tisdag 11 september 2012

DBIV för Eva på Frösön ...

Det bästa i veckan ...

Utflykten tillsammans med sonen och hans flickvän och så Otis förstås.
Vi åkte till Frösö handtryck där det trycks tyger i olika färger och mönster.
Dyrt! Men jag hittade små påsar med resttyger för 25 kronor styck. Det var som julafton att packa upp dessa påsar.

Vad jag ska ha dem till? Tja, vad vet man? Fina är dom i alla fall.
Efter det besöket åkte vi till en vacker plats och åt vår medhavda matsäck.
Otis var överlycklig som fick leka med "brorsan" som han älskar över allt annat.


DBIV för Monet i Frankrike ...

Det bästa i veckan för mig har trots allt varit att alla de provsvar man hämtar här på detta laboratorium (där man också tar proverna) plus alla ultraljud och gastroskopi och allt i övrigt som man synar med medicinsk fransk lupp hittills inte pekat på något som skulle innebära någon större fara. Ingen hjärtinfarkt, ingen propp i lungan, ingen cancer.
 
De är lugnande också, de franska doktorerna. "Je ne suis pas inquiète" -  "jag är inte oroad" har de sagt allihop. Men de skriver nya remisser för nya provtagningar trots det - månntro man är lite speciell som svensk?
 
Det som känns mest i vardagen är att jag blivit tillhållen att inte dricka vin på ett par veckor - man vill se att alla mag/tarmsystem lugnar ner sig inför nästa provtagningsomgång. Maken sitter där med sin vanliga apéro och jag dricker kall Evian med citronskiva och isbitar.  Men det är helt OK, ganska skönt faktiskt till och med att känna sig så nyttig!
 

En sån skulle man ha haft!

Så här skriver den senaste vinnaren i Uppmuntringslotteriet; apropå eländet med min tillfälligt förlorade resväska - den som dessutom tillhör äldsta dottern -!

"Hej Elisabet!

Tusen tack för tavlan, snäckorna och fjädern!
Kommer att passa toppen i det rum vi renoverar efter två vattenläckor...
Inte så mycket kvar att göra - bara några taklister och sen fundera ut hur den inbyggda hyllan ska ramas in .

Skickar med en bild på min resväska.
På 80-talet när jag skulle ut och resa fick jag en gammal väska från mormor och morfar.
Som synes är min favoritfärg grön! Jag målade även dit Kalle Anka, fanns inte en chans
att någon skulle gå iväg med den utan att jag märkte det ;-)
För tillfället är den fylld med barnens gamla barnböcker, i väntan på ev. barnbarn :-)

Skönt att du fick tillbaka din väska och förhoppningsvis får den andra mannen även sin så småningom.

Tack för att jag får följa med på dina resor :-D

Kram Kerstin."
DBIV för Ulrika från Västmanland ....

Ojojoj, förra veckan innehöll så mycket glädje att jag skulle kunna skriva flera sidor.., men jag ska försöka behärska mig. ;-)

* Den flera timmar långa utflykten tillsammans med Max. Vi for lite hitan och ditan, stannade till där vi tyckte det såg fint ut. Promenerade i skogen. Hittade svamp. Badade och lekte med pinnar (ja Max alltså, inte jag). Fikade.

* Att vädret flera dagar var så fantastiskt fint! Härligt att fara till skogen då, eller att bara ta en liten snabbpaus från jobbet och sitta på bron tillsammans med Max och njuta av solskenet.
* Och så det allra allra bästa: "En helg för alla sinnen" i Granhammar, Vintrosa. 
En helg fylld med god mat (det mesta från gården eller gårdarna intill), vacker miljö, massor av sticktid och framförallt glädje, gapskratt och gemenskap med underbara, underbara människor!
Goda ostar från gårdens eget mejeri, hemkärnat smör, grillat lamm (även det från gården), ägg från granngården, grönsaker från Karins eget grönsaksland osv osv osv. Underbart gott!!

Mitt eget DBIV ....


Det bästa av allt var timmarna i Hyde Park!
Alla människor som satt och solade, hade picknick .., joggade, flanerade, åt glass, satt på bänkar och tittade rakt fram!

Och den här mannen på bilden, han som tömmer soptunnan, honom kände jag igen från dagen innan då han gjorde precis samma sak - och hela tiden -, medan han bytte soppåse, kom turister fram och frågade om det ena och det andra och hela tiden samma vänliga leende från mannen, som utan minsta knot följde med en bit och visade och pekade.

"Jaha, du jobbar idag också ...?" säger jag och mannen säger att  "jo, så här det, vissa måste minsann arbeta" och han säger det med ett sååå varmt leende.

Det är alltid det som är det bästa med resorna .., korta möten som sätter spår i hjärtat.
Ett vänligt leende.
Behövs så mycket mer egentligen?

Emma i solstolen intill. 
Ett pund kostar hyran per stol och vi sitter där hela eftermiddagen, eftersom vi ändå har checkat ut från hotellet. 

Det är tjugoåtta grader varmt.

Och jag masserar-pillar på Emmas ben och hon köper glass och letar efter en toalett och själv går jag till restaurangen en bit bort - den där man måste gå över en liten välvd bro, den där jag för två år sedan satt och ringde till bettankax - och så köper jag kaffe och läsk och en croissant till Emma och en citronkakebit till mig själv.

Sen sitter vi och småpratar om allt möjligt; mest om det här med arvsmassa och vem man liknar. 
"Mormor, vem tycker du att jag är mest lik, mamma eller pappa .., eller moster Linda kanske ..?" säger Emma.
Människor kommer och går.
Hundar spinger lösa, skäller och leker .., och en brun labrador går, trots husses protester, raka spåret ner till "sjön" och simmar i det dyiga vattnet. 
Sjöfåglar tjattrar.
En skatunge hoppar upp på en gren i trädet mitt emot där vi sitter.
På en bänk sitter en ung kvinna och studerar sin I-phone. 
Hon ler. 
Ofta tänker jag på just detta .., hur många leende unga kvinnor jag har sett som just har fått ett meddelande.

Mera glädje .., lyckan att slippa dom helvetiskt varma skorna! 
Ett par flip-flop för 3 pund blir räddningen!
Här har jag slagit mig ner på stengolvet i köpcentret Westfield ute i Stratford och Emma shoppar och jag suckar och väntar och väntar och väntar. 

Hyde Park igen.
Min nya Canon-kamera gör mig nöjd och belåten. 
Här sitter jag nog femton, tjugo meter ifrån kvinnan med sin lilla baby.

Och sightseeing-turen på ett par timmar. 
Vi sitter i delen som inte har tak och rakt till höger om oss sitter guiden - Chris - som skojar och berättar att han är singel och intill honom sitter Helen från USA.
Precis hela tiden fotograferar hon .., hoppar upp och ner och byter perspektiv!
Chris gör oss glada .., alltid kommer nån liten kul grej mitt i allt det historiska.
På väg nerför trappan vänder jag mig om och tackar för alla leenden han skänkt oss.
Det gör även mannen på bilden, han som ska kliva av vid just den här hållplatsen.
Kanske ska han fortsätta med båt på Themsen?

Och jag tänker med glädje på den äldre mannen som sitter på min vänstra sida. 
Solen flödar ..., och mannen skrattar så gott när vi upptäcker att vi har tagit bilder av varandra.

Och jag tänker med sådan värme på Bernadine och hennes hatt ..., och på alla vänliga människor som visade oss vägen när vi var osäkra.

Det var det bästa förra veckan.



DBIV för sportigajenny ...


Hej Elisabet!

Efter ett par veckors frånvaro är jag nu med i leken igen!

Veckans bästa måste nog ändå vara den där spontana road-tripen som blev i måndags.

Jag hade nämligen lyckas tigga till mig pappas Volvo för att äntligen få hem mina sista grejer som blivit kvar hos och mor far i samband med flytten i februari!

Så istället för att ta raka vägen Kaxholmen-Trollhättan på tillbakavägen, blev det ett besök vid Gudhems klosterruin och kyrka, Ekornavallen (fornlämningsområde), Hornborgasjön (tyvärr var Naturum stängt) och Varnhems klosterruin.

Tyvärr var Varnhems klosterkyrka stängd när jag kom. Men, det lär väl bli fler turer dit. Jag har varit inne i kyrkan tidigare också för den delen, men var lite sugen på avlägga en liten visit där.

Men, så går det när man är ute och far en helt vanlig måndag i september, då är en del besöksmål stängda för säsongen, eller så har de reducerade öppettider. Jag hade förhoppning att även hinna med Husaby kyrka, men tiden tog slut för mig.

//sportigajenny
DBIV för Åsa ...

Hej Elisabet!

Vilken resa… bra och med omtumlande slut efter vad jag förstår… 
Skönt att det löste sig, kanske ditt DBIV?

Det bästa för min del var när vi sent fredag eftermiddag, efter många och långa möten hade enats om hur vi kan gå vidare för att avsluta året på ett rimligt bra sätt. 

Hela veckan drogs jag med huvudvärken ”From hell” och där,  när vi hade ett förslag som hela företagsledningen kunde enas om, släppte den. 

Den känslan, några timmar innan koncernens sensommarfest – helt befriande. 

Och huvudvärken har hållit sig borta sedan dess, festen till trots!

Hälsningar från Åsa.

DBIV ....

Kommer ni ihåg att jag - redan i början av förra veckan - bad er att klura ut på vad som möjligen kunde bli veckans bästa?

Det gör ni?

Några har i alla fall lagt det på minnet och jag ska lägga in deras bidrag alldeles strax.

Det här är veckans lilla vinst; en fickspegel inköpt i London.

 Jag tycker att den är hur söt som helst! 

Den som vill vara med mejlar alltså sitt förra-veckans-bästa till bisse151@gmail.com och alla är välkomna att vara med!

Om flygning hit och dit ...

Malmö Aviation .., å, så jag tycker om detta flygbolag!

Vänligt bemötande och fastän restiden är knappt en timme, bjuds det på kaffe eller te och så smörgås!
På hemväg från Bromma satt jag i avgångshallen och småpratade med en av töserna från flicklandslaget i fotboll - flickor 16 år -.
Dom var nu på väg till Gotland, för att spela match mot .., Skottland!

Och jag  ä l s k a r  att sitta vid fönstret och tittat ut över molnen!
Under den här resan var det soligt och fint i såväl Malmö, Bromma som Arlanda och länge, länge kunde man sitta böjd och kika ut genom det lilla fönstret!

Stockholm från ovan ...
Och samma sak upprepar sig var gång; nämligen detta att när man går in i planet, så ska alla - ögonblickligen ! - prompt in med bagaget i överskåpen ..., och det blir trångt och omöjligt att passera för övriga passagerare!

Likadant vid landning .., fort-fort-fort upp ur stolarna och öppna skåpen .., krångla ut väskor och tax-free-påsar och stopp i mittgången!

Vid avresan från Gatwick - vi åkte med Norwegian - försökte ombordpersonalen ideligen få resenärerna att inte proppa igen mittgången .., men se det gick inte och vi blev förstås försenade till starten.

Man får givetvis det man betalar för och Norwegian är ett lågprisbolag.
Alltså får man räkna med att det mesta ur matmenyerna inte fanns ("det tog tyvärr slut på hitresan ...") och att man får gå ut från planet och ner på backen, men det är ju inga problem, såvida det inte är ösregn och det var det ju inte.

Och tänk, om det vid flygning fanns en sorts karta (eller hörlurar där kaptenen säger att nu passerar vi ...) så man kunde "följa med" ..., till exempel när vi någon halvtimme innan landning i Malmö kunde se det mesta där nere på marken, ååå, så roligt det hade varit om man då visste  v a d   man såg .., jahaaa, vi är i Småland nu och där är den staden!

Åtminstone för mig hade det varit hur underbart som helst!

Dagens fönster ...

Avresedagen.

Några timmar innan flygbussen till Sturup ska lämna sin hållplats, träffar jag Anders.

Mitt bagage har jag lämnat i förvaringsrummet på Malmö Central (kostar 60 kr ...!! och tillsammans går vi ut och äter lunch; det blir på Lilla Torg, alldeles i närheten av där sonen nu har flyttat in i egen lägenhet.

Vi är inte många gäster i restaturangen (vi sitter ute i solskenet och gasolvärmarna står oanvända), fyra personer inalles .., och servitrisen tycks döless på sitt arbete och när vi frågar efter en meny, säger hon att .., nä, det har hon ingen, men vi kan ju stå vid entrén och läsa på skylten eller så kan hon rabbla upp vad som finns att äta.

Så det gör hon.
Rabblar upp.

Jag väljer kycklingspett med potatisklyftor och klyftorna ser ut att ha hämtats upp från sophinken .., vidbrända och stenhårda.

Där sitter vi någon timme (nej, jag klagade inte, men gav heller inte ett öre i dricks) innan vi följs åt till en sportaffär där jag köper nya sportskor, typ för långa promenader, ja, det gäller att vara förberedd inför resan till London.

Vad jag inte vet just då, är att London ska bjuda på nästan 30-gradig värme och några sportskor kommer endast att användas en enda dag (då fötterna grillas!!), sen blir det inköp av flip-flop-tofflor för 3 pund och att man kan bli så lycklig över ett sådant inköp, det hade jag nog aldrig trott!

Fönstret ...?

Jo, det är utsikten från sonens vardagsrum .., vackert tegel och gamla hus!
Den som har riktigt god syn, skymtar även Turning Torso lite till höger om bildens mitt.

måndag 10 september 2012

Kvällens fönster ...

... för det blev som det blev med dom för-inlagda fönsterbilderna .., det ville sig inte riktigt, eller så var det jag själv som hade gjort något galet, det brukar vara så.

Det här måste ändå vara en av de allra vackraste - och sinnligaste - fönsterbilder jag någonsin har haft på bloggen!

Hon som stod med kameran i hand, ja, just det ..., Ulrika!

Ännu mera det bästa ...

Marknaden på Portobello Road.

Förra gången var det vinter, nu dignade gatan av härliga grönsaker och så förstås .., allt det andra .,. gamla LP-skivor ... pälsar, smycken, böcker, bokmärken, leksaksbilar, posters, frimärken, mynt .., uppstoppade djur .., mässingsprylar .., hattar .., läderväskor .., ja, allt fanns!

Om Emma tyckte att detta var intressant?

 Gissa två gånger.

Det bästa nr 2 ...

Alla offentliga toaletter som alltid var rena och fräscha, om än inte så moderna.

Och inte var dom dyra att besöka heller, dom flesta var faktiskt helt gratis att besöka!

(Och ja, nu kommer det bästa i fel ordning, men det kan ni väl uthärda ...?)

Det bästa ..... 1.

Titta, så vackra röda skor hon har!
På väg till Portobello Road och marknaden - det är på lördagen - blir jag aningen osäker om vi är på rätt väg, men så frågar jag den gamla damen i grön kjol, hon som går en bit där framför oss ..., och hon är - som alla andra londonbor som vi mött -, vänligheten personifierad och berättar (någon frågar) att hon heter Bernadine och kommer från Västindien och  jag säger att mitt namn är Elisabeth, ("ohhhh, that´s a beautiful name!" utbrister hon ...) och jag får veta att Bernadine har bott i London sedan hon var sexton år, nu är hon åttiotre.

Och hon visar oss vägen, jodå, vi är på rätt spår, det är bara en bit bort!

Jag frågar om jag får ta en bild av henne (absolut! det går hur bra som helst! säger hon leende och sträääcker på sig) och en bild av hatten också ...?,  (ååå, du tycker alltså att den är fin ...? säger hon och ja, det är precis vad jag tycker!) och så tar vi varandra i hand och säger tack och hej, fast först visar hon var hon själv bor, ja, det är bara någon port därifrån.

Bernadine, 83 år, kommer jag att minnas.


Hemma igen ...

Så här såg det ut när vi var morgon stod och väntade på tåget på den t-banestation som låg närmast vårt hotell.

Ljudet av mullrande tåg på väg in mot perrongen .., gnisslandet från hjulen ..., dofterna.
Och Oyesterkortet i bakfickan som fungerar som Skånekortet - så himla praktiskt - bara att fylla på med pengar och dutta mot en avläsare!

Vi tog taxi till Victoria Station (tunga väskor) och därifrån tåg till flygplatsen .., väntan - väntan - väntan .., ankomst Arlanda vid midnatt och inte så många timmars sömn och upp igen vid halv sex och iväg med tåget till Stockholms central .., flygbuss till Bromma .., ny väntan.
Vid knappt elvatiden landade jag på skånsk mark.

Sen flygbuss till Malmö Central.
Vid Jägersro kliver en av passagerarna av och genom fönstret tycker jag mig se att han tar min resväska, den svarta på hjul .., och jag hoppar till, men då är bussen redan på väg och jag tänker att alla människor har ju svarta resväskor på hjul, jag såg säkert fel?

Framme vid Malmö Central ska jag ta ut min väska.
Den är borta!
Där ligger i stället en stor, enorm svart historia och jag ser att den kommer från Etiopien!
Chauffören kan förstås inget göra .., "du kan ringa flygbussarna i Lund!" säger han.
Jag säger att han får absolut inte får köra iväg förrän jag klottrat ner det som finns på väskan .., ett flightnummer, t.ex.

Och så ringer jag.

Min mobiltelefon har 27 % kapacitet kvar och jag hamnar i telefonkö .., kommer fram .., skickas vidare till Malmö Aviation .., förklarar lite, tänker att kanske har den etiopiske resenären kommit med deras flyg och kanske har dom någon adress och kan kontakta honom?

Det har dom inte.

Jag får telefonnummer till Svedavia och så så småningom till SAS bagagehantering i Stockholm och en surmulen man tar emot samtalet och säger att hur kan jag ens inbilla mig att ...., och jag förklarar att det har jag ingen aning om, men nu är jag hänvisad hit och jag låter så vänlig som jag bara förmår och till slut tar mannen uppgifterna som jag klottrat ner och efter en stunds letande säger han ..., "jo, hörrru ..., vi har en passagerare från Etiopien som har flugit till Sturup", men där finns ingen adress, inget telefonnummer, däremot en uppgift om den resebyrå i Malmö som resenären bokat sin resa.

Ringer dit .., får efter en stunds väntande tala med en vänlig man och jag förklarar allt igen .., och undrar om dom har någon möjlighet att kontakta mannen och berätta om missödet?
Det har dom inte.
Han har inte uppgett någon telefon och ingen mejladress, bara en gatuadress, säger mannen.
(Ja, jag antar att man inte får lämna ut telefonnummer och kanske inte adressen heller, men snällt var det ju!)
Den, adressen, får jag, plus namnet.

Så ringer jag sonen som har lunch och får låna en kollegas bil och han skjutsar mig till adressen .., en bra bit utanför centrum är det och tre trappor upp .., och där .., ser jag min resväska stå utanför dörren!!!

Ingen svarar när vi ringer på .., ingen tycks vara hemma - den arme mannen är väl ute och letar sin försvunna (och väldigt stora!!)  resväska, själv blir jag så lycklig så det känns som om jag ska gå i bitar - för i resväskan finns mina nyinköpta skor .., presenterna .., vinsterna till lotteriet och såklart mina kläder!

En gul post-it-lapp sätts på mannens dörr, där det står att hans väska åker omkring i någon av Malmös flygbussar och så förklarar vi varför den felaktiga väskan är försvunnen.

Och så åker vi in till stan igen och jag säger till sonen att jag ska byta jobb och bli deckare, farväl Hemköp och Ica och allt vad kassörskejobb heter .,. adjö detaljerat schema, nu ska jag sitta vid ett skrivbord och titulera mig Sakleterska, ja, några assistenter måste jag förstås ha!

Bettankax .,. vad tror du?
Ställer du upp?

Nu är jag hemma.
Slut på som artist.

Väldigt, väldigt lycklig.


söndag 9 september 2012

Dagens fönster ...

Ett sensommarfönster från Skåneland.

Hon som höll i kameran var madamen som har sina rötter i Skåne, men bor i Portugal.

Nämligen Anna.
Sista dagen i London ...

Vi har njutit av hotellfrukost med toast och marmelad, scrambled eggs, yoghurt i ett par varianter .., korvar, stekta tomater, svamp ..., juicer .., grot for den som vill ha det .., frukter .., ja, det var hur mycket som helst!

Forra gangen i London tog vi frukost pa Giraffe inte langt harifran, igar pa ett frukoststalle i narheten, men detta var mycket, mycket battre - billigare och mer overskadligt -!

Blev det mycket promenerande i fredags, var det noll och intet mot for igar!!

Forst marknad pa Portobello Road dar jag hittade tva vinster till uppmuntringslotteriet - heja -!
Dar traffade vi ocksa den rara Mrs Bernadine, 83 ar, som jag fick ta kort pa och gissa, om Emma skams nar hennes mormor pratar med helt okanda manniskor och fragar om hon far ta ett kort av samma manniska och som om det inte vore tillrackligt .., fragar vad dom har arbetat med eller var dom bor!!!
Det ar sana ganger Emma gar fem meter framfor sin mormor ,-)

Vi gick i princip hela dagen .., Emma handlade aterigen och jag slog mig ner vid fontanen pa Picadilly Circus och pratade lange med en tyska i min alder som var precis lika trott .., det var helvetiskt varmt och kandes som om en miljon ungdomar som alla pratade hoooogt stod intill .., men kul anda.

Sa akte vi en bussrundtur som tog ett par timmar; vi satt precis bakom guiden som var en trevlig prick .., otroligt underhallande och saaa mycket som vi fick se!
Stralande sol precis hela tiden .., vem hade tankt pa att ta med sig solskyddsmedel till london i september ,-)

En kvinna fran Tenessee i USA (Helen) satt intill guiden, dar var tva blonda norskor och en hel dros med amerikaner och italienare .., och vi looooog at guidens brittiska humor .., nar manniskor klev ombord pa ovre dack dar vi satt och struntade i att halsa pa honom och sag sa dar lagom puttriga ut, ja, da kom alltid en kommentar fran honom ..... ja, som vi looog.

Efterat tog vi en laaaang promenad genom Hyde Park (overallt satt manniskor pa filtar och hade picnik!) och vid Albert Hall dar det da var avslutning pa sommarens promenadkonserter, dar strommade manniskor till. Aaaa, sa garna jag hade varit dar!
Aven i Hyde Park fanns mojlighet att vara med och se detta pa storbildskarm, hade man inte biljett kunde man sitta nara, nara och anda vara med .., men nu hade jag ju kopt biljetter till Stomp, sa ....

Vi at indisk mat till lunch - i alla fall jag - och Emma sushi.

Klockan 20.00 var det dags for STOMP och vilken upplevelse!!!

Innan dess gick vi pa en narbelagen pub och tog en cola och ja, nu slog mormor till och bestallde en G&T och det var gott, ska jag saga.

Sen Stomp: sex man och tva kvinnor som anvande sig av sopkvastar, lock, diskhoar, gummidack .., ja, allt .., for att fa fram takt och det var nat sa vansinnigt roligt!
Dessutom skulle dom lara oss i publiken att klappa handerna i takt och jag tankte pa mitt ex som en gang sa att jag inte ens kunde klappa i takt nar det var hockeymatch ....,-)

Himla kul var detta!!

Tunnelbana hem igen (funkar hur bra som helst, vi skuttar mellan tunnelbana och buss, det senare tar saklart langre tid, men man ser mera ...) och Emma sager att hon ska flytta till London.
Bara sa jag vet.

Igar nar hon - for andra gangen - ville ga till en sarskild sorts butik, fick hon ga sjalv, det var da jag satt vid fontanen ..., och hon hittar battre an sin mormor .., kryssar vant fram i tunnelbanan och vet pa pricken vilket tag vi ska ta!
Efter vad som kandes som en evighet kom ett sms: "kommer snart, puss!"

Idag blir det ..., ja, vad blir det?
Emma har ingen lust alls med nagot museum, jag kanske aker sjalv ..., vi har ju sa olika tycke och smak om sant har ..., kanske en rundtur pa Themsen ...,  solstol i Hyde Park .., glass .., och sa aker vi harifran vid femtiden till Victoria Station och tar snabbtaget till Gatwick - flygplatsen -.

Hemma igen i landet Halland i morgon, om allt har gatt bra.

Ajoken, sa froken och jag hoppas Cruella och Bonita blev nojda, ja, som klagade pa min bokstavering nar det galler det pricklosa alfabetet ,-)

Sant har jag minsann inga problem med sjalv ,-)

Lite senare: mossfolk undrade var vi bor .., jo, pa Copthorne Tara hotell i South Kensington.
Att jag valde det hotellet, det berodde pa att har bodde jag senast och skulle pa sa satt ha latt att hitta, nar jag dessutom har Emma med mig.
Det ar ett bra hotell, men jag skulle INTE valja det igen, man maste namligen byta tag nar man kommer fran city .., man aker till South Kensington och far ta ett annat till High Street Kensington som ar var narmaste tunnelbana.

Det finns billigare hotell och sakerligen lika bra med finurligare forbindelser.
Fast nu borjade vi ju ta buss igar .., och da kanske det ar annorlunda?
Har ar oerhort lugnt, det ar en klar fordel.

lördag 8 september 2012


Ny dag i London ....

Igarkvell var det undebart god middag paa fransk restaurant (musslor ... sen blev jag kass i magen), och vi stoooooop i seng vid 20/tiden .., totalt utmattade av allt springande och hettan!

Idag ska det bli upp mot 28 grader och jag har tagit fram kjolen.

Nu ventar busstur ., Portobello market .., Stomp i kvell och sa shopping foer Emma, som sannerligen inte braas paa sin mormor och tur aer vel det?

Ja, det er knepigt att skriva utan prickar.

Nu ska vi ta frukost!

hej svejs med er!

Och ja, London ar bara helt  .., just det ,-)

Dagens fönster ...

Loerdag.
Och dagens fönster står madamen i Portugal för.

"Fönster mot fönster med katt", har hon som rubrik och sen skriver hon så här:

Det är den lilla ljusa fläcken i nedre rutan som är en gulrandig källing som vilar sig i solen.
 Själv slog jag några minuter senare huvudet i det öppna fönstret när jag reste mig upp rakt upp i fönsterkarmen efter att ha rensat i stjärnflockorna under det, dock utan värre följder än en diskret bula.
Svor gjorde jag inte heller.

fredag 7 september 2012


Hej fran London!

En liten halsning bara, innan vi ger oss av ut pa stan igen!

Allt har gatt jettebra!
Tuff tur fran Victoria Station till hotellet, tunga resveskor och helvetiskt laaaaanga trappor i tunnelbanan .., men sen var det okej.

Efter lite om och men fattade vi galoppen med alla linjer hit och dit och tar oss nu fram geschwindt!
Avstigning vid High Street Kensington som ligger inte laangt fran hotellet, sen raka spaaret.

Igar shopping foer Emma .., Abercrombie ..., jag satt pa en trottoarkant utanfoer och vaentade ,-)

Pa kvellen Billy Elliot -  F A N T A S T I S K T  - med staende ovationer och jag var totalt tagen!

Det laer ska bli annu varmare idag an igaar och blir det saa i morgon ocksa, tar vi taget till Brighton, Emma har varit forutseende och har tagit med sig sin bikini!

Annars aer allt okej.

Maanga idrottsmaen haer pa hotellet, bl.a. fraan Sydafrika.

Det aer ju dom som brukar ha saa fina klaeder.

Ja, trikaaer, alltsaa ,-))

Nu ska vi ut och inta lite frukost!

Hej svejs!

Dagens fönster ...

Knäppte en bild inifrån Silkes bageri/café när jag var där idag och åt gooood räkmacka till lunch, alldeles intill Nora-sjön. 

Härligt! hälsar Ulrika.


torsdag 6 september 2012

Dagens fönster ...

 
Medan jag själv - hopefully - är på väg till Arlanda, för vidare befordran till London, sköter datorn om det här med att publicera fönster på löpande band (ja, man kan ju hoppas att det fungerar ...).
Annars får jag be att pv fixar den saken.

Här är ett fönster från Skåne; närmare bestämt från Simrishamn. 

Börje Olssons Skafferi finns även i Halmstad och är verkligen värt ett besök!! 

Fönsterfångerska var den här madamen.

onsdag 5 september 2012

Tack till er alla ...

... alla ni som så generöst delar med er av förra-veckans-bästa!

Det slår mig ofta, ja, när jag sitter och plitar med DBIV, att för många av oss finns en slags gemensam nämnare och det är naturen - hav och skog -.

Och så gemenskap med andra människor.

I Södertälje blev t.ex Monica glad över ett möte med sin allra första kollega .., ellem från Skellefteå träffade en bekant från Larsmo i Finland och efteråt cyklade hon hemåt och kände sig inutivarm .., Kerstin som vann förstapriset hade äntligen blivit av med en njursten som kom ut på naturlig väg .., Guy hade fått lämna sjukhuset i Bangkok efter att ha överlämnat diverse presenter till personalen (finaste presenten fick självaste herr kirurgen ...), Anne i Mantorp hade åkt tåg och förundrats över hur vackert vårt land är .., hos Kerstin i Skåne hade det varit inflyttningsfest och älskade små barnbarn dök också upp ..., Ulrika var överlycklig över att ha klarat ett tandläkarbesök, men också över träffen med Christina Alvner .., annannan i Portugal hade varit hemma i Skåne och badat i havet utanför Ystad Sandskog där hennes mammas moster en gång hade ett sommarhus .., Eva från Tyresö (som vann tröstpriset) hade plockat ännu mera blåbär - det roligaste hon vet ! -, mossfolk hade varit hemma i Karlskogaland och på vinden hittat Mekano som hon skulle ta med till förskolan ..., Eva på Frösön hade - precis som sin namne från Tyresö - också hon plockat bär; nämligen  hjortron och kantareller och kände sig lycklig för den sakens skull .., Ann i Göteborg deltog i en träff för kvinnliga företagare och var nu  inspirerad och på hugget .., Monet kände sig äntligen som om hon nu är på bättringsvägen .., Bloggblad hade varit på psalmskrivarträff och hamnat i självaste Paradiset ..., och Turtlan hade hjälpt en liten kamrat att på nätet finna ett fint mobilskal.

Och för mig själv var förra veckans bästa det där låååånga badet i havet .., säkert en halvtimme!

Några dagar senare sa en kund leende att ..."min man såg dig häromkvällen när du gick ut i havet och simmade och simmade .. till slut ropade han och sa ..., du, jag tror Elisabet har givit sig av till Danmark!"

Tack till er alla som delar med er! 

Nu får ni klura lite på den här veckans glädje .., så ska jag jag i London leta efter en riktigt fin vinst till förstapriset!

Inget packat ännu ...

En annan tös på resa ... på ett tåg någonstans.
Vaknar halv fyra och går ner till tvättstugan och kollar hur linnejackan blev; den som igårkväll färgades.
Nej, den blev inte alls bra! På tok för mörk! Hänger ändå ut den i friska luften ..., kanske blir det bättre när den har torkat?

Det blåser nåt otroligt och himlen är stjärnklar.
Luften mild.
Igelkotten som annars rör sig som vore den ägare av tomten, syns inte till ..., och häromkvällen såg jag den skynda sig in i garaget .., jaha, den kanske bor där bland alla kartonger?

Och jag kan inte ens låtsas att jag inte har resfeber (eller: resglädjeförväntan ...)!
 
Tänker att oj, i morgonbitti får vi absolut inte försova oss - det har jag aldrig gjort hittills - men tänk om ...! 
Klockan sju går planet från Arlanda, det gäller att vara pigg och alert och där i god tid.

Och idag bär det av med tåg till Malmö där det blir träff med sonen och så får jag hälsa på i hans första alldeles egna lägenhet - belägen vid Lilla Torg - och därefter flygbuss till Sturup, fvb till Arlanda, där äldsta dottern hämtar!

Allting känns spännande!

Ja, lever man ett - i vanliga fall - tämligen inrutat liv, blir även en resa till Arlanda spännande ,-)

Sist av allt kommer här en hälsning till en kund i affären; Lena - egentligen från Värnamo i Småland - men sommarboende i Haverdal.

Tack! Du förgyllde min eftermiddag igår!

Dagens fönster ...

... kommer från Västmanland och från Nora.

Vilket pluttigt litet hus!

Fönsterfångerska var förstås Ulrika.

tisdag 4 september 2012

Och så ett kvällsfönster ...

"Finns det någon annan som i ett kuvert skickar med en härligt doftande liten bukett?

En liten bukett som ligger i en plastpåse och med fuktigt hushållspapper om, så transporten går bra.
Jag är tveksam till att så många till gör så!

Eller?

Varmt tack för mitt pris i DBIV lotteriet (kylskåpsmagnet med texten "screw the budget!") som också kom i det fina kuvertet med portugisisk tejp.

(E säger: tack igen annannan i Portugal .., den tejpen har verkligen varit till glädje!)

Fönstret?

Det syns väl i den lilla tillbringaren!

Tack Från Turtlan."

Och här är vinnarna!



Det är underligt; om man filmar med sin I-phone och sedan skickar filmen till youtube, då publiceras den på nolltid, men kvaliteten blir inte den bästa.

Tar jag med den vanliga kameran, blir det blir mycket, mycket bättre skärpa, men det tar nästan en timme att ladda upp filmen!

Så; genast när jag hade kommit hem från jobbet ikväll och ätit pv:s urgoda stekta lever, gjorde vi inspelningen, men inte förrän nu, tio i elva, var filmen klar att läggas upp här på bloggen.

Stoooort grattis till de två vinnarna!



DBIV för Bloggblad ...

Hej

Mitt bästa i veckan som gick var förstås tre dagar med psalmskrivarkollegor, sjunga och analysera nya texter, få höra egna sånger sjungas… umgås, skratta, peppa och peppas… 

Så underbart givande och roligt. 

Och – tänk att få veta var Paradiset är: HÄR!
Att det var slottsmiljö och kungligt god mat gjorde inte det hela sämre! 

// Bloggblad.
DBIV för Monet ....

 
Det bästa i veckan var när jag successivt kunnat byta den här vyn från mitt sjukläger till mera uppegående och något mera ork. 
 
Det går långsamt framåt och för varje nytt läkar- och laboratoriebesök kommer man närmare vad som felas.
 
Hälsa uppskattar man faktiskt inte fullt ut förrän den försvinner för en. 
 
Nu tänker jag i friskfaktorer istället för tvärtom!



DBIV för Turtlan ....

I lördags ville goa' H 11 år att jag skulle följa med honom och köpa ett skal till hans mobiltelefonen.

- Du kan sånt bättre än mamma!

Så vi åkte till stadens galleria och kollade runt. Småpratade och kollade runt. Uppgiften blev inte lätt när H visade sig ha en mindre vanlig modell i det stora utbudet av tillbehör.

Men så lätt gav vi inte upp.
En stund senare satt vi framför datorn och beställde t o m två skal.
Här var det både billigare och större utbud så H tog snabbt beslutet att hans kassa tillät två inköp.

H konstaterade att det där hade hans mamma aldrig fixat med att hitta så bra grejor på nätet!

- Å där rasslade pluspoängen in hör jag en viss mamma säga....


Turtlan
DBIV för Ann i Göteborg ...


Mitt roligaste förra veckan:
 
Sista fredagen i varje månad arrangeras en nätverkslunch för företagande kvinnor på Hotel Opera i Göteborg. Lunchen kallas “Meet & Eat” och har hållit på i många år. 
Jag går dit varje gång om jag kan och har varit med sedan förra året.
 
Det är väldigt kul att träffa alla dessa driftiga kvinnor och branscherna är väldigt skiftande. Där finna många coacher av olika slag, författare, massörer, en kläd- och färgstylist, företagsutvecklare, HLR-utbildare och så lilla jag. Den här gången var vi 20 stycken, men det skiftar från gång till gång.
 
 
Först går det laget runt och alla får 30 sekunder att presentera sig och berätta lite om sitt företag. 
 
Man äter tillsammans och pratar med sina grannar och efter ett tag gör man en rockad så att man får nya grannar att lära känna och kanske hitta samarbetspartners inför framtiden.
 
Jag som är en pratsam människa gillar verkligen den här sortens nätverkande. 
Man kommer varandra lite närmare och inte byter inte bara visitkort för att sen gå vidare till nästa. 
Så kan det gå till på stora nätverksmingel och det är inte riktigt min stil.
Men “Meet & Eat” gillar jag skarpt.
 

I den gamla träskålen ....


.... ligger nu följande och skvalpar omkring.

Monica söder om Stockholm

ellem i Skellefteå

Kerstin (skrev tidigare på bloggen Magalös)

Guy i Thailand

Kerstin Hedgren boendes söder om landsvägen i Skåne (hade tidigare bloggen Hedgrens hörna).

Anne i Mantorp

Ulrika i Västmanland

annannan i Porto (ett tips: läs hennes inlägg om deadlines!)

Eva från Tyresö

mossfolk i Örebro

samt

Eva på Frösön

Monet i Frankrike

Bloggblad

Ann / STORARTAT i Göteborg

och

Turtlan i Karlstad


Fler ryms!

Dragning när jag kommer hem från affären ikväll!


Från rara vännen Anna-Karin i Halmstad kom med posten pocketboken "Damernas detektivbyrå", ja, som sponsorpresent! Så vänligt av dig! Det får bli tröstpriset!

DBIV för Monica ...

Hej Elisabet!

Nu vill jag väldigt gärna vinna veckans vinst, den första, när det är en så fin tavla tagen av naturfotografen själv:-), snäckorna från er strand gillar jag också, har de förra fortfarande runt ljusen.

Det bästa i veckan var vår lilla utflykt till Södertälje med kollegan från första stund här i storstan och vän sen 31 år, väldigt trivsamt och trevligt hade vi på alla sätt, männen mötte upp mot kvällningen, ja våra,-).

Sedan har några solrosor börjat sprida sin charm på balkongen, fick jag möjligen några frön från dig?

Jag stoppade i dem här och där och nu blommar de så här fint.

Hälsningar Monica från söder om Stockholm.

Dagens fönster ...

Hej!
Här kommer en fönsterbild till dig från Bureå, samt en bild så du får se hela byggnaden – vilken snickarglädje!

Mer att läsa om denna fantastiska byggnad finns här;

Har haft besök av min älskade väninna från Adak hela helgen så jag har aldrig hunnit sitta vid datorn. 
Vi har haft fullt upp med annat…. Matfestival i Ske-å med Ständut Blakk (betyder alltid pank) på fredagkväll (vilken fiolspelare!!!!!) , familjedag med guidad visning på Rönnskär, shopping, loppis m.m. m.m. 
Med andra ord en fullspäckad helg, men helt underbar.

Kramar, Anitha



Här är mer av spelemännen! Häääärlig musik!

måndag 3 september 2012

DBIV för ellem från Skellefteå ....

I fredags när jag skulle åka hem från Stiftsgården där jag varit på ett sammanträde,  träffade jag en man som vikarierat hos oss och som jag jobbat med på 90-talet.

Nu jobbade han i Larsmo församling utanför Jakobstad och  de var i Skellefteå på personalresa.

Eftersom det är i deras hemtrakter  jag har släktingar och brukar vara varje  sommar, kände jag att jag ville träffa  och prata lite med dem. Och höra dem prata! Och så blev det.

En av dem kände till en person från “min” byn och vi pratade en stund.

Trots en jobbig vecka gjorde detta möte att jag kände mig jätteglad när jag åkte hem.
På söndagen kom hela gänget till gudstjänsten. Då blev det ännu mera trevligt prat vid mingelkyrkkaffet.

Tänk vad såna här möten kan betyda! Man blir nästan vänner fast man aldrig träffats förr.

 Och glad var jag igen när jag cyklade hemåt!

Kanske jag söker upp den nästa sommar? ellem

// Jag (Elisabet) googlade på Larsmo och råkade hamna här.  Himla mycket läckert fanns att titta på!
DBIV för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa under veckan:

Vi har varit hundvakt åt Otis syster Fejen. Så underbart!
Allt har de gjort tillsammans och som de har busat och lekt.
När hon åkte igår var Otis alldeles förtvivlad, han letade henne överallt.

Dagarna vid fjället med mylta- och kantarellplockning.

Fredagskvällens kantarellmacka i strålande solsken, en kall öl därtill.

Kram från mig, Eva.

Kerstin - magalös - berättar om det bästa ...

... att njurstenen som jag haft i 1½ månad hittade ut!
 
Alldeles av sig själv. 
 
Härligt!

Hälsningar Kerstin.
Guy berättar om förra veckans bästa ...

Det bästa i veckan måste vara att jag kunde lämna sjukstugan i Bangkok och få sova i nya huset för första gången.
 
Nu bor jag i W:s lilla rum, och efter det att vi först installerat ac och dagen efter ett tunt täcke, har jag sovit gott en hel natt för först gången efter min mopedolycka.
 

Om man börjar arbeta klockan 15.00 ....

.. så gör man egentligen inget annat än sneglar på klockan fram till det är dags att ge sig av.

Ändå älskar jag eftermiddagspass.

Och nu flödar solen och det är varmt och jag ska, om fyrtiofem minuter, sätta mig på moppen Hooper och susa iväg.

Näst sista passet.


Såja ...

... nu har den (och de övriga) kommit upp på väggen i vardagsrummet!

S o  m   jag tycker om den grönaktiga masken, förfärdigad av vännen Lena i Ystad!!

Ja, lika mycket som jag tycker om teckningen som Emma gjorde då hon var sex, sju år .., och den hastigt ihoprafsade akvarellen - bilden fångades genom ett bussfönster av en västerbottenskvinna på väg genom Italien -.

Uppmuntringslotteriet ...

Det här är veckans förstapris; en bild från Stensjöstrand där jag går nästan dagligen ..., lågvatten var det också.

Snäckorna är plockade på stranden i Ugglarp, bara några kilometer härifrån och fjädern, den hittade jag häromdagen när jag hade badat och var på väg hem.

Det kan hända att ramen blir en annan; där finns ingen hängare till den och inget stöd, men det ordnar sig nog.