Några klockan-tio-fönster från Nusnäs ...

"Godmorgon!

Bjuder på några olika fönster från Nusnäs, Dalarna.

Jag och dottern åkte dit i lördags när hon jobbat klart, för att fika på Gamla Skolans Café.

Öppet endast några helger under sommaren och före jul.


Dottern som är blivande konditor var ute efter lite inspiration och ville kolla deras utbud. Fikat var underbart gott och väl värt ett besök!



Det gråa huset (granne med caféet) med de fina fönstren är någon typ av missionshus, där det just varit dop.

Önskar dig och alla som smyger runt på bloggen fortsatt härlig sommar.

Kerstin."

Direktrapport från Kyrkesund ...

Bilden har jag hittat på nätet.
Och ja, jag har mailat bildinnehavaren och frågat.
Om han blir ilsken, tar jag bort den.

Och så ringer telefonen igen.

Det är herr Seglare.

Nu är han i Kyrkesund och medan jag vickar på tårna och njuter av lediga-dags-kaffet .., får jag veta hur vackert där är.

"Oj, nu kommer en donna och ska bada .., nu går hon nerför stegen .., nu är hon i vattnet (han låter precis som när min Anna skrev brev till sin mormor i Sydamerika och hela brevet bestod av ..."mormor, nu äter jag ...", "mormor, nu blåser det" ... "mormor, nu sover pappa") och du anar inte så vackra fönster här finns och fina hus också, alla tycks nästan nyrenoverade .., dom flesta är vita .., jag har faktiskt tagit några fönster som jag ska skicka till dig ..("va? men vet du hur du gör då ...?" frågar jag häpet .., jo, det påstår herr seglare sig veta ...) och "nu kommer bommen farande och det är ganska strömt här i sundet, men åååå, så vackert!"

Utbrister mannen som hade tankar på att sälja sin båt.

Och bloggmadamen, vars "lycka sannerligen inte hänger på en man", längtar sig nästan fördärvad.


Uppdatering: Helge blev inte putt.
Så här skriver han på min förfrågan om jag får använda bilden eller om jag ska ta bort den.

"Hej Elisabet

Det är helt okey, bilden har vi fått låna från någons fotoalbum så vi tycker det är bra att någon har glädje dem!

Mvh Helge."

Inget att göra ...?


Ta tåget!

"Minst två knop ...."

Och så ringer telefonen!

Det visar sig vara den seglande pensionatsvärden som nu har lämnat hamnen på Klädesholmen, ja, nu är siktet inställt på Orust.

Där, i Tegney by kyrka, blir det konsert av Halmstad Kammarkör på lördag klockan 17.00 och där ska pv vara med och sjunga.

Alldeles lyrisk är herr Seglaren!

"Åååå, nu skulle du ha varit med .,. du anar inte så vackert här är .., en stilla bris från sydväst och solen där i öster ..., ja, jag håller väl en 2 knop kanske ... och nu blir jag passerad av en annan båt, men den går för motor .., det är bara jag som seglar?" säger han.

För kanske två veckor pratade samme man om att eventuellt göra sig av med båten .., nu har samme man under en inköpsrunda i Stenungsund inhandlat en GPS och alldeles salig tycks han .., och berättar att idag blir det kanske inköp av virke, ja, så den fina mackapären kan monteras på ett bättre sätt?

Och själv .., ja, själv ligger jag under det blommiga täcket och njuter av en ledig dag.

Åååå, sicken glädje!

Två lediga-dags-fönster ...

Cecilia N (som brukar kommentera här och som vi träffade och fikade tillsammans med i Härnösand .., tack för den stunden!) och som har världens bästa minne (i klass med Mians ...), har besökt systerlandet i väster och fångat en hel drös med fönster.

Här kommer två av dem och så här skriver hon.

"Hej på dig!

Nu har jag varit i Norge en vecka och tittat på fönster, men mest fiskat.

(Finns det någon i din läsekrets som inte tittar på fönster med dig i åtanke på sin väg genom livet? Eller vänsterhänder ...)

Det här är styrhytten på båten Öjvär, fast med norsk stavning förstås.

Med den åkte vi och några andra spöfiskare ut för att fiska stooora fiskar.

Men ack så dåligt det gick med det. Men vi hade iaf tur med vädret.
Det var nära nog kav lugnt.

På fredagen senare i veckan hade de iofs fått 300 kg fisk, men även två rejäla sjösjukor. Vi fick några fiskar på den turen, så det räckte till middagen och en firre till.

Men de där baddarna som man fotograferar sig med uteblev.

Trots att de brukar få baddarfiskar i den här trakten.)



Nästa bild visar en backspegel, också taget i Trondheim när vi satt fast i bilkö för att de måste envisas med att springa avslutningen av S:t Olofsloppet genom stan just när vi (trodde att vi) måste köra genom stan.

Resultatet på loppet vet jag nog inget om; resultatet för vår del blev att bilen kokade.

Hälsningar Cecilia N."

Bettankaxbesök ...

Vad gör man då ...?

Jo, man pratar och pratar och visserligen har jag sagt att jag är dödens less på att äta ute, men vem har sagt att man inte kan ändra sig .., så det blir grillspett med klyftpotatis och tzatziki även ikväll och heta räkor också, för den delen.

Efteråt åker vi hem till bloggmadamen igen och kollar på Allsången på Skansen och lagom till Morden i Midsomer blir det kaffe med Den Berömda Milanokakan på blå asiett.

En alldeles underbart trivsam och enkel kväll.

Blir det.

Och när man vaknar ....


... och tittar ut .., är himlen alldeles blå och vacker!

Och i eftermiddag kommer Bettankax på besök och i morgon är jag l e d i g!

Lokalradion berättar om vad som kan hända på ett barndop.

I alla fall i Staffanstorp, några mil härifrån.

Jo, jo.

Så kan det gå, när känslorna svallar.

Ett tisdagsfönster från Norrbotten ...

Och den som fångade fönstret i flykten .., det var gårdagens namnsdagsbarn.

Ja, Maggan!

Ännu ett kvällsfönster ...

"Hej Elisabeth!

Hittade några charmiga fönster i Gammelstad utanför Luleå nu i sommar.

Delar gärna med mig av dem till dig.

Många varma hälsningar Maggan."

Och stort grattis till namnsdagsbarnet Margareta, ja, till alla Margaretor! säger jag.

Ungefär som Madeleine ...

Bäddmadrassutlånerskan.

Av världens raraste arbetskamrat, Maria H, har jag fått låna en jättestor bäddmadrass, egentligen ämnad till en dubbelsäng, ja, det var när Bente och Ola var här.

Den madrassen (som man viker dubbel om man vill och det vill man ...) lade jag på min säng igårkväll och tänkte ta den till jobbet ikväll.

Ni anar inte hur ljuvligt man sover på en dylik tingest!

Ååååå, jag kände mig som Prinsessan på ärten .., så härligt blev det!

Nästan så där så man svävar i luften!

Och när jag berättar för Maria säger hon ..."äsch, den kan du behålla ett tag, vi behöver den inte alls!"

Nu minsann ..., ska jag leka prinsessa i ytterligare någon dag.

Ett blått kvällsfönster från .....

.... den här roliga madamen!

Hennes krönikor läste jag med stor glädje när hon skrev i Sydsvenskan, ja, det kanske hon gör ännu ..?

Och nu har hon skickat två blå fönster från Grekland.

Det här är det ena.

(Nu får jag nog ta och kolla lite på restreseavdelningen ...).

Hjäääälp!


Den här madamen söker lägenhet eller rum eller någonstans att bo helt enkelt, ja, här i Skåne.

Eftersom hon tänker läsa i Lund, så helst där eller i dess närhet.

Ystad går också bra.

Och Landskrona.

Och Kävlinge och ...!

Någon som vet eller har någon bekant som vet .., eller ...?

Det är ganska bråttom.

Efteråt.

Ja, visst borde man "he sig ut" och springa milspåret.
I stället tar jag sikte på soffan Ektorp.


"Men efter arbetets slut .., då borde du förstås ge dig ut och motinera!" säger damen på Previa.

Ja, visst borde man.

Men efter tio timmar i affären då köerna aldrig tar slut och man knappt hinner stiga upp för att plocka undan varukorgarna .., då är benen mer som spaghetti.

Och på väg till eller ifrån personalrummet hinner minst fem personer rycka en i röda tröjärmen för att fråga var salt finns .., eller vinäger .., eller remouladsåsen .., för att inte tala om alla Bongs Fonder och oliverna och peston?

Och man visar och pekar eller följer med och säger att ååå, det går så bra, nä, det är inga problem.

Sista två timmarna hinner jag knappt lyfta på rumpan.

Jo, en gång.

Då forslar jag undan en manshög stapel med kundkorgar eller egentligen fyra såna och det är tungt, men ändå skönt att komma ifrån.

Och småbarn är trötta och gråter och danska turister handlar för nästan två tusen kronor, ty "det är ju billigt i Sverige och nu är vi på vej till Bornholm för ferie ....", jä, två uger ska de vara borta och då gäller det att bunkra upp med minst två kilo slik uppdelat på fyra påsar och så all den andra maten. Och läsken. Sprite och Fanta. Och Cola. Och grilkol och briketter. Och Prince.

Äkta par dividerar om vem som egentligen har Icakortet.

"Men jag lämnade det ju till dig ..?" säger kvinnorna, ja, alltid kvinnorna och medan det rotas i plånböcker uppstår en spänd tystnad .., tills kortet kommer fram.

En kvinna som är trött på köandet och regnet säger att hon vill ta ut pengar på sitt Via-Sat-kort och jag ler och säger att det kan hon ju försöka med.

När klockan är fem, har jag tankar på att handla lite mat inför morgondagen, men jag orkar inte.

Jag tar på mig anoraken .., snirklar mig ut genom lagret där jättestora plastsäcksfyllda kar på hjul är övermåttan fyllda med pantburkar/petflaskor och allt detta ska hämtas ikväll och jag orkar inte ens tänka på att köa .., så jag cyklar hemåt.

Och nu är jag hos mig.

På golvet, nedanför brevinkastet, ligger ett vykort.

Handstilen vittnar om att detta är en människa som inte bryr sig särskilt mycket i hur han/hon uppfattas av omgivningen .., det är rationellt skrivet och mest textat ... inget postnummer framför Ystad.

Ingen avsändare.

Ändå vet jag ju.

Det är från den seglande pensionatsvärden.

Måndagsfönstret ...

... finns på Fritidsbaren här i Ystad.

Och så blir det prat med seglaren.

Om .... dr Böhlander som enligt pv åldrats lite hastigt över natten, men nu, tack och lov, föryngrats något .., och om fem barn i en segelbåt .., om saft och muffins .., om busstidtabellen från Rönnäng till Stenungsund ..,. om väderleksrapporten och styv kuling.

Om det trevliga besöket av Bente och Ola och om middagen på Fritidsbaren tillsammans med Kent och Ann-Marie.

"Vet du hur hon stavar sitt namn nu ...?" frågar pv.

"Näää .., jag måste kolla det ...", svarar jag.

Inte ett ord säger jag om all min längtan.

Det går lättare med ett sms.

Ett kvällsfönster från ...

"Hej!

Här tänker jag tillbringa min kväll - på Sagabiografen i Adak!
(Skrev Anitha igår ....).

Kram Anitha!"

Fritidsbaren en söndagkväll ...

Roland. Endabarn och född i Fiskarnas Tecken.

För tredje gången på en vecka blir jag utbjuden på middag.

Först är det Anna & Micke som är så generösa .., därefter Bente .., och sist av allt Kent & Ann-Marie som har kommit från Malmö.

Båda två har semester.

Efter några timmars surr hemma hos bloggmadamen, blir det det Fritidsbaren nere vid havet.

Trots mörka moln håller regnet sig på avstånd och vi sitter uppe på balkongen och tittar ut över havet och vid bordet bakom oss pågår intellektuella diskussioner, ja, där är en man som har recenserat böcker i tv och för sitt sällskap berättar han att det endast blev ynka elva minuters prat ..., det var allt han fick ... och det pratas om 2500 kronor för att vara sommarpratare och om ett program som han minsann har haft i brittisk tv och det pratas om CBS och Jens Stoltenberg och att en till sällskapet bekant herre inte har befunnit sig på samma intellektuella nivå, ja, förmodligen som de kultiverade och begåvade matgästerna bakom oss.

Sånt.

Nere vid disken står Roland och tar emot beställningarna.

Nästan med en gång upptäcker jag hans lite annorlunda hand och eftersom Roland ser så glad och framför allt snäll ut, frågar jag om det är okej att jag får ta en bild på handen?

Javisst, det är helt i sin ordning, säger han leende.

Och jag får veta att så här var handen när Roland föddes och således vet han inte nånting annat .., den fungerar hur bra som helst.

Innan jag går upp till balkongen, säger den här glade mannen att det var härligt att någon vågade fråga, ja, det här med handen.
"Dom flesta bara stirrar men säger ingenting .., men jag ser ju att dom undrar .., ja, det var bra av dig ...", säger han.

På Fritidsbaren är menyn inte direkt som i morgon-tv .., nä, det är stekt kotlett i brun sås, några skivor jättegod snittgurka, gelé och kokt potatis.

Några salladsblad och ärtor som pricken över i.

Ingen kulinarisk överraskninge direkt, men vansinnigt gott!

Och nu är söndagen snart tillända och jag ska lägga mig raklång på soffan och fortsätta läsandet av Gun-Britt Sundströms "Maken".

Ungefär så.

Lite syskonskärlek i Bohuslän ..

Emma Elisabet & Karl Emil.

Och det är sommarlov och allt är som bäst.

Hopefully.

Ännu en insikt ...

Bild: Irland, 2008.

"Vi ska alla dö en dag.

Men alla andra dagar .., ska vi leva."


Så avslutades dagens sommarprogram.

Ja, absolut tokig var man ...

När jag var 49 år och nybliven ensamseglare, började jag att röka.

Ett år senare slutade jag.

Nåja, en erfarenhet rikare var man i alla fall.

Men jag är inte värst.

Den västerbottensfödde författaren P-O Enqvist blev för nitton år sedan helnykterist och började i stället att röka.

Då var han 56 år.

"Minst ett paket om dagen!" var hans motto och åååå, han fick kämpa hårt för att tycka att det hela smakade gott.

Kalkylen var att om han skulle drabbas av lungcancer, skulle det - statistiskt sett - ta trettio år, och ja, då skulle herr Enqvist var lite över nittio och då spelade det ingen roll, tyckte han.

Om hur det hela utvecklade sig ., lyssnar jag till nu i Sommarprogrammet i P1.

Helt klart hörvärt!

Uppdatering: inte bara "helt klart hörvärt!" utan jättejättebra!!! Inte minst hans vittnesmål om hunden Pelles förmåga att tyda outtalade tankar.

Efter Gothia Cup ....

... blir det krabbfiske i Bohuslän.

På Tjörn.

Å, där tillbringade bloggmadamen med familj några härliga somrar i mitten av 70-talet!

Där, i Bleket, lärde sig en då 4-årig dr Böhlander att dyka .., och jag hade mjölkstinna bröst och i en barnvagn klädd med brun manchester (och senapsgul insida, ack, så tjusigt ,-), sov en liten nyfödd Anna-Panna middag.

Och där på gräsmattan låg vår labrador Labbe och skakade av skräck så sort han fick syn på svärmors Hemska Schäfer som var så aggresiv och hundelak.

Men där var också ..., doftande kaprifol .., och rosa trift ..., där var kossor och kalvar i hagen intill och om kvällarna spelades det klädpoker med svägerskan och hennes man.

Från kasettbandspelaren hördes detta.

Det var en lycklig tid.

Och så ...

... har jag vinkat av Bente & Ola vid tåget.

Lite vemodigt känns det.

Det har varit så mycket prat och ja .., så trivsamt på alla sätt och vis.

Nu ska jag dammsuga lite och sedan invänta Kent och Ann-Marie (Annmarie? Anne-Marie? Ann-Mari?) som kommer från Malmö.

Och sedan stundar en ny arbetsvecka; den tredje sedan semestern.

Tiden bara susar iväg!

(Det i mitt tycke sååå vackra och enkla fatet, det hittade jag på krumakeriet nere i Kåseberga. Ett sådant, fat, inte krukmakeri, ska jag köpa nästa gång jag får lön.)

Madame Stenslökkens vänstra hand ..

I kanske ett års tid har Bente kommenterat på den här sidan.

-B- ...... det är Bente, det.

Bente är född i Elverum i Norge och är ett riktigt Lejon.

Hon är storasyster, arbetar inom psykiatrin och har höger tumme upp.

Om jag skulle säga vad jag tycker personifierar den här kvinnan, så är det att hon är omtänksam, en god lyssnare och att hon har ett otroligt fast handslag.

Den vackra duken som hennes hand vilar på, den har hon virkat och det var en gåva till bloggmadamen.

Och vaniljljuset också.

Och en av henne tovad axelväska i svart och rosa och med karbinhake på insidan och mobilficka, så där så jag inte ska behöva leta så ofta ...,-)

Och tänk .. nu har hon och sonen hälsat på här och det har varit helt underbara dagar!

Just så.

Olas vänstra hand ...

Detta är Ola Stenslökkens vänstra hand.

Han är Lejon .., endabarn ... och har höger tumme upp.

Blir sjutton år i augusti.

Ola har höger tumme upp, har mörkt bruna ögon och är himla snäll.

Han både spelar och dömer fotboll.

Och så har han en väldig integritet.

Sa jag att han är norrman?

Ojdå, kära nån ...!

För Bente har jag berättat att vi funderar på en semestertur senare i höst.

"Skottland ..., det är väl inte så dumt ...?" säger pensionatsvärden.

"Eller en vecka i Grekland med turkosfärgat vatten och moppeturer i bergen ..?" svarar jag.

"Tja ..., eller ... varför inte detta ...?" föreslår Bente fra Hamar .., hon som har tillbringat ett par dagar här hos mig.

Systerlandet Norge.

Det är inte så pjåkigt, det.

Söndagsfönstret ...

.... finns i lilla charmiga Kåseberga.

Men allt har som en bekant en baksida.

Bentes son Ola Stenslökken tog bilden.

(För övrigt debut med deras nya kamera.)

Just nu ....

... kalasar vi på ljufvligt god Brieost - önskad (och inhandlad) av Ola, 17 år - och sedan ska han väl mumsa på litet "potetgull", med betoning på e:et.

Potetgull .., det är chips det.

Och vi har det roligt och fint här inne.

Ja, lugnt, alltså.

Ola dricker brus till maten och har kalasat på en stor is idag .., och jag har huvudet på en pute när jag sover.

Bente, hon har stövsuget såväl kök som vardagsrum.

Se där vad man kan lära sig av norska vänner!

Lördag ...

Bild: Ola Stenslökken.

.... blir hyrbil och sedan Kåseberga och Ales Stenar och Bente är lyrisk och mer än så!

När hon har vandrat runt stenarna och suttit och mediterat en stund, ansluter hon till sonen Ola och bloggmadamen som sitter alldeles vid branten och det är inte bara "lite vanligt brant", det är stup rätt ner mot havet nästan och himlen är blå och det är varmt och regnet har dragit bort.

Det är helt enkelt inte klokt sådan tur vi har!

Och damerna lägger sig raklånga i gräset och lyssnar till "bölgebruset" där långt nedanför.

Hela tiden hörs lärkan i skyn.


Bild: Ola Stenslökken.

Stenarna som står i en oval ring och ingen vet riktigt varför.

Ingen har hela sanningen.

Efteråt går vi ner till hamnen och äter var sin sillamacka.

Nystekt sill på rågbröd .., skivad lök och nån slags dressing.


Bild: Ola Stenslökken.

Efter Kåseberga blir det kaffe i Backåkra där det ställs i ordning för bröllop, ja, brudparet står på gräsmattan utanför och blir fotograferade och vi tänker på det andra brudparet som vi mötte på väg ner från Ales Stenar .., ett norskt par och det var tjusiga folkdräkter och män i kostym.

I Backagården, inne i det som en gång var ett drivhus och där nu vindruvor hänger i små klasar från taket, hör vi små sval-barnen kvittra nästan hysteriskt.

Och så kör vi vidare .., det blir bad i havet nära Backåkra, vid Hagestad.

Åååååå, det är strömt och ganska stora vågor och detta är ingenting annat än rena himmelriket.

Det blir en alldeles helt ljuvlig dag.

Precis så är det.

Liten hälsning från pElle ..

"Hej alla bloggvänner!

Jag vill bara berätta att jag fortfarande befinner mig i landet Halland, hos pensionatvärdens mamma Gunvor.

Ja, jag bor i hennes sommarstuga och vi har det så trevligt.

Gunvor är himla snäll.

Ibland ger hon mig det grillade kycklingskinnet, men inte benen, det tycker jag är omtänksamt.

Och häromkvällen var Gunvor bjuden till grannarna på kalas.

Då bara gick hon sin väg och lämnade mig i stugan, men jag såg nog .., och jag smöööög mig dit och gick närmare och närmare .., ja, tro inte att jag smög för att där fanns två hundar, nä, det var för att jag ville ta det lite lugnt .., och till slut var jag framme hos Gunvor och hundarna fick noooosa lite på mig och då tyckte alla att jag var så modig.

Ja, modig och modig .., är man en åldrad kattherre, då är man inte rädd för hundar inte.

Egentligen var det bara det jag ville berätta.

Om någon träffar min matte, så ge henne en tass-kram från mig!

Hälsningar från er vän pElle."

Den där drömmen ....

Jo, för mig kändes den egentligen glasklar.

Den där tigern jag kämpade med och som bet mig i ärmen .., det var liksom Hela Situationen jag inte kunde släppa och inte kunde befria mig ifrån.

Lagården var säkert Tryggheten, inte i form av någon man, utan min egen Trygghet.

Den i Mig Själv.

Den jag faktiskt brukar ha.

Vid femtiofem års ålder, (ja, redan vid femtiofyra års ålder ..,) har jag i alla fall kommit till den insikten att mitt liv inte står och faller med en man.

Inte min lycka heller.

(Det var ju när fick pElle den insikten kom seglande till mig och man får vara glad att den alls infann sig, Insikten .-)

Däremot är det en oerhört stor glädje att ha ramlat på en människa som man trivs så bra med.

Dagens fönster ...

Och så här är det i Ystad idag, just den dagen då vi har hyrt bil, för nu skulle vi ju ut och titta på Österlen och ha picknick på stranden i Sandhammaren.

Ellis tog bilden.

"Det hade jag ingen aning om !"

Mellan varven går Bente ut på trappan och tar sig ett bloss.

När hon kommer in ler hon lite så där som en som vet nånting som jag nog inte vet.

Hon säger att det är en omisskännlig doft av något i farstun.

Nånting som man röker.

Som man kan köpa i Holland.

Va? säger jag.

Ahaaaaa.

Det förklarar en hel del.

En slags insikt .... eller nåt.

Nu har pensionatsvärden ringt fel tre gånger.

Gud, så trevligt!

Före och Efter ....

Bordet på Marinan är bokat till halv nio fredagkväll.

Då är det nära till havet.

Trots att himlen är blå och då menar jag verkligen mörkblå, väljer vi att sitta ute.

Havet är nära.

Bente är salig (mest över havet ...) och berättar om en fantastisk efterrätt och bjuder generöst på middag, allt medan Patric Ó Connell underhåller på sitt hemlands språk .., på irländska.

Sen ...



.... kommer regnet!

Pling i luren ..!

Egentligen hade jag meddelat herr pensionatsvärden att jag inte ville höra ett enda ljud från honom på dom här två veckorna .., för hur kul är det att få telefonsamtal där någon berättar att ..."ja, vi sitter här och dricker vin och har det sååå trevligt ..." ?

Inte särskilt, svarar jag ärligt, jag som ser spelfilmer i huvudet.

Då föredrar jag faktiskt att slippa veta.

Det är precis som med mitt pensionsbesked .,. det som jag inte öppnade på fem år.

Men nu ringde telefonen och jag svarade.

I loppisfåtöljen satt Bente och i soffan hennes brunögde son.

"Oj, jag ringde visst fel !" sa en välbekant stämma i andra änden av luren.

Det var pensionatsvärden.

Jag tycker fortfarande inte det minsta om det här som har varit, men jag igår längtade jag mig sjuk efter den här eländige pv.

Så var det.

Är det.

Hipp, hipp, hurra!!!

För flera år sedan, när Emma och Emil hade börjat med sina idrotter, brukade jag ta en tom hushållsrulle och låtsasintervjua dem .. ja, jag låtsades att jag kom från Sportspegeln och såä ställde jag alla möjliga frågor och barnbarnen brukade fnissa och säkert tyckte dom att mormor var lite fånig.

Men vet ni, alla bloggvänner, att idag hände det som mormor gjorde.

Emma blev intervjuad av Lilla Sportspegeln, ty BSK flickor -97, vann nämligen sin serie i Gothia Cup!!

Vill ni titta på en rödblommig men överlycklig Emma Elisabet, då tycker jag att ni ska klicka in er här .., och sedan på skrollar ni ner lite, lite och klickar på bilden av Emma (till höger).

På väg hem från jobbet ringde jag henne och ni kan tro att hon kvittrade som en liten lärka.

Och ja, jag har berättat det för nästan hela kundkretsen och för alla arbetskamraterna också.

Såååå stolt är jag!

Drömtydare hitåt ...


I omgångar under natten drömmer jag samma sak: jag är på väg till en lagård och blir hela tiden upphunnen av en hungrig tiger som biter mig i armen.

S o m jag får slita för att ta mig loss och såååå rädd som jag är!

När jag vaknar vid fem är håret lockigt av kallsvetten.

I soffan Ektorp, några meter från madrassen (madrassen har jag fått låna av underbara arbetskamraten Maria H!) där jag har tillbringat natten, sover norska Bente gott.

Hon har en sovmask över ansiktet som ger henne syre om hon får andningsuppehåll.

Finurligt.

Och ute tycks det bli en solig och fin dag.

Dagens fönster ...

.... hittar man i södra Frankrike.

Och det var den här damen som var framme med fönsterhåven.

Gothia Cup, dag 4.

Idag vann BSK-töserna igen.

Nu var det kvartsfinal och det blev vinst med 6 - 1, tror jag.

Någon gjorde fem mål .. men jag vill inte låta som en alltför mallig mormor, så ni får v väl gissa vem det kan ha varit.

I morgonbitti klockan åtta stundar semifinal.

Vinner dom den, blir det final i morgonkväll och den sänds på Viasat Sport.

Ni ska se att hon som är mormor får uppgradera sitt Comhempaket nu ..-)

Norgebesök ..

Och så kommer Bente.

Hon är som en gammal bekant, precis som det är med andra bloggvänner som man har träffat.

Det finns människor som säger ..."men å, hur kan du .., du känner ju inte henne!"

Men visst gör man.

Efter massor med kommentarer och sedan telefonsamtal .., visst känner man varandra!

Jag kommer hem klockan åtta och det blir räkgryta och sedan promenerar vi till havet; det är ju havet hon har längtat så efter.

H a v e t.

Och vi är alldeles ensamma på stranden - ja, nästan i alla fall -, och vattnet är svalt och det är helt underbart!

Så är det.

Och sonen hennes är sjutton år och grann och har bruna, bruna ögon.

Dessutom lagkapten i fotboll och har tjusiga händer.

Och så .....


... tittade Catharina in från Marocko kl. 10.32.38.

Pip.

Hej på dig du!

Morocco arrived on "Elisabet".

10:32:38 -- 2 minutes ago

Torsdag ...

Strålande sol och varmt!

Koltrasten fjöjtar!

Och jag cyklar till torget och köper mörkrosa Malvor och en ljust rosa kruväxt att ha på stentrappan (nu är där fyra krukor ..., min lilla trädgård växer alltmer ..) och hemåt igen över hoppiga kullerstenar.

I min mobil hittar jag sms från Bente.

Kl. 07.30 avgår tåget från Hamar till Oslo, skriver hon.

Vän-besök.

Alla dessa vänner som berikar ens liv!

Igårkväll långt och härligt telefonsurr med Kent och Anne-Marie och sedan upptäckten av ett tack-och-hej-mail från en sedan-ungdomen-bekant-man (som en gång var en stor kärlek) som efter tre års mailväxling inte längre vill fortsätta att skriva.

(Efter 35 år av total frånvaro, dök ett mail upp när jag som bäst behövde det ., det var för tre, fyra år sedan och mailet var skrivet av mannen som nu inte längre vill höra av sig.
Veckan innan det där allra första mailet kom, hade jag drömt att jag mötte den här filuren som i drömmen inte längre var arton år, utan en vuxen man, det var ... helt sanslöst .., och så veckan därpå, mailet som nästan fick mig att ramla av stolen! Jag levde då som ensamseglare och hade gått på grund och båten låg inne på varv. Själen, alltså. Det mailet och många andra som då kom .. blev liksom en ..., ja, en liten blinkande fyr.)

Men nu är det slutskrivet.

Att bara vara kamrat, är inte det enklaste här i världen.

Men ledsamt är det.

Förstås.

Tillbakablick ...

Det lilla 1600-talskapellet på Ulvön visade sig vara hur vackert som helst!

Och vilka väggmålningar där var!

En ung kvinna stod där framme och undrade om vi möjligen ville veta lite mer om kapellet ..?

Det ville vi.

Och så berättar hon historien om den förlorade sonen; det är bland annat den som illustreras på väggen.

Löv på plommonträd ...

Klicka gärna, så får ni se så vackert det lilla bladet är.

Mönstret påminner om villakvarter på en satellitbild.

Eller mer om gatunät, kanske.

(Just en sån bild kommer jag ihåg från 1979 .., det är natt och vi är på väg till Argentina, men ska mellanlanda på Miamis flygplats och byta till ett peruanskt flygbolag ...., och från ovan ser Miami ut som ett kretskort med små lysande lampor. Tänk, att det kan man komma håg när man tittar på ett litet blad.)

Radio Malmöhus ...

På riksväg 11 - två lösa hästar som springer hit och dit -.

På riksvägen 13 - ett överkört vildsvin ligger mitt på körbanan -.

Igår var det ett gäng kossor som hade rymt och skuttade omkring mitt på någon skånsk väg.

"Pappa, kom närmare ..."

Och ni som missade världens underbaraste lilla film ...., en film som man blir såå inutivarm av .., ja, men skutta till Stribergs Station och avsätt några minuter av er tid och jag lovar, ni ångrar er inte!

Här, är länken.

I toppen ...

En av de allra första bloggarna jag läste och fastnade för, var Stationsvakt.

På Stationsvakt är det Johnny från Skogås som skriver och den mannen är, i mina ögon, absolut helt outstanding i bloggvärlden!

Inte finns det väl någon annan som kommer på tanken att fotografera hål?

Men se .., det gör herr Stationsvakt.

Kolla här, bara!

Nattpigga gäster ....

Kl 23:24 har någon partysugen googlat på "Ulvön party" och så hamnat här. Stackars krake!

Kl. 00.47 tittade någon in från Olofström i Blekinge ..., kanske en sista sväng förbi datorn innan sängen väntar?

01.29 visit från Höviksnäs ..., nattpigg typ, nyss hemkommen från krogen, kanske ..?

01:45 besök från Stockholm .., personen, som nog inte kan sova, läser ett inlägg från november 2008 ...

02.47 satt en människa i Lund framför sin dator och läste här ...

03:12 ..., besök från Paris!

Dagens fönster ...

" Will's Memorial Hall hör till universitetet i Bristol.

Där öppnas en dörr ut mot en liten gräsmatta, där man förstås sitter med sin lunchsmörgås om man är engelsman och det är någorlunda väder.

Och för tre veckor sedan när jag var där var det praktfullt varmt väder ..", skriver den här madamen, som på en resa å tjänstens vägnar ., såg just detta.

Hon kan hon ....!

Mian: I love You!!!

Absolut att det var en sån här!

Och Rexxie ...., det är allt skillnad på fink och fink.

Må du tro.


Och så får man veta att fågelexperten fyller år idag!

Grattis Mian!!

Och massor med räkor som simmar i grytan ....

När jag träffade pensionatsvärden norpade han raskt åt sig mitt recept på mandelmassegifflar.

Han får dem väldigt goda.

Men nu har jag, inför norgebesöket i morgon, gjort hans räkgryta och den är precis lika god som originalet.

Och på söndageftermiddag blir det troligen besök från Malmö.

Åååå, vilka helt underbara vänner det finns!

Hem från biblioteket ...

... kommer jag med en hel väska fylld med böcker.

Flera exemplar som reats ut till nästan-gratis-pris, därtill två andra, lånade på "riktigt".

Den första fick hämtas upp ur källarens mörker av vänlig kvinna bakom disken.

Detta är vad den handlar om - och jag tackar någon som kommenterade här på sidan då det gällde den där dam-seglats-turen, den som just nu pågår för fulla segel, ja, det var då den här boken togs upp -.

Så här står det på bokens baksida:

"Maken, är en kärleksroman som inte slutar med att de tu får varandra utan börjar där.

----
Det centrala i berättelsen är hela tiden vad de gör med varandra.
De anser sig passa ihop och vill ta ansvar för sin kärlek.
De vill resonera förnuftigt men upptäcker att de inte råder över sina känslor - förälskelse, sexualdrift som inte lyder order, svartsjuka som kan blossa upp vid just de tillfällen då man inte har anledning till det.
De försöker att hitta ett sätt att leva med varandra, eller utan varandra, men lyckas inte riktigt med någondera."

Den boken har jag just börjat med.

Bok numero dos heter "Bin till nytta och nöje" och att jag ämnar läsa den, det kan jag helt och hållet tacka den här mannen för.

Utan hans livfulla beskrivning av hur det går till i ett bisamhälle, hade jag aldrig kommit på tanken ens!

Att låna boken, menar jag.

Och medan jag skriver det här, plingar det till i min mobil.

Pling-pling!

Det visar sig vara ett alldeles underbart, rart meddelande från en av mina arbetskamrater som befinner sig i Göteborg på Gothia Cup, ja, hans son deltar alltså.

Jag beklagade mig en gång i fikarummet över att jag får så få sms.
(Ååå, så jag minns glädjen när jag - under en kursdag på gamla regementet -, fick ett meddelande och när jag öppnade detta, var det en koltrast som flöjtade så vackert! )

Då bara loooog Lasse.

"Men Bettan då ska du få sms av mig ..!" sa han och klickade in mitt mobilnummer i sin telefonbok.

Blir man glad eller blir man inte?

Det blir man.

Och strax efteråt kommer ännu ett meddelande!

Från madame Hedgren!

Lika stor glädje igen!

En slags insikt ...

Tragglar med Dagens Nyheters korsord.

Eller om det är Kvällsans?

"Rep på segelbåt", fem bokstäver.



Någon fattas mig.

Mormorsglädje och stolthet ...

Hela familjen.
Fotbollsspelerskan längst ner till vänster.

Idag har Bollstanäs flickor födda -97, spelat match mot Häcken.

Gothia Cup, ni vet.

Det här var den tredje matchen.

Resultatet blev 10 - 0.

En av töserna gjorde 8 mål.

Jag nämner inga namn.

Fast det börjar på E och slutar på a.

Heja BSK! Heja BSK!!!

Såja.

Hyrbil bokad ett dygn.

Lördag till söndag.

Måtte solen skina!

Litet tips ..

I Ystad är det hällregn.

Då passar det bra med långfilm.

Och är underbara Katherine Hepburn med i en film, då tittar jag gärna.

Den här, till exempel.

SVT, kanal 1, kl. 14.15

Matiné: Sista sommaren

Amerikansk långfilm från 1981. (On Golden Pond)

Ethel och Norman ska tillbringa sommaren vid sitt sommarhus i Golden Pond.

Norman närmar sig 80-årsdagen med viss fasa.

De får besök av dottern Chelsea med fästman och dennes son Billy.

Efter en trög start får den 13-årige Billy Norman att leva upp på nytt och njuta av nuet.

Regi: Mark Rydell.

I rollerna: Katharine Hepburn, Henry Fonda, Jane Fonda, Dough McKeon, Dabney Coleman m.fl.

Ååååå, Gud .. vad jag längtar!

Efter vad ...?

Allt möjligt.

Till exempel att Bente äntligen kommer till Ystad.

I morgonkväll blir det, inte idag som planerat.

Tänk, att hon ska sitta i min loppisfåtölj!

Nelly håller koll ....

Ja, bäst det är kommer det andra hundar - såväl större som mindre - passerande där vi sitter ute på bryggan och väntar på maten.

Då morrrrrar Nelly.

Ty detta är en stor hund i en liten kropp.

Dag 2 ... Gothia Cup.

Då möter BSK Bäckefors och vinner med 14 - 1.

Här tackar BSK-spelarna (en rödblommig Emma tror jag det är som tackar ...) motståndarna.

Bara att ringa och be om ursäkt ...

Igår, den 14:e juli, kl. 7.30 .. hade jag tid för ultraljudsundersökning av mitt hjärta.

Det glömde jag bort.

Aj, aj, aj.

Alexander och Bettan ...


Klockradion visar på fyra prick, när sömnen tackar för sig.

Alldeles omöjligt är det att somna om.

Jag vrider och vänder mig under blommiga täcket.

Funderar.

Minns.

Viktigheter och sånt som är mindre viktigt.

Restresor .. Irland .., och Elite Hotell i Malmö.

Sånt.

Två timmar senare ger jag upp.

Då sätter jag mig på bruna loppisstolen, den som är så mjuk mot rumpan .., och så klickar jag på den här länken och sedan är det bara att njuta i en hel timmes tid.

Och jag blir så innerligt glad och lycklig!

"För att bibehålla effekten ..."

Och storasyster vet förstås hur det ska gå till.

Familjens döttrar har båda två tjockt och kraftigt hår .., ett solklart arv från deras mormor.

Men sonen .., han har nog fått sina anlag från sin morfar.

Här diskuteras ÅTGÄRDER.


Arvsanlag 1.
Mamma Bloggmadamen för två år sedan.


Arvsanlag 2. Sonens mormor.
Ett tageltjockt hår.


Arvsanlag 3.
Sonens morfar.
Suck.

Kvidevitt ...!

Flera gånger hörde jag den här glatt kvittrande fågeln igår.

Någon som vet vad den heter ...?

Du, Mian ...?

Dagens fönster ...

"Wollaton Hall är ett elizabethanskt (jominsann!) herresäte i Nottingham.

Vi kongressdelegater serverades en liten drink före maten "on the lawn".

Och lika ljuvligt var vädret där och då.

Så bra har jag det när jag reser.

Tänka på det bör jag när jag gnäller.

Hälsn Annannan,"


// Och ja, bloggmadamen har lekt lite i fotoprogrammet. Förstärkt himlen, t.ex

Ute på vift ...

Att vara storasyster och ha en tio år yngre lillebror som ideligen lägger armen om en .., nog måste det väl ändå vara en slag lycka?
Och att vara mamma till tre barn .., det är minsann också en lycka.
Och först nu ser jag att käklinjen hos syskonen är precis densamma!

Hemma igen, efter en helt ljufvlig kväll vid havet.

Eller rättare sagt vid småbåtshamnen.

Det var yngsta dottern, mågen, sonen och så lilla Nelly .., och bloggmadamen själv, förstås.


Och så rör man lite vid lillebror ...

I kväll var det Hamncaféet som gällde .,. och massor av färska räkor i en hink .. plus aioli .,. supergott vitlöksbröd (rejäla skivor! inga små trekantiga brödbitar ...) och vänligt bemötande.

Och vin.

Och mycket surr och prat.

Åååå, tack Anna och Micke som bjöd på detta!


Matte och Nelly.
En liten skål med vatten får Nelly av den vänliga personalen.
Och matte, som är lite rödlätt och fräknig som sin mormor, har bränt sig vid havet idag.

När vi sade hejdå, konstaterade sonen att såväl mamma som dotter började prata mycket bredare västerbottniska under kvällens gång.

(Vi passerade järnvägsstationen och upptäckte att där pågick filminspelning av brittiska Wallander-serien. Två skott sköts. Ett tivoli hade byggts upp nere vid hamnen. Sen cyklade jag hemåt. Aningen vingligt.)

Så kan det gå.

Dagen innan man är ledig ....

Min gata i stan.

... är förstås den bästa.

Den Bästa.

Precis som veckan innan man har semester.

Det är väl så det är med den där Längtan.

Så .., så snart jag har stämplat ut, cyklar jag till stranden och havet.

Jag ligger på rygg och blundar för solen.

Känner små, små myror klättra på mina ben.

Och på armarna.

Från min väska hörs sms-pling.

Gothia-Cup-meddelande.

"Emmas lag vann med 16-1",skriver den stolta mamman.

När jag ringer upp fotbollsspelerskan för att gratulera, har hon inte tid att prata.

"Mormor .., jag måste sluta, jag ska åka karusell nu .., aaa, vi e på Liseberg!" säger hon.

Jag tar ett dopp.

"Sjutton grader i vattnet, Bettan!" hojtar en äldre man som sitter en bit ifrån, närmare land.

En kund från affären, förstås.

"Sjutton grader!"

Efteråt ...., vrider jag ur hästsvansen.

En liten kaskad av vattendroppar faller på mina tår.

Och ikväll, ikväll blir det middag på restaurang.

Och imorgon, tänka sig, kommer norgefrämmandet!

En hel massa tisdagsfönster ...

"Hej igen Elisabet!

Här kommer jag med ännu en målad bild.

Många fönster innehåller den och tvätt på tork!

Den är gjord 1820 och motivet är från Berlin.

Konstnären hette Ludwig Deppe och det finns endast ett par verk av honom kvar.

De flesta av hans målningar överlevde inte andra världskriget.

Dörrarna till höger ser ut att leda till utedass.
Lufthålen förefaller hjärtformade.

Hälsningar från Lundafarmorn Agneta."

Stort tack ...

Bild: Ö-vikshasse.

Till er alla som kommenterat detta om vad man känner och tycker: det inlägget har jag lagt åt handlingarna nu; dvs, jag har med varsam hand tagit bort det, men sparat det till mig själv.

Alla kommentarer också.

Jag är rädd att det blir en långbänk av det hela och jag vill ha det ur världen.

T a c k .... för alla kommentarer, oavsett vad ni har skrivit!

T a c k ..... till pv också, som hoppade rakt in i getingboet ,-)

Tack som engagerade er!

Och nu är det kväll och jag har tittat på Allsång från Liseberg och nu är det repris på Allsången på Skansen, den som Gunnar i Jämtland tycker är m y c k e t bättre.

I morgon har jag kort dag och är glad bara därför.

Halv åtta till tre.

Åååå, så härligt!

Är vädret som idag, blir det stranden och havet.