Upphittat .... 

Pv röjer i sitt sovrum och upptäcker ett gammalt .., ja, typ "album" som jag av någon outgrundlig anledning lämnat i hans rum.  Å, så roligt att spankulera omkring bland minnen från ett annat liv! 

En av bilderna var denna. Jag minns  e x a k t  känslan. 

Det var skidtävlingar i Norsjö, fem mil från Malå och Anna hade tävlat och hon sa efteråt, att hon hade hört mitt hejande i flera kilometer från starten! Ja, ska man heja, så ska man. 

Anders som är född i början av juli, torde väl ha varit sex, sju månader kanske och halvsatt i vagnen, den som numera skulle anses förfärligt omodern och säkert var det redan då .

Och jag minns glädjen när hon upptäckte honom och kom fram och småpratade och jag tänkte att å, sicken lycka att ha fått en lillebror när man själv varit lillasyster i tio år. Hon som var äldst, var också en snäll storasyster, men det är klart, är man tonåring finns det annat än småbröder i tankarna.

Till höger om vagnen står Annas klasskamrat Matilda. Matildas mamma heter Gudrun och var min klasskamrat under hela grundskoletiden .., och efter förskollärarexamen tog hon över sina föräldrars butik hemma i Malå "- ”Burwalls foto och papper" - tror jag den hette och den drevs av Gudruns föräldrar Åke och Linnéa och togs alltså så småningom över av Gudrun, som drev den till år 2018. 

I den butiken tillbringade jag hur många timmar som helst av min barndom! I samhället fanns då tre livsmedelsbutiker: Karlssons Livs (ägaren Axel hade dessutom slakteri i en del av huset), Konsum, samt Ica Nilahallen. Så var där Nystedts kläder, en skoaffär, Folkes kiosk, Pressbyrån, en möbelaffär , en färghandel, Bergströms textil, en radiohandlare, en järnaffär och Malå blomsterhandel, ett apotek, ja, Sparbank, Handelsbank och Föreningsbank, fanns också. Säkert har jag glömt någon butik. Hotell fanns och Folkes barservering. 

Men gissa, hur spännande det var att titta in på Burwalls! Där köpte jag olika slags pennor, papper, RX-lim, filmrullar, Barbiekläder, (minns precis var på disken Barbies tjusiga kläder låg), dagböcker, julklappar av olika slag, böcker på bokrean, brevpapper (såna i förpackningar med kuvert till) , och sega sockerbitar, såna här fyrkantiga. 

Det hände ofta att man gick och bara "kollade", ja, tittade på alla leksakerna ., eller beundrade fina prydnadssaker vilka stod på parad längs en vägg ..,  eller så pratade man lite med tant Lotty Lönnberg som var mammas nästkusin/tremänning och från fjällvärlden även hon. Under vad som känns som hela min uppväxt, arbetade tant Lotty i affären.

Längst in i butiken fanns Åkes fotoateljé och finns där någon malåbo som inte suttit där inne och blivit fotograferad? Ibland hände det att några av dessa foton hamnade i skyltfönstret, då i början av december. Fotografiet här till vänster, av en ung bloggmadame, togs av just Åke Burwall.

Alldeles vid ingången till butiken hängde en slags rullanordning med vykort, ofta tagna av Gudruns pappa Åke. Ovanför butiksdörren var en liten mässingklocka placerad så att var gång en kund kom in eller lämnade butiken, plingade det till. Jag minns exakt plinget och hur det lät. 

Och utanför utanför butiken, längst till vänster om dörren, på själva husväggen .., fanns en godisautomat. Där kunde den som hade de rätta mynten köpa t.ex kexchoklad eller något annat gott. Det gällde bara att ha jämna pengar. 

Så var det.

Dagens fönster .... 

Fönster till höger och vänster och i mitten .., allt fångades av AP som, tillsammans med Micke, har tillbringat ett par dagar i Rom. 

Den ena sevärdeheten efter den andra har dom hunnit med och tycks nu nöjda och belåtna, ja, fotografen tycker till och med att Stockholm är bättre - ja, alla gånger -!

Kan detta vara Peterskyrkans kupol, kanske? 

När man själv är rädd ... 

Ni som följer med här på sidan, kommer kanske ihåg att jag själv följer några jorden-runt-seglare, egentligen bara två stycken (av kanske tio, tolv andra) och det är den här unga kvinnan Cole Brauer från USA och så "Captain Ron", det är han som är på bilden. 

För Cole har det hittills gått jättebra, även om hon befunnit sig i jättelika vågor, men för denne Captainron har det inte varit lika trevligt. 

Den senaste veckan har han oroat sig för ett stundande oväder och han har redan dessförinnan kämpat mot jättelika vågor och igår hände det som inte fick hända: masthaveri och detta bara två dagar innan nånting som liknar en orkan är i hans väg!

Jag tänkte att nu är det kört och den tanken hade nog en hel drös andra följare. Masten var han tvungen att kapa loss, då den slog mot styrbordssidan och han därmed var orolig att den skulle skava hål på båten och att den då skulle ta in vatten. 

Någon riktigt styrsel var det sedan inte fråga om och Cole - som hört talas om vad som hänt - skrev att hans situation var väl ungefär som att befinna sig i en kajak mitt ute till havs i det allra värsta av oväder. 

Denne Ron berättade kortfattat att han försökt få kontakt med något fartyg i hans närhet där ute på Atlanten, men det var svårt, rent av omöjligt, till en början. 

Så småningom fick han kontakt med ett pakistanskt lastfartyg som förhoppningsvis skulle kunna nå honom innan det blev mörkt och sämre väderförhållanden. 

Jag följde det hela natten mot idag och bad till högre makter att detta skulle ordna sig. Hur väl minns jag inte rädslan när vi i somras seglade från Torekov och hem till Skallkroken och fast pv sade att det inte var någon fara, var jag sååååå rädd. 

Hur det ska det då inte kännas när man är ensam ute till havs, inväntar förfärligt väder och inte har någon mast på båten!! 

Varje halvtimme kollade jag min mobil, nej, ingen uppdatering. 

Tusentalet följare kommenterade och försökte ingjuta något slags hopp till denne Ron. 

Så berättade han att  k a n s k e  skulle det ordna sig. Kanske skulle lastfartyget snart vara där. Och jag tänkte på annat än mig själv, jag tänkte på någon som jag känner som har testat detta att borda en färja från en liten båt och hur svårt det kan vara. Och så tänkte jag vidare .., i HÅRT VÄDER, hur knepigt ska det inte bli!

Kollar mobilen igen. Nej, fortfarande inte där! När klockan var 03.00 hade jag inte somnat och sände en bön uppåt.  

Men så nu på morgonen ropar jag högt till pv .., ååå, det lyckades!! Han blev RÄDDAD! Segelbåten, den på bilden, sjunker nog ner i havets djup, antar jag, men Ron själv kom levande ur det hela! Tack ni alla ombord på den pakistanska båten, vill jag ropa!

Och jag vet att detta - att ensam ge sig iväg runt jorden i en segelbåt - kan anses som det totala vanvettet och allt annat som är fel också, men det hjälps inte, vi människor är skapta som vi är och vissa tar risker som andra aldrig i livet skulle drömma om!! 

Somliga är som jag själv, som vill ha såväl livrem som hängslen och helst vill segla i någon skärgård utan enorma vågor och tur är väl det, att vi är olika. 

Ja, för mig blev detta det mest glädjefyllda den här dagen! Hurra! Och Cole Brauer, som igår med tårarna rinnande nerför kinderna hälsade till "Captain Ron" och önskade lycka till i eländet, där var det nu en glädjestrålande Cole som var lika glad som vi andra som följt med! 

Tänk, t ä n k, vilka äventyr man kan få vara med om, tack vare sociala medier!

Jag googlade hans namn och då kom detta upp; det var innan man visste hur det hela slutade. 

"Unfortunately Ronnie Simpson lost his rig last night. He was in heavy conditions with a triple reefed main and storm jib when he came off a large wave and the rig came down. He had to cut it away and is now making two knots toward Argentina. A large storm bringing 7 meter seas is 24 hours away. A ship has been diverted to assist with rescue. Hopefully Ronnie will get off safely."

Dagens fönster ...

Jodå, ett litet fönster finns där allt. 

Vi passerade detta på väg till bilen efter biobesöket och pv berättade att detta är före detta Appeltofts bryggeri, grundat 1836 av Julius Appeltoft i Halmstad. 

Nuvarande ägare är Krönleins.

Är inte detta fantastiskt ...!

 

På väg till biografen Röda Kvarn idag, stannade vi till vid den här husgaveln, den som tillhör Krönleins bryggeri (f.d. Appeltofts). 

Jag tycker att det är otroligt, hur levande konstnären fått kvinnan som står där och håller i en spak - eller vad hon nu gör -?

Titta på vaderna och håret!

Undrar just vad konstnärens namn är.

Utflykt 

Idag var det så biodags på Röda Kvarn i Halmstad. Vi såg "The Old Oak" av den legendariske regissören Ken Loach. Det lär för övrigt vara hans sista film (släpptes 2023), ja, vi får väl se hur det blir med den saken. 

Ken Loach fyller 87 år i juni och säger i en intervju med DN:s reporter Mårten Blomkvist, att detta är hans sista film. 

"Närminnet är opålitligt, synen skräp", menar han.

Här en länk till handlingen, men den finns även att läsa hos Bert i Luleå. 

En annorlunda film, men ytterst sevärd. 

Vi var kanske tio personer i salongen (kl.14.00) och de som satt framför oss, applåderade efteråt. Det har jag varit med om en enda gång tidigare vid ett biobesök, nämligen när exet och jag själv såg Bo Widerbergs "Mannen på taket" någon gång på 70-talet. (Jag bad mannen som satt rakt framför mig om ursäkt, då jag hela tiden fick ändra ställning med benen. Det är helt omöjligt för mig att sitta länge på en stol med benen i nittio graders vinkel, då börjar det nästan krampa, det är som om protesen är i vägen. När jag nu sitter och skriver, har jag alltid benen upplagda på bordet och har min dator på en kudde i mitt knä.)

Bild på regissören Ken Loach, född 1936 

Och suverän huvudrollsinnehavare: Dave Turner.

För att inte tala om Ebla Mari (26 år) som spelar den syrianska flickan/kvinnan som flyttar in i grannskapet tillsammans med sin mamma och syskon. Så bra hon var!

En annan skådespelare heter Trevor Fox och jag satt länge och grubblade  på vem han var så lik! Till sist kom jag på det; Lars Wilks!

Vi ger den högsta betyg och pv fällde såväl en som flera tårar under filmens gång.

I tidningen ... 

Hur glad blir man inte när man har ett resmål i sikte och i gårdagens DN upptäcker ett reportage just därifrån. 

Från Vilnius, där vi ska tillbringa fyra dagar. 

På bilden är det skira löv i träden och det är det nog inte under andra veckan i april, men det må vara hänt. 

Nu, efter Vilnius, återstår Tallin.  

Ständigt dessa längtansmorötter! 

Bio idag (tillsammans med pv!), på fredag kommer den äldsta för att hämta hundarna (men blir kvar under helgen), kommande vecka ska vi vara nattvakter till två smågossar i Skåne och om exakt tre veckor ska pv vara på väg hem efter att ha skidat de nio milen från Sälen till Mora, ja, lite sånt. Den 23:e mars är det bomiläggning i Skallkroken och sen är det väl full fart resten av våren. Och hundvakt till exet och hans Karin ska vi vara under tio, elva dagar i slutet av maj. 

Just nu: gråmulet, lätt regn ., en snarkande Harry och de övriga ligger och sover i gästrummet, förutom Sigge som ligger ihopkurad i sin bananlåda i pannrummet.

"Jaha, nu är DN:s lördagskorsord klart!" säger pv och lägger ifrån sig tidningen. 

Det var ovanligt knepigt den här gången, tyckte vi.

Från AP kommer på familjechatten bilder från Rom. (Där har jag aldrig varit, tyvärr).

Fullkomligt älskar såna här bilder och kan bli sittande hur länge som helst och snöa in på alla detaljer. Som "Per grazia recivuta", till exempel.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet: 

L’heure bleue” - den ”Blå timmen” är enligt Wikipedia ”en poetisk beskrivning av stämningen under gryning och skymning, mellan solens uppgång och dagens inträdande och mellan solens nedgång och nattens inträdande”.

Eller som någon annan skrev: ” en stämningsfylld timme, eller en förrädisk tid då fartygen till havs har svårt att uppfatta varandra. En tid när skuggor lurar synen och färgerna förvandlas.”

Vi har den här i Djursholm också. Utanför vårt köksfönster.

// Tack Monet! säger jag.

Så säger jag .. 

Grattis Alexander Stubb till att ha vunnit det finländska valet! Det blir säkert bra och oj, vad jag tycker om att det är en artig ton mellan Stubb och Pekka Haavisto! Här gratuleras vinnaren av förloraren - underbart - i jämförelse med hur det kan vara i andra länder. 

Det känns vuxet.

Idag ....

... stundar presidentval i broderlandet i öster. Båda kandidaterna tycks kloka och kanske vinner den hurtige Alexander Stubb, vi får väl se. Och så artiga dom är mot varandra, herr Stubb och Pekka Haavisto! Här kan man ta del av en artikel om finländarnas valsystem.  Finurligt!

Någon annan som vill bli president - herr Trump - visar sig tidigare ha aviserat att Natoländer som inte betalat sin del till (just Nato), inte ska räkna med hjälp från USA, nej, då kan Ryssland "göra vad f*n dom vill, han skulle inte bry sig!" sägs han uttryckt det.

Självklart ska alla göra rätt för sig ekonomiskt, man ska inte åka snålskjuts på andra, men det här uttalandet gick väl ändå över gränsen ...? Hur lycklig ska inte president Putin ha blivit?

I vårt land har som bekant Märta Stenevi tackat för sig som språkrör för Miljöpartiet och nu blir det ny omgång med att hitta en efterträdare. Lyssnade igårkväll till Det Politiska Spelet (podd hos Sveriges Radio), där just detta togs upp.

Här hemma: Junior-VM på SVT 1 .., nu bryr sig Sigge inte alls i hundarna .., det är eld i kaminen och himlen är grå. För egen del har jag - efter covid - fått problem med luktsinnet. Inte så att det har tackat för sig, tvärtom, jag känner de allra mest egendomliga dofter och detta kan ibland göra mig halvt galen.

Dagens fönster ... 

Ja, faktiskt hur många som helst i bakgrunden, men även den gröna båten Emeli II bjuder på ett antal varianter, dels uppe i styrhytten, men även i "salongen". 

Tack Ulf i Tyresö som tog dig tid att agera fönsterfångare!

Lördag ... 

Och den lilla rödhaken  - så fint illustrerad av Anna Handell - får bli till en slags överskrift. Rödhakar har vi här i det närmaste året runt, men mer eller mindre synliga. En eller två brukar trippa omkring på marken under grannens stickiga häck och det händer att dom vågar sig fram och norpar frön som jag slängt ut, eller som helt enkelt ratats av mer nogräknade besökare. Hur rödhakens spindeltunna ben inte går av stup i ett, det förstår jag bara inte!

Bilden från tidigare idag, vid 11-tiden. Vi delade upp hundarna ., jag tar Harry - och pv de båda besökarna - och den här gången gick vi hemifrån vid olika tider och från var sitt håll, men det visste inte jag  .., och blev såå förvånad när vi möttes uppe på krönet av åsen. 

Det är helt ofattbart hur lättsamt det är med tre hundar, i stället för en, men aldrig att jag ville ha tre så här stora krabater! 

Och det är såklart INTE enklare att gå med två eller tre hundar, än med en enda, men för övrigt.

Nelly var ju helt perfekt i storlek!

Väl hemma igen läser jag DN. På sidan med minnesord handlar det idag om sex män och en kvinna och det är alltid intressant att se vilka yrken den som inte längre är livet hade. 

Idag är det .., en lärare i svenska, tillika doktor i litteraturhistoria (det var kvinnan), en chef på Ericson, en journalist som jag känner igen från SVT, en pianist från Södra Sandby i Skåne, en skådespelare/regissör/kurator/statstjänsteman, en professor emeritus (bilden visar en glatt leende man , från Umeå tydligen), samt sist av allt en journalist som arbetat på Sveriges Radio. 

Varför ser jag så sällan minnesord över renhållningsarbetare, kokerskor eller sjukvårdsbiträden?

Läser vidare. Stannar upp vid  bokrecensioner och tänker att jag ska försöka köpa en barnbok som heter "Vill du va min ponny?" av Ebba Forslind och Hanna Klinthage (illustrationer). 

Den är på rim och jag älskar rimsagor, typ "Hattstugan" som mamma (aldrig pappa, inte en endaste gång!) läste för mig hur många gånger som helst och jag läser den med exakt samma betoning som hon hade! 

För övrigt? Jo, klockan 16.15 i Kunskapskanalen, då tänker jag titta på "Tågresa genom osmanska riket". 18:35 är det "Studio 65", samma kanal och i SVT 1 blir det "Shetland" kl 21.30.

Melodifestivalen tittar vi nog inte på.

Dagens fönster ...

 

"Man hoppas hen känner sina begränsningar! (Andra våningen!)

Så skriver madamen i Porto, annannan.

//Det är väl därför man tycker så mycket om katter. Så självständiga och orädda! Kaxiga, helt enkelt. 

Tack annannan!

Kväller ...

En alldeles vanlig dag. DN:s korsord som handlade om amerikansk fotboll .., nutidsquizen .,. läser dödsannonser - två handlar om manliga överläkare - den tredje om en kvinna som på det lilla fotografiet ler så glatt mot den som tog bilden. 

Och Marcus Wandt har kommit åter från rymdäventyret och president Putin har blivit intervjuad av Tucker Carlson och presidenten säger att nej, oh  nej, inte har Ryssland några tankar på att invadera Polen eller Lettland. Kaxiga Estland nämner han inte, inte Litauen heller. 

President Biden verkar väl måttligt alert, det ska sägas. Kan någon människa förklara varför han alltid och i alla sammanhang kisar nånting så omåttligt ...? 

Gläder mig åt det lilla ekollonet som jag råkade se när fåglarna fick mat. Det påminner om en födsel, just i slutet, vid utdrivningsskedet. Gläds även åt att hundarna nu är såna vänner. När pv passerade gästrummet, ja, då upptäckte han Harry och Steven på sängen och Charlie på golvet i sin bädd. Beundrar gästhundarna .., sååå lugna och fina! Beundrar även pv som ibland tar ut dem alla tre på en gång och går på kilometerlång promenad då dom kan springa fritt.

Gläds åt att duvorna återvänt. Inte många, som tidigare, men två, tre stycken. Saknar alla blåmesar ., nu är det nästan enbart talgoxar och koltrastar på besök. 

Bestämmer mig för att försöka se filmen "Perfect days" av tyske regissören Wim Wenders. Det kanske inte blir så lätt, ty den visas på Folkets Bio och någon sådan finns inte i Halmstad, men kanske kan vi se den i Malmö när vi om tio dagar ska vara barnbarnsvakt i Bunkeflo. 

För övrigt intet nytt.

Dagens fönster ...

 

Från herr Nilsson i Västerås kommer en hel svärm med fönster och så ett där han själv befinner sig. 

Huset mitt emot tillhör Försäkringskassan ., grått och trist ser det ut att vara, men är det kanske inte. 

Så skönt då med ett fång tulpaner som piggar upp! 

Tack Rexxie! säger jag.

Torsdag  ... 

Natten mot idag fick vi ännu mera snö och nu är känns det som om vi är inbäddade i bomull. Tyst och fridfullt. Nya gäster ute vid eken .., på morgonen en såå stilig fasantupp med hustru (som egentligen är ännu vackrare, om än inte så prålig) och när jag stod uppe i mitt sovrum och tittade ut, då i jämnhöjd med ekens grenar, upptäckte jag säkert tio domherrar/domfruar! Där, högt uppe, satt dom och begrundade tillvaron, där nere på en lägre nivå. 

Stenskvättan på bilden här ovanför, är nog en ny bekantskap för mig. Eller kanske inte alls? Kanske har jag träffat den ett otal gånger, men inte tänkt på vem det är. Det var mycket jag inte hade koll på när det gäller den här lilla krabaten, ja, att den är en riktig långflyttare t.ex och övervintrar i tropiska Afrika. Vill man höra hur den låter, så kan man göra det här.

Fin illusration av den till synes så allsidiga Anna Handell, tycker jag. 

Som synes har röllekorna, natten till idag, fått små vita mössor. 

Roade mig igår med att skrolla runt på olika nyhetssidor och enbart läsa rubrikerna. 

Här är några: 

"Äldre man i Luleå började onanera i tandläkarstolen."

"Åtalas för häleri - försökte sälja stulen båtmotor till polis."

"Bultar saknades i Boeing-planet."

"William högg två på sin skola - enormt misstag."

"Sex skadade på Hermodsdal - efter bråk om burfåglar."

Ja, det var några av rubrikerna .., de två sista var från Sydsvenskan och övriga från DN och Aftonbladet. Tittade igår på inslaget av unga män som ägnar sig åt telefonbedrägerier, främst av äldre kvinnor, om jag fattade det rätt. Hela programmet sändes hos SVT/Uppdrag granskning, men med tanke på blodtrycket så avstod jag att titta. Så otroligt hänsynslöst av de kaxiga männen, vilka satt behagligt tillbakalutade med en cigarett i ena handen och mobilen i den andra ... och skrämde vettet ur äldre kvinnor, samtidigt som deras bankkonton (kvinnornas) tömdes. 

Fyrtiofem minuter kvar tills det är dags att bjuda på på 11-kaffe. Nej, han bjuder mig .., är redan kaffesugen efter att ha skottat snö i närapå en timmes tid.

Alla tre hundarna sover gott ., Sigge har tagit mitt sovrum som sitt när hundarna är här och på soffan Ektorp ligger en räv.

Vi har aldrig haft särskilt många leksaker till hundarna, men när dom två från Väsby anlände, då svämmade plötsligt huset över av diverse gosedjur. 

Räven är en av dem.

Innan jag slutar: Grattis på namnsdagen herr Bodin i Luleå!

Dagens fönster ...

Här kommer nästa hotell, nämligen Gothia Towers i Göteborg. Fönsterfångare var Turtlan i Karlstad, som sistlidna helg tillbringade den (i alla nätterna) på just det här boendet. 

Så här skriver hon: "Gothia Towers ligger granne med Liseberg. Vi slog till och bokade ett så kallat Sky room. Då bor man högre upp och fick den goa frukosten på våningen 29. Lyx i tillvaron behövs ibland."

//Tack Annica! säger jag. 

Plötsligt är vi fem sex i huset ...

Igårkväll kom Den Äldsta med sina fyrbeningar och till vår förvåning löste det sig geschwindt när Sigge nu på morgonen upptäckte att den gule - Steven - gömde sig under köksbordet vid åsynen av en katt. 

Tänk .., att djur läser av varandra så perfekt! I och med att Steven genast vek undan, kände sig Sigge trygg och låg sedan på soffan och  s o v, trots att båda hundarna (inklusive Harry) befann sig bara någon meter ifrån honom! 

Underbart! 

Nu har dottern givit sig av; det blev bara en enda övernattning, ty i morgon är det studiedag/heldag på sjukhuset och därefter väntar tre nattpass på raken. På fredag nästa vecka hämtar hon dem igen. 

Hög och klar luft idag. Skidskytte-VM drar igång i eftermiddag och jag har kanske inga större förhoppningar, men ändå, roligt att titta på i alla fall. Ringer till min äldsta syster varje dag just innan sändningarna börjar, så hon inte glömmer bort det hela och hon blir så glad, så glad. Att känna att man har en Uppgift .., om än så pyttig som att påminna om tv-sändningar som man vet att någon älskar att titta på .., det betyder mycket det. 

Igår, när jag handlade i affären, frågade den alltid så sympatiske Stefan i delikatessen, om jag saknar jobbet? Inte arbetet i sig kanske, men att finnas med i ett sammanhang .., att känna att man fyller en funktion. Och jag saknar kunderna. Vilken lycka att åka till affären nästan varje dag .., det är - tro det eller ej - som att doppa sig i ett hav av glädje.

En bild från promenadstråket vid Hammarbyhamnen, får göra hundarna sällskap. Bilden togs av Den Halvlånge - dvs Ulf - och jag förstår att han och hustrun gärna åker dit, det ÄR trivsamt att ha vatten i närheten när man är ute på vift. 

Minns så väl hur jag trivdes på båten Gustaf af Klint, den som nog inte finns längre? Jo, faktiskt .., den finns! Ett tvåbäddsrum (läs: trång hytt, med gemensam toalett lite längre bort i en korridor) går på 680 kronor/natt, och frukostbuffén - som åtminstone då jag bodde där - var jättefin, kostar 125:- för vuxna. (Börjar serveras senare i vår när det blir fler turister). 

Här finns en länk om någon är intresserad. Jag är det definitivt, men inte förrän i höst, kanske. 

Då gick en båt inte långt därifrån, som tog en till bl.a. Sthlms Stadshus och då var man ju i princip mitt i smeten, men jag minns att det då pågick planer på att lägga ned den linjen.

Bilden här t.v. visar den härliga kvinnan som var på väg med pendelbåten till Stadhuskajen. 

Där vimlade det av människor klädda i tidstypisk utstyrsel .., senare skulle dom cykla iväg någonstans, så även den här tjusiga damen, hon som så beredvilligt ställde upp för att låta sig fotograferas.(Att jag vågade!)

Så fina dom var!

Jo, evenemanget hette "Bike in tweed 2018".

Klicka gärna på länken och "dra upp  den". Tänk sedan efter när ni senast såg sååå många glada människor på samma bild! 

Dagens fönster ...

Ett kattfönster - den ser lite trött ut kissen - bjuder Ulrika på. 

Det tackar man för!

Tisdag .. ingen älgko på vägen.

En lugn dag. Lite Junior-VM på längdskidor .., besök i affären, handlade underbart god salami till friherrinnan (på beställning, med tomatkrydda i .., hette den Linderöds salami kanske, jo, säger friherrinnan och oj, så många skivor det blev på 1 ynka hekto!) .., ja, lite sånt. 

Varannan tisdag är det hämtning av Edvin på förskolan, så det är vad pv har gjort. Plus att han passar på och handlar det viktigaste när han ändå är i Flygstaden och sist av allt ska han montera Edvins nyinförskaffade våningssäng, oj, så spännande för 5-åringen!

Själv tittar jag på reprisen av Antikrundan från Linköping .., ska strax sätta in en fläskpannkaka i ugnen - enligt önskemål från Den Äldsta som ikväll kommer ner med hundarna, som blir här för en dryg veckas tillvaro i landet Halland. 

I morgon vänder hon åter till Uppland .., ja, besvärsrädd är hon i alla fall inte. Studiedag väntar på Karolinska Sjukhuset och flera nätter med nattjobb därefter. För snart tre år sedan tog hon - som var den enda vaccinerade i släkten - hand om oss när vi låg totaldäckade i covid .., nu kan vi hjälpa till efter förmåga.

Så här ser det ut idag. Ljust och fint blir det, även om det nu förmodligen kommer att regna bort. 

En sak har jag lärt mig efter trettio år i Skåne och Halland .., och det är att jag inte hetsar upp mig över plötsliga väderomslag. Bor man dessutom nära havet, ja, då vet att det kan ändras i ett huj .., från det ena till det andra!

Det är som att inget är beständigt.

Och så har Kalmar kommun utsatts för en it-attack med rysk avsändare. Tänk, vad dessa hackers ska skratta gott över oss svenskar .., så enkelt att slå ut it-system och skapa kaos!

Krig kan sannerligen föras på många olika sätt.

Dagens fönster ....

Pratade med Eva i Tyresö igårmorse och hon berättade att om någon timme eller så, så skulle hon och den halvlånge ta en lång promenad i Hammarbyhamnen. Eller lång och lång ., så lång som Eva mäktar med. Jag sade att det vore ju inte så dumt med några båtfönster och hon lovade att göra ett försök. 

Och fönster kom!! Som till exempel dessa på båten "Gratia" - som är latin och betyder "Tack" eller "Nåd" - så vackert namn! 

Här kan man läsa om denna båt och dess historia. Det kan man göra här också.  Glöm inte att skrolla ner på sidan .., så fantastiskt fin båten är sommartid!

Tack Eva och Ulf som tog er tid att fånga fönster och båtar och inte så få heller!

Kvällens avsnitt och ett spännande möte för pv ...

... av Fråga Doktorn, var så himla bra. Dels tycker jag att programledaren Sofia Rågenklint är som klippt och skuren för programmet (i mitt tycke skyhögt mycket bättre än föregående programledare) och hon tar upp frågeställningar av alla möjliga slag. 

Ikväll med en väldigt stilig läkare som "expert" (det kanske gjorde sitt till ...) och med intressanta frågor som togs upp, även om man kände till svaren på somliga. 

Någon som missade programmet, så finns i alla fall en länk här.

Och det där mötet? Jo, när pv tog Harry på sista kvällsrundan - då var det mörkt ute - upptäckte han plötsligt en älgko med kalv som stod kanske femton meter framför dem. Kon kom allt närmare och när det inte var mer än kanske fem meter mellan dem, blev det brått att slinka in bakom ett hus tillhörande en av grannarna längs vägen och ta bakvägen hem. Nu bar han en mindre lastpall med sig (veden, ni vet) och hade som sköld .., men ändå, han var rent av exalterad ("nej, skärrad!" sa han själv) när han och Harry kom hem. 

Annat som förgyllde kvällen: Vi kom att prata om Malå vårdcentral och pv undrade hur många som arbetar där, finns det plats för inneliggande patienter och så vidare. Jag ringde min Malå-livlina Kerstin Sjölund, f.d. skolsköterska; en gång uppvuxen i Motala och änka efter den bästa lärare jag någonsin har haft, nämligen Carl-Olof som alltid hade tweedkavaj och var sååå noggrann att vi elever uttlade alla ord som började med th på rätt sätt,  t.ex "the", inget "dö", alltså! 

Ååå, det var länge sedan jag skrattade så gott, som under kvällens samtal! Denna Kerstin är så himla glad av sig! Således blev detta en kväll av det bättre slaget.

Måndag  i februari ...

En bra dag. Möter upp pv i Haverdal .., hej och prat med rara kunder .., tolvkaffe hos friherrinnan där vi lämnat sånt som hon ville få hem från affären (omöjligt att köra bil nu, med gipsad högerarm)  .., en trivsam stund och Harry får hundgodis och katten Tiger är hos A-M, då kan han slappna av. 

Gjorde libanesisk linssoppa igår och ställer in i kylskåpet. Perfekt mellanmål! Så härligt med spiskummin och cayennepeppar och smaker som sitter i länge. 

Idag bakar jag "Monicas goda bröd" och Monica är sonens underbara svärmor. Så enkelt recept! 

Två bröd blev det och jag hoppas att dom blev goda. 

Och i rabatten ser det ut så här. Akta er bara .., snart kommer snön, regnet och kylan, men kanske i omvänd ordning! 

Pv är i skrivande stund och privatundervisar i matematik.

Ekorren har varit på besök .., några stora domherrar likaså och en rovfågel blev våldsamt jagad av en kaja. 

Mer spännande än så är inte tillvaron här på kullen, men det räcker. 

Det är helt okej.

Dagens fönster ...

... skymtar i väggklockans målning av den för mig helt okända kvinnan. 

Var hon bara någon - vem som helst - eller var det kanske ett beställningsverk föreställande ägarens hustru?

Vad hette hon?

Var bodde dom?

Nyhetsmorgon just nu, klockan 08:00. 

"Isaraels aggerande ....", står det i nyhetsflashen, den här raden längst ner på tv-bilden. 

Man tar sig för pannan.

Söndagkväll ....

Tittar på lokala nyheter från Halland där en äldre herre är nyhetsuppläsare. 

Det tycks vara en "glad skit" , som min mamma skulle ha uttryckt det. 

Kände mig glad efteråt. 

Tillfreds också efter promenaden med Harry. Vi gick förbi den stora ladan (undre bilden)  och med hästarna på vår högra sida .., svängde vänster rakt ner mot havet, men halvvägs till grinden tog vi av till vänster över en sån här A-stege och så rakt ner mot parkeringen.

Genom att välja den rutten, slapp vi motvinden och den var kraftig. 

Det är brantare än man kan tro och fårstigen är smal och lerig, men man kan ju gå vid sidan om också. Ska bli ljuvligt när marken torkat upp, men det lär nog dröja.

Kom hem .., tittade på dokumentären om Gunde Svan  och känner mig aningen hurven inombords. Ja, ja. 

Uppe på platån finns en liten, liten sjö och det vita huset kallas för "Tullhuset" och det var väl tull det handlade om, då, när det bröts och skeppades sten härifrån.

Vår, sommar och höst vimlar det av får och lamm här i reservatet, men ännu i ett par månader är det tomt i hagarna. 

Så här såg det ut vid ladan. Bakom min rygg stod en häst i en enbarmligt lerig hage. Harry stretade emot när jag skulle gå intill el-stängslet för att försäkra mig om att vattentunnan (hästarnas) var fylld. Jodå. Till brädden. Skönt.

Ikväll blir det Mästarnas Mästare och vi har noll koll på vilka dom tävlande är. Jo, nu vet vi. Anja Pärson och Joel Lundqvist är två av dem.

Någon slags hjältar ...

Den som följt med här på bloggen en längre tid, vet hur intressant jag tycker att det är, detta att få ta del av andra människors vardag; inte minst när det gäller deras yrkesval. 

S o m   jag älskade brittiska Akuten från det stora sjukhuset i London .,. eller Ambulansen någonstans i Wales .., eller när vi själva  besökte Arbetets Museum i Norrköping och man kunde försöka att tänka sig hur det hade varit att arbeta vid de stora vävmaskinerna. 

Programmet "Paddington Station", är ett program som visar tillvaron bland ansvariga inom olika områden, på just den stationen i London. 

Det är allt från maskinskötare .., servicepersonal, lokförare, städare, irriterade kunder (tycks vara lika eländigt med tåg som strejkar på grund av värme eller kyla eller bristande underhåll som här i vårt land ...), till den kategori av människor som jag beundrar allra mest: de som sitter i ledningscentralen och tittar på datorskärmar där tåg står tilla .. eller har kört in i en skock med får .., eller där ac-systmet slutat att fungera på tågen och detta i värsta värmeböljan eller att en ickedetonerad bomb inte långt från järnvägsspråret får tåget att stanna och bli timmavis försenat. Vilka människor att hantera allt detta!!

Där sitter mest medelålders och äldre män (och alla tycks - av omfånget att döma - vara omåttligt matglada ...) och försöker bringa ordning i allt kaos och att inte den här yrkesgruppen får hjärtinfarkter på löpande band, det övergår mitt förstånd. 

Otroligt intressant är det att följa deras vardag! Och det är vad vi tittar på just nu. 

Dagens fönster ...

Som jag älskar era olika fönster, vilka kommer susande genom rymden och landar i min inkorg!

Ena dagen från Portugal, nästa från Klippan och idag kom detta eleganta fönster, från Bryssel!

Så här skriver avsändaren, som är Ulrika: "Jag fick ett litet fönster i håven när jag var i Bryssel. Från restaurangen La Chaloupe d'Or vid Grand Place där vi bjöds på middag av våra EU-parlamentariker (C), Emma Wiesner och Abir al Sahlani."

//Tack Ulrika! säger jag.

En dag i början av februari ...

Nog är det som om livet tar extraskutt av glädje när solen visar sig .., eller när himlen är så där ljust blå. (Men sonen skrev på familjechatten att nästa vecka är det slut på det roliga .., då kan det bli vinter igen. Nåja, februari är ju en vintermånad, så det får man ta.)

Pv - som nu inlett mardrömssäsongen, det vill säga, drömmer att han glömt skidorna till Vasaloppsstarten eller något annat förfärligt - tog en sjutton km lång sväng på rullskidor tidigare idag. Härifrån och till Skallkroken, tur och retur.

Själv satt jag ute och tittade på småfåglarna (ovanligt många domherrar på besök i år!) och det är dom vanliga och ingen hackspett på besök nu under ett par dagar.

På andra-sidan-kustvägen-grannen Lennart upptäckte mig när han gick förbi .., tittade upp en stund och det blev lite småprat. 

Pv kom hem, jo, det hade gått bra.  

Så tog vi oss an ormbunkseländet som totalt översvämmat rabatten, den vid ytterdörren. Oj, som pv fick ta i .., vilka rötter! Knappt var det klart, så dök grannen Birgitta upp! Vintertid bor hon inne i Halmstad, men nu var det huskoll eller nåt, så vi tog en fika på altanen - det första för i år - och kallt var det också, men det vara bara att vira in sig rejält! 

Birgitta var så glad och visade bilder på det nyfödda barnbarnsbarnet som var sååå fin och go och tänk, nu har lille Frank, 2.5 år, blivit storebror! Ser ni Birgitta som skymtar i uterumsfönstret, men hon satt alltså mitt emot pv. 

Igår besök på biblioteket i Harplinge, det som varit stängt i månader, på grund av renovering. Lånade Nina Gunkes bok "Innan jag glömmer" (skådespelerskan som drabbats av Alzheimers), men den gav mig inte så mycket. Intressant att läsa om hennes tid på Dramaten och hierarkin på den arbetsplatsen, men det var också mycket "kändisprat" och pojkvänner hit och dit (Göran Stangertz, Tommy Körberg m.fl) och skräcken att någon skulle få reda på vad som drabbat henne.

Pv stod länge och funderade på en bok om Baltikum .., men den förblev kvar  på hyllan. 

En av mina hyllor, ser ut så här. Herr Randigt djur fick följa med från Ystad och saknar kanske utsikten mot Regementsgatan, men nu blev det så här. 

Reserverade ännu en bok av Valéri Perrin, men den ser ut att vara någon slags deckare kanske? 

Vi får väl se hur den är.

 Två minuter blev två timmar ...

Igår var jag med om nånting som var så helt ..., ja, jag vet inte hur det ska förklaras. 

Nästan alltid (tror att det har med medicinen att göra) blir jag våldsamt trött vid halvsex-tiden på eftermiddagarna. Med "våldsamt" menar jag, att det inte på något vis i världen går att hålla sig vaken. 

Lägger jag mig då ner - vilket jag gör -slocknar jag ögonblickligen och  sover sååå djupt och hårt. En halvtimme, kanske. 

Samma trötthet igår. Pv sitter i loppisfåtöljen och läser DN .., det är eld i kaminen.

Vaknar efter vad som känns som flera timmar .., yrvaken och helt borta, kastar en blick på väggklockan och frågar pv om klockan är halv tio? Nej, den visar sig vara tio i sex. 

"Du har bara sovit i max 2 minuter!" säger då pv. Detta var som ett trolleri. Att uppleva sig kunna sova så djupt - helt borta från denna världen - vakna och tro sig ha sovit i timmar och då få veta att sömnen endast varat i några fjuttiga minuter! Men  h u r  går detta till?  Det känns som om hade man varit sövd, jo, exakt den känslan .., som när narkossköterskan/läkaren säger "hejdå Elisabet!"

Någon annan som upplevt detta ...?