Det känns som om sommaren står i dörren och tvekar, så där som en gäst som är på väg att gå sin väg, men ändå inte och några små-ord till ska man väl hinna med.
På gamla telefonledningar sitter svalornas barn och tar paus mellan flyglektionerna.
Snart bär det iväg till Afrika.
Tisdagkvällen är ljummen och jag tar sommarens längsta dopp i havet.
Vi träffar två tyska familjer - den ena familjen bor i Auckland på Nya Zeeland - men alla är från forna Östtyskland och det blir mycket prat om allt möjligt och pv frågar om dom kanske vill komma på kaffe, ja, dom bor spartanskt på parkeringen alldeles innan naturreservatet och jodå, det går bra - med kaffet -.
På väg hem (det blir bråttom, jag ska baka en sockerkaka!) ser vi dem sitta vid sin campingvagn och småprata och en av männen har en stor hund och
just då tvärstannar harry som är i koppel och slinker ur halsbandet .., han går försiktigt fram till hunden och sen är det färdigt ..- i ett huj kastar sig hanhunden över harry och sätter käftarna i harrys huvud och jag slänger omkull mopeden och rusar fram bara i baddräkten och en tunn skjorta och pv har kastat cykeln åt sidan och nu kämpar vi, tre personer, för att få loss den till synes galna hunden och harry skriiiiiiiker som vore han nära döden och det blöder från pv:s hand!
Någon försöker få upp käften på hunden, allt medan jag nyper honom i nackskinnet allt vad jag bara kan och jag skakar som ett asplöv och ÄNTLIGEN får vi slut på det hela och till vår förvåning ser vi inget blod - bara från pv:s hand som blöder rätt rejält - och det visar sig att harry numera har hål i örat och kan ha örhänge!
Å, vilken fasa detta var, men det var ju vårt fel, eftersom harry kom loss.
När vi kommer hem frågar grannen Göran vad som har hänt?
"Jag sa till Gun att nu måste det vara på liv och död (ja, åtminstone ett rejält slagsmål ...) mellan några hundar ...", säger han.
Och vi konstaterar att hundslagsmål
kanske - åtminstone ibland -, ser värre ut än vad det egentligen är.
Här står Göran.
Deras hus är det vackraste jag vet och inte målat i någon färg alls .., mer naturellfärgat, så där som jämtländska gamla trähus kan vara (ja, eller som dörrens insida, längst till höger på bilden), men det fungerar inte .., varje sommar måste träet återigen behandlas mot alger och annat elände, så nu ska det målas på riktigt.
Efter många om och men ..., faller valet på en mjuk vit färg.
Och sen blir det kväll och två tyska män och en trettonårig dotter (fruarna ville vila) kommer på fika och vi sitter ut i timmar och pratar om arbetslöshet och presidenter och Angela Merkel och drottning Silvia och om fiske och vad torsk heter på tyska.
Den trettonåriga flickan - som heter Klara och är Tvilling -, får låna min dator och sitter och knattrar på Facebook och jag ser hennes uppenbara glädje! Hela tiden hör jag chatt-pling från hennes vänner!
Männen har med sig en gåva, en flaska vodka.
Och nu är det tisdag och snart på pricken en vecka tills jag lämnar landet Halland för landet Uppland och därefter flyger iväg till London.
På bordet ligger en lista med sånt som ska inhandlas i morgon, vilken är min enda helt lediga dag innan det bär iväg.
"Ny kamera" .. står det på en av raderna.
