fredag 22 mars 2024

Eftermiddag igen .. 

Solstrålar nu och då under dagen. I skrivande stund mot väggen närmast kaminen och på morgnarna på ena dörren i köket. 

Vackraste ljuset är när solstrålarna når väggklockan, den som köptes in på loppis i Heberg och är gjord i USA någon gång i slutet av 1800-talet. Jag älskar den, men inte slagverket, så nu får den inte slå alls, vilket pv sörjer. 

Vissa klockor har en mjuk, fin slagton, men se den här .., det lät som om den skulle kappspringa i ett 100-meterslopp. 

Medan jag skriver sjunger Cambridgekören så fint för mig .., och aldrig saknar jag Harry så mycket som just då. 

Träffade en av grannarna från andra sidan kustvägen tidigare idag; han var ute på promenad med sina två spetsar och det blev prat om Harry som inte längre finns och han berättade att deras ena spets, den som är tretton år, har godartade tumörer i halsen och jag kan väl knappt tänka mig något värre, men den såg visserligen gammal och lite raggig ut, så där som gamla katter och hundar ofta gör, men för övrigt var den pigg, även om den - precis som Harry - tacklat av den senaste tiden, sa mannen. Ja, då vet man vad som väntar dem. 

Tidigare idag, utanför golfkrogen, träffade vi på en man med en liten svart-lurvig cockervalp och den var så glad och sprallig och hälsade glatt på alla oss som stod där ute och blir man inte varm inombords av småvalpar, då vet inte jag. 

En bra dag det här. Och snart bara två veckor kvar tills vi åker ner till Skåne, för vidare befordran till Vilnius. Jag räknar ner. Alltid denna nedräkning.

2 kommentarer:

Babsan sa...

Man ska ha saker att nedräkna till och längta.Det förgyller vardagen

Elisabet. sa...

Babsan: Ja, det kanske inte kallas för att leva i nuet, men det gör det för mig. Man kan ju göra både-och. Jag har alltid längtat .... och planerat.