 |
| Ja, nån bild ska man ju ha ... |
Den här bloggen, den är mer som en dagbok för mig själv.
En anteckningsbok där jag ofta går tillbaka och kollar ..., få se nu .., hur var det för två år sedan?
Ungefär så.
Den senaste tiden har det varit mycket om mina knän och ben och ont hit och dit och nu ska ni veta en sak; ni behöver absolut inte känna att ni då måste skriva "stackars dig!" eller "kram och krya på dig!" eller nåt annat snällt .., ni är alltid så vänliga, men man kan bli döless att läsa om sjukdomar stup i två och det är svårt att veta vad man egentligen ska skriva, om man nu alls ska skriva nåt.
Så det behöver ni inte.
Jag är i n t e ute efter medömkan.
Jag bara skriver-av-mig.
Såja.
Nu vet ni.
10 kommentarer:
Åh, stackars ;)
Christel: haha! Ajabaja ..,-))
Just det! Skriva av sig. Det är poängen med en Blogg!
Sen så är det härligt ,ed små fina kommentarer som både värmer och kanske hjälper, löser och glädjer.
Ja som en sån här kommentar ;-))
Ujujuj, stackars dig! ;-)
Men visst är det kul att se tillbaks flera år och läsa om sånt man aldrig annars skulle ha kommit ihåg.
Förstår...
Det är så jag uppfattar dina inlägg. Som ett konstaterande av situationen och inte som ett ömkande.
♥ ♥ ♥
afBabs
Stackars-dig-och-kram-och-krya-på-dig! :-)
Ja, så kan det gå, får man skriva då. Man kan ju iallafall inte skriva standardkommentaren 'det är du värd' som alla skriver på Facebook :) fast man kanske kan skriva 'det är du inte värd' för en gångs skull :)
Turtlan: jodå, det värmer alltid, men om man skriver om det ofta, så vet människor till slut inte vad dom ska säga ,-)
Ruta Ett: precis! Men det är inte bara dagbok, då ljuger jag, det är också som att skriva brev till goda vänner.
afBabs: tack!
Tankevågor: ,-))
Steel City Anna: ja du, det där det-är-du-värd-" har jag aldrig förstått, för är inte alla människor värda att ha det bra?
Ja precis. Folk som skriver så ofta, när de inte skriver det, tänker de då att de var då inte den männskan värd :) fast det skriver dom inte. Det är sådant som jag tycker är humor, fast lite sorglig.
Jag tycker inte det finns någon självömkan i dina texter. Mer som ett konstaterande, så här är det just nu. Nu har ju så mycket hopp i dina texter och det känns i allt du skriver.
Skicka en kommentar