torsdag 18 december 2008

Förmiddag ...


Balkongen på Samos.
Emil och hans mormor som är jag, sitter där tillsammans.
Havet tjugo meter bort.


Näst sista arbetsdagen den här veckan och då blir det sovmorgon och några timmar i frihet innan klockan elva då det är dags att ställa sig bakom kassan.

Det har varit mörkt ute ovanligt länge .., det tycks som om ljuset knappt kan ta sig igenom .., och jag står vid fönstret och tittar ut på människor som cyklar förbi eller rastar sina hundar .., och jag läser mail och ser att min australiensyster, hon som dråsade i backen och nästan slog ihjäl sig i våras, att hon och hennes man tänker hälsa på sonen som numera bor på Isle of Wight och efter besöket hos honom blir det visit hos systrarna i Skåne i hela tio dagar, ja, allt detta i maj månad och det känns som en extra rolig julklapp!

Det blir då andra gången på drygt trettio år som hon kommer hem.

Och telefonen ringer och en glad och lycklig pensionatsvärd berättar att det nu bara är någon enstaka lektion kvar innan det blir jullov .., och till eleverna som ska delas in i olika grupper har han gjort en tävling där man så snabbt som möjligt ska skriva ner svar på sånt som olika huvudstäder, bilmärken, idrottare och lite annat som jag just nu har glömt.
(När han var här förra helgen köpte han även små julklappar till elever som hade haft hundraprocentig närvaro under den här terminen och han slog in klapparna så fint och jag tänkte att ååå, jag tycker så mycket om den mannen som verkligen har ett så stort och varmt hjärta!)

Sånt, egenhändigt gjorda frågesporter, pysslade vi med om jularna när jag var liten.
(Jag vet att det inte heter "liten", utan yngre, men nu skriver jag liten).

Det var pappa, mina systrar och jag själv som tävlade (mamma arbetade som regel nästan alltid när det var jul ...) och eftersom jag var så mycket yngre än de övriga fick jag välja en egen kategori och då blev det alltid "hundraser", för var det nånting jag verkligen var intresserad av, så var det hundar.

Australiensyrran som då inte alls visste att hon skulle hamna på andra sidan jordklotet, var expert på skådespelare .,. pappa på idrottsmän och störstasyster var duktig på allting, förutom det där med hundarna.

Hur länge som helst kunde vi sitta där i vardagsrummet och skriva ner våra svar på rutiga block och sedan blev det häftiga diskussioner när något av svaren visade sig vara lite tvivelaktigt .,. pappa kunde hitta på byanamn som vi andra aldrig någonsin hade hört talas om och då sa han bara att "jo, den byn finns utanför Norsjö!" och vi var helt övertygade om att han fuskade!

Och allt detta kan man komma att tänka på en tidig morgon i december då en pensionatsvärd, tillika mattelärare, berättar vad han ska roa sina elever med.

8 kommentarer:

Christina sa...

Ja, visst är det hiskeligt mörkt ute. Fast snart vänder det, på lördag inträffar vintersolståndet :-)

Han låter allt bra trevlig, den där pensionatvärden och läraren!

Anonym sa...

Den där Christina verkar ha en väldig förmåga att bedöma människor.

PV

Evas blogg sa...

Jag vill också ha PV som lärare!!!

Elisabet. sa...

christina och eva: ja, jag skulle också ha velat ha en sån lärare!

Nu har jag ju inte sett honom i aktion, men jag TROR att han är bra.

Han är snäll och verkar tycka så mycket om sina elever och människor som är besjälade av sina arbeten, vad det än månde vara, det är så fascinerande tycker jag.

Anonym sa...

Jeg sier bare :for en mann ^I^

-B-

En sånn lærer har jeg aldri hatt

Anonym sa...

Ja mörkret är hiskeligt. Kreativiteten slumrar och minä ögon är mullvadsögon.
Här uppe i Oslo har vi inte haft fullt dagsljus på några dagar. Jag langtar till gröna knoppar och vår. Men får nöja mej med vintersolståndet på lördag ja.

Anonym sa...

Men tänk vad roligt!
Den lek du beskriver har vi spelat i vår familj (eller min, när min bror och jag var små med mamma och pappa) och nu, spelar vi mamma och pappa, jag, döttrarna och ibland är barnbarnen med. Det är jätteroligt!

Christina sa...

PV: tack detsamma he he ;-)