Torsdag ...
En lugn dag. Ja, alla mina dagar är väl mer eller mindre lugna. Oftast mer. Friherrinnan har slut på ägg och kan inte köra bil ännu (den gipsade högerhanden) så jag tittar in hos Stensjö Ägg på andra sidan kustvägen och köper ett flak med normalstora ägg. Där inne i det lilla rummet där äggen står samlade i olika flak - allt efter storlek - står ett sällskap av kvinnor vilka tillhör ett städbolag och jag frågar om dom är från Litauen, nej, från Polen, svarar dom unisont. Blå uniformer. Glada damer.
Så till Steninge. Friherrinnan säger att hon är döless på att inte kunna baka och vara igång som vanligt, men nu är det bara två veckor kvar, sedan ska gipsen tas av. Minns själv hur underligt det kändes .., då när handen befriades från gipsen ., det var som att handen skulle ramla av och falla till marken!
Kommer hem.
Fixar lunch och gör en god vitkålssallad med apelsin, - och äppelbitar i, plus solroskärnor, lite rapsolja från Ugglarp, pressad citron, svartpeppar och örtsalt. Sååå gott! Från frysen plockas pv:s lasagne, jo, men det blev en fin lunch. Kryddar extra med såväl curry som cayennepeppar och då blir det ännu smarrigare.
Läser DN på nätet om en 54-årig man i Malmö som mördat och styckat en annan man (24-åring). Efter mordet styckades den mördade och hamnade i frysen hos mördaren. När allt detta uppdagades dömde tingsrätten den åtalade till 5 års fängelse. Trodde att jag läst fel .., FEM år för detta! Nu har hovrätten ändrat domen till sjutton års fängelse! Men h u r tänkte den första instansen ...??
Och igår störningar på 1177:s hemsida.
Blir glad av att läsa att Sverige utlovat stöd till Ukraina "så länge det behövs" och hur glad blev jag inte när kungahuset inte längre vill stå som kunglig hovleverantör när Marabou har med Ryssland att göra, ja, lika glad som när kungen tvekade inför att delta i nobelprisutdelningen - då Rysslands ambassadör var inbjuden -.
Har aldrig sett sååå mycket tv-reklam för Marabou choklad som efter hovets kungörelse och åtminstone på Hemköp finns i foajén en jättestört med just M-choklad!
Lyssnade till USA-podden igår och förfärades över vilka tortyrmetoder USA använt sig av för att få fram erkännanden från de som fängslats för inblandning (utan att vara dömda) i 11:e-septembereländet. Bedrövligt .., och detta i ett så kallat civiliserat land!
När jag i morse lyssnade till nyheterna, tänkte jag att är det ens konstigt att ungdomar tappar tron på tillvaron ...? Eller är det underligt att barnafödandet minskar i nästan hela världen? Man behöver sannerligen inte vara raketforskare för att komma fram till vad det kan bero på. Putin, Erdogan och andra potentater uppmanar ungdomarna att skaffa flera barn .., ja, ju fler, desto bättre! Att världen redan är överbefolkad spelar tydligen ingen roll.
Men det finns ju saker att glädjas åt också. Tyckte mig återigen lyssna till annorlunda fågelkvitter nu på morgonen .., det är skidskyttestafett i eftermiddag .., och jag har idag pratat med vännen Ingrid i Falun.Om elva dagar flyttar hon till ett äldre/seniorboende i egen lägenhet och med gångavstånd till det mesta. Farväl huset där hon och den sedan länge avlidne maken bott i sååå många år och farväl till rara grannar och farväl till den högt älskade trädgården och inte minst: farväl till solrosorna vilka sommartid växer sig flera meter höga!
Men också .., så trevligt att få sällskap av en kvinna som hon en gång i världen spelat bridge med ("då, när jag hade minnet i behåll!", säger I) och där finns ytterligare någon som hon känner. Eget boende, men ändå med möjligheten att träffa andra. Om bara några år fyller Ingrid hundra år. (Bilden togs vid hennes köksbord i Falun).
Nu är det sortering av ett helt liv som pågår, säger hon.
"Jag har post-it-lappar .., dom röda ska sättas på saker jag inte kan ta med mig, dom gula sätts på saker som jag inte vet om jag vill behålla ..,. och så gröna lappar på sådant som ska få följa med till det nya boendet."
Och hon hittar en pärm där hon under årens lopp samlat kondoleansbrev; alltså kopior på sådana som hon skrivit och skickat till .., ja, förmodligen någon anhörig till den avlidne. Nu hade hon suttit på en köksstol och läst somliga av breven och förundrats över att hon en gång kunde uttrycka sig så bra, då, när minnet var som det skulle.
Och så får jag hennes nya adress, se den kan hon minsann utantill likt ett rinnande vatten.