Lördagsfönstret ...

... finns i en gammal husvagn som står på en gräsmatta på en kulle i landet Halland.

Tänk, att den husvagnen gör mig så glad!

Långt ifrån senaste snittet, men sånt bekymrar mig inte alls ..., jag tycker om den!

Kanske ska vi sova i den i natt?

Efteråt ...

... när "gästerna" har åkt hem, då kommer en försiktig liten sigge nilsson in i vardagsrummet och hoppar upp och lägger sig i husses famn.

Det är nästan första gången någonsin.

Ett vådligt fiskafänge ...

Så här ser det ut på kvällen när nätet lagts ut. 

Då är det vindstilla, rent av perfekta förhållanden.

En sak som jag verkligen beundrar hos pv, det är hans sätt att behandla ungdomar eller barn som nästan vuxna. Han tror dem om att klara långt mer än vad jag själv skulle tro!

Erik, som aldrig varit med om nåt sånt här, han får - från första stund - ta rodret och ta dem ut och även in i den lilla hamnen och han gör det med den äran!

"Här är krabban! Nej, jag började inte gråta, men det var läskigt !", säger Erik.

Klockan 06.00 nu på morgonen kommer Erik och hans mormor (Eva från Tyresö, flitig kommentatorsmadame här på sidan), men pv är uppe redan kvart över fem.

Själv sover jag gott.

Och detta att ta upp nätet visar sig bli ett riktigt äventyr, då vinden är byig och ganska kraftig ( "7 - 8 sekundmeter och kanske 10 i byarna", säger pv och det var det där byiga som var kämpigt och båten är ju liten) och från klipphällen där Eriks mormor står och tittar ut mot havet, ser hon hur segelbåten får slagsida och hur vatten kommer in .., och för sin inre syn ser hon allt som kan hända .., och verkar det inte som om pv har ramlat i vattnet och sitter inte Erik med en åra och försöker rädda honom ...?

Efteråt säger hon att hon nog aldrig i hela sitt liv har varit så nervös.

Och pv säger att det var lite spännande. 

Erik fick ta rodret och ösa båten, medan pv rodde hem igen.

"Nej, båten hade inte kunnat sjunka, men däremot slå runt, ja, då hade vi väl fått klamra oss fast och sen hade vi kanske drivit till Norge ...", säger pv leende.

Tre plattfiskar och en krabba blev fångsten.
Kanske blir det dagens lunch hos Erik och hans mormor och morfar?

 I vanliga fall får krabborna återvända till havet, men den här fick allt följa med hem till sommarhuset.

Lite senare, bara nån halvtimme, är det dags för äldsta dottern med familj att tacka för sig.
Men först får hon följa mig till Solhaga Bageri i Slöinge, där vi köper frukostbröd.

På gården, just utanför bageriet, finns nu möjlighet att sitta utomhus och gotta sig åt allt det goda.
U n d e r b a r t, är det.

Efteråt ..., ser det ut så här.
Igår blev det tvärstopp på cykelturen med harry .., pv flög rakt i backen och skrapade hela vänster sida .., har nu ont i knäet och i axeln.
Lägg därtill äventyret ute till havs i morse vid sextiden .., så förstår man kanske att det känns skönt att ta sig en tupplur på soffan.
 Från tv:n hörs friidrottsprat.

Dagens fönster ...

"Bureau de Poste" ... kanske ortens postkontor eller något som har varit just det?

Om man tittar på fönsterluckorna, så borde madamen i Västergötland nästan svimma av lycka - rostiga och på väg att trilla ner nästan -!

Monet hade håven redo.

Ni vet kanske hur det är ....?

Är man gravid, då ser man bara havande kvinnor.

Ska man försöka gå ner i vikt, då är det enda man har för ögonen bilder av mat .., och recept där fettet dryper och aldrig blir man bjuden på så många goda efterrätter som just då.

Är man nybliven ensamseglare, ser man bara par som går hand i hand och ser så himla lyckliga ut.

Och har man köpt husvagn .., då börjar ögonen leta efter sånt har med just husvagnar att göra.

Sånt här, till exempel.

Just det.

Och här är vinnarna ...

Stort grattis till er båda och lika stort tack till den här kreativa madamen, ja, som står för dagens vinster!

Kväller ...

Och pv tar med sig Erik, 12 år, barnbarn till Eva från Tyresö, på fisketur. 

Ja, dom tar lilla Askeladden och seglar iväg ut till havs - men inte så långt bort - och så lägger dom i ett enda nät som är trettio meter långt och Erik är navigatör och rorsman och det är en vidunderligt vacker kväll; alldeles spegelblankt och i skruttiga trädgårdsstolar sitter Eriks mormor och jag själv och pratar om allt och inget.

Solen värmer våra kinder. 

Det där den allra bästa av sommarkvällar.

Hemma igen.

Harry, som inte fick följa med, är över sig av glädje.., och se där, där kommer ju Ecke som har varit på besök hos grannen Göran.

Ecke tror inte särskilt mycket på det här fisket, inte just ikväll.

"Ja, ja, det är bra med tång till trädgården ...", säger han filurigt leende.Och i rabatten växer bolltisteln så det knakar!

Om herr Gransångare har givit upp?

Nej, det kan man glömma.

Och hon tror nog att det är hon som bestämmer

Ååå, så roligt att få vara körsven! tror jag att lilla Nelly tänker när hon får följa matte ut på äventyr.

I lådan intill kassan ...

textpennor och inköpslistor som omtänksamma arbetskamrater sparat

kvarglömda bonuskort

och ett paket tuggummi

I omklädningsrummet ...

På väg hem - jag är nästan klar och ska bara ta på mig hjälmen - kommer arbetskamraten som just ska börja, men först ska hon klä om.

"Men åååå, så fin du är!" säger jag när hon står där i linnet bara.

Och jag frågar om jag får ta en bild?

Det får jag.

Med posten ....

.. kom igår ett lilafärgat kuvert med en för mig obekant handstil.

Men ååå, vilken glädje när jag i detta - kuvertet alltså - hittade såväl en uppnosig liten hund som en glad katt!

Avsändare visade sig vara den här madamen och jag säger bara en sak: dina ord kom som allra bäst!

Det här var ett bidrag till glädjelotteriet; en skulle jag få välja själv och den andra lottas ut .., så i kväll när jag kommer hem från affären, då ska vi ha dragning på förra veckans "det som gjorde mig mest glad" och då får vinnaren välja en av dom här läckra broscherna!

S t o r t   tack, du rara Ann!

Dagens fönster ...

.... kommer från Närke.

Men fönsterfångerskan kommer från Västergötland.

En dag att minnas ...

Jag minns det mycket väl: vi var på semester i Grekland och hade fått plats på en enkel servering där grekerna själva åt kvällsmat och vid ett annat bord, inte långt ifrån oss, satt en hel drös med människor - det var mor, - eller farföräldrar och barnbarn och mellangenerationen och säkert fastrar och mostrar och en av kvinnorna var från Finland och var gift med vad jag förmodar var sonen i familjen och det pratades och skrattades och lillpojken fick sig en lusing och i nästa sekund överöstes han med kyssar och där satt jag och tänkte att åååå, vilken lycka att ha det på det viset!

Min egen pappa var då död sedan några år tillbaka ., själv var jag kanske trettio år och mamma fanns i Sydamerika, min ena syster i Australien och den andra i Skåne

Och den där bilden av släkten vid matbordet, den skuttade rakt in i mitt hjärta.

Men ungefär så .., kändes det ikväll.

Ute på gräsmattan stod pv, mågen Peter och mina barns pappa Tommy .., den sistnämnde (med vita håret) var grillmästare och de övriga assisterade .., och på altanen fanns plats för tio personer .., det var Sonja och Gösta, Hilda och Patrik, min Maria med Peter och Emil och så vi själva då och vi hade mat som gladeligen hade räckt till dubbla antalet gäster och Sonja hade med sig en underbart god marängtårta med jordgubbar.

Till den som kanske nyligen har separerat och tror att tillvaron för alltid kanske ska krångla - hys hopp -!
Då menar jag inte att man får det bra ekonomiskt eller nåt sånt .., utan att man kan umgås på ett vettigt sätt med sin före detta partner.

Nio år efter den äktenskapliga kraschen, sitter vi alltså tillsammans och äter kvällsmiddag och jag tittar på dom här två männen och tänker att .., ååå, vilken glädje att se dem stå där vid grillen och småprata!

Efteråt visade Maria att hon är sin mormors dotter.
I ett svischande huj hade hon plockat bort och diskat .., allt medan jag låg mentalt utslagen på soffan Ektorp!
T a c k  Maria!!

pElle håller sig förstås nära och får karrébitar av Maria.

Och efter maten tar jag Emil på moppen och så kör vi ner till havet - alldeles ensamma är vi - och plötsligt upptäcker vi att harry har följt efter oss och han springer som en raket och Emil tycker att maneterna är döäckliga, men övervinner äckelkänslan, går långt ut och doppar sig helt och hållet.

Sen åker vi hem igen.
Harry springer intill oss och mest av allt före!

På gräsmattan väntar Emils allra bästa vän, morfars labrador Meja - ja, fast morfar och Meja går nog på ett ut - högt älskade av Emil är dom båda!

Och nu är det kväller  och jag orkar inte skriva längre och inte se på fotboll heller.

Ajöken, sa fröken.

Inte senaste modellen, men ...

Världens snällaste pv - det är han -.

Nu kan äldsta dotterns man sova gott hos oss, utan att behöva uppsöka akutmottagningen för andningsbesvär på grund av katterna.

Här ska städas ur bara .., och vädras .., och harry vet inte till sig av nyfikenhet .,. ååå, vad är nu detta för ett spektakel som står på tomten ...!!

Fast först blir det kaffe ute på altanen.

Lite senare: nä, det blev kaffe runt bordet i vagnen. Kul!! Agnetha i Skellefteå .., jag tänkte på dig nästan hela tiden och era rundor till Vormforsen och andra ställen.

Pyramiden i Stensjö ...

... tar sig och är nog övervuxen innan sommaren är tillända.

Världens minsta grönsaksland - som bara innehåller sallad -, växer också bra.

Efter regnet ...

... ligger pionerna slagna till marken.

Eftermiddag ...

Och jag gör inte så mycket.
Maria har plockat bort och gjort fint i huset innan hon åkte norrut, till trakten av Varberg, för att hälsa på en högt älskad f.d. arbetskamrat och jag bara gapar när jag kommer hem!

Så fint!

Och det doftar Äldsta Dotter i hallen.
Hennes parfym, förstås.

Så jag ordnar med kaffe och macka och sätter mig på altanen och bläddrar i boken "Haver du sett Haverdal" som jag köpte på jobbet idag och där finns ett helt uppslag med med familjen Koch som nu är andra generationen butiksägare och hela boken är vacker .., där finns mängder med blombilder och berättelser om stenbrytningen i just Haverdal och om fisket och det hårda arbetet överlag.

Sen tar jag mig en titt på jordgubbspyramiden som snart svämmar över av gröna gubbar!
Detta blev verkligen succé!

Och i vinter kommer vi att kunna äta pl.marm.-12, det dignar av det som ska bli plommon i trädet där jag hänger tvätt och några få körsbär får vi kanske, men inte många.

Sist av allt ringer pv och säger att han är i trakten av Landskrona och det tar förstås tid att köra med husvagn och han ber att jag ska plocka undan lite på gården, ja, så han kan köra upp vagnen, men det är redan gjort.

Ikväll ska den - vagnen -, dammsugas och vaskas och göras fin inför mågens ankomst.

"Önskas teknisk support, tryck 1".

Och så får jag veta att tv:n även idag är heldöd och Emil ger upp och följer pv till Staffanstorp i Skåne för att köpa husvagn modell skruttig (den ska tjäna som kattfri zon till den våldsamt allergiske mågen) och där hoppar Emil av och blir hämtad av morfar och så kommer dom åter upp i morgon, då det ska bli grillmiddag ute i det fria.

Och jag får redan tidigt på morgonen veta att nej, pv vägrar i sten att ringa Telias Support - vi tar varannan gång nämligen - och nu hade jag ju visserligen pratat med supportkillen igårkväll, men problemet var inte löst, nähäpp, då är det alltså fortfarande min tur. 

Så jag ringer igen - nu kan jag numret utantill - och hamnar i Norrköping (jag frågar) hos en lugn och sansad ung man som låter betydligt kunnigare än sin föregångare och jag säger att jag är fullkomligt urusel på teknik och han får inte bli irriterad eller i alla fall inte visa det .., och det gör han inte heller; han är bara så otroligt vänlig och inom tio minuter har han kollat upp och lotsat mig genom olika kablar och knappar och tänk, nu kan jag se gammal svensk långfilm med Edvin Adolphsson och ljud har vi också!

Under tiden i Ystad hade jag ibland kontakt med Com Hem-supporten och det var ofta unga kvinnor som var hur rara och vänliga som helst och då kände jag mig alltid lugn .., men den där mannen igårkväll, från Skellefteå, han lät på gränsen till att vara onykter, men så var det väl ändå inte?

Sen ringer i alla fall pv från Skåne och säger att husvagnen är väl si så där .., ingen höjdare direkt, men en tiondel har han prutat och lite till och ja, den duger nog för mågen att sova i och kanske kan vi göra nån utflykt eller två och annars får vi väl sälja den igen, det går väl det med.

Och tänk .., ännu strålar solen och visserligen fungerar inte centrifugen på tvättmaskinen, men ändå ...,vilken lycka .., nu kan vi se fotbollsmatchen i morgonkväll - om allt vill sig väl -!

Halleluja!

Kl. 06:53 .....

... strålar solen.

Är det möjligt?

Och snart susar jag till jobbet.

Tisdagsfönstret ....

Hej!

Hemkommen från en härlig tur till Nordnorge sitter jag och sorterar bilder i massor.

Den här passar dig.
Tagen i yttersta havsbandet.

Henningsvaer ligger på några skär som man når med enkelriktade broar (Trafikljus bestämmer
vems tur det är att få åka över.) och smala vägar.

Tredje gången jag besöker platsen och blir lika förtjust varje gång.

Elisabet säger: jag bad Bert att berätta lite mera om resmålet och så här skriver han då: 

Henningsvaer ligger några mil väster om Svolvaer i Lofoten.
Bekvämt tar man sig dit. (Från Luleå är det en dagsetapp längs E10 som börjar här i stan och slutar längst ut i byn Å på Lofoten.)

Byn är bland annat känd för sin alpina klätterskola, som samlar många äventyrare.
Fisket är dominerande, förstås, men här finns också mycket kultur i form av konst, hantverk med mera.

Byns utsatta läge på ett par kobbar gör det säker spännande att bo här.

Lugn och ro finns det gott om.

God mat på bra restauranger och många olika sorters boenden att välja på.

En pärla, helt enkelt.

// Bert

Och så blev det mörkt ...

Plötsligt ikväll bara dog vår nya platta tv.

Först försvann ljudet, sen bilden och så tackade internet för sig.

Det var just som Emil skulle titta på Wallanderfilmen.

"Det är din tur att ringa Telia Support!" sa pv, som tagit sig en Martini och var kaxig värre.

Så det gjorde jag.

Supportmannen befann sig i Skellefteå och kunde knappt hålla sig för skratt när han skulle guida oss genom alla snårigheter och vi visste ju knappt vilket som var modem (jag visste inte) och jag tänkte att detta kommer han att berätta om när det blir personalfest nästa gång.

Till slut kom tv:n igång, fast nu med annan färg.

Men dvd:n lever och har hälsan och Emil tittar på Casino Royale, allt medan Maria och pv tävlar mot varandra i Rumble och äntligen får pv vinna och blir överlycklig.

Och regnet har  v r ä k t  ner och Emil och hans mormor har åkt moppe till lilla hamnen och jag berättade om fågelön där man inte får gå i land förrän i mitten av juli och om hur högt vattnet gick i vintras, då, när jag var vettskrämd och pv ville vise mig hur det kan se ut i full storm.

Nere vid hamnen mötte vi mannen med skägg som handlar i affären, han hade öst sin båt och var nu på väg hem.

Sen åkte vi hemåt - passerade två färistar - och hade inte längre vinden och regnet rakt emot oss.

Inte en enda häst såg vi till.

Ungefär så.

Tre skånska inköpslistor ...

Å, du underbara Siv Lundmark, f.d. granne i Malå .,. nog är du väl snäll som skickar inköpslistor från Skåne till Halland!

Och tänk .., om nån hemma i norr kunde leta upp en lista på Nilahallen, det vore en femetta!

Nu är det middag! ropar pv och äldsta dottern.

Ja, ja.

Och sen ska Emil åka moppe med mormor.

Eva på Frösön säger så här ...

Hej!

Här kommer veckans bästa:

Vår 27-åriga bröllopsdag.
Som vi firade med en lugn stund i skogsbrynet, drack några glas kallt bubbel och åt en god middag.

Midsommarafton tillsammans med familjen. Solsken och varmt (för en gång skull), midsommarstång, grillmiddag, kubbspel och grillkorv vid midnatt. När jag gick och la mig vid ett var solen på väg upp igen. Den magiska natten.

 Midsommardagens träff med vår blivande kille.

Söndagskvällens vernissage i Frösö sockenstuga.

Mycket folk och fyra tavlor sålda.

Jag och Karin (som har skrivit texter till mina bilder) höll ett kort anförande om tankarna kring utställningen. Karin sjöng en av sina tonsatta dikter.

En hektisk men härlig vecka.

Kram Eva.

Anne i Mantorp berättar om sin glädje ...

Hej på dej Elisabet!

Som jag klurat över vad som var det bästa i veckan, men så nu på morgonen när jag serverade min
katt Morris frukost så kom jag på det.

Så här ser det ut i det gula huset; pElle äter ur skålen, de övriga från fat.

Det bästa i veckan är att jag äntligen begripit att han inte gillar att äta sin mat i små skålar utan vill
ha den serverad på fat.

Att jag har varit så korkad och inte begripit tidigare varför han inte ätit sin
mat fast han varit hungrig är nästintill oförlåtligt.

Det är ju självklart att det inte är så lätt att få ner ett runt och brett ansikte i en liten skål.
Fast bättre sent än aldrig och det är ju inte så att han inte haft smaskigt torrfoder också att äta.

Anne och Morris i Mantorp.

Dagens fönster ...

... finns i södra Frankrike och fönsterfångerska var Monet.

Ni har väl läst om hur det här med bilparkering går till i sydligare nejder?

annannan i porto berättar om sin glädje...

Bilden har jag helt fräckt norpat från annanns blogg.
Visst är hon vacker!
Och tröjan har hon stickat själv.

 

Hej Elisabet,

Bäst i veckan som gick var att jag firade min födelsedag en vecka försent med att ha födelsedagskaffe hemma i föräldrahemmet med pappa, moster, farbror och faster och en kusin med familj på plats.

Jag har inte firat födelsedag med släkt och svensk familj på många, många år.
Och på själva födelsedagen i år satt jag och ringde efter pappa som blivit akut inlagd med lunginflammation på samma sjukhus där han suttit och väntat på att jag skulle födas precis fyrtiotvå år tidigare.

Då bestämde jag att om han var något så när frisk en vecka senare skulle vi fira min födelsedag då.

Och så blev det. Tårtan blev god dessutom!

Dagen därpå kom jag hem till Porto och P och katten och vinsten i lotteriet.
Och Portugal vann över Holland i kvartsfinalen.
Det var också bra!

Hälsn. annannan.

Och nu berättar Monet om sin glädje ...

Att mitt i all packningsstress inför Sverigeresan ändå få fira att den älskade maken kunnat lägga ännu ett år till till sin levnad. Frisk, kry och alert och med intensivt sikte inför många mils Europakörning i husbilen!

DET har tillsammans med mycket annat roligt den här veckan ändå varit höjdpunkten, vilket bör synas på vårt valspråk: Immer, Ever et Toujours.

Alltid, som det betyder på alla tre språken. Och snart är det 25 år sen bådas våra andra äktenskap började!!

Hälsningar Monet.

och turtlan berättar om sin glädje ....

Här kommer mitt lilla bidrag en regnig söndagskväll på semestern.

Det där att sy har aldrig varit min starka sida.
En och annan gång har det väl hänt sen syslöjdens dagar men långt ifrån ofta.

Med mammas assistans och en trogen gammal symaskin så blev det nya gardiner till båten.
Sy gardiner är väl inte det svåraste precis. Raka sömmar och inget annat men är man ringrostig så är man.

Jag fick upp farten och tekniken och det mesta blev klart innan helgens båttur.
Det fattas bara en gardin till ruffluckan och ett draperi men det fixar jag nu till veckan.

Nu sitter de på plats och det blev så bra!
Ett riktigt lyft för båten för de gamla var smått bedrövliga.
Urblekta av något "silkigt nylonigt" tyg i turkost.

Så i helgen har vi tuffat runt på vågorna (!) med våra nya gardiner.

Det ska vara stil på sjön ;-)


----------------------

Söndagshej i regnet nu ikväll från Sola stan!

Och så ännu ett kvällsfönster ...

Så här skriver AP, Oxe och såväl stora, - som lillasyster:

"Nästan dagens fönster :D
Nelly orkar inte springa så långt, hon får åka två mil i cykelkärra :D.

Och så några kvällsfönster...

... från ett av våra vackraste landskap .., från Bohuslän!

Det är Monica i Lysekil som passat på och fångat såväl solnedgången som några fönster!

sportigajenny får tänka efter lite ...

Hej Elisabet

Den här veckan får jag fundera lite för att hitta nån "ljusglimt".

Den här veckan har handlat om jobb, jobb, jobb och jobb.
Att jag sedan fick ett tråkigt besked tidigare idag (söndag) gör ju inte veckan bättre.
Men nu ska vi inte prata om tråkigheter, utan mer glada saker.

Så veckans bästa blir nog den där kramen som A 23 månader gav mig när jag skulle hem till mig efter att ha varit hemma hos grannen en sväng häromdagen.

Det var när jag skulle vinka hejdå som jag alltid gör när jag går hem, som han kom mot mig med utsträckta armar och skulle krama hej då!

Att jag bara bor en trappa ner och vi ses nästan dagligen gör ju inte saken sämre!


Bilden är tagen vid vattenfallet i Röttle tidigare i år.

A spanar in fallet tillsammans med sin mor!

//sportigajenny

Det här gjorde mig - elisabet - glad ...

Att pv är sommarlovsledig och tar tag i en massa saker som vi pratat om, det har gjort mig så glad.
På bilden sitter han i soffan Ektorp och inväntar kvartsfinalmatchen mellan England och Italien. 
Vi håller på England.
"Hundra procent på England, där råder ingen tvekan!" säger pv.

Han har skrapat och målat sängkammardörren, och Ikeabordet som tidigare varit träfärgat, det har nu blivit vitt och fint - nu, när vitt är nästan ute - men det är ju så det är, jag hakar på ett par år efter alla andra ,-)

Att jag idag i affären mötte lilla Molly (hon som förärat mig en teckning, den ni ser vid den rosa pilen) och fick ge henne min lilla tavla; ett fotografi där harry möter sigge nilsson ute på promenad och lite text till, det gjorde mig också så himla glad och allra mest  - tacksam -, för att det här - ofta tunga och ganska tuffa yrket -  ibland ger så otroligt mycket.

Ännu ett glädjeämne: på midsommaraftonen - kl. 22.05 - kom ett sms-meddelande till min mobil.
Meddelandet var tretton rader långt och fyllde mitt hjärta med sån oändlig värme!
T a c k! till avsändaren, säger jag.

Det är inte ofta (läs: nästan aldrig!) som jag vinner över sonen i Rumble.
Men nu hände det.
S t o r   glädje!

Att EM i fotboll nu närmar sig slutet, har också bidragit till min glädje, men inte för att det snart är slut, utan för att det bara blir mer och mer spännande!

Och natten mot idag kommer äldsta dottern och Emil för att tillbringa ett par dagar i landet Halland, då Emma är här på ett fotbollsläger.
Den glädjen handlar mer om förväntasglädje, men det räknas väl också?

Apropå det här fönstret som visades häromdagen ..

... så kom dom här raderna till min inkorg.

"Kul att ni också uppskattar vår fina hembygdsgård.

Det finns mycket att se i våra 20 hus.....och många fönster att se ut igenom :)

Hälsningar
Malin Andersson, verksamhetsledare Västanfors hembygdsgård"

// Tack snälla Malin! säger jag.

Madame Norling .., hon vet precis ..

Hej Elisabet!

Den här veckan är det här med glädjen plättlätt! 

Att lille Cosmos har flyttat hem till oss, är inget annat än ren och skär lycka!

 

// mossfolk

 

Bloggblad säger så här ...

Jag har funderat flera gånger på om jag har några såna lyckomoment som går att beskriva, men jag kan inte komma på nåt - för jag är så förnöjd och glad med att alla i familjen är friska (några harmlösa småkrämpor räknar jag inte) och mår bra och vi har mat på bordet och ett hem och en båt... och semester.

Varje dag som jag kan ta mig ur sängen och inga oroande telefonsamtal kommer, så är jag jättenöjd och tacksam.

Men det är klart, en och annan extra il av glädje får jag när en låt blir färdig och låter bra...

Och så berättar Ann i Göteborg ...

Den här veckan är det faktiskt en hel del och det är svårt att välja det som gjort mig gladast!

• att Tygaffärens (ja, den heter så) rea startade i måndags och jag kom hem med en massa tyger både till STORARTAT, till mig själv och till maken. Han ska få byxor och skjortor, jag ska få en klänning i svart med vita prickar och STORARTAT får tunna, härliga linnetyger i sommarkvalitet
• att Mr X kom och provade bröllopsstassen och var sååå nöjd med utfallet
• att jag fick beställning på 10 par små baby converse bara så där.
• att yngste sonen Anders var på anställningssintervju och att han tyckte det gav bra vibrationer.
• att jag fick besked om att jag får ha kvar daghunden Addis åtminstone till september. Matte ska flytta ihop med sin käresta 6 mil bort.
• att jag är så kär i den man, som jag varit gift med i 27 år
• att jag har ett eget syrum
• att jag fick kaffe på sängen igår och idag
• att bloggandet gett mig så många härliga vänner bland många andra Elisabeth Nilsson i landet Halland

Ja, du ser, inte går det att välja... hälsar Ann i Göteborg.

Cecilia N om sin glädje ...

Det måste varit att jag ringde och gratulerade en vän på hennes födelsedag.

Förra året trodde vi inte att det skulle gå.

Men vi pratade glatt på i nästan en timme och hon verkar inte lägga sig med näsan i vädret på ett bra tag till.

Cecilia/

Och det här gjorde pv glad ....

"Ja, egentligen har det ju inte med mig personligen att göra, men när Sverige spelade och vann över Frankrike med 2 - 0 och Zlatans mål som nog kan bli turneringens snyggaste ..., ja, det blir nog svårt att toppa .., då var jag verkligen glad!" säger pv, som äntligen blir tillfrågad.

Den där glädjen ....

Så underbart det är när bloggvännerna inser att jag har glömt det här med "det som gjorde mig mest glad under veckan som gick" och sedan skickar bidrag ändå!

I love You!

Visst vill ni vara med?

Mejla i så fall din glädje till bisse151@gmail.com - gärna bild till, om du har någon - så lägger jag in allt eftersom.

I morgon är jag dessutom ledig, så det blir bara roligt!

Ulrika berättar om sin glädje ...

Med risk för att verkligen bli tjatig...men, Marcus är verkligen sådan enorm glädje - nej LYCKA, precis hela tiden.

Kärleken, omtanken, tryggheten, och alla gapskratten och alla spännande planer!

Och att Chrille nu flyttat hit till Striberg på heltid över sommaren.Underbart!

Max delar, som synes, min åsikt... :-)

Och midsommarfirandet hemma hos Marcus föräldrar. 

Lite så där.., ja inte nervöst men lite så där "hmm..." kanske, innan (jag är inte heller en samlad-tropp-person), men väl där så himla roligt! Avslappnat och gapskrattigt och fnissigt och ja, bara bara roligt, verkligen.

Avslutningsvis: Mians underbara bilder på alla fräsiga "kryp"! :-)

Dagens fönster ...

"Jag fotade de här fönstren bara för de mönster som finns på väggen under dem.

Fönstren tillhör ett industrihus nära slalombacken, där det förresten fortfarande ligger litet snö, men det är kanonsnö från vintern."

Så skriver fönsterfångaren Guy i Arvidsjaur.