r k som spatserar omkring på en "lägda" .., nästan magiskt och overkligt är det.

Allt på en gång.

Som livet.

Lite över midnatt ...

Så här blev det.

Pv får tillbringa natten på hjärtintensiven för att dom ska kunna hålla koll på hans lite oroliga hjärta .., men han var vid gott mod och har ju varit med om detta förr .., flera gånger .., så det blir säkert bra.

Och själv ska jag hoppa i bingen och försöka sova .., jag ska upp klockan halv sju, men det är ju sex timmar kvar tills dess.

Pelle får göra mig sällskap.

Kram till alla raringar och han hälsade så mycket .., ja, jag sa att jag hade skrivit på bloggen om akutresan och att han nog kunde se fram emot snälla hälsningar från rara bloggvänner .. .-)

Nu mot sängen!

Och nu har pv fått hjärtflimmer och vi åker in till akuten.

Birgittas vänstra hand ...

Tre systrar är vi.

Två helsystrar och så bloggmadamen då, så där på efterkälken.

Detta är Birgittas vänstra hand.

Birgitta som alltid har varit den mest äventyrliga av oss tre .., som susade iväg som au pair till New York och hem till postlådan på Ringvägen 29 kom lövtunna Par-Avion-brev där hon berättade om värdfamiljens granne som hade egen tv-show - det var den här mannen - och så småningom såg hon till att hon och maken emigrerade till Austrailen och där har hon tillbringat de senaste trettio åren.

Jag märker att hon blandar orden lite.

Bakgården blir "på backyarden" ..., ja, lite sånt är det.

Och vi känner på hennes huvud och alldeles tydligt känns gropen efter fallet från trädbeskärningen i fjol och maken säger att hennes minne kanske har försämrats lite, men i det stora hela är hon sig lik.

"Varför i hela fridens dagar just vänsterhänder och förresten har jag ett krokigt lillfinger ...!" säger hon, men handen kommer ändå fram.

Det får man tacka för.

Birgitta är Skorpion, lillasyster (jo, för jag ju kom ju tio år efteråt ...) och hon har alltid varit orädd.

Ungefär så.

Svågern ...

Janne och dalmatinern Mizz står och tittar ut genom fönstret.
Hans fru och svägerska diskuterar priset för ögonopertioner.
Det är australiendollar som det pratas om.

Hur gammal var jag när Janne dök upp som min australiensysters fästman?

Nio år, kanske?

Då, var han en främmande fågel som körde engelsk sportbil , bar hatt och kom från Stockholm.

Bara en sån sak.

Min syster träffade honom under sin första vecka i huvudstaden och sedan dess har dom varit tillsammans.

Dom har rest, åkt skidor, seglat i den egenhändigt byggda båten och slutligen emigrerat till Australien där Janne under trettio år har arbetat med att reparera jättelika grävmaskiner och sånt.

Hatten och sportbilen hade flugit sin kos långt dessförinnan ., och nu har han gått i pension och är hemma i Sverige på besök .,. det är säkert tio år sedan sist och ikväll sitter vi hos min äldstasyster och äter pv:s räkgryta och pratar om förr och nu och när vi flera timmar senare tackar för oss och säger att nu ska vi vända kosan mot Ystad, reser sig Janne upp från fåtöljen och det blir en lååång och varm kram och jag tänker att han är sextionio år och när kommer vi att träffas nästa gång ...., och kommer vi att träffas alls någon fler gång och som alltid när det är såna här avsked, kan jag inte hålla tårarna borta.

Alldeles tungt blir det i hjärtat.

Sen åker vi hemåt i försommarkvällen.

And the winner is ...

Rätt svar till fönsterfrågan .., jo, det var verkligen PRAG.

Och tänka sig, det var hemifrån-Carita som gissade rätt!

Vinsten?

Ära och berömmelse!

Grattis Carita!

Bilder från dr Böhlander

En utetoalett i Texas.

Damen på bilden ska till att öppna dörren.



Och inifrån ser det ut så här!

Toaletten är helt och hållet tillverkad av glas som man ser ut genom, men inte in.

Skulle ni våga dra ner byxorna/kjolen och slå er ner ...?



Och kolla här ...!

Ett finurligt rökrum med takmålning som nog får samvetet att höra av sig.

Lördagsfönstret ...

"Det här är ju också ett slags fönster...

Från Klenshyttan i södra Dalarna."


Fönsterfångerska var den här madamen.

En helt vanlig men ovanlig fredagkväll.

Samma plats i fjolsomras och Emma och Emil kappspringer på stranden.
"Du får försprång!" säger hon som är storasyster till lillebrorsan.

Fredagkväll blir guldstjärnestund.

Eller kväll.

Tillsammans med kvinnan som jag mötte på tåget igår, ni vet, hon Ingalill, narkossköterskan från Kalmar, går pv och jag själv ner till Marinan alldeles vid havet.

Då är klockan åtta.

Vi slår oss ner ute på verandan och där är många kunder från affären som hejar vänligt och i två timmars tid blir vi sittande där ute och mumsar på grillspett med klyftpotatis och tzatziki och vi delar en flaska rött vin och servitrisen är ett under av vänlighet och det är för övrigt pensionatsvärden också, för det är han som bjuder.

Allt möjligt hinner vi prata om.

Ingalill berättar att det har gått bra att hoppa in som narkossköterska här på sjukhuset och personalen är vänlig och rar och nu har hon imorgon kvar, sedan blir det resa hem till Kalmar igen.

I sommar ska hon för övrigt tjänstgöra i Oslo.

Och hon berättar om sina barn och jag om mina och vi pratar om yrkesstolthet och såklart har hon vänster tumme upp, det måste väl ändå en fokuserad narkossköterska ha!

Sist av allt går vi hemåt.

När klockan är kvart över tio står vi och spanar upp mot Mariakyrkan och lyssnar till tornväktaren som kvällstid blåser i sin kopparlur var femtonde minut och på Store Thor, restaurangen i närheten, är det fullt ös och människor skrålsjunger att "Sommaren är kort" och på gågatan kommer ett gäng ungdomar i kanske trettonårsåldern vandrande tillsammans och en av pojkarna säger till de övriga att "hålla käften!", för han ska ringa till sin mamma.

Då är vi nästan hemma.

Utanför lilla kvartesbutiken säger vi tack och hej och förmodligen kommer vi aldrig mera att möta den här rara kvinnan som är Ingalill, men alla möten behöver inte följas upp .., man kan vara glad åt det som är och det är jag verkligen.

Korta eller långa möten, spelar det egentligen någon roll ...?

Att vandra en bit med varandra längs Livets Väg .., det är väl detta som är meningen med allt.

Det är vad jag tror.

I väntan på ...

... att bussen ska komma och hämta upp .., står världens raraste kunder på andra sidan gatan.

Det händer nu och då att jag ser dem vänta på bussen och ikväll är det dans i Löderup på strandbadet; det är dit dom ska.

När jag frågar efter namnen, säger mannen i kostym, han som står lite till vänster där bakom, att ..."aaa, men du känner maaaj, jag heter Roland ...!" och det gör jag ju, egentligen.

Nej, mitt minne är sannerligen inte vad det borde vara.

Nästan alla i den här gruppen brukade handla i lilla kvartersbutiken där jag arbetade i totalt tretton år och det ska jag säga er, att vänligare människor tror jag knappt går att uppbringa.

Just så.

Och snart kommer bussen.

Hemlängtan ...

Efter mer än två månader i landet Halland, fick igår Pelle följa matte hem till Ystad.

I natt har han gått omkring och jaaaaamat eländigt.

"Mjaaaau ....! Mjaaaaauuuu!"

Rent bedrövad verkar han vara.

Ojojoj.

Tur att pensionatsvärden dyker upp i kväll.

Dagens fönster ....

"Hej Elisabet!

En bild med många, många fönster av olika storlek och form.

Somliga blott avbilder i flodens spegelblanka yta.

Bilden tog någonstans i en stad nere i Europa i början av maj.

Dina bloggläsare kan ju få gissa på var!

Kanske känner någon igen det, kanske någon gissar rätt.

En ledtråd kommer här: staden är en huvudstad.

Morgonhälsar farmor Agneta,
som vaknade av koltrastens ljuvliga sång alldeles utanför fönstret."

Torsdag ...

Vaknar vid fyratiden på morgonen.

Lämnar sängvärmen klockan fem.

Åker in till Halmstad vid kvart över sex.

Därefter tre timmar på tåg.

Pelle i kattburen intill mig.

Hemma hos mig kvart över tio.

Duschar - byter om - slänger i mig en smörgås - cyklar till jobbet.

Arbetar från elva till åtta.

Kassatjänst i fem timmar rakt av eller aningen krokigt, men ändå.

Massor med danska kunder!

Och en rar madame från Frankrike som inte förstår när jag frågar om hon har en krona?

Och två unga pojkar från Estland som ler så varmt.

Och en kvinna från Åmliden, utanför Malå.

"Hej Malå!" säger hon när vi möts vid kundkorgarna.

Kvart över åtta är jag hemma.

Pratar med min australiensyrra som befinner sig hos storasyster på landet, utanför Hörby.

Det bestäms att vi ska ses på lördageftermiddag och det ska bjudas på räkgryta, ni vet, den där svindelgoda.

Och nu kväller.

Ett flygplan surrar mot himlen.

Totalt dödens slut på är jag.

Yes.

Precis så.

Är det.

Kvällens fönster ....

"Hej Elisabet,

Här kommer en bild på ett fönster som fanns i fjor men inte gör det längre: huset som man förr såg från vår bakgård är rivet och ersätts av en modern byggnad som uppförs av en brasiliansk evangelisk kyrka.

Sic transit gloria mundi (så förgår världens ära).

Hälsn Annannan,"

Stort möte ...

Ingalills vänstra hand.

På tåget hem.

Vi sitter mitt emot varandra, kvinnan och jag, och börjar att småprata.

"Vilken cool katt du har ...", säger hon och böjer sig fram och tittar in till Pelle som ligger och halvsover i kattburen.

Pelle, som idag har lämnat landet Halland.

Från Malmö till Ystad pratas det oavbrutet.

Det visar sig att kvinnan, som är narkossköterska, under några dagar ska arbeta på sjukhuset här i stan och ännu mera visar det sig att hon ska bo i en lägenhet snett mitt emot min.

Och medan ett somrigt landskap susar förbi, krumelurar sig samtalet hit och dit.

Det handlar om allt från själva livet .., skilsmässor .., arbete .., mod .., rädsla .., till hästar ..., och jag får veta hur det gick till när hennes sto fick avlivas och efterlämnade ett litet föl på bara tre dagar och hur alldeles tvärt hopplöst det var att få tag i en "ny amma" .., så fölet fick födas upp med flaska och valacken Sigge blev styvpappa och tog hand om den lille krabaten!

Sånt pratar vi också om och man blir bara så glad och lycklig.

Kvinnan heter Ingalill, är två år yngre än bloggmadamen, född i Vädurens tecken och bor egentligen i Kalmar.

På fredagkväll ska hon knacka på mitt fönster och få sig en kopp kaffe och då får jag väl veta om hon har vänster eller höger tumme upp.

Tänka sig, så härligt krumelurigt kan livet vara!

Och på bordet ligger bilkartan ....

Ibland känns dagarna längre än vanligt.

Kanske för att jag vaknade vid fyra och sedan omöjligt kunde somna om .., kanske är det därför ...?

Jo, idag har mycket hunnits med.

Det har städats, fejats och handlats och pv kom cyklande till Maxi och sedan åkte vi hit och åt lunch som var jättegod .., dillstuvad potatis samt stekt lax med honungsglacerade morotsstavar .., oj, oj, oj!

(Och tror ni inte jag upptäckte två ystadbor vid bordet intill .., ååå, det blev rena kramkalaset!)

Och på tillbakavägen tvärhälsade vi på hos Axel Jonsson som växte upp utanför Malå och under många år sände ett radioprogram som hette "Aloha ...", där det enbart spelades söderhavsmusik.

Axel är 84 år och jag säger bara det ..., vore det inte för att han ska få vara med i min Handelskrönika i juni, så skulle jag berätta för er om hur sanslöst härligt ett människoliv kan vara även när man är till åren kommen .., ja, faktiskt hade jag då kunnat berätta för er vad som kan hända med en åttiofyraårig man som tänker sig att åka buss till Oslo.

Då, kära vänner, kan hela livet förändras inom loppet av två timmar.

Det var för övrigt Axel som vid åttio års ålder förverkligade en dröm.

Han köpte sig en grön Cadillac.

Just så.

Och mera ...?

Jo, på eftermiddagen har herrn i huset klippt gräs och vi har suttit på den inglasade altanen och planerat sommarens resa norröver.

Två hotellnätter i Malå är nu bokade och jag smajlar när jag skriver detta.

Ååå, jag tänker på att promenera längs Kärleksstigen alldeles vid mitt barndomshem .., och kanske Lindenäsvägen ..., känna doften av pors och tall och myr .., och säga hej till Gerda som var min arbetskamrat på Nilahallen .., och visa pv utsikten från toppen av Tjamstanberget .., känna igen människor som man inte behöver förklara nånting för .., ty dom vet redan ens bakgrund .., och tänk, att få snippa in på affären och hälsa på dom som man en gång arbetade med .., ja, såna saker.

Att Komma Hem.

Ååå, vilken glädje!

Inte var det dyrt heller - hotellboendet - 595:- för ett dubbelrum och då ingår frukost och man får checka in vid lunchtid och stanna lika länge.

Helt perfekt.

Tanken var också att hyra stuga i Dikanäs där min mamma växte upp, men kanske får vi tälta på morbror Olafs gård, jo, det tror jag nog.

För att riktigt komma i tältstämning (det är inte min idé om nån tror det ..., det här med tältande ... och inget av mina barn kommer att tro det heller ..,-), så slog pensionatsvärden upp denna övernattningsvariant ute på gården, som ett litet test .., och så gick vi in och satte oss en stund.

Jo, men det ska man väl fixa.

(Och ihopvikbara bilkartor .., det är då ett rent h-ete att få ihop utan att det krånglar till sig.)

Längs havet ...

Söndag mitt på dagen.

Dom flesta bloggvännerna har styrt kosan hemåt, men Gunnar, Mian, Kent och Ann-Marie blir kvar på pensionatet och vi går på lång promenad vid havet.

Nästan hemma igen stannar vi till vid anslagstavlan som berättar om vilka djur och växter det finns i naturreservatet.

En av dem är Hämplingen.

På SR:s fågelsida står följande att läsa om just Hämplingen.

” Förr var hämplingen en av de vanligaste burfåglarna som hölls särskilt för ”musikunderhållningens” skull.

Gunnar Brusewitz har i en lärd essä i sin bok Fåglalåt bland annat berättat:

”En hämpling som lärt sig vissla samtliga arier ur operan Dido skänktes 1783 till den stackars Marie Antoinette, men detta är också, såvitt jag vet, hämplingens enda framträdande i något världshistoriskt sammanhang”.

Och här kan ni höra hur den låter.

Litet möte med en irländare ...

Öresundståget tisdagkväll.

Mitt emot mig sitter en kvinna och läser en deckare.

Inte förrän vi är i Landskrona, upptäcker jag att i kvinnans knä ligger en liten hundvalp!

Men ååå, så fin den är!

Det visar sig att den lille krabaten är tio veckor gammal och just den här dagen har valpen lämnat sin mamma och sina syskon på Irland, för att till sist hamna på Kastrups flygplats, där en ny matte väntar och så blir det tågresa till Göteborg, där sju andra jaktlabradorer väntar på sin nya flockmedlem.

Den nya matten, det är hon som sitter mitt emot mig.

Nästan hela tiden ligger valpen och sover i kvinnans knä.

"Åååå, han måste vara alldeles förbi av trötthet!" säger kvinnan och stryker honom över huvudet.

Nånstans utanför Ängelholm vaknar han dock till liv och blir lite piggare.

I en sportbag på golvet, med ett härligt skinn som underlag, hamnar den lille krabaten och där, i väskan, finns ett märgben ..., och då blir det skojigt värre.

Bara nån enstaka gång tittar han upp.

Lediga-dagsfönstret ....

.... kommer från vännen Ellis i Västmanland.

Klockan sex ...

.... tar jag tåget till landet Halland och blir där tills på torsdagmorgon.

Och i morgonkväll kommer min australiensyrra och hennes man till Sverige!

Det är det andra besöket på tjugoåtta år, tror jag.

Ja, någon risk att man ledsnar på varandra är det nog inte.

Vilka som var med ....

Madame Bloggblad som snart ska uppträda i Idol (jodå .., det tror jag visst det ...), undrar hos någon vilka som var med på bloggträffen.

Jo, det ska jag berätta.

Det var .....

• Mossfolk - fräknig och go - som kom körande i egen bil och hade tvär-tittat in i Varberg och kanske i Falkenberg också.

• Ellis från Västmanland. Hon kom redan på tisdagkväll och gjorde mig sedan sällskap till landet Halland dagen därpå och bodde hos oss ute på pensionatet och drack Martini till rabarberpaj, se, det var en ny upplevelse för henne.
  

• Panter - med ett leende som kan smälta isar - som har sommarstuga alldeles vid havet, inte alls långt från vandrarhemmet.
  

• Gunnar - fågeltävlingsmannen och han som länkar till hur många webbkameror som helst i vårt land -, kom med tåget på torsdag från Jämtland och blev en trogen gäst hos PV .., åt frukost och middag med oss och charmerade pv:s mamma.

• Annela från Göteborg .., med sitt härliga skratt!

• Qi från Kållered ..., hon som har världens vackraste hand och så mild röst.

• Mian från Västergötland ..; Mian som kan så mycket om fåglar och som hade med sig hur många växter som helst, vilka nu har planterats i den halländska jorden.

• Lindalotta ..., stor och grann med sin mage där det lilla pyret huserar, men inte så länge till.

• Och hennes tjusiga mamma, Bettankax, inte att förglömma!

• Kent från Småland .., reskompis med mig och Emil till Samos och härlig kamrat!

• Ann-Marie från Malmö, i sin tur kompis till Kent och entusiastisk friluftsfrämjare.

• Annika från Kävlinge .., skrattglad och varm och puss-på-kinden-aktig!

• Pv:s mamma Gunvor .., som drog den där fräckisen om vildkaninen på Gotland.

• PV själv .., som visade såna sångartalanger och som hade gjort den där jättegoda räkgrytan, - fast det var bloggmadamen som hackade och fixade lök och paprika och skalade 2 kg räkor -. Minsann.
  

• Per-Erik från Adak .., som hämtade gitarren och spelade och sjöng!

• Och hans Anitha. "Jag brukar ju kolla efter Lyckliga Par .., ni är verkligen ett sånt!" sa jag när vi stod inne i vandrarhemmet.

• Och sist av allt, bloggmadamen.
  

Nu duggar det tätt ...

Lungröntgen

Ultraljud på hjärtmottagningen

Njurröntgen

Blodtryckskoll (136/73)

Och nu .., cellprovskontroll.

Jominsann, här ska kollas!

Ni får väl vända på datorskärmen ...!

Helgens sista timmar.

Vi sitter på pv:s altan och småpratar och äter lunch.

Och på ett helt UNDERBART levande sätt berättar den rare Gunnar för Mian, PV och mig själv .., om hur det fungerar bland bin .., ja, han har skaffat bigård och i sommar ska det minsann bli honung har han tänkt.

Han gör det på ett fullkomligt suveränt sätt; så otroligt levande, ja, det är som om man ser en film framför sig.

"Men Gunnar, du skulle ju bli föreläsare!" utbrister jag.

Hela tiden fladdrar Gunnars händer i luften ..., allt medan han berättar om spanar-bin som flyger och kollar upp var det finns gott om härlig nektar och vi får veta hur hur Drottningbiets liv ser ut, för att inte tala om drönarna, som bara ägnar sin tid åt att älska med drottningmadamen.

Såväl Gunnar som PV tycks mena att detta vore ju livet på en pinne.

Och jag tar upp kameran och ska fånga herr Biodlarens fladdrande händer, men glömmer bort mig och när jag sedan tittar på filmen .., så har allt hamnat på sniskan.

Men ni kan ju förstå ändå .., själva k ä n s l a n.

Och Gunnar: byt jobb!

Skippa låssmederiet .., skaffa en bisyssla och bli föreläsare om detta med hur man framställer honung!

Tisdagsfönstret ...

Söndageftermiddag .., på väg hem eller bort.

Framför mig i tåget sitter ett gäng tonårsflickor som varit i Stockholm och deltagit i något slags dans,- eller sångevenemang.

Flickorna är trötta och otroligt uppspelta .., en av dem låtsaspratar stockholmska hela tiden och säger ..."tjejer .., faaan, jag vill ha cåååååååååå-la ...!" (Inte coua-coula som på skånevis.)

Och jag tänker på det här med att man så ofta driver med 08:or och gör sig roliga över dem.

För mig är 08:or Emil och Emma och fina mågarna ..., och seglar-Kjelle med sitt södersnack .., och så alla vänliga människor som kom i ens väg under fem år i närheten av hufvudstaden.

Sånt, tänker jag på medan tåget närmar sig Ystad.

Inte där, men ändå med ...

Mera bloggträff.

Det var tänkt att såväl raringarna Heidi som Bente, båda från Norge, skulle vara med, men så blev det tyvärr inte.

Fast .., dom var med ändå.

Jo, på bordet där vi hade ställt maten.

Såja.

Alla räkningar utom en är nu saligen betalda.

På golvet ligger iturivna fakturor.

Och genom det öppna fönstret hör jag tornväktarens tuuutande.