... är egentligen tisdagens, då, när vi arbetskamrater (som var lediga) fick komma till friherrinnan Lena på våffelkalas.
Det här är utsikten från ett av hennes fönster.
Höbalarna som skymtar tillhör bonden Stig, han som snart ska göra sig av med mjölkkorna och få nytt knä, eller kanske nya knän, rent av. Sen blir det kvigor för hans del.
Här är matsalen .., och några av mina sååå rara och fina kollegor.
Vid kortänden tronar lille Emil.
Emils mamma Malin arbetade hos oss för något år sedan eller mera och av henne fick man alltid kramar när man kom till jobbet.
Och ni må tro att lille gossen med sina pepparkaksbruna ögon charmade oss alla!
I köket skymtar självaste friherrinnan som gräddar våfflor enligt löpande-band-principen.
"Tänk, sedan jag slutade att arbeta behöver jag nästan aldrig ta värktabletter!" säger Lena.
Jo, vi är många som har arbetat sedan tjugoårsåldern, ofta med tunga arbeten och på stenhårda golv. Att då vara schemalagd tills det är dags för sjuttioårskalas, är i det närmaste en utopi.
Jag märker det så tydligt själv!
Vilken otrolig skillnad det är när jag inte är i mejeriet och lyfter hundratals kilo per dag .., tunga mjölkbackar som ska baxas ner från mer än brösthöjd och det är inte mindre tungt någon annanstans i affären.
Det är likadant med frukten (bananlådor som väger 18 kg styck .., lådor med äpplen och apelsiner ...) och allt plockas ner från ganska hög höjd .., och där är charkvarorna som kommer på lastpallar - grå plastbackar som är tunga att lyfta - och några egentliga hjälpmedel finns inte, det fungerar inte så.
Så nu är Lena lycklig.
Fri.
Så här såg dom ut på hennes våffeljärn .., jag hade tagit med pv:s järn, men där blir våfflorna fyrkantiga, alltså fyra våfflor på en lagg.
Ett sånt här ska jag skaffa mig .., så fint det blir!
Titta så fina dom hjärtformade våfflorna blir, i jämförelse med dom andra!
2 kommentarer:
Vad mysigt det såg ut! :)
Ja, nog är det en hel del lyft och många steg (mellan 15000-170000 en dag på golvet) per dag på stenhårt golv, (fötterna är mitt problem)
Sen är det nog lite både och med alla lyft. Det är det nog bra för kroppen med variation och att den får arbeta, men ibland lyfter man kanske lite galet, stressad som man är. Och för mycket, men är lagren fulla med varor är det ju "bara" att hugga i ;)
Efter jobbet i tisdags var jag så tokslut i kroppen efter frukt och kolonialleverans och 12 timmars arbetspass.
Själv skulle jag inte klara av ett stillasittande jobb, och det är tur att vi är olika :)
Jessica: för det mesta blir det ju helt galna lyft, särskilt i mejeriet, då vi inte har rullburar som mjölken kommer i.
Sommartid kan det vara tio, tolv staplar med mjölk, gånger fyra, fem backar, plus då allt som kommer på pall tre gånger per vecka.
Frukten är väl likadan, egentligen.
Idealet torde vara att växla mycket .., då har jag själv minst ont också, men efter en dag i mejeriet kan jag knappt gå när jag kommer hem.
Skicka en kommentar