Vill ni ha ett arbete som ger er glädje?
Bli affärsbiträde!!
Ty, just som jag telefonsurrar med härliga bettankax, ringer det på min dörr.
Så jag öppnar.
Där står, till min förvåning, Ing-Britt, kund sedan länge i lilla kvartersbutiken och nu på Supermarket.
I min ålder, kanske.
Jag känner henne inte annat än via kassan.
Småprat genom årens lopp ., ja, ni vet, väder,- och vindprat.
Men där står hon nu med en S:t Paula i handen och hon kramar om och pussar på kinden och det rinner tårar på hennes kind och hon tackar för den här tiden och säger att .."jag skyndade mig hem från stranden så du inte skulle hinna flytta!"
Och så går hon sin väg.
Har jag någonsin berättat för er hur mycket jag älskar skåningar i allmänhet och ystadbor i synnerhet?
Jaså, det har jag.
Kan ni förstå varför?
Bra.
6 kommentarer:
Usch så vemodigt detta måste vara. Jag hade nog gråtit stora tårar om jag varit i ditt ställe. Men det väntar ju något trevligt runt hörnet...
Nämen gulle! Sådant gör en verkligen glad på djupet!
Det är inte så tokigt att vara lärare heller när det kommer till tacksamhetsbetygelser. Många är det som gråter, även elever.
Det är skönt att man gör skillnad, eller hur?!
Moster Mjölgumpa: ja, det var svårt att inte skvala på jobbet .., men det gick ändå bra.
Amber: jo, jag sa det till pv .. jag har ju sett vad han har fått av eleverna och vilka snällord .., men till skillnad från mig, så säger han ingenting om det ,-)
Men åh vad gulligt! Fast jag kan inte låta bli att tänka att det säger en hel del om hon som suttit där i kassan och blivit så himla omtyckt...
Haha, typiskt män - ja, en del män i alla fall. Många.
Amber: men jag menar, han säger aldrig nånting om sig själv .., att han har fått alla dom där fina orden .., jag hittar av en händelse sånt när jag städar.
Själv hade jag förstås bubblat över av glädje och absolut inte kunnat hålla mig från att berätta .-)
Men det kanske du förstod.
Hur jag menade, menar jag.
Mossfolk: nej, det tror jag inte .., jag tror kanske bara att jag har råkat surra lite med henne. Det är allt. Men åååååå, så glad jag blev över blomman!
Skicka en kommentar