"Mitt vardagsrumsfönster och balkong vetter mot söder.
Så här års när
solen står lågt så kommer solens strålar in först när solen passerat
grannhuset mittemot.
I fönstret hänger julstjärnan jag köpte i Göteborg
för några år sedan och farmors gamla adventsljusstake.
Ute är
det en gnistrande vacker decemberdag. Vi har varit på Julmarknad och är
nu hemma röda om kinderna. Termometern visar på - 7 C.
Ett här och nu fönster från Turtlan."
(Och är det inte små sköldpaddor som promenerar omkring på fönsterbrädan ...? undrar Elisabet).
2 kommentarer:
Visst är det så!
Två av de sådär arton olika varianter som jag har.
Goa lilla E räknade nämligen de en gång när hon var här. På mitt kylskåp sitter det en lapp som hon skrev att "Turtlan har 18 st sköldpaddor".
Ordning och reda så jag vet så hon!
Turtlan: jag har tänkt mycket på det du skrev om din pappa - jag visste inte att det var så illa - och det är så förfärligt, detta att man liksom förlorar dem medan dom ännu är i livet.
På ett sätt tycker jag att det är värre .. när personligheten förändras och den som en gång var ens mamma eller pappa, förvandlas till en nästan främmande människa?
Sen tar det tid innan den Riktiga Bilden kommer tillbaka. Det har den gjort för mig med mamma .., nu minns jag nästan bara henne som frisk!
Skicka en kommentar