fredag 14 augusti 2009

Kväller ...



Och vi får inga biljetter till Tattoot, vilket jag inte heller hade förväntat mig .., så vi strosar omkring lite "backstage" .., tittar genom staketrutorna på orkestermedlemmar som övar sig inför kvällens evenemang.

Där är en ung man i blå uniform som viftar med cymbaler .., en annan snurrar med trumpinnarna och trumpetarna fuktar läpparna.

Det är spänning i luften.

I ett av tälten står Ystads lottakår och säljer kaffe och lite annat smått och gott till såväl besökare som medverkande.

Pv bjuder på kaffe och wienerbröd och det är just då som tre stiliga herrar från Skottland kommer spatserande och då lämnar jag genast kaffemuggen ...

Glöm min bristfälliga engelska.

Bloggmadamen har en ytterst bristfällig utbildning, ja, hon har inte ens gått ut gymnasiet och då blir det som det blir, men hon pratar glatt på ändå.

6 kommentarer:

Annas mamma sa...

Låter härligt, åh vad jag älskar folk från hela United Kingdom. Jag möter alltid denna glädje, humor, att ta sig tid, vänlighet, artighet på mina vistelser där.

Och du intervjuar galant;-)

Rexxie sa...

Åhhh, herrar i kilt!

:-)

Annas mamma sa...

Och om pulsen stiger under denna vecka låter det som en högst normal företeelse;-)

Elisabet. sa...

Annas mamma: ja, jag håller med.
Tillsammans med yngsta dottern besökte jag sydvästra England 1992.
Så mycket värme och så vänliga människor! tänkte en annan Annas mamma.

Rexxie: ja, det hade väl varit nånting för dig att beskåda det ..-))

S o F sa...

Skulle tro att jag har en lika bristfällig utbildning då antagligen, för i mina öron lät det helt PERFEKT!! Så det så!

Jag känner människor som är väldigt duktiga på engelska/amerikanska, men det hjälper ju inte om man inte vågar öppna munnen i sociala sammanhang (men i läs och skriftsammanhang går det ju bra förstås).

Och INOM sig själv så pratar man förstås alltid perfekt engelska, det är ju bara när det kommer ut över läpparna som det låter som svengelska. :)

Heja dig - du är BRA!!

Elisabet. sa...

S o F: ,-)

När jag under några månader gick en Komvuxutbildning i stan .., här, alltså, meddelade vår lärarinna i svenska att jag skulle lägga av med min västerbottensbetoning när vi pratade engelska.

Jag visste nog inte ens att jag hade en sån och jag tänkt .., men har inte skåningarna nån slags skånsk satsmelodi när DOM pratar engelska?

Det hade dom tydligen inte.

Nu struntar jag blankt i allt sånt.

Det får bli som det blir och hellre prata än vara tyst.