Arbetarhänder.
Händer som har mjölkat kor.
"Jag har nog lätt till skratt ...", säger Margaretha när jag ber henne nämna en för henne typisk egenskap.
Mitt emot mig ligger Margaretha.
Som ett enda stort lugn är hon.
Före detta lantbrukarhustru.
Före detta sjuksköterska.
Född i Blekinge.
Påminner om Sonja Stjernqvist.
Kraftiga och vackra ögonbryn.
Det här är andra gången Margaretha får ett nytt knä .., i somras var det högerbenets tur.
Alldeles lugn sitter hon ofta i sjukhussängen och ägnar sig åt sudoko.
Eller tittar på bridgepapperen som hennes man har kommit med.
Margaretha är nummer två av sju syskon .., hon är Våg och har vänster tumme upp.
Och det är hon som skrattande berättar om den där kon med kalvförlamning, hon som reste sig som på beställning så snart hon hörde veterinärens röst.
"Får man verkligen inte köra bil på sex veckor ...? Men jag har ju automatlåda och använder inte högerfoten .., jag måste köra .., jag bor ju på landet och är beroende av bilen!" säger Christina till herr Ortopedläkaren.
Intill mig, så där så jag nästan aldrig ser henne på riktigt, för där är ett draperi emellan, ligger Christina.
Christina är lång och slank och varje gång hon promenerar med kryckorna, ser hon oerhört koncentrerad ut!
Hon är också den av oss som mår sämst efter operationen.
Christina är Vädur .., har arbetat som redovisningskonsult, är storasyster .., uppvuxen utanför Marieholm .., och är matte till en högt älskad dvärgpinscher som heter Filipa, med ett p.
"Filipa är 6 år .., och ååå, det är så härligt när hon hoppar upp i mitt knä och blir liggande där ...!" säger Christina.
När jag frågar henne om en för henne typisk egenskap .., tänker hon efter en stund.
"Ja .., kanske är det detta att jag har ett väldigt kontrollbehov över tillvaron ...?" säger hon.
Vad hon helst av allt sysslar med?
"Åååå, det är väl att vara i trädgården .., ja, hemmet överhuvud taget ..", säger hon.
Precis som bloggmadamen, har Christina höger tumme upp.
"Egenskap ...? Ja, det brukar sägas att jag är .., omtänksam ..", säger Hanna, som när hon är ledig gärna tillverkar smycken av pärlor.
När jag frågar henne hur bra hon trivs på sin arbetsplats, ni vet, på den där skalan från 1 - 10, då ler hennes man som är på besök och innan Hanna svarar, säger han smajlande: "tjugo!"
Intill Margaretha ligger Hanna.
Tänk er en rödhårig och kortvuxen kvinna, sprängfylld med energi.
Det är Hanna det.
Knappt har hon lämnat operationsbordet förrän hon vill ut i "friska luften" .., men jag anar nog .., jo, den där friska luften som lockar .., den kan också kallas för John Silver ,-)
Hanna, som om några år ska gå i pension, arbetar som spindeln i nätet på en vårdcentral, ja, det är Hanna som ansvarar för influensavaccinet och åååå, som hon längtar tillbaka till sitt skrivbord!
Ofta ringer hennes mobiltelefon och Hanna dirigerar elegant från landstingssängen.
Hon rör sig kvickt .., skuttar omkring med sina kryckor och berättar glatt att hon väntar sitt tolfte barnbarn.
Mellan varven delar hon ut Non Stop-godis i fyra små medicinburkar .., en till oss var.
"Ja, just det ja Elisabet .., du ville inte ha svarta och bruna ena ...", säger hon.
Hanna är yngst av fem syskon .., hon är uppvuxen i Lund .., är Jungfru .., och har, precis som sin sänggranne, vänster tumme upp.
Litet ps: att skriva detta tog mig halva dagen. I vanliga fall hade jag haft det klart på tio, femton minuter. Nu har jag gått upp och ner .., lagt mig på soffan och vilat .., torkat svetten ur pannan .., börjat om .., sparat .., gått och lagt mig .. och så allt från början igen. Det tar tydligen på att bli utsatt för kirurgens kniv .-) Ds.
