onsdag 2 juni 2010
I dagens Sverige ...
Att kunna snippa in på Apoteket Cura, beläget i samma byggnad som Ica Maxi, det är i alla fall höjden av bekvämlighet!
(Alternativet är att köra in till Halmstad, leta parkeringsplats, betala några kronor och sedan promenera till apoteket ...).
Och att där få ut sina hett efterlängtade piller, bara genom att visa sitt id-kort, det är också finurligt.
Så nu får man väl se om alltsammans har varit rena inbillningssjukan, eller om det verkligen blir annorlunda med den "gamla vanliga" medicinen?
Det spelar egentligen ingen roll.
Blir det bra, så är det ju fantastiskt.
Min mamma berättade att många kronikerpatienter ofta fick placebo-piller för nattsömnen.
Låtsaspiller, alltså.
Typ Tulo, fast med annan smak.
Och åååå, så gott dessa patienter nu hade sovit! berättade dom på morgonen för mamma.
Så är det ju.
Hur man känner sig pigg, spelar kanske mindre roll?
Huvudsaken är att det fungerar.
Tro, eller vetenskap.
Och visst tror jag också att allt som händer i mitt liv just nu, spelar in.
Självklart.
Avslutningen med jobbet .., Anders som blir färdig polis .., flytten till Halland.
För den som - likt bloggmadamen -, inte vill att tillvaron ska ta alltför våldsamma skutt, är detta m y c k e t.
Men det blir nog bra.
Att kunna snippa in på Apoteket Cura, beläget i samma byggnad som Ica Maxi, det är i alla fall höjden av bekvämlighet!
(Alternativet är att köra in till Halmstad, leta parkeringsplats, betala några kronor och sedan promenera till apoteket ...).
Och att där få ut sina hett efterlängtade piller, bara genom att visa sitt id-kort, det är också finurligt.
Så nu får man väl se om alltsammans har varit rena inbillningssjukan, eller om det verkligen blir annorlunda med den "gamla vanliga" medicinen?
Det spelar egentligen ingen roll.
Blir det bra, så är det ju fantastiskt.
Min mamma berättade att många kronikerpatienter ofta fick placebo-piller för nattsömnen.
Låtsaspiller, alltså.
Typ Tulo, fast med annan smak.
Och åååå, så gott dessa patienter nu hade sovit! berättade dom på morgonen för mamma.
Så är det ju.
Hur man känner sig pigg, spelar kanske mindre roll?
Huvudsaken är att det fungerar.
Tro, eller vetenskap.
Och visst tror jag också att allt som händer i mitt liv just nu, spelar in.
Självklart.
Avslutningen med jobbet .., Anders som blir färdig polis .., flytten till Halland.
För den som - likt bloggmadamen -, inte vill att tillvaron ska ta alltför våldsamma skutt, är detta m y c k e t.
Men det blir nog bra.
Kanske en insikt .....?
Det viktigaste i livet är förstås inte att ständigt gå omkring och vara saligt lycklig.
Alldeles bestämt tror mig tillhöra de förnöjsammas (enfaldigas .., tycker nog många) skara, vi som blir glada och lyckliga av nästan ingenting och som inte bryr oss så mycket i karriär och status hit och dit.
"Å, mamma, du är som tjuren Ferdinand ..", sa yngta dottern en gång.
Joo.
Det kan nog ligga nånting i det.
Om lycka kan man hur kan man hur som helst läsa om här.
Hos madame M.
Det viktigaste i livet är förstås inte att ständigt gå omkring och vara saligt lycklig.
Alldeles bestämt tror mig tillhöra de förnöjsammas (enfaldigas .., tycker nog många) skara, vi som blir glada och lyckliga av nästan ingenting och som inte bryr oss så mycket i karriär och status hit och dit.
"Å, mamma, du är som tjuren Ferdinand ..", sa yngta dottern en gång.
Joo.
Det kan nog ligga nånting i det.
Om lycka kan man hur kan man hur som helst läsa om här.
Hos madame M.
Nära pensionatet ..
Körsbärsblom och äppelblom .., smörblommor .., hundkäx .., styvmorsvioler .. och vita och lilafärgade syrénblommor!
Och nere vid havet .., en liten paradstig kantad av trift!
Fem minuter kanske, är vad det tar att promenera från det gula huset på kullen, till stranden.
På bilden är jag på hemväg.
Strax efter postlådorna svänger man höger uppför en liten backe.
Då är man hemma.
"Vad det innehåller ..."
Det finns ord som jag tycker krånglar sig mer än andra.
Ingrediens är ett sådant ord.
Jag måste alltid kolla upp så att jag stavar det rätt.
i n g r e d i e n s
Ofta, som i ett inlägg här nedanför, förkortar jag det.
"Ingr".
Såja. Då har man löst det problemet.
Och inte är det vackert heller - ingrediens -.
Som audiens, nästan.
Skilde är ett annat krångelord.
Dom är skilda eller har nyligen skilt sig.
Skiljt sig? Med j?
Googlar jag hittar jag den stavningen också, t.om. i tidningar.
Nej, jag tror snart att det blir skilsmässa från dom här orden.
Det finns ord som jag tycker krånglar sig mer än andra.
Ingrediens är ett sådant ord.
Jag måste alltid kolla upp så att jag stavar det rätt.
i n g r e d i e n s
Ofta, som i ett inlägg här nedanför, förkortar jag det.
"Ingr".
Såja. Då har man löst det problemet.
Och inte är det vackert heller - ingrediens -.
Som audiens, nästan.
Skilde är ett annat krångelord.
Dom är skilda eller har nyligen skilt sig.
Skiljt sig? Med j?
Googlar jag hittar jag den stavningen också, t.om. i tidningar.
Nej, jag tror snart att det blir skilsmässa från dom här orden.
Grattis Agnetha!
Idag fyller hemifrånvännen Agnetha år!
Världens härligaste skratt har hon och ingen bankanställd har varit så vänlig och rar som denna madame! Numera förtjänar hon sitt levebröd som läkarsekreterare.
Dessutom är hon, eller har i alla varit, lika enjängd som jag själv.
Under en period i livet åt hon nämligen makrillfiléer i tomatsås till lunch, ja, närapå veckans alla dagar.
Här kommer stor grattiskram från mig!
Så här svarar Agnetha i en kommentar:
"Apropå enjängd, jag är fortfarande det, jag äter knäckebrödsmackor med leverpastej till förmiddagsfikat varje dag, börjar få kommentarer av mina arbetskamrater, de undrar om jag inte håller på att vara less på dessa mackor och prova på nåt annat. /Kram Agnetha"
Ett annorlunda förhållande.
Mitt förhållande till läkemedel är synnerligen krumelurigt.
Krångligt, helt enkelt.
Efter en narkos kräks jag timmavis!
Smärtstillande morfin får mig att omedelbart ropa på kräkpåse!
Blodtryckssänkande Ramipril gav mig våldsam torrhosta som varade i två månader, tills den underbare läkaren på vårdcentralen i Ystad insåg att detta är biverkningar av medicinen och jag får då bums byta till Cozaar och mår därefter som en prinsessa!
För någon tid sedan skulle jag hämta ut ny laddning av Cozaar.
"Nej, du förstår du får Losartan Teva i stället, Cozaar är för dyrt, men detta är samma sak och femhundra kronor billigare ..", förklarar apoteksdamen.
Ååå, jag känner att jag gärna vill behålla medicinen som har fungerat så bra, men femhundra kronor är ändå femhundra .., och säger hon nu att det är på det viset att .., ja, där är ingen skillnad alls, så får jag väl tro henne.
Efter tre, fyra dagar med den nya medicinen, börjar eländets elände.
Jag, som i hela mitt liv har somnat efter tre minuter under täcket, ligger nu vaken till tre, halv fyra på nätterna och klockan sex ska jag stiga upp och cykla till jobbet och därefter vara skärpt i kassan och inte göra några felslag.
Och plötsligt får jag smärtor, som träningsvärk i bröstbenet ..., och i ryggen och på vänster sida, vid njuren.
Och det är som tusen ettriga myror springer i mitt högerben när jag försöker sova.
Mina barns pappa, han brukade - filurigt leende - säga att jag borde söka anställning hos någon läkemedelsfabrikant, ja, så skulle dom slippa prova ut nya mediciner på tiotusentals människor, för finns det en biverkning, nog får jag den!
Nu på morgonen har jag kontaktat vårdcentralen i Ystad och pratat med en sååå vänlig kvinna med gotländsk dialekt.
"Elisabet, int ska du behöve ha det på det här vise ..., jag ska prate med doktor Malin idag, så får hon kontakte dig under dagen ..., nog ska vi fixe det här nog", säger hon.
Det är så där så man nästan vill falla i gråt av tacksamhet.
Mitt förhållande till läkemedel är synnerligen krumelurigt.
Krångligt, helt enkelt.
Efter en narkos kräks jag timmavis!
Smärtstillande morfin får mig att omedelbart ropa på kräkpåse!
Blodtryckssänkande Ramipril gav mig våldsam torrhosta som varade i två månader, tills den underbare läkaren på vårdcentralen i Ystad insåg att detta är biverkningar av medicinen och jag får då bums byta till Cozaar och mår därefter som en prinsessa!
För någon tid sedan skulle jag hämta ut ny laddning av Cozaar.
"Nej, du förstår du får Losartan Teva i stället, Cozaar är för dyrt, men detta är samma sak och femhundra kronor billigare ..", förklarar apoteksdamen.
Ååå, jag känner att jag gärna vill behålla medicinen som har fungerat så bra, men femhundra kronor är ändå femhundra .., och säger hon nu att det är på det viset att .., ja, där är ingen skillnad alls, så får jag väl tro henne.
Efter tre, fyra dagar med den nya medicinen, börjar eländets elände.
Jag, som i hela mitt liv har somnat efter tre minuter under täcket, ligger nu vaken till tre, halv fyra på nätterna och klockan sex ska jag stiga upp och cykla till jobbet och därefter vara skärpt i kassan och inte göra några felslag.
Och plötsligt får jag smärtor, som träningsvärk i bröstbenet ..., och i ryggen och på vänster sida, vid njuren.
Och det är som tusen ettriga myror springer i mitt högerben när jag försöker sova.
Mina barns pappa, han brukade - filurigt leende - säga att jag borde söka anställning hos någon läkemedelsfabrikant, ja, så skulle dom slippa prova ut nya mediciner på tiotusentals människor, för finns det en biverkning, nog får jag den!
Nu på morgonen har jag kontaktat vårdcentralen i Ystad och pratat med en sååå vänlig kvinna med gotländsk dialekt.
"Elisabet, int ska du behöve ha det på det här vise ..., jag ska prate med doktor Malin idag, så får hon kontakte dig under dagen ..., nog ska vi fixe det här nog", säger hon.
Det är så där så man nästan vill falla i gråt av tacksamhet.
Dagens fönster ...
Vid pilen syns den aldrig vilande grannen.
..... finns på pensionatet ., i det som kanske kan kallas för matsalen.
(I "matsalen" finns även cd-hyllorna och innan herr pv cyklar iväg till sitt arbete nu på morgonen, tar han mig resolut i örat och säger att nu får det verkligen bli någon ordning på detta hur jag hanterar cd-skivor. Titta bara, flera stycken som inte har något fodral!! Och helgens gäst som gärna ville lyssna till den här sångerskan, ja, inte hittade han den skivan inte! "Men den är ju här, den ligger ju rakt framför dig ..!" svarar jag och håller upp skivan, ja, visserligen utan fodral, men ändå.
Denna min protest betyder minsann ingenting och jag lovar, dyrt och..., tja, kanske inte så heligt, men ja, ja .., jag lovar att bättra mig, för jag inser ju att för honom är detta nånting viktigt.
I gengäld får han lova att fälla ner toalettlocket efter varje besök och kanske också att få lite ordning på sko-kaoset i hallen. Helt ärligt minns jag inte om han godkände förhandlingen. )
Från fönstret har man utsikt över grannarnas vackra hus.
Uppflugen på garagetaket håller Göran på att måla.
Denne Göran, f.d. lärare och smålänning, är garanterat Sveriges mest ihärdige man.
tisdag 1 juni 2010
Göromål en tisdagkväll ....
Sekatörklippande av spretig humle ..., och knips-knips så åker en bit av vinrankan .... och knips-knips så får pensionatet en underbar bukett med syréner på bordet!
Från den inglasade altanen som så småningom ska bli ett vanligt rum, hörs hammarslag.
Intill mig ett glas martini.
Och nej, det bekymrar mig inte alls.
Tisdagkväll är för mig vad fredagkvällar är för andra människor.
Sekatörklippande av spretig humle ..., och knips-knips så åker en bit av vinrankan .... och knips-knips så får pensionatet en underbar bukett med syréner på bordet!
Från den inglasade altanen som så småningom ska bli ett vanligt rum, hörs hammarslag.
Intill mig ett glas martini.
Och nej, det bekymrar mig inte alls.
Tisdagkväll är för mig vad fredagkvällar är för andra människor.
På tåget ...
Alldeles vansinnigt överfyllt är det på Öresundståget från Malmö.
Överallt står människor ..., i mittgången .. utanför toaletten .., ja, det är trångt och bökigt och passagerare som har bokat platsbiljett kommer inte ens åt sina platser!
Irritationen är påtaglig.
En storvuxen kvinna med otympligt passage har ställt sig precis vid öppningen in till kupén och när andra passagerare ska försöka krångla sig förbi, är det hopplöst trångt.
Själv har jag fönsterplats och ber en tyst bön att ingen ska komma och snegla upp mot bagagehyllan där numret för platsen står och sedan säga ..."ursäkta .. men det här är faktiskt min plats ..".
Ååå, jag klarar mig.
Och pensionatsvärden som i morse så lyriskt vittnade om solsken och högtryck .., ja, det var nog antingen en synvilla, eller så varade det roliga inte så länge, ty Halland möter med gråmulen himmel och duggregn!
Precis på pricken som i Ystad.
Och sigge nilsson har jag inte sett svanstippen av, däremot pElle, och det har bjudits på ur-god stekt tåsk med färskpotatis från Bjärehalvön, inte så långt härifrån.
Livet känns bra.
När båten kantrar ....
Kanske är hon något år äldre än jag själv?
Och nu står hon framför mig i kassan och fumlar lite med betalkortet och jag hjälper henne och packar sedan i varorna, medan hon ordnar med sitt.
"Elisabet .., jag vill berätta nånting för dig ....", säger hon med bedrövad röst.
Jag anar vad det är.
"Jo, det är så att jag har fått diagnosen Alzheimers sjukdom och om jag uppför mig lite underligt eller så .., så vill jag att ni ska veta varför .., ja, jag äter bromsmedicin .. men du vet ... ändå ...", säger hon.
Ögonen är tårfyllda.
Och jag stryker henne över kinden och håller handen och säger att ojojoj, för vad annars ska man säga?
Att man förstår?
Inte kan man förstå något sånt!
Inte ens i sin vildaste fantasi .. inte ens om man har levt med en mamma som haft samma sjukdom, inte ens då kan man sätta sig in i hur det ska kännas att veta att man vid dryga femtio års ålder har drabbats av en demenssjukdom där det bara går utför!
Möjligen att man kan stryka någon över kinden eller röra vid handen lite längre än vanligt.
För henne har hela livet tippat överstyr.
Kanske är hon något år äldre än jag själv?
Och nu står hon framför mig i kassan och fumlar lite med betalkortet och jag hjälper henne och packar sedan i varorna, medan hon ordnar med sitt.
"Elisabet .., jag vill berätta nånting för dig ....", säger hon med bedrövad röst.
Jag anar vad det är.
"Jo, det är så att jag har fått diagnosen Alzheimers sjukdom och om jag uppför mig lite underligt eller så .., så vill jag att ni ska veta varför .., ja, jag äter bromsmedicin .. men du vet ... ändå ...", säger hon.
Ögonen är tårfyllda.
Och jag stryker henne över kinden och håller handen och säger att ojojoj, för vad annars ska man säga?
Att man förstår?
Inte kan man förstå något sånt!
Inte ens i sin vildaste fantasi .. inte ens om man har levt med en mamma som haft samma sjukdom, inte ens då kan man sätta sig in i hur det ska kännas att veta att man vid dryga femtio års ålder har drabbats av en demenssjukdom där det bara går utför!
Möjligen att man kan stryka någon över kinden eller röra vid handen lite längre än vanligt.
För henne har hela livet tippat överstyr.
Snart avresa ...
Rosa väskan packad.
Ryggsäcken också.
På mitt slagbord står ett stort fång med lila syréner ..., och på soffbordet, i den så söta vasen som var en födelsedagspresent från min störstasyster, ett fång med vita - och alldeles ljufvligt doftande små blommor -!
Dom växer på innergårdens buskar.
Olvon, kanske?
Pelargoniorna ska få vatten på fat innan jag åker, ty kanske, kanske att solen visar sig under onsdagen?
Kunderna klagar bittert över den trista och kalla våren och en äldre herre hade stickemössan på sig nu på förmiddagen.
Allt är upp och ner.
Och jag längtar efter att få borra ner näsan i sigge nilssons päls.
Just så.
måndag 31 maj 2010
Ett kvällsfönster från ...
... innergården.
Och jag bestämmer mig för att varje kväll, innan jag går och lägger mig, så ska jag ta en liten promenad bara för att skölja bort allt som har hänt under dagen.
Alla intryck.
Sånt.
Eller kanske inte skölja bort, utan mer ..., ja, att alla intrycken får lägga sig till ro .,. fint nedbäddade i någon av minnets alla byrålådor.
Så där, ja.
Kjelles båt - Tre Viljor -.
Från Kållered till Kuba!
Och qi .., du hade alldeles rätt!
Så här skriver Sjörövar-Kjelle:
"qi gissar rätt Havanna cuba - håller visserligen på att helrenoveras till toppskick a 1957, men än finns det några justa kvarter kvar."
Angående tårtan som var så god ...
Så här skriver tårtmakerskan/kunden i affären:
"Hej Bisse!
Läste om receptet du fick av mig.
Ja, du skall ha hälften av hallongrädden emellan och hälften över.
Hälsningar Ulla-Stina."
Så här skriver tårtmakerskan/kunden i affären:
"Hej Bisse!
Läste om receptet du fick av mig.
Ja, du skall ha hälften av hallongrädden emellan och hälften över.
Hälsningar Ulla-Stina."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)