Mors-Dags-fönstret ...

... kommer från "dr Böhlander" - äldsta dottern - som förstås vet att vad som verkligen gör mamman glad på Mors Dag, det är såklart ett fångat fönster! 

Tack snälla, rara! säger mamman.

Flitens lampa lyser ...

En tittar förstrött på Eurovisionsschlagerfinalen (och spelar Rumble).

Någon annan rättar nationella prov i matematik.

Den ena (den första) ska nu gå och lägga sig och får väl lyssna på radions P4 och höra hur det gick för de tävlande.

Den andre får nog sitta där vid köksbordet ett bra tag till.

Lite senare: ja, jag tycker inte att vårt bidrag var det bästa .., lite enjängt (borde passa mig utsökt, förstås ..) och jag vidhåller att Estlands låt och sångare var min favorit. Men grattis Loreen, med ett eller två e! Och kul att Sverige får ta hand om nästa års final. Jag minns fortfarande med glädje när vi senast skötte det hela (ja, vi och vi ...), det var det bästa jag då hade sett och då vann bröderna Olsen från Danmark med underbara sången om "stjerneskud".



Vilken härlig låt det var!

Manér på ett eller annat sätt ...

Annas mamma skriver om det här att överklassmän ofta kallas nånting helt annat än sitt riktiga namn.
Ja, ni kan själva läsa här.

Och i lilla affären där jag arbetar, där kommer nu semestrande storstadsmänniskor in i frottébadrock och tofflor och handlar.

Om Kalle eller Gustav som arbetat som jordbrukare gör detsamma?
Svar: nej.

Har jag någonsin i hela mitt liv sett en gruv, - eller skogsarbetare i Malå promenera in på Dungers konditori iklädd morgonrock och tofflor?

Svar: nej.

Är detta något att irritera sig på
Att haka upp sig på`
Är inte detta ett i-landsproblem, precis som att jag irriterar mig på människor som i affärer står och smygläser tidningar från första till sista sidan och sedan nonchalant ställer tillbaka tidningen, men andra får betala för samma vara?

Är det nånting att bry sig i?

Förlorar  j a g   på det?
Nej. 


Varför blir jag då putt på smygläsarmänniskor?
Jo, för att jag tycker att dom är snikna och det är det värsta jag vet.

Men badrocksmänniskorna, då?
Det är ju en bagatell, egentligen.
Who cares?

Ja, jag borde gå i nån slags terapi, tänker jag.

I torsdags ...

.. hade jag glömt min behå hemma (den hängde på kroken under hatthyllan!) och Svensk Behåleverans vägrade att leverera då firman inte fått "utlovad ersättning" för den tidigare leveransen, alltså fick jag gå hela eftermiddagen och kvällen med behagen fritt dinglande.

Å, det var helt  u n d e r b a r t, men kanske inte så elegant?

Idag utlovas i alla fall bättring.
Om en en kvart susar jag iväg till jobbet och nu ska allt vara på plats.

Behag och bysthållare.

Ajöken, sa fröken!

Om barndomsminnen ....

... berättar Anna i Sheffield här.

Läsvärt!

Och ni som vill berätta om veckans "det som gjorde mig glad ..:", glöm inte att mejla era glädjerader till
bisse151@gmail.com.

Om ....

... intresseföreningen undrar hur det går med jordgubbspyramiden, så är svaret: jodå, det går framåt!

Nu har tonåriga körsbärsträd börjat skugga lite väl mycket, så vi får se om dom får avsluta sina dagar, eller om det blir bra skörd ändå?

Såja.

Då vet ni.

Och underbara Vega Hultdin i Malå som undrade om måttet på det första varvet .., jo, det är ungefär 110 cm.

Lördagmorgon i slutet av maj ...

Klockan 06.00 ger sig pv av för att vittja näten.

En timme senare är han hemma igen.

Två små fiskar blev fångsten, plus en krabba som senare återbördades till sitt rätta element.

"Blev den glad?" sa jag när pv kom tillbaka.

"Jodå, den sa ..., så vänligt av er herr Göransson", svarade han.

Sen åt vi frukost ute på altanen .., sigge nilsson och pElle fick färsk fisk och efteråt fick harry slicka fatet.

Morgonträff ...

Dagens fönster ...

Ett fönster från Marcus familjs torp i Timansberg.

Vi var där igår kväll och njöt av de blommande äppelträden, göken och lugnet.

Underbart!

Hälsningar Ulrika.

Det som gjorde mig mest glad i veckan ...

Någon som vill vara med och berätta?

Mejla i så fall till bisse151@gmail.com och precis som förra veckan, så lottar jag bland bidragen ut ett stycke kylskåpsmagnet, designat av anne taintor - jag bara älskar dem -!

Har ni bild till, så tas det med största glädje emot!

Och den som har vunnit förut, är med även denna gång - men vinner man då -, då får man ett tröstpris.

(Bilden här ovanför visar glädjen hos en madame från Jämtland .. men hela bidraget kommer in på söndag.)

Och idag är det ledig dag ...

Det var aningen kylslaget i vattnet, men jag simmade under ytan några meter och klev upp och mötte harrys förvånade blick ..., sen satt vi på stranden en stund och jag höll om honom och kände nästan gråten välla upp ..., tänk, att en ledig dag kan börja på ett så underbart härligt sätt!

Och Eva från Tyresö ..., när ni kommer ner nästa gång och om vädret är fint .., kan vi inte ta och grilla nåt enkelt på stranden nån kväll?

Lediga-dags-fönstret ...

Eckes förstås.

Grannen där nere vid vägen.

Systersonen ...

.. han som är uppvuxen i Australien och har världens hårigaste armar, är en riktig friskus.

Åker han inte skidor nerför lodräta bergväggar, är det surfing blad hungriga hajar i havet, skejtande på hård asfalt .., eller så susar han fram med sin moutain-bike.

Född 1977, ett år yngre än kusinen AP.

Alldeles nyss läste jag ett mejl från systersonens mamma, min syster, där hon berättar att sonen vurpat med sin cykel och det hade gjort ont förstås och han åkte till akuten där det konstaterades att han brutit nyckelbenet och så fick han en "slinga" runt hals och arm och skickades hem.

Men svårt att andas hade han hela tiden.

Tillbaka till akuten dagen därpå, då ordinarie personal var på plats.

Då blev diagnosen en annan ...., så här skriver han på Facebook.

"Follow up doctors appointment; clavicle broken in 2 places, 5 broken ribs & a punctured lung.
No wonder I felt a bit winded after my bike stack!"

Kväll för en magister ...

Då sitter han ute under parasollet (som har gått sönder ..) och rättar nationella prov.

Två timmar tidigare i eftermiddag .., och så på´t igen.

Jag vet en som längtar efter sommarlov.

Och så ett kvällsfönster från Kaxholmen ...

"Hej Elisabet!

Sitter på balkongen och njuter av den fantastiskt ljumna kvällen. Det är ca 21 grader varmt här i Kaxholmen.

När jag tittade in genom fönstret (för att tjuvkika lite på ESC) så ser jag solnedgången spegla sig.

Helt ljuvligt är det."

Sportiga Jenny./

Innan jobbet ...

Ja, just så enahanda är mitt liv.

Det är till eller från jobbet eller efteråt och ömmande knän och ibland nån resa till Falkenberg eller Helsingborg.

Med fyra timmar kvar av frihet, går jag ner till stranden.

Harry får följa med och går för en gångs skull sååå lugnt och fint! 

Vid parkeringen möter vi en ung kvinna med två barn; två töser i likadana sommarklänningar.

Harry viftar på svansen.

Och det kan väl aldrig bli vackrare än just nu, i maj?

I dikesrenen växer förgät-mig-ej och maskrosor och vita blommor som jag inte presenterats för.

 

Igår var det isbitar i havet - idag är det ljummet -!

Två gånger badar jag .., dyker .., simmar ett par längder .., allt medan harry förvånat tittar åt mitt håll.

Va?

Vart tog matte vägen?

Efteråt går vi över ängen och följer stigen där jag i fjol såg en orm.

 Och nu blommar Eckes syrénhäck och fruktträdets blommor svävar som vita moln mot himlen!

Se där .,. där står Eckes fru Britt - hon som jag tycker är så ofattbart vacker - och ansar buskarna!
En stunds småprat ("menar du att det gick att bada idag ..!"säger hon häpet) och Ecke, som numera ser förfärligt dåligt, kommer lunkande och han har halmhatt på huvudet och harry blir rädd och vågar sig nästan inte fram .., "men kom nu lille harry, du är då den gladaste hund jag har träffat!" säger Ecke, men harry kryyyper försiktigt .. och gömmer sig bakom mattes ben.

Och nu är det precis en och en halv timme tills jag ska moppa iväg och i morgon är jag ledig och på söndag åker vi nog till Ystad och tittar in på Åbergs Trädgård och kanske lunch eller middag på Marinan .., ååå, så jag längtar!

En bild på sjukhuset ...

... var det tänkt att jag skulle hitta, men det blev den här i stället - en kruka på en trappa någonstans i Ystad

Sjukhusbesöket gick galant! 

Och nu förstår jag varför det var så svårt att hitta rätt förut .., det var när det dags för besök till ortopeden, då ska man nämligen krumelura sig mellan två byggnader och det var då jag mötte flera stycken som frågade mig hur man skulle komma sig till just ortopede

I alla fall ett tag.

Röntgenmottagningen ligger på plan 2 och dit tar man sig lätt som en plätt. 

Vi var tre kvinnor som satt i väntrummet och det tog inte mer än en minut, så hade alla ropats in .., ja, jag hann just ta upp en gammal, utnött Hemmets Journal, så var det min tur! 

Sjuksköterskan var rar och trevlig (från Småland, pratade tyst .., jag hade svårt att höra vad hon sa .., och hon frågade "är du från ..., ja, från Norrland ..?" och jag sa jo, det är jag, "från Västerbotten" .., och så fick jag vrida och vända mig och berätta om mitt knä och sköterskan sprang ut och in och tittade på bilderna och sa att den första blev bäst.

Jag kom ihåg när jag var liten och fick följa mamma till sjukstugan. 

Mamma kunde det här med röntgen och jag fick följa med i mörkrummet och titta på stoooora plåtar med skelettbilder på och plåtarna doppades i nån slags framkallningsvätska och hängdes sedan upp med hjälp av klämmor. Oj, så spännande det var! 

Nu, syns allt direkt i en dator! 

När klockan var tolv minuter över åtta, satt jag i bilen och körde hemåt. 

Överallt såg jag blommande körsbärsträd, kastanjer och syréner .., det doftade himmelskt! 

 

Mot nya djärva mål -(punkter).

Nu på morgonen ska jag befinna mig på röntgenavdelningen i Halmstad.

Klockan 8.00 pip, är det dags.

Förra våren skrev jag en insändare i Hallandsposten, där jag tipsade det svenska orienteringslandslaget att de hädanefter kunde förlägga sina träningsläger på just Halmstad sjukhus, där dom då kunde försöka att hitta till rätt avdelning!

Det så kallade målpunktssystemet är garanterat uppfunnet av någon nitisk läkare, ja, som har räknat ut att om man låter patienterna irra omkring tillräckligt länge i sjukhusets trappor, hissar, våningsplan .., så kommer dom att vara så utslagna, att när - eller om - dom alls hittat rätt, så orkar dom ändå inte med att bekymra sig så mycket om sina sjukdomar, eller så är dom är redan avlidna när det är dags för besöket hos läkaren.

Ajöken, sa fröken.

Tidig morgon (nästan natt) i Halland ...

Dagens fönster ....

.. har legat en stund och vilat i fönstermappen .., men här kommer dom!

Fönsterfångerska var Ulrika uti Västmanland, men jag tror att bilden togs i Dalarna.

Senare: nej, så var det inte alls .., det var här hon viftade med håven!

Sista akten ...

I maj månad är det inte bara jag som är trött efter arbetsdagens slut, även pv tappar fart.

"Ja, det är mycket nu .., rättning av nationella prov och utvecklingssamtal inte minst ..", säger han.

Han är mentalt trött, jag har ont i mina knän.

Från tv:n har vi lyssnat till mindre trevliga vittnesmål från Lundsbergs internatskola (det är alltså där framtidens ledare ska fostras ., bäva månde vi!) och senare: om den italienska maffian.

Cosa Nostra.
Död och Förintelse.
Sorg och Förtvivlan.

Tur att man inte bor på Sicilien, tänker jag.

Det är onsdagkväll i maj år 2012.

Genom söderfönstret som står helt öppet, hörs fågelkvitter.

en timme innan jobb ...

går jag ner till havet med harry

upptäcker en död plattfisk på stranden

och långt där borta - vita segel mot horisonten -

vattnet är iskallt

och det är förfärligt långgrunt

ett elände är det

i alla fall

för den som vill doppa sig snabbt!

efter femton meter vänder jag

ingen kommer ändå att säga "men å, vad du är modig!"

och harry bryr sig inte

han är mest intresserad av den döda fisken

hemma igen

går jag iklädd en blåturkos sarong från Thailand

insvept till midjehöjd är jag

- ja, om det nu hade funnits nån midja -

vill säga

brösten hänger fritt

det är så där som på bilder från Afrika

och starens ungar skriker högt, högt

när mamman kommer med mat

Dagens fönster ...

... kommer från Portugal och då förstår ni ju att det är annannan som varit framme med håven.

Och inte hade jag en aning om att "klädstrecken" liksom är fastmurade i hållare i själva väggen!

På söndag är det Mors Dag och vi är många, vi som inte längre har någon mamma kvar i livet.

Ingen att skicka Mors-Dagskort till .., ingen som får en bukett vitsippor eller blommande syréner .., ingen tårta, inget kaffe, ingen flagga som smatter-fladdrar i vinden.
Ingen mamma som svarar när man ringer.

När man då läser sista raderna i fönsterfångerskans rader, får man nästan ont i hjärtat.

Kväller - vilken häftig rubrik -!

Helvetiskt varmt hela dagen och hemskt att jobba .., trots att fläkten gick för fulla segel mest hela tiden!
Kunderna var rödflammiga och tjugoåtta grader varmt orsakade närapå kö till solskyddsmedelhyllan.

Men roligt mellan varven!

En äldre dam frågade om jag arbetat hela dagen och jag sa att näää, jag har ju varit på dop och då - det var helt underbart - hakade hon på direkt.

"Ja, just det, jag såg dig ju, sån fin klänning du hade!" sa damen och smajlade filurigt.

Åååå, jag älskar när det klickar bums mellan människor!

Kom hem vid halv nio kanske och hade så ont i knäna att jag knappt tog mig från garaget till huset och pv var minst lika trött ..., "vilken överjävlig dag!" sa han och suckade och berättade om klassrum med stora fönster och en byggnad i tegel som konserverar värmen och sen var det prov hit och dit och annat strul, men nu hade han kokat rabarberkräm i alla fall och vi satte oss ute på altanen och bara  n j ö t  av svalkan!

Ja, ja .., jag vet att man inte ska klaga över värme, men nu är det helt enkelt så att jag tycker helt enkelt inte om när det är så här kvavt och hett. 

På radion hörde jag idag att det vimlar av till-salu-hus i Grekland.

"Jo, men dom husen får dom gärna behålla själva ...!" sa jag till pv och tänkte på när Emma och jag senast var där och det var fyrtio grader mest hela tiden.

Och barndopet var bara ljuvligt och aldrig mera ska jag klaga på kungahuset eller monarkin, nej.
Mer konsekvent än så är jag inte.

Finurlig och vettig present från regering och riksdag till den lilla prinsessan: tvåhundra barnböcker av svenska författare (som jag förstod det) och alla var, enligt talmannen, "politiskt korrekta" - ja - han sa det leende.

Och nu ska jag ta en match mot doktor Groda .., ni vet, Lyckliga Grodan.
Vi ska Rumbla.
(Från början slog hon mig hela tiden och jag blev så stressad .., så snart hon utmanade mig blev jag lite nervös. Sen ändrade jag taktik och låtsades att det var någon annan .., då gick det bättre- om hon nu inte fuskar och låter mig vinna - ,-)

Så snopet .., eller nån slags påfyllning ...

Eftersom ledigheten nu är över (söndag och måndag, som har känts som en lång semester!) bestämmer jag mig för att förgylla den här dagen med ett besök på Solhaga Bageri i Slöinge. Jag tänker köpa några nybakade levain-brödbullar, så där till frukosten .., och så kan jag vid halv tre köra till jobbet och ha den där glädjen kvar inombords.

Men bensintanken måste fyllas på och alltså tar jag sikte på Getinge.

Jag kör söderut mot Steninge (där vi hade bloggträff) .., ser människor promenera nere på stranden .., svänger vänster och kör längs smala vägen förbi huset där Sven-Åke och Elvy bor (Sven-Åke = hjälper till i affären och är bara helt underbar!) ..., passerar tunneln av bokskog (bilden) .., ser skolbarnen i Steninge kyrkby gunga och spela fotboll på skolgården .., ser den vita kyrkan och tänker att där, ja, kanske att jag en gång kommer att ligga begravd just där - men så kommer jag ju ihåg att min aska ska strös ut i havet - jaha, då behöver jag inte bekymra mig om den saken och jag skulle nog inte känna mig hemma i kyrkbyn heller; jag har liksom ingen anknytning dit.

Getinge är ett större samhälle än man tror och jag fyller tanken på bensinstationen och kör sedan mot Slöinge. Det visar sig att motorvägen från Heberg och söderut är avstängd och jag möter en evig ström av bilar och tar mig knappt över vägen, då, när jag ska svänga vänster och in i Slöinges lilla centrum.

Men åååå, bageriet är STÄNGT.
Öppnar onsdagar.
Jaha, ja.

Nå, bra kvinna reder sig själv .., eller i alla fall reder Matöppet tillvaron till mig, så jag köper en färsk limpa, några gula tennisbollar till harry, post-it-lappar och sen kör jag lilla vägen hemåt igen.

Vid en bro står en raggarbil, modell cabriolet .., och i bilen sitter en man i min ålder och spanar ner mot en äng. Jag vänder mig om för att försöka komma på vad han tittar på .., jaha, där nere står tv tranor!

Vid skylten där det står Skällentorp, stannar jag till och beundrar hästarna.
Vilken underbar tillvaro att vara häst i!
Vilka omgivningar!
(Och eftersom jag läser AP:s  blogg, så vet jag hur krångligt det kan vara det här med rangordning mellan hästar och då tänker jag på det också.)

Och sen är jag nästan hemma ..,. passerar bara Ugglarp och så sista raksträckan innan jag svänger höger in på vår lilla väg.

Bilderna togs med min I-phone och jag använde appen Hipstamatic.
Och nej, den speglar inte verkligheten, men ändå så är det precis vad den gör .., den speglar m i n
verklighet och jag tycker om allt det gröna och jag tycker om det fyrkantiga formatet.

Nu ska jag njuta av sista timmarna här hemma och sen blir det prinsessdop.

Dagens fönster ...

... kommer härifrån.

Tack! säger jag.

I landet Halland ...

Vid sextiden går vi ner till stranden och låter harry springa fram och tillbaka och hämta pinnar i havet.
Plask - plask!
Glädjen är total!

Långt ifrån vattenbrynet sitter barnfamiljer och grillar korv.
Prat och skratt.

Hemöver tar vi vägen genom hästhagen, där det numera inte är några hästar.
Marken är rosaprickig av underbar trift.
Det porlar från bäcken.
Jag hör näktergalen och tänker att det låter som vore jag i zoologisk affär med mängder av kvittrande burfåglar.

Och nu kväll.
Och sen jobb .., ett par veckor med mer timmar än vanligt och postinformation och röntgenbesök och hoppa-in-för-någon-som-vill-vara-ledig-nästa-söndag.

Så länge får man fylla på, allt man bara kan.

(Bilden togs med min I-phone. Så här som bara ta-upp-och-ta-bilder är den jättebra!)

Nästan som hos Mian i Västergötland ...

Ja, nåt jag bara ramlade över.

Idag ...

... blev det högsommar.

Svetten lackade (man är nog i undergångsåldern ...) och med ojämna mellanrum gick jag in och duschade i svalt - för att inte säga kallt - vatten.

Flädersaft och kaffe på bordet.

Ägnade någon timme åt DN, allt medan harry låg och flämtade i skuggan.

Litet möte på stranden ..

Och bara för att man tittar in hos den makalösa fotografen Västergötland, så kan man kanske inbilla sig att detta är en Chrysomela populi, dvs, en aspglansbagge.

Det var knappt att jag hann slänga upp i-phonen och någon större skärpa blev det inte.

Och hela stranden var fylld av hälsningar ...

I en timmes tid eller kanske lite längre, blev jag kvar nere på stranden.
Gick ut i det iskalla vattnet, men doppade mig inte.
På väg hem var lilla stigen kantad av trift.

Nästan hemma växer såna här små skönheter bland allt det gröna.
Min kamera, min Canon, håller på att tacka för sig (den har verkligen varit en trotjänarinna under flera år!, hängt med i ur och skur och bott i min anoraksficka nästan för jämnan .., redo att träda i tjänst .., men nu är det hopplöst att få skärpa på bilderna, så jag får ta hjälp av redigeringsprogrammet och då blir det som det blir ...), men nog ser man väl ändå hur oändligt vackra dom är, dom små blommorna!

Det bästa den här morgonen ....eller Barbro med stridsvana.

Ååå, vad jag älskar SVT!

Först ett inslag om en ung man som under lång tid fått sms och mobilsamtal från socialdemokratiska höjdare, vilka trott att dom hamnat hos Carin Jämtin (s). Det kom sms och vanliga samtal från Håkan Juholt och andra och den förvånade mobilägaren hade t.om. ringt socialdemokratiska kansliet och berättat om detta, ja, för att få ett slut på det hela, men samtalen fortsatte att komma.

Till slut spelade han med lite, utan att ljuga om sin identitet, ja, önskade Juholt God Jul och så.
Om detta satt den mycket sympaatiske killen och berättade i Gomorron-tv alldeles nyss och jag loooooog mest hela tiden!



Och medan jag fixade kaffet och hörde bryggaren sörrrpppla och doften singla sig in i vardagsrummet, såg och hörde jag fru Barbro Boström i Umeå, 101 år, berätta om när en inbrottstjuv trängde sig in hos henne och hur hon hytte med käppen och sa att han skulle pallra sig iväg, annars skulle han få pisk.

Ni är säkerligen många som redan har sett det här klippet, men om inte - ta er en titt -!!

Blir man inte glad av detta, då är det illa.

Måndag i maj ...

Och medan jag hänger tvätt ...

... tänker jag på hur många kvinnor runt hela vår värld som gör just detta, just idag.

Kvinnor i Brasilien och Argentina, i Kina och Indien, i Sydafrika och i Australien ..,.ja, kvinnor över hela världen och i alla åldrar .., ja, oändligt många är vi, vi som just den här måndagen i maj bär tvätten med oss ut i det fria och hänger upp på linor och allas våra liv är unika; somliga lever ensamma, andra är änkor, somliga är gifta och måhända olyckliga och funderar på hur livet ska bli och andra är nygifta (eller har varit gifta i en evighet) och livet är en dröm! 

Somliga har mycket pengar på sina bankkonton och sover gott om nätterna; andra ligger vakna och funderar över hur man ska få tillvaron att gå ihop och kanske finns det knappt pengar till tvättmedel?

Allt det tänkte jag på medan jag hängde upp överkasten på spända linor mellan två plommonträd. 

Och småfåglarna kvittrade och solen flödade.

Dagens fönster ...

... kommer från rallymadamen Ulrika som lever ett helt annat liv nu, än när jag träffade henne för första gången och det är många år sedan nu .., sex år sedan, kanske?

"Också ett slags fönster ...", har hon skrivit till bilden.

Och lycklig och harmonisk tycks hon vara, tillsammans med herr Rutgersson.

Pilarna visar dagens fönster.

Malmö - Ystad längs väg 101 ...

Igårkväll hämtade ju Anders pv:s gamla cykel, ja, nu ska det tränas inför Vätternrundan om exakt en månad.
Anders har väl knappt cyklat på flera år .., inte några längre sträckor i alla fall, men nu inleddes alltså träningen med sikte på att ta sig dom där trettio milen runt Vättern.

Tidigare ikväll ringde telefonen.
Det var sonen som då hade lämnat Malmö och nu hade cirka femton kilometer kvar till målet i Ystad (till pappan och hans fru Karin) och sen blir det tåg hem igen.

Om jag säger som så .., så lät han väl inte så där alldeles överlycklig.
"Fy ..,(fult ord), motvind precis hela vägen!" sa han och lät lätt deprimerad.

Nu är han framme i Ystad, eller sitter på tåget tillbaka till Malmö och då kom följande sms:

"Ja, jag vill vakna i sängen hemma. Men jisses, 24 mil till ...."

Jo. jo.

På bilden ser han ju i alla fall glad ut, men det kanske är för att han får träffa labradoren Meja.

Fru Mossfolks glädje ....

Hej Elisabet! 

 

Äsch då, nu missade jag ju lotteriet.

 

Mest glad i veckan var jag i alla fall igår när prästen förklarade oss man och hustru.

En helt underbar dag blev det och jag får nästan ont i magen när jag tänker på hur familj och vänner ställt upp och hjälpt till att på alla sätt göra vår dag så fantastisk. 

 

Och gudbarnet och hennes storebror var sååå duktiga i kyrkan. 

De vågade till och med gå framför oss fram till altaret!

 

Alldeles lagom stort var det och efteråt blev det fika med en massa trevligt prat och några fina tal. 

Och alldeles intill fanns ett lekrum där barnen befann sig stora delar av tiden.

Utanför sken solen så att vattnet glittrade.

Whii jag blir alldeles lycklig bara jag tänker på det!

Hälsar FRU Mossfolk

Ps. Tack så mycket för kortet! Jag kände igen stilen direkt på kuvertet :) Ds.

 

Elisabet säger: men nu är det så, kära fru Mossfolk, att det fanns ett till lotteri ämnat bara för nyblivna brudar och den vinsten kommer med posten ,-)

Det som gjorde Barbro mest glad ...

"Vi har gjort vår årliga roliga resa till södeurt, där vi umgåtts med goda vänner, ätit gott och blivit guidade i det vackra platta landskapet.

Jag fick Ampeltomater och Surfinier med mig hem som jag ska vårda ömt och strax plantera i större krukor. 

Hälsningar Barbro."

Och här är vinnarna ....

Det bästa som hände i veckan ...

Eva från Tyresö säger så här ....

Den här veckan fick jag gå på konsert i Haninge!!!

En utomordentligt inspirerande konsert.

En glädje-kick!

Det trodde jag inte (att jag skulle få gå på konserten), för det var utsålt,  men jag blev inbjuden av Rikard Wolff . 

Vi har följt honom sedan 1991 och haft många fina stunder på konserter. 

Dottern Maja och jag körde dit.

Så härligt avspänd konsert med många av våra älsklingsmelodier och med den unga vackre stipendiaten Adam Pålsson som sjöng tillsammans med Rikard ibland.

En av de deltagande musikerna liknade Lisa Ekdahl.

Det var inte konstigt alls för det var Milton , hennes son. 16 år?

Ja det var en högtidsstund som ger kraft för en lång tid framåt......

Veckans glädjeämne!

Turtlan från Värmland, berättar om sin glädje ...

Hej!

Finlandsresan i helgen som var för att titta på en båt är min veckas bästa utan tvekan.

Allt flöt så fint och nästa fredag så kommer vår nya båt hem till sin nya sjö.
Inget hav som hemma i Finland men i alla fall till en sjö som är stort som ett innanhav!

Solen kom på söndagen där i grannlandet. Under tiden som M skrev köpepapper satt jag i solen på trappan till huset som båtklubben hade där vid den lilla hamnen.
Njöt av stunden och solen. Njöt av livet!

På flygplatsen i absolut sista (!) minuten köpte vi med ett Munintroll i form av ett mjukisdjur. Den ska bli vår maskot i båten för båten kommer ju från Muminlandet.
Nu i efterhand så ser jag att det var visst Snorkfröken som vi köpte med  :-)    

Det var Min Bästa!

Å en bild på båthuset kommer med.

Turtlan

Cecilia N från Härnösand, säger så här ...

Den här veckan har varit en ganska gråtrist vecka än så länge (torsdag kväll)

Jag vet inte om det finns så mycket att se fram emot det som är kvar heller, förutom att maken kommer hem efter en arbetsvecka i fält.

Så hittills har det bästa varit att jag hann åka hem på samma "pling" som jag åkte till stallet med för att rida. Men det visade sig vara inställt och de hade missat att meddela mig det. Så det blev nog bara en "något mindre besvikelse än befarat" det där med att bara behöva betala en bussbiljett.

Cecilia N

 sportigajenny säger så här .. 

Nu har visserligen inte hela veckan avverkats än, men jag tror nästan ändå jag vågar påstå att det bästa i veckan för mig hände redan i måndags. Det var då jag fick veta att jag fått ett vikariat på Gränna Turistbyrå under en längre tid. Till och med januari 2014 om jag inte har helt fel. Och vikariatet startar den 1 oktober. Så nu sommarjobbar jag på turistbyrån/museet fram till sista augusti. Sedan tar jag lite välförtjänt "semester" på två veckor innan jag faktiskt går in och jobbar två veckor då personen som går hem på lite mammaledighet ska ha semester i två veckor innan hennes mammaledighet startar!
Och mitt vikariat startar!
//sportigajenny

Eva på Frösön berättar om sin glädje ... 

Hej Elisabet!

Lotteri, det vill jag inte missa :)

Det bästa under veckan var att jag äntligen lyckades fånga storspoven på bild. Ingen lätt uppgift men det funkade när jag satt i bilen. Storspoven är för mig vår och försommar och det är en häftig fågel med sin långa näbb.

För övrigt så är denna vecka fylld av förväntan.  
På söndag (läs: idag den 20:e maj) åker jag och vår yngsta till byn Lardos på Rhodos. Jag gruvar mig för flygresan, förutom den så ser jag fram emot att möta det grekiska livet igen, det var längesen.

Kram Eva.

Ellem från Skellefteå säger så här ...

Hej Elisabeth!

Ingen tvekan om vad som varit det bästa för mig denna ! 

 För tio år sen började jag odla i sand och gräsklipp och byggde då en träsarg som skulle hålla sanden på plats. De sista åren har den börjat bukta betänkligt och jag har gruvat mig för att ta tag i det. Mest för att jag inte riktigt visste  hur jag skulle göra mig åt på bästa sätt. 

Och när så en bräda släppte,  insåg jag att nu måste det ske något. 

Men hur skulle jag få hem bräderna i lilla Golfen? Då säger min snälle granne, att allt det där skulle han hjälpa mig med. Så vi  tog hem bräderna med hans bil  och sen började vi riva  och bygga nytt. Ja, han byggde det mesta och jag var väl mest hantlangare. Två kvällar senare var allt klart. Snyggt och stadigt. Håller säkert minst tio år till! Och en stor sten (sandhög!) hade fallit från mina axlar!

Nu står  Kungsängsliljan  i knopp. 

I bakkanten blommar Julrosen  och krolliljorna växer synligt för varje dag. 

Nu ska jag endera dagen så lite grönsaker. Sanden blir fortare varm än jorden. 

I kväll har vi bjudit grannarna på middag som tack för hjälpen och haft en trevlig stund.  

Kram, ellem

Glädjerapport från Ulrika i Västmanland ...

En ständig glädje är han, men jag tar med honom ändå: lille Max. Och igår gjorde han rallypremiär och det gick så himla bra! Matte är sååå glad för det!
Han brydde sig inte om alla rallybilar och alla ljud utan var bara sitt vanliga glada, coola lilla jag. :-)
Han bryr sig inte nämnvärt om andra hundar (han kollar på dem och hälsar/busar jättegärna om han får, men det är aldrig nåt dra en massa eller mopsa sig eller nåt), han hälsar glatt på precis alla och blir öööverlycklig när det kommer barn som vill klappa honom.

Åh vad jag älskar den här krabaten!

En annan glädjepärla var just besöket på rallyt i Hällefors igår. Att få höra ljuden och känna stämningen... härligt!
Och få träffa en massa härliga rallybekantingar, man blir så glad!

Och att det dom senaste dagarna varit härligt, skirt, ljusgrönt, soligt och fågelkvittrigt!

Min egen glädje från veckan som gått ....

Det är som vanligt sällan något riktigt storslaget som har gjort mig varm i hjärtat, mest bara "ögonblick".

Som igår när jag stod och väntade på sonen som skulle komma med tåget och jag såg honom komma gåendes på perrongen finklädd från ett barndop i Skåne och kramen som man får när man möter honom och jag bara når till armhålorna knappt och hans högerarm runt mammas axlar - det är en sån innerlig glädje -.

Och glädjen var jag gång jag duschar och står i badrummet och tittar ut genom fönstret .,. mot jordgubblsandet till och mot plommonträden och jag ser den lilla påskkycklingen som numera är tovig och tilltufsad och står så snällt på fönsterkarmen.

Söndagfrukosten ute på altanen tillsammans med pv.

Och glädjen när han har läst Dagens Nyheter och berättar om den nytillsatte franske presidenten Francois Hollande som har sänkt sin egen presidentlön med 30% och som infört, eller ska införa, en lag som maximerar chefslöner i statliga företag; nu får dom - chefslönerna - inte vara högre än tjugo-gånger-arbetarnas!
Att det finns icke-giriga människor på verkligt höga poster - å, det gör mig så oändligt glad -!

Och glädjen i musiken.
Förstås.
Tack annannan som öppnade just den dörren!

Utlottningsfilmen håller just nu på att laddas upp!

Så snart den är klar, lägger jag in vem som vann och vem som fick tröstpriset. Jaha, vad blev nu detta för rosa matta ...?

Bara så ni  vet ...

Klockan 17.00 är stopptid för den som vill vara med i lilla uppmuntringslotteriet, ja, det som hör till "Det som gjorde mig mest glad i veckan".

Just nu ligger dessa och skvalpar i lottskålen.

Eva från Tyresö
Ulrika i Västmanland
Sportiga Jenny i Gränna
Ellem i Skellefteå
Eva på Frösön, men just nu i Grekland ...
Turtlan från Karlstad
Cecilia N i Härnösand

Vill man mejla sin glädje efter klockan fem, så får man gärna göra det, men lotteriet stänger då.
Mejladressen: bisse151@gmail.com

På agendan .... 

Maskrosupptagning .., rensa-ogräs-i-rabatten ..., gräsklippning .., rumble-spelande .., plantering av ny buske.

Tjugotvå grader varmt.

Mellan varven dricker man vatten och flämtar i värmen.

Harry har fått svalka sig i badkaret (sval dusch) .., sigge och pElle syns inte till.

Det är knappt att småfåglarna orkar sjunga.

På tv-antennen sitter herr eller fru Stare och kollar så att vi inte upptäcker att familjen har ett bo under ena tegelpannan och vi låtsas som om vi inte ser.

I starens näbb dinglar en lång, fet mask.

Söndagsfönstret ...

.. hittade jag förstås i Eckes lilla gula hus.

Och i spegelglaset skymtar trädgårdslandet där det redan spirar av sallad och rangliga lökstänglar och på andra sidan den lilla bäcken står den jättelika alen ("växer vid vatten, två bokstäver" ...) och när man står där och just har fångat fönstret, hör man snattret från nio gravänder vilka sitter uppradade på lagårdstaket en bit därifrån ...., och man ser en sädesärla vippa omkring på gräsmattan, allt medan en gul fjäril fladdrar förbi.

Det är således en alldeles underbar söndagmorgon i maj månad.