Nästan hemma ...

Alldeles snart framme.
Det är den här vyn jag kommer att sakna.


I Malmö slår sig en man ner snett mitt emot mig.

Djupt försjunken sitter han med en V65-tidning .., själv tittar jag ut över ljust gröna åkrar och jag ser kaniner springa för livet och tänker på den där eminente bloggaren som skrev ett inlägg som handlade om kaniners eller harars eviga rädsla och nu, när jag ska länka till just detta, så hittar jag det inte. (Tack för hjälpen, Sven!)

"Jaha du .., du tänker slå till och vinna storkovan ..?" säger jag efter stund till mannen mitt emot mig.

Då ler han .., jo, så är det.

Och så frågar han var jag kommer ifrån och jag säger Ystad.

"På det viset, så du har lagt till dig med norrländska, det var inte dåligt ...", säger mannen och jag förklarar att så är det ju inte alls och det blir prat om Västerbotten i allmänhet och Malå i synnerhet.

Själv kommer han från Stockholm, men har de senaste åren bott i först Limhamn (en liten 2:a) och nu har han och hustrun gjort precis tvärtom mot för vad som är vanligt, nu, när dom båda har gått i pension ("ja, Gittan sa upp sig igår ...", säger mannen och ler ..) har dom köpt sig ett hus i Skurup; ett stort hus på 150 kvm och ååå, så dom trivs.

Och mannen frågar hur det kom sig att jag själv flyttade till Skåne?

För ett kort ögonblick tvekar jag.

Ska jag säga som det är, att vi mest av allt bröt upp för att rädda ett äktenskap från att kapsejsa och att det kanske fungerade - det höll i ytterligare tio år innan skutan kantrade på allvar -, eller ska jag låtsas som om det bara var vanlig äventyrslusta som fick oss att ta steget från norr till längst i söder?

Jag väljer det senare, men utesluter äventyrslusten.

Och så berättar jag att nu stundar återigen en flytt, till landet Halland .., och så pratar vi en stund om det också .., ty mannen frågar vad som nu fått mig att söka mig lite norrut och när jag har ställt hjärtedörren ytterligare lite på glänt, så ler han så varmt och säger att det blir nog bra.

När vi närmar oss Skurup, visar mannen var han bor.

"Där, bakom industriområdet ..,. där bor vi, det tar 2 minuter bara att cykla till tåget och i helgen får vi besök och då ska vi åka till Köpenhamn och gå ut och äta gott .., ja, ja .., men ha det så bra nu och lycka till med det nya livet ...!" säger mannen och klappar mig uppmuntrande på axeln.

Sen återstår bara Rydsgård, Svarte och så Ystad.

Väl hemma strålar solen från en ljust blå himmel.

Och nu väntar jobb, precis hela påskhelgen.