Ett klockan-nio-fönster från ...

".... och det andra fönstret sitter i ett vindskydd vid havet.

Man är utomhus på båda sidor om liksom ...", skriver den här madamen.

Morgon i landet Halland ...

En annorlunda morgon.

I pensionatets hall och på altanen och i köket .., trängs bananlådor med varierande innehåll.

Där finns fotografier av två döttrar och en son .., bröllopsbilder .. där är Kapten Lintott och där är Emma som provar solhatt i Grekland och där är ett litet, litet fotografi av en fyraårig bloggmadame och hennes pappa.

Och där är prassliga brev från Sydamerika .., där är cd-skivor och en kartong fylld med torra matvaror.

"Vet du om att du har t r e paket kakaopulver!!?" utbrast herr pensionatsvärden när han tömde mitt köksskåp.

"Oh ja, det är jättebra att ha många såna paket ...!" svarade jag och log för mig sälv.

Jag minns min före detta svärmor som en gång ramlade baklänges när hon i vårt skafferi hittade fem paket florsocker.

Å, ja .., det finns värre saker att dåna för.

Och nu är det tidig morgon och mörkt ute.

Bloggmadamen ska ta första Stora Duschen med särskilt rengöringsmedel, så här inför knä-uppsprättandet.

Andra duschen blir ikväll - på sjukhuset -, och tredje omgången i morgonbitti.

Den röda väskan ska packas .., pv:s laptop får följa med (snäll är han ....) och släpvagnen ska återlämnas (första gången i mitt liv jag kör släp ...) i Sannarp och på det hela taget är det är en rätt annorlunda dag.

Nere i vardagsrummet står soffan Ektorp.

Jag undrar hur den har haft det i natt?

Dagens fönster ...

"Lite omväxling till alla vackra fönsterbilder du brukar publicera.

Detta är bilder från ett fönsterbyte i skärgården (Stockholms).

Min pappa och jag bytte fönster på mitt båthus förra sommaren.

Den ena bilden visar ur det såg ut utifrån medan vi höll på, och den andra visar hur det såg ut från insidan.



Numera är båda fönstren lika stora (bytte till större alltså) och i och med det så vaknar jag varje morgon med sjöutsikt.

Andra bilder jag tagit hittar man tex på min blogg.

Jag är trogen läsare av din blogg, men sämre på att kommentera.

Lycka till med operationen och konvalecensen.

/Pernilla aka Pnilla aka Båthuspernilla."

Ett sent kvällsfönster ...

... från mitt jobb.

Från Ica Supermarket i Ystad.

Med världens bästa arbetskamrater.

Tio saker om sig själv ...., det är vad man ska berätta om.

Den som överlämnade den stafettpinnen var min kusin Barbro; hon den evigt energiska.

Tio saker .. men jag har säkert berättat det här förut?

Men okej .., och den som inte vill läsa, skuttar glatt vidare.

1. När jag dricker vatten ur ett glas, blundar jag alltid. Det vill säga, om jag står vid diskbänken och dricker.

2. Om jag kan avstå, går jag aldrig i affärer bara för att det skulle vara roligt.

3. Ser jag däremot en butik som säljer keramik eller böcker .., då stannar jag till.

4. Jag är vanvettigt höjdrädd och skulle aldrig i livet ens tänka på sånt som bungyjump.

5. Och jag tycker inte om trånga utrymmen. Grottforskare? Glöm det!

6. Somnar på studs .., max fem minuter efter att huvudet nått kudden.

7. Vaknar alltid vid fyratiden .., somnar om .., vaknar igen .., somnar om.

8. Tycker att Gokväll, Mitt i Naturen och Landet Runt är himla trevliga program.

9. Använder ofta Trocomore örtsalt till maten och alltid till potatisgratäng.

10. Ä l s k a r ljusslingor i advent .., såna här som hänger i fönstret.

Jag lämnar över pinnen till ..., ellis!

Liten hälsning från Soffan Ektorp ..

Så här såg det ut .. mina dynor och så alla blommorna!

Hej alla vänner till bloggmadamen!

Det här är soffan Ektorp och nu ska jag minsann berätta om vad som sig tilldragit haver.

Så här var det, ja, jag tar det från början.

Mina första månader tillbringades i ett stort varuhus i Malmö och det var en måttligt trivsam tid .., för mest låg man nerpackad på en lagerhylla, ja, tills den där eftermiddagen då en bloggmadame från Ystad kom för att köpa en soffa tillsammans med sin son.

Tänk, dom valde mig!

I flera år har jag nu varit stående i en liten lägenhet på Regementsgatan i Ystad och ni anar inte hur trevligt det har varit!

Ibland har bloggmadamen fått besök som har sovit över och då har dom legat på mina dynor och nästan alla har tyckt att jag " varit sååå skön!"

Mest av allt har ellis från Västmanland använt mig, men där har även sovit en tös som heter Emma och är barnbarn till bloggmadamen och i mer än veckas tid bodde en man från Stockholm hos bloggmadamen; hon kallade honom för "husletarmannen" och han fick bara ligga där på soffan och så himla roligt tyckte han nog inte att det var.

Och flera .., en som heter Suvi har sovit gott på mina dynor och Bente från Norge och Fredrik från Australien och säkert många fler och sen är det massor med andra som bara har suttit på dynorna.

För två år sedan, ja, snart i alla fall, fick bloggmadamen besök av en pensionatsvärd från landet Halland.

Tror ni inte att även han fick tillbringa sina första nätter på soffan .., jo, för se bloggmadamen, hon är ganska blyg av sig ibland och vägrar låta främmande män komma in i köket till henne, då får dom först ligga som i "karantän" ett tag.

Den där pensionatsvärden, han var allt finurlig.

Han sa att bloggmadamen hade jättehögt blodtryck och så sa han godnatt, godnatt och gick till köket för att lägga sig (det var bloggmadamen som skulle sova hos mig i rummet och Torun som var på besök, hon låg på en madrass på golvet ..), men se då tänkte bloggmadamen att skulle hon nu ändå segla hädan på grund av ett skyhögt blodtryck, då kunde hon lika gärna krypa ner hos den där pensionatsvärden och ha en trivsam sista natt i livet, så det gjorde hon.

Kröp ner hos honom, alltså.

Och sen blev han liksom kvar hos henne på nåt konstigt vis.

I två års tid har pensionatsvärden sedan kommit till Ystad på besök så där varannan helg och det dröjde inte länge förrän han avancerade till köket där bloggmadamens säng står och själv fick jag stå där ensam och deppa i vardagsrummet.

Tills nu.

Nu har jag flyttat.


Här står jag nu i landet Halland.
Inte så pjåkigt.
Ett piano står alldeles intill.

Ja, ni anar inte hur spännande det var!

Först bar pensionatsvärden ut hela mig till en släpvagn där jag ställdes bland blommor och blader och bananlådor och annat och sen lades ett lock på och där i mörkret stod jag i mer än två timmar och bloggmadamen sa att jag inte skulle vara orolig .., "du kan vara alldeles lugn lilla soffan .., det här kommer att gå så bra, så bra ...", sa hon flera gånger.

Vi åkte över nånting som kallas för Hallandsåsen och pensionatsvärden kollade kylaren i bilen och sa att det var ett fasligt högt tryck och bloggmadamen blev orolig och det var kolsvart ute och jag var ganska rädd.

Till sist kom vi fram till det som heter Pensionatet.

Det är ett gult hus av trä beläget uppe på en liten höjd och där öppnades locket och pensionatsvärden bar ut mig och nu står jag i ett litet vardagsrum och det är så spännande så det är inte klokt!

På ett runt bord har bloggmadamen lagt ut duken som Bente i Norge har virkat och efteråt, då var den där kvinnan som är som min "matte" nästan, så trött, så hon bara sjönk ner på dynorna och sa att ..., "ååå, jag tror att jag svimmar!"

I morgon ska hon åka till landet Skåne igen.

Hon ska operera sitt knä på tisdagmorgon, men måste sova på sjukhuset över natten.

Bloggmadamen är inte nervös, men det är pensionatsvärden.

Han är dönervös för sånt.

När han åker till jobbet i morgon, då ska bloggmadamen möblera om lite, men det vet inte pensionatsvärden om.

Kanske ska hon byta matte i vardagsrummet, så jag känner mig mera hemma .. ja, om mattan från Ystad också får vara i närheten .., så där nära mig.

Nu vet ni lite om hur jag har det.

Jag hoppas att ni mår bra .., bloggmadamen blev så glad över allt som ni hade skrivit .., hon läste det högt flera gånger och sa att snällare vänner väl knappast kan finnas?

Och tänk, om en månad .., då kommer en kattunge hit.

Han ska kanske heta Sigge och jag tror att han kommer att ligga jätteofta på mina dynor.

Det är vad jag tror.

Hälsningar till er alla från Soffan Ektorp.

(Och nu sitter pensionatsvärden och spelar piano .., en melodi som heter Pärleporten. Det är för att han är så nervös .., säger bloggmadamen. Hon heter Elisabet, men det vet ni kanske? )

Uppbrott ...

Punkt slut.

Eller början.

Eller mitt i.

Nu alla rara vänner sitter vi här och dricker kaffe i lilla 1:an.

Släpen fylld med soffa och diverse annat, så där så man klarar av att vara borta i flera månader.

Det går INTE att ringa till min vanliga telefon längre .., men mitt mobilnummer är 0734 144 974

och det är noll täckning på pensionatet, men sms går bra att ta emot och skicka.

Och jag hör av mig med pv:s telefonnummer.

Ajöken, sa fröken.

Och Anna-Panna och Micke: VÄLKOMNA HEM!!!

Och hemma är det vinter ...

Från rara vännen Kerstin Sjölund i Malå, eller rättare sagt i Svedjan, kommer som omväxling en vinterbild.

Så här skriver hon, bland annat.

"Jag har njutit av alla vackra sommarbilder.

Dagens med stolen med filt på verandan var underbar.

Men Sverige är avlångt och för någon dag sen var jag "dagmamma" åt barnbarnen och tog några bilder på dem.

Idag är Martin 5 år i älgskogen med far.

Vädret är grinigt ..., snöblåst och känns kallare än de -4' vi har.

Kram Kerstin."

Ett söndagsfönster från ...

... min rara kusin Barbro.

Barbros mamma var min mammas lillasyster; en av dem.

Hon hette Gunvor .., var lite rödhårig och fräknig och väldigt prat, - och skrattglad.

Gunvor tyckte om blommor och djur och jag tyckte så mycket om henne.

Att komma in i hennes kök .,. var som att komma in i solskenet.

Barbro är nummer två av fyra syskon; ett mellanbarn alltså .., såna som blir utsökta som u-båtspersonl, eftersom dom är vana att inte ta för stor plats, vare sig mentalt eller fysiskt.

Så här skriver kusinen.

"Hej, här kommer en bild från fönstret i vår lilla stuga vid Skulesjön, där vi är för sista gången i år.

Det är mammas vackra gamla bord som syns i förgrunden.

Snön ligger och hindrar min planerade kantarellplockning.

Jag hoppas på regn så i morgon kanske det blir av.

Lycka till med din operation

Kram från Barbro."

Dagens fönster ...

Genom rymden kommer ett fönster från en nästan-nästan-släkting.

Nästan.

Susanne är nämligen mamma till den här unge mannen och hans tvillingsyster och båda är dom rara brorsbarn till PV.

Mamman i fråga är en tuff kvinna som har arbetat i Japan av alla ställen och som, för inte så värst länge sedan, köpte sig en motorcykel.

Det ni.

Så här skriver hon.

"Hej Elisabet,

Här får du ett fönster från mitt hus, beläget i Örtofta mittemellan Lund o Eslöv, jag tror han spelar för dig, lycka till med operationen!

Varma hälsningar,

Susanne."

Det var väl rart?

Tänk, jag har aldrig träffat henne.

Ett sent kvällsfönster från ...

"Hejsan Elisabet,

Jag vill gärna bidraga med ett fönster.

Bilden blev inte särskilt bra, men det visar mitt fönster i vardagsrummet.

Till vänster syns min lampa som ger ett varmt ljus.

Bakom gardinen står en stor segelbåt, en påminnelse om vår andra Sverige-semester.

Min älskling gillar mycket segelbåtmodeller och så har vi några i hela huset.

Bredvid båten finns en blomkruka med någon slags kastanj som förhoppningsvis växer lite ännu.

Däröver hänger en liten träsol med ett prisma i mitten som fångar solskenet och sprider ut många små regnbågar i rummet.

Det är en present jag har fått från min bästis.

Varje morgon är det min första väg till det här fönstret för att titta ut och kolla vädret.

Elisabet, jag önskar dig allt gott för operationen. Jag ska tänka på dig och hålla tummarna.

Sköt om dig.

Stor kram från mig.

Tuvstarr."


//Tack snälla rara och jag blir sååå glad när ni berättar lite om era fönster. Nu ser jag ju liksom för min inre syn hur Du, Tuvstarr, går fram till fönstret och tittar ut ....

Gåsamiddag ...

Lördag är arbetsdag.

Min näst sista på hur länge som helst.

Kunderna är änglar och dom som vet önskar lycka till och arbetskamraterna är om möjligt ännu rarare och Tina kramar om och Malin kramar om och PV antecknar oss för personalfestresa tillsammans med mitt helgjobbargäng; till norra Tyskland .., det hela ska gå av stapeln i slutet av januari och bloggmadamen får väl hoppa på kryckor.

Avresa från Ystad klockan 9.00 och framme i Tyskland tre och halv timme senare.

Det blir övernattning på hotell .., gemensam middag .., avresa morgonen därpå .., shopping ("läs: Bordershoppen ...", har chefen skrivit och alla ler när vi läser den raden ..) och så hem igen.

Ena gänget en helg, resten av personalen där nästa.

Och jag cyklar hemåt med nåt slags inuti-vemod.

Mest över hur vänliga alla är.

Sen tar vi bilen och susar iväg norrut, till min syster och hennes familj på landet utanför Hörby.

Tre generationer kvinnor i ett krumelurigt och ombonat hus med lågt i tak.

Den yngsta ska bli serietecknare eller illustratör och läser i Malmö, men är nu hemma på besök; mest för att rida.

I matrummet har det dukats på storasystersvis.

Där är dom röda Reimyreglasen som en gång fanns i vårt föräldrahem .., där är syrrans hembakade bröd som ligger i ett trätråg och så är det gåsen ., ljuvligt saftig och god .,. där är gelé, äppelmos och nån slags nästan-hasselbackpottis.



Gåsen har tillbringat sina dagar hos grannen och har säkerligen haft ett gott liv.

Till efterrätt blir det pv:s äppelkaka med vaniljglass.

Och jag hör att jag nu låter exakt på pricken som min australiensyster, hon som bara skriver om mat ...

Sist av allt hälsar vi på min arbetskamrat och alla hennes katter (varav en ska bli vår ...) och dottern Alicia och sambon Robban (till hälften norrbottning), vilka bor någon mil utanför Ystad.

Anna är östgötska med rötter i Ångermanland .., och tillsammans bor dom i en gammal, nedlagd skola med hur mycket utrymme som helst.

Och nu .., är bloggmadamen förbi av trötthet.

Hon är mentalt slut på, men gläder sig enormt åt kattungen.

Varför?

Jo, för att det känns som om det inte bara är bloggmadamen som ska flytta in i pensionatet .., det blir lite mera balans på vågen.

Ungefär.

Liten familjemedlem ...

Absolut en klicka-på-bild.


Får man lov att presentera lille kissen?

Tänk er tretton katter i ett kök hos min arbetskamrat Anna .., och små kattungar överallt .., under köksbord och på stolar och i papperskassar och ut och in i kartonger.

Och se där .., en lite grårandig kattunge i pensionatvärdens trygga händer.

En liten kattgosse som spinner så gott.

Om fyra veckor bor den i landet Halland.

Madame Grås vänstra hand ..

Det här, mina vänner, är Ingalill Gråberg där hon sitter vid sitt köksbord i Ystad.
(När hon kommenterar här på sidan kallar hon sig Fru Grå, men det är det minsta hon är. Hon är färgstark .., vacker .. har höga kindkotor och vackra ögon.)

Ingalill är 40-talist .., nybliven pensionär och en omåttligt rar kund i affären där jag arbetar.

Hon är endabarn (jag skulle ha gissat på storasyster, för hon känns trygg och moderlig), uppvuxen i Karlskoga i Värmland, men tillbringade sina barndoms somrar i Halland, i Harplinge.

Pappa Anton arbetade som brandförman och mamma Margit var biträde i en heminredningsaffär.

Ingalill bor i en helt underbar lägenhet i det som en gång var ett logement på regementet här i stan.

Tänk er skyhögt i tak.

Tänk er hööööga och vackra fönster!

Fyrkantiga rum.

På väggen i vardagsrummet hänger en tavla med skeppet Emil som motiv.

"Min morfar var kapten på den skutan .., han hette Karl Julius Johansson och var fyrtio år när skeppet förliste år 1917" .., säger Karl Julius Johanssons barnbarn och pekar på ett fotografi av herr kaptenen.


Och den här novemberdagen när skymningen inte är långt borta, sitter vi mitt emot varandra vid köksbordet och bordet är närapå helt täckt av olika sorters lektyr och där är ett levande ljus som brinner så fint och där är en burk eller mugg sprängfylld med pennor.

Hemmet andas kreativitet och hemtrevnad och ändå .., ordning och reda.

Struktur, kanske.

Vi dricker kaffe och äter små kakor från Olof Viktors i Glemminge, allt medan vi pratar om det som hör livet till.

Två barn har Ingalill, men bara en av dem är i livet.

Helt plötsligt, utan minsta lilla förvarning, dör dottern Malin vid 34 års ålder.

Just inflyttad i nya huset ..., till synes helt frisk och kry den ena dagen och död nästa.

Kvar blir då lille sonen Vincent, 9 månader, och så maken, fransmannen.

På söndag fyller Vincent 5 år.

Hur överlever man att mista ett barn? undrar jag.

Ja, hur överlever man?

Kanske för att man måste.

För att man helt enkelt inte har något val.

".... fast det finns dagar då jag bara vill skrika rakt ut ... och nu är det extra svårt, på söndag är det hennes dödsdag ...", säger Ingalill.

Och vi pratar om hur olika vi tar oss an sorgen .., och vad den gör med oss.

Men vi pratar också om glädjen .., om hennes son Marcus som nyss har gift sig och glädjen i allt detta och lyckan att vara pensionär och göra vad man har lust med eller kanske ännu mera: strunta i det man i n t e har lust med.


Ingalill är Oxe.

Jordnära och trygg.

F.d. sjuksköterska.

När jag ber henne beskriva sig själv .., ja, egenskaper som är typiska för henne .,. tänker hon efter en liten stund.

" ... ja, jag är social och ..., ja, ordentlig .., handlingskraftig också, ja, jag får saker gjorda helt enkelt ...", säger hon.

På den där skalan från ett till tio hur hon tycker att livet är just nu .. ?

"Det är svårt .., vissa dagar är ..., men ..,. ja, jag skulle säga att det i alla fall är mer uppåt än fem i alla fall ...", säger hon varmt leende.

Sa jag att hon har vänster tumme upp?

Det har hon.

Dagens fönster ...

Från Västergötland och den här madamen kommer en alldeles underbar verandabild!

Visst är den härlig?

Ja, både bilden och verandan, menar jag.

Hemma hos mig ...

... bananlådor .., lammfärs ..., tzatziki .., tända ljus .., emma-prat.

Väntan på en pensionatsvärd som har svängt förbi Rollsberga och köpt mig två styck snöblusar, dvs, såna här anorakar som jag ä l s k a r .., och har jag nu tur, varar dom livet ut!

Men oj, som han har ringt och bett mig kolla på detta .., allt medan jag sprungit mellan köket och fönsterinläggandet.

Hällregn ute.

Mörker.

November.

Ett kvällsfönster från ....

"Hej!

Här kommer fönstret vid min ostädade köksbänk.

Där står den fina orchide jag fick av kompisarna för 2½ år seda, då jag fyllde pensionär.
Den har blommat hela tiden.

Bredvid törnekorsblomman åt höger finns en liten snidad trägumma, som min pappa en gång köpte. Den tycker jag om.

Paketet framåt höger innhåller min nya julbelysning.
Är frestad att sätta upp den i förväg. Det är så grått nu.

Håll ut med glada tankar i det grå - solen finns!

Margareta

Lycka till Elisabet!"

Och ....

... så säger jag hej och tack till dom på jobbet som är helglediga.

Där är vår egen charmör Lasse med rå galghumor.., ("stå still nu Bettan så jag får se hur du ser ut .., ja, om det skulle gå på tok och jag inte får se dig mer ...!" säger han smajlande .) och där är Emelie som på måndag blir kassaansvarig och kommer att sköta det med den äran och där är Rickard som har ont i sin vänstra arm efter vaccineringen och Helene, nyklippt och fräsig; tolv kilo har hon tappat tack vare Viktväktarna, plus en hel del egen viljestyrka.

Tolv kilo.

Det motsvarar tjugofyra paket små Milda.
Eller åtta fyra, förstås ..., trekilos julskinkor.
Eller tolv liter mjölk att slippa kånka på.
Eller tjugofyra halvikilos paket med köttfärs.

Inne i kontoret sitter chefen som "prater gotlenske" och han får också en kram.

Återstår nu två arbetsdagar.

Lördag och söndag.

Ikväll kommer pensionatsvärden.

På golvet här hos mig, trängs bananlådor.

Mina pelargonior ska få flytta till landet Halland .., för inte kan jag begära att ovanpågrannen ska vattna dem i flera månader.

"Men var ska dom rymmas ...?" säger pensionatsvärden.

"Ja, dina småpjuttiga pelargonior får väl allt maka på sig lite, nu när dom får kamrater ...?" svarar jag.

Och soffan Ektorp som i sex år har bott i den lilla ettan, ska få åka släpvagn till Halland.

Tänk, så spännande för en soffa .., tänk, vilket äventyr!

Och fotografierna av mina barn och av Emil och Emma och breven från mamma och alla kläderna (dom ryms nog i en låda ..?) och duken som Bente har virkat och lite annat smått och gott .., ska också med.

Det gäller att göra sig ett rede, ty under en stor del av tiden på pensionatet, ska jag vara ensam hemma om dagarna.

Ja, förutom lilla kattungen, förstås.

Nu ska jag cykla iväg och fånga en vänsterhand!

Ajöken, sa fröken.

Ps. Och ni anar inte vilka fönster som har kommit idag!! Ett underbart finurligt ett med posten (tack du rara Solbritt!) och några härligt somriga från Västergötland och ett vackert vintrigt fönster från Norrbotten !

Flera fönster tas gärna emot! Och ni som redan har skickat .., å, ni får komma med fönster hela tiden om ni vill!

Adressen: elisabet.nilsson@comhem.se Ds.

Insikt nr 166 ...


Om jag säger som så ..., så vaknar jag rätt ofta om nätterna numera.

"Du kan väl följa med in till ortopedavdelningen på måndag .., ja, vi kan väl ta kaffe och nåt gott innan du åker ..?" säger jag till pensionatsvärden som ska skjutsa mig till avrättningen Hässleholm.

Jodå.

Inga problem.

Det är ungefär som när ens egna barn var små och skulle till doktorn.

Och bara tre arbetsdagar kvar.

Idag till ett.

Och ute är det mörkt, mörkt, mörkt.

Nästan som kring jul.

Och i Australien är det "stinking hot", 39 grader nu och det har det varit i mer än en månads tid, berättar min syster, hon som igår hade födelsedag och knappt med ett ord vittnade om vad hon och maken hade ätit till middag.

Men till kvällsfika hade det i alla fall blivit glass med färska hallon.

När hon och maken var hemma i våras, förärade jag henne en jättebunt med från kvällstidningarna utrivna korsord och jag meddelade att detta skulle gälla som såväl födelsedagspresent som julklapp, ja, minst det här året ut.

Vilket finurligt knep!

Helt övertygad om att hon delar denna min åsikt, är jag dock inte.

Det är nog bäst att börja riva ur tidningssidorna igen.

Fredagsfönstret ..

"Här är ett fönster som i sig kanske inte är det allra vackraste...
Men utsikten är desto vackrare, tycker jag!

Det är en väninna som genom flygplansfönstret fotat denna ö någonstans på väg till Australien. Jag kan inte riktigt se om det är Australien (jag tror inte det), men kanske någon
annan kan se vilken ö det är..?

Lycka till med operationen!

Hälsningar Smulan."