En slags lycka ...

Mjällomslandet. Som paradiset.

... det är när hemifrån-Birgitta dyker upp i affären just som jag står och kämpar med att få in alla veckotidningarna som har kommit - säkert åtta buntar - och med sig har hon inte bara ett varmt leende och en lika varm omfamning, utan också SLÄPPTRÄSKBRÖD!

Ååååå, så glad jag blir!

Det finns helt enkelt inte i någon butik ett bröd som är godare än det som bakas i Släppträsk och som väl egentligen heter "Stenbergs Bröd".

Det är himmelskt.

Lite småsegt .., men inte mjukt .., och inte frasigt .. utan precis lagom.
(Nu var jag tvungen att gå in i köket och göra mig en macka ..., frestelsen blev för svår.)

I somras köpte jag ett paket när vi var förbi hemma och jag minns hur härligt det var när vi sedan satt i Mjällomslandet, nere vid bryggan, och drack pulverkaffe och gjorde mackor med det här tunnbrödet och det var alldeles lugnt och stilla och bara så mycket s e m e s t e r.


"I säkert en timmes tid kämpar pojkarna med att försöka fånga fisk med en håv.
Då ber pv att få testa och tänka sig, han lyckas!
Då tittar en av pojkarna på honom och utbrister på bred västerbottniska: men du är ju en GUD!"


Det var likadant i Villvattnet, på väg mot Burträsk.

Pensionatsvärden som fångade fisk med småkillarna och jag som satt på stranden och ordnade med fikat och tänkte att lyckligare än så här blir jag nog aldrig.

Då var det tunnbröd med Kalles Kaviar.

Och en massa glädje.

Och mossfolk, alldeles rätt fick du .., för nu packar jag ihop och tar tåget till landet Halland!

Åter torsdagmorgon och sen blir det rally av ., jobbar Skärtorsdag eftermiddag och kväll, långfredag, påskafton, påskdagen, annandagen och tisdag ...,. därefter stundar en fri onsdag.

Halleluja!