Vilken fantatiskt fantasirik rubrik!
Alldeles vilsen är jag när det gäller veckodagarna och i affären har vi långt mycket mer kunder än jag hade förväntat mig och det blir svårt att hinna med (läs: det hinns helt enkelt inte med) det som ska göras, man får ta sig an det viktigaste.
När jag ska byta potatisbinge (200 kg som ska hissas upp) blir det nåt vajsing och en man i 40-årsåldern säger att han kan hjälpa mig, men det vill sig ändå inte och vi kämpar på rätt länge - jag ser hur kön växer hos Madeleine - och till sist får jag huvudvärk och tänker att nu kommer migränen - dom som har hållit sig borta i flera år och mest uppenbarade sig när det var dags för personalfest -, men det gör den inte.
Kommer hem till stekta lammkotletter med sedan länge utgånget datum - men lika goda för det! -, och gott vin och Så ska det låta med en övermåttan hurtig Peter Settman ("har inte det programmet överlevt sig själv ...?" säger pv) och inte gick det så där våldsamt bra heller i Tour de Ski och hyacinterna är snart utblommade och jag längtar efter att bada i havet.
I morgon är det nyårsafton.
Tvåtusentretton.
Det är inte klokt vad tiden går.
Om nästan tolv månader fyller jag sextio.
Vart tog åren vägen?
Och själva livet?
Sånt kan man fundera över en söndag i slutet av december.
