måndag 8 mars 2010

Marianne Rindås favoriter ...



Hejsan Elisabet.

Här kommer 3 stycken fönsterbilder.

Du kanske känner igen den stora tavlan på vårt hus i Vaplan målad inne ifrån huset vid sjön av Catarina Uytenbogaardt 1979-80.

Den heter Genom fönstret.

Den rosa tavlan har jag fått av Anna.

På baksidan står det Kammar-kolorit, Bohuslän av Gordon Macfie 1965.

Den tredje i den gruppen är av R. Ljunggren, "Skvallerspegel".
Jag tror att den är målad i Trosa.



Den blå tavlan, den är min favorit.
Den har en lekkamrat till mig, när jag var liten, målat.
Hon heter Synnöve Lambertz och bor i Österskär.



Den sista tavlan är målad av en konstnär från Östersund som heter Jan Edin.

Det är Drommskåran sedd från Västfjället, målad 1992.

Vi såg den på en utställning på hembygdsgården i Kingsta och jag tyckte att den var som ett minne från när vi träffades i Bydalen.

Vi bodde ju på Västfjällets sluttning och hade Drommen på andra sidan älven. Sedan fick jag den av Bengt när jag fyllde år.

Hälsningar från Marianne Rindå.
(Och Mariannes svåger, det är ingen mindre än den här mannen.)



Margaretas favoriter ...



Hej!

Här kommer två tavlor som jag tycker mycket om.

Den första är rätt gammal, målad av min makes moster Hertha Linders.

Hon bodde ett tag i Umeå på den tid då man fortfarande flottade timmer på älvarna.

Hon har berättat om hur hon stod på bron över älven och målade - i viss mån störd av nyfikna förbipasserande gående.

Fint tidsminne, tycker jag.



Den andra med en färgstark vårbild fick jag för ca 10 år sedan av konstnären Sándor Vincefi.

Vi var då kollegor på Vretskolan i Skogås där han var bildlärare.

Jag har aldrig mött en kollega som fått fram så entusiastiska elever!

Den här tavlan sitter i mitt kök, placerad så att jag ser den medan jag äter frukost.

Oj vad det hjälpt upp mitt sura morgonhumör.

Hälsningar Margareta Lundgren.
Helt klart sevärt ....


Igårkväll, mer av en händelse, råkade jag komma mitt i det här programmet.

Förmodligen var det dialekten som kändes bekant?

Och jag lämnade datorn och allt annat och slog mig ner i soffan Ektorp.

Vilket program!

Och Olle Häger ..., vilken en!
Läsvärd krönika från dagens GP.


Rubriken är "Varför detta krypande för kungahuset?"

Med allra största säkerhet kommer jag att sitta som klistrad framför tv:n när det är dags för giftermål, men likväl håller jag med skribenten.
Glöm nu inte .....

.... detta.

Monicas favoriter ...



Hej,

Jag har många favorittavlor. Men här kommer några, målade av min absoluta favoritkonstnär Philip von Schantz.
Han var mycket "populär" för några år sedan men verkar nu ha fallit i glömska, märkligt nog.

Mest känd är han nog för sina bär, lingon och blåbär i olika kärl.

Detta är några av hans bilder som jag har fotograferat på en utställning med honom på Tomarps Kungsgård i Kvidinge för två år sedan. (Dit ska du åka någon gång, du som bor i Skåne/Halland - det är ett underbart ställe med fantastiska utställningar.)

Bildkvaliteten är lite suddig, ljuset var inte det bästa.

Men det är bättre att lägga ut mina egna bilder än att fotografera från böcker, det blir alltid problem med upphovsrätt och sådant då.

Du som gillar fönster, den första bilden är en gammal spetsgardin - titta så naturtroget och zenbuddistiskt tålamod han målat av den.

Den sista bilden (också med ett speglingsfönster) är min egen Philip von Schantz-tavla.

Den hänger just nu hos min mamma i Skåne som också älskar hans konst. För mig är tavlan speciell. Jag träffade Philip ett antal gånger när jag började måla igen. (Jag ringde helt enkelt upp honom och han tog emot mig!). Han var mycket uppmuntrande och gav mig ett antal "privatlektioner" som var helt avgörande för om jag skulle börja tro på min förmåga igen.



Han bodde också i Roslagen, utanför Norrtälje, precis som jag. Men han hade en stor ateljévindsvåning på Söder i Stockholm och dit for jag med mina bilder som han "nagelfor".

Där i ateljén fanns flera av de föremål han målat av, bland annat de här rostiga kärlen som jag har på min tavla. Det är lite speciellt att ha sett förebilderna "live" tycker jag.

Philip von Schantz dog helt oväntat och hastigt för några år sedan, inte särskilt gammal.

Han fick en hjärtinfarkt under ett föredrag han höll i Norrtälje Konsthall, föll ihop och var död vid ankomsten till Norrtälje Sjukhus. Det var en chock för många, inklusive mig som var mitt uppe i mina möten med honom.

Han hade också varit en av de viktigaste grundarna till Grafikens Hus och där tog hans grafiska blad slut direkt i samband med hans död.



Philip var vid sin död en instititution i svensk konstvärld.

Han hade varit lärare och chef för de viktigaste konstinstitutionerna i Sverige, var och är representerad utomlands och hade stora framgångar redan från 1950-talet.

Han var från Norrköping, från en adlig familj, var utbildad officer och ryttare - en riktig "Officer och Gentleman".

Men också en fiskare, odlare och roslagsbo.



Mig behandlade han med fransk respekt men med stränga gammaldags uppmaningar om förkovringar på olika sätt.

Han fattas mig, som man brukar säga.

Kram från Monet.

smulan sa...

Åh, så vackra målningar av Philip von Schantz!

Färgerna, enkelheten och kompositionen tilltalar mig mycket.

Moster Mlgumpa sa...

Jättefina tavlor!

Jag har en liten undran över den gula emaljerade spannen som äpplena ligger i. Jag har sett sådana tidigare, även med flera hål i. Är det någon som vet vad de är ämnade till igentligen? Knappast vätskor iallafall...



Cecilias favoriter ...



Hej!

Här kommer det två tavlor.

Den med flickan som plockar blommor kommer från min mans mormors föräldrahem i Kiruna.

Jag tycker så mycket om den.



Den mycket mindre tavlan spontanköpte jag på Konst i kvarn för många år sen.

Jag tror det var känslan som jag hade när jag var ute hemomkring när jag växte upp som slog an något där.

En som inte ger sig ...



Ååå, du underbare herr 11573 Göransson!

Pensionatvärdens storebror, alltså.

Den mest envisa människa jag vet.

I flera månader har han haft sååå ont i sitt knä .. och dålig tränad och allt var han, men åka Vasaloppet skulle han prompt, trots viss (läs: våldsam) ångest veckan innan.

Men titta på den mannen, där han kommer s p u r t a n d e i mål efter åtta igårkväll!

Han är i spåret längs till vänster och syns vid 05.49 ...då kommer han där längst bak, ivrigt stakande och påhejad av publiken.

(Man kan bara dra fram sekundvisaren ...).

Bildbevis ...



Underbara vännen Anitha Renström i Adak, hon är minsann på hugget!

Titta, vem hon har fångat på bild!

Så här skriver hon:

"Hej!

Till vänster på bilden är PV (tror jag då), framför reportern.

Bra jobbat av honom.
T.o.m jag, som avskyr sport blev tvungen att hålla mig lite uppdaterad.

Vi hade ju tre stycken från Adak som åkte också!

Hälsa PV och säg att det gjorde han bra.
Nu hoppas vi bara att vi få se honom på Lapland Ultra också ;-)

Kram Anitha."

Jo, se hon har lyckats fånga 8238 Göransson på bild!

Med den mannen har jag alldeles nyss pratat, ja, han satt - tillsammans med övriga skidåkare från Ljungbypolisens förening - i bussen på väg hemöver.

Nu hade dom precis hämtat ut sina diplom.

8238 Göransson lät pigg och glad och det gjorde även hans storebror, herr 11573 Göransson.

"Jag insåg redan i första backen att jag inte skulle vinna det här loppet, och då tog jag det lugnt ...", sa han som är storebror och i alla fall i Oxberg hade "Kajan" efter sig.

Även herr 11573 tycktes glad och belåten.

Ja, det var senaste nytt från Vasaloppet år 2010.

Och tack snälla Anitha för bilden!

Lenas favorit ...




"Den här tavlan av Lennart Jirlow köpte jag för fyra år sen när jag varit singel ett tag.

Den fick representera drömmen om min framtid.

Där jag skulle sitta vid trädgårdsbordet i bersån med en jordnära man i rutig skjorta.
Som ett litet näpet och nöjt sällskap. Och en trogen hund vid fötterna.

Jag gillar den fortfarande jättemycket och drömmen om den tryggheten finns kvar.

Att hitta någon att åldras med.

kvällskram
Lena.

smulan sa...

Åh, den tavlan av Lennart Jirlow gillar jag!
Jag tycker så mycket om naivistiska målningar.
Vacker tanke också att åldras med någon man älskar..

Måndagsfönstret ....



"Hej!

På hemväg efter en helg i Stockholm.
Tåget stannar till i Hallsberg och tågvärden ropar ut att de som ska byta tåg måste lova ta det försiktigt på perrongen för det kan vara halt.

Efter denna "tågkaos" vinter så noterar man sånt.

En liten omtänksamhet.

Bilar.... just det bilar är vårt favoritgodis.
Så när vi åker tåg så måste en påse med på färden.
Det är bara så!

Tåget rullade in i hemma staden så där 8-10 min för sent.
Det är helt ok :-))

Ett tågfönster från mig till en annan tågfönsterfångare.

Turtlan."

söndag 7 mars 2010

Så var det över ..


Kvart över nio ringer pensionatsvärden och meddelar att nu gör han natt.

Resan från Berga by till målet i Mora hade gått bra, men nu var han rejält trött.

Nu skulle här sovas!

Och stackars storebror som gick i mål tre timmar senare, vid åttatiden, får väl ta taxi från Mora till sängen i Sälen!

Herr pv tackade för alla hälsningar - som han ännu inte har sett -, men som jag har berättat om och han skrattade gott åt Gunnar i Vaplans förmåga att endast räkna differensen till Kajsa i sekunder!
Guidad tur ...


Alldeles ensam f.d. malåbo är jag inte här i Halland.

I Laholm, några mil söderut, bor ju Egon och Eva-Britt, som också hade Ringvägen som adress hemma i Malå.

Hur trevligt som helst är det, ja, att ha dem inom räckhåll.

Det känns lite .., ja, tryggt.

Och ja, jag är en sån som vill ha det tryggt omkring mig.

Att Egon är en kreativ människa, det visste man ju sedan förut.

Här kan man skåda ett av hans alster.

Fru Grås favoriter ...



"Fru Grå", som kallar sig så när hon kommenterar här på sidan, heter egentligen Ingalill och bor i Ystad, inte långt från affären där jag arbetar.

Det är på det viset vi har träffats.

Så här berättar hon om sina favorittavlor.

Hon börjar med den övre.

Tavla målad av Anna-Stina Ehrenfeldt 1999, inköpt på konstrunda i Skåne hos konstnärinnan..

A-S E hade atelje i Heinge skola norr om Ystad.

Hon var född i Söndrum, Halland 1927 och avled 2003.

Under många år var hon gift med författaren Sture Dahlström.



Tavla nr 2 föreställer skeppet Lekna av Halmstad, målat 1914.
På det skeppet var min morfar, Karl Julius Johansson, kapten.
Senare, 1917, var han kapten på briggen Emil av Uddevalla.
Den båten försvann med kapten och besättning i Engelska kanalen träffad av en mina.
Min mormor boende i Halmstad blev då änka med två döttrar, 6 år (min mor) och 3 år.

Ja, det var mina bidrag so far.

Kram från fru Grå.

Påminnelse ..


En av mina.
Emma som har målat av sin mormor och skrivit till.
För mig är den värd mer än hade Rembrandt gjort den.
Längst ner står det: "Mormor har rökit".
Det var då det.


Gärna, gärna ännu flera favorittavlor!

Ta då en bild av någon av dina favoriter (eller om du har flera) och maila bilden till bisse151@gmail.com, så lägger jag in den här.

Sedan ska jag sätta samman dem alla i ett enda inlägg.

Tala gärna om vad det är som gör att du tycker så mycket om den, så blir det ännu roligare!

Barbros favorit ...



"Denna tavla kommer från makens barndomshem,tycker den är härlig.

Hoppas PV är pigg när han kommer i mål.

Kram Babsan."


// Och bloggmadamen konstaterar: ååå, sicken humor konstnären måtte ha! Babsan, det är ju Barbro från Piteå, numera Uppsala.

Evas favorittavla ..




Den här tavlan målade jag strax innan vi sålde vår gård och flyttade därifrån.

Jag gjorde en dyr inramning till den för jag kände att tavlan skulle bli en viktig del av vårat nya hem.

Och som den kan glädja.
Den beskriver en vacker sommardag på vår gård.
Mitt lilla bageri är öppet och det är liv och rörelse överallt.

Kalkonerna har, som vanligt, smitit och kommer gående över gårdsplanen.

Vår hund Indra är lycklig över allt som händer och hon går runt och hälsar på alla.

I bagarstugan bakas det tunnbröd och i vår vita stuga står vår äldsta med en plåt nybakade kakor. En dag att ta med sig när livet tar sig andra vändningar, en vändning som bär till staden.


Jag tittar ofta på denna tavla och minns de fina dagarna.

De kalla och tråkiga de finns där också, inom mig.

Men tavlan får bli ett tecken på livsglädje, som det kan kännas en varm dag med hummelsurr och bröddoft.



Kram Eva.

Till pv och Kajsa ...




Kajsa, henne såg jag gå i mål och jag hejade här framför skärmen - till vad nytta, kan man undra - men pv missade jag helt och kamerabatteriet avled just när det var dags för målgång och så ringde Bente och sa "nu har han gått i mål!" och där satt jag och stirrade våldsamt mot skärmen.

Här kommer i alla fall ett jättegrattis till er båda!

Nu får jag nog skynda mig att försöka få ihop en lagerkrans och stå vid uppfarten till pensionatet, när pv kommer hem i morgonkväll!

Ingen mobiltelefon har han med sig, men jag ska tala om för honom hur lojalt ni har hejat idag!

Kram till er alla! / Bloggmadamen.

Madame Bloggblads favoriter ..



Tavlan med allén i snön är den första tavla jag minns.

Som barn funderade jag på vad som fanns bakom där i snön ... och vem KVADMAN var.

Det tog många år innan jag såg punkten.

När jag sen fick ärva den, fick den en modernare ram och den har hedersplatsen över pianot.

Inte så stor, men jag gillar den starkt.



Den med ansiktet - taget från sidan pga speglingar i glaset - är ingen Picasso.

Den är gjord av en 10-årig pojke i en klass där jag var lärarkanditat.

Jag frågade om jag fick den ... och det fick jag.

Har tänkt många gånger att jag borde ha gett honom en tia (som var rätt mycket då, - 73).

I övrigt är jag inte särskilt intresserad av konst, och inte heller kunnig.

Går bara på om jag gillar motivet eller ej.

Hälsningar Marianne Bokblad."



Man får väl ta det som ett tecken förstås, när man får en sån här ordverifiering.