Och jag går ner till havet och stranden, men tar vägen längs heden tillbaka.
Inte en endaste häst ser jag till ..., men jag känner doften!
Överallt ligger hästlortar och i sandtaget ser jag märken där hästarna rullat sig.
Det porlar från lilla bäcken.
Och medan jag står där, hör jag ljudet från flyttfåglarna!
Ååå, en hel <-formation och det låter som tranor och jag står och spejar mot himlen och försöker räkna .., sjuttiotvå stycken får jag det till!
Längs kusten flyger dom.
Söderut.
Nästan hemma.
Ännu är gräset illandes grönt, men björkarna har i den våldsamma blåsten tappat de mesta av löven.
Jag går barfota i sandalerna.
2 kommentarer:
Inga bara fötter här längre. Brr!
Tror det orkade upp till +6 som mest.
Jag tror absolut att det var samma fågelsträck som högljutt passerade över min trädgård vid 18-tiden... En riktig påminnelse om att svalare tider väntar!
Skicka en kommentar