Elisabet

På hemväg ....

... från affären (där jag stått och småpratat med rara arbetskamrater) svänger jag till vänster innan jag kommer till Steninge och så kör man längs en smal och slingrig skogsväg rakt ner mot havet och där vägen tar slut, där stannar jag.

Så här ser det ut.

Ett enda hus finns där, ganska avlångt och stort och med en utsikt som inte går av för hackor.
Frånsett några småfåglar som kvittrar lite försiktigt från enbuskarna längre ner, hörs där inte ett ljud.
Det är som i paradiset.
Tänk, att sitta där och titta ut över havet ....

Nästa gång som solen strålar, då ska jag ta med mig ryggsäck med kaffe och smörgås, en kikare ska få följa med och så ska jag slå mig ner på någon av berghällarna och bara njuta.

Det gäller att passa på innan man - likt Rexxie -, har två kryckor i släptåg.

När jag kommer hem, vittjar jag postlådan.
Förutom ett mormorsnattlinne i nästan-flanell och lååångt och med ärmar (ämnat till sjukhusvistelsen och där brukar vara så svalt och den där filten man får är tunn ..., men pv kommer att svimma när han sin käresta i den utstyrseln och direkt upphetsad kommer han nog aldrig mer att bli, i alla fall lär inte undertecknad stå för den biten ...), ja, förutom det mjuka nattlinnet, så har ett paket kommit från Kävlinge.

En linneblus!
Om man är så påhittig att man skriver ett litet brev på tre små kort - titta på bilden ovanför -, då tycker jag att man är synnerligen kreativ och det är ju just vad Annika är!

Och nu sitter jag här med linneblusen och tänker att hon visste precis på pricken vad jag tycker om, den där skånska madamen i Kävlinge!

T a c k   du snälla, rara!

Så, har den här dagen varit.
Nu väntar kålpudding till middag och inget mera.