Morgon i landet Halland ...

Frukost ute på altanen .., småfågelkvitter .., DN och GP (med världens finurligaste annons från Republikanska Föreningen till vår kung ...) ..., pElle under bordet .., te och kaffe.

Och brödet från Solhaga Bageri.

Ännu några timmars frist, innan det är dags att susa söderut, till affären.


Lilltösen som tittar upp mot prinsen och prinsessan .., då blir hjärtat varmt.

Och visserligen håller jag med om precis allt i den där annonsen till kungen .., men det hjälps ju inte .., i minst två timmar satt jag framför tv:n igår och följde bröllopet från England och helt ärligt tycker jag att det är hur kul som helst!

I love it!

Ty så är det, i alla fall för mig, att detta med förnuft och känsla, följs inte alltid åt.

Lördagsfönstret ...

Hej Elisabet!

Detta fönster är från det gamla huset som stod strax intill området för Gölingstorps marknad som vi besökte för några veckor sedan.

Mitt inlägg om hur huset ser ut ser du här.

Fantastiskt nog så såg en kvinna som hade kunskap om detta hus, mitt inlägg och skrev en kommentar. Hur glad blir man inte då?

Så här skrev hon:

"Roligt att ni uppmärksammat huset!
Det beboddes av min morfarsfarbror
Hela familjen var storbönder i området men just han hade väl hamnat lite på sned med flaskan och dog ensam i huset av köld.

Som barn sprang man runt i huset och kunde fortfarande hitta allt från tidningar till skor och en dag hittade jag en kopp där det stod “mor” på.

Egentligen skulle virket återanvändas av andra därav att det är numrerat men vederbörande som skulle köpa virket verkar ha tappat intresset så nu står tyvärr allt fint virke blottlagt o det är en tidsfråga innan allt rasar.

Helst hade vi velat restaurera men då vi bor i Gbg så finns inte ekonomin att fixa huset när vi inte ska bo i det.

Så himla synd, för det är ett hus som alla i familjen vuxit upp med och fascinerats av!"

Om jag hade varit fri i morgon ....


... kanske jag hade tagit bilen och kört till Heberg.

Dit är det bara någon enstaka mil och där finns auktionsfirman där jag ropade in den där underbara byrån (vars lådor är svårstängda) med det vackra vaxade papperet i lådorna .., för att inte tala om den vackra väggklockan, den som visade sig vara utan pendel och som såklart aldrig kommer att fungera.

Men å, så jag älskar såväl byrå som klocka!

Och titta här bara, så mycket fint som ska gå under klubban!

Mamma 1921 och Pappa 1910 ...

Lagom till den goda middagen berättar pv om en mattelektion i skolan där eleverna - på gymnasienivå - ska räkna ut föräldrarnas medelålder.

Till hans förvåning finns det elever som inte har en aning om när deras föräldrar är födda eller hur gamla dom är.

Så jag ringer och kollar med Emil och Emma.

"Mamma är trettioåtta och pappa trettionio ....", får jag till svar.

För säkerhets skull får pv fråga Emil och Emmas mamma om hon vet när hennes mamma är född.

Jodå.

Det är lugnt.

Insikt nr ..... 211.

Stekt lövbiff, klyftpotatis (supergod!), sallad, god sås (svårstavad, jag väljer ordet "god" i stället ..-) och ett glas vin ..., ja, då är man lycklig resten av kvällen.

Undras just hur dom har det på bröllopsfesten i London?

I Edens Lustgård .., eller nåt sånt.

Några av dagens inköp.

Eftermiddag blir stadsrunda.

Först ett besök på Plantagen, som i vår inte alls lockar till inköp, men en ny sorts spaljé (bäva månde pv ..., kanske får vi byta ut dom andra ...!) , två Pelargonior och en timjan, får vila ut i bagageluckan.

Klockan tre är det dags att pv ska hämtas vid skolan.

Då ringer mobilen .., nej, han är inte klar och jag är skakhungrig och har säkerligen sockerfall och blir irriterad och på gränsen till kort-i-tonen och i stället för att bara sitta i bilen och vänta i stekhet värme, kör jag till Strandgatan, parkerar alldeles vid vattnet och sitter där i solskenet.

På en balkong tvärs över gatan, sitter Sonja och solar.

Ojdå.

Då blir det ett besök där också och dit kommer pv och vi bjuds på nygräddade våfflor med blåbärssylt och sådant är minsann som rena hälsokuren för ett sviktande humör, ja, allt blir bra.



Efter våffelfesten kör vi till Andreassons Plantskola lite utanför stan.

Å, vilken skillnad mot för på Plantagen, men ändå inte i närhetn av underbara Åbergs Trädgård i Ystad!

(Har du vägarna förbi Ystad och är det minsta lilla intresserad av blommor och blader, gör ett besök hos Åbergs .., vilket äventyr och vilken god mat du kan köpa i caféet! Har du dessutom turen att träffa Lena eller Kjell, så kan du skatta dig lycklig ...)

Nu minsann drabbas även pensionatsvärden av köplusta och i den rostiga, gamla kundvagnen trängs så ett plommonträd, en kaprifol (ja, v a r ska vi ha den ...!!), några lupiner som ska få bosätta sig i slänten mot vägen (hoppas på förökning ..), rosenbräcka (bilden), Primula Veris som mamma hade i rabatten i Malå och som jag genast plockade bort (förlåt mamma! nu vet jag bättre ..) och "Ormöga" i blått .., sååå söta .., plus diverse kryddväxter (Salvia, Timjan, Rosmarin, en tuva Gräslök ...), ja, det är hur kul som helst där borta.

Att den något äldre expediten visar sig komma från Timrå och är en pratglad herre, bidrar nog också till trevnaden.

Nu återstår att ordna fram ..., si så där sju krukor ytterligare, sedan ..., ska det väl ändå vara klart på altanen?

I kyrkan ...

(Detta inlägg kan vara kräkframkallande för republikaner .., varning utfärdas härmed.)

Jahapp .., det var en vacker brud och en sagolikt vacker och enkel brudklänning (spets är fint!) och tänk, snart ser alla kungliga damer ut som dom danska prinsessorna, tycker jag.

Tjusig pappa har hon också, Kate Elizabeth.

Och en sak är ju säker, karlaaktiga är dom, William och Harry, jo, det tycker jag.

Ledig dag ...

Och har man jobbarhelg framför sig, gäller det att Ta Vara På.

Den Lediga Tiden, alltså.

Så det blir frukost i lugn och ro .., det blir att sitta på stentrappan och titta på familjen Blåmes som nu - äntligen - har bestämt sig för att bo i den nyuppsatta holken, den i slänten .., och jag har diskat och dammsugit och tagit bilen och kört till Solhaga Bageri i Slöinge och köpt frukt, - och nötbröd och två vaniljsnurror (en till oss var) och på tillbakavägen ser jag Prickiga Hästen i sin hage, jag ser en överkörd hare och ett hav av vitsippor och där är en bonde med sin traktor och eftersom jag kör med öppna fönsterrutor, känner jag även doften av gödsel.



Utanför bageriet grönskar det nånting alldeles omåttligt.

Där är humle mot en rödmålad vägg.

Snart utblommade påskliljor.

Och lövsprickning.

Mot ljusare tider ...!

Det går fort nu, att allt det vita kommer fram.

Beslutet, detta att en gång för alla säga farväl till hårfärgningsmedel - när resultatet ändå bara varar i några få veckor -, står ännu fast.

Inte berghårt, men ändå.

Men .., nog måste det kännas alldeles omåttligt underligt att i spegelbilden möta sig själv som vithårig ..., men likväl så .., befriande!

Tror jag.

"Men kommer du inte att känna dig gammal, ja, om du blir alldeles vithårig.?" frågar en av vännerna.

Kanske.

Å andra sidan är man väl ingen ungdom direkt när man, om två år, fyller sextio?

Jo, jag vet .., om man läser Amelia eller Tara eller vilken tidning som helst, ska man alltid känna sig som evig tonåring .., men det där tror jag inte på.

Om man har vuxna barn .., och framför allt barnbarn .., som faktiskt ÄR tonåringar, så kan man nog slappna av och tänka att man får vara som man är.

Vithårig.

Och sitter åldern i hårfärgen?

Nej, det tror jag inte.

Och pv .., vad säger han?

Han får säga vad han vill .., vill han ha mig, så får han ta mig som jag är.

Just så.

Om röster hit och dit ...

Häromdagen diskuterades det lite här på bloggen - i ett inlägg längre ner -, betydelsen av en människas röst .., hur mycket man påverkas av just en sådan.

I en kommentar berättades om en son som valde bort en linje eller ett ämne i skolan, just för att han inte uthärdade den lärarens röst .., och jag skrev att ..."va, är detta möjligt .., kan man verkligen så till den milda grad irritera sig på en röst?"

Vid närmare eftertanke vet jag att .., jo, det kan man.

Själv har jag nämligen helt och hållet slutat att lyssna till en viss kanal (eller ett program, rättare sagt) i radio, just av den anledningen .., att jag inte klarar av programledarens röst.

Så ... ja, jag förstår eleven.

Det här ..., är däremot en röst som jag alltid har tyckt om.

För att inte tala om den här.

Idag ....

... skulle mamma ha fyllt 90 år.

Om inte om hade varit.

På bilden står hon - glad och lycklig - i Bolivia.



I ett brev hem till Malå (förmodligen skrivet i mars 1979 eller 1980) - då bor hon i ett litet vitkalkat hus i djungeln i norra Argentina - skriver hon så här:

"Ja, Eliza .., detta är en prövningens dag.

När jag har patienter så måste dessa bajsa i en gammal zinkhink, som jag sedan tömmer i en grop bakom staketet. Kissa får de göra i en emaljerad potta som jag har köpt.

Kan de inte resa sig, bajsar de i ett tvättfat av plast som jag sticker under dem
Praktiskt är det sannerligen inte, det ska alla veta.

Allting är tungrott, så klart, inget är vad man kan säga lättarbetat.

"Engångs" existerar inte, allt ska användas både 3 och 4 gånger. Bindorna - engångs från Sverige -, kokar jag och använder så länge det bara går.
Men hur det än är så trivs jag mycket bra.

Livet består trots allt inte av vad man ska kalla bekvämligheter. Det känns riktigt meningsfullt utan allt vad status och prylar heter.

Ja, det var det.

Jag har ju haft en kvinna som fött barn här hos mig och när jag plockade ihop lakanen i den säng som hon och det nyfödda barnet legat i, så sprang en mätt och glad Vinchuca ut på golvet. Jag trampade ihjäl den - full av blod -!
Det nyfödda lilla livet har säkert gett sitt livs första blodleverans.

Nu har den nyförlösta kvinnan tagit sitt barn och gått den 3 km långa vägen hem, i 34 graders värme!

(Vinchucan är en slags insekt som suger blod och kan orsaka häftig celltillväxt hos den som är biten .., ungefär som cancertumörer. Är den bitne i hög ålder, blir det inte så farligt, värre om småbarn drabbas .., detta berättade mamma för oss när vi var där på besök och jag kan lova att vi sprayade vårt rum så det var knappt att man kunde andas där .., av skräck för denna omtalade Vinchuca!)

Nu är klockan 21.15.

Jag har skickat hem Moises, tvättat Mirjam och Felipe ute vid tvättkranen, så de ligger nu i sina sängar, jag har bjudit patienterna på kvällsthe och sitter nu bara och slåss med alla dessa fantastiska flygvarelser som kommer genom fönstret mot ljuset som brinner på bordet.

Nu ska jag också göra natt.
Fortsätter manana och otro dia.

När jag är här inne och Felipe (den store) har matlagning (delar ut mat) där ute, hör man bara: "Otro - otro - otro ...". Nästa .. nästa .. nästa!"

Dagens fönster ...

På en gata i sydöstra London (titta på de typiska skorstenarna!) upptäcker Carita en katt i ett fönster.

Carita, - uppvuxen i Malå och då klasskamrat med "Dr Böhlander"- numera bor denna stenbocksmadame i Kristianstad och om jag inte missminner mig alldeles, undervisar hon i engelska på hög nivå? (På tionde våningen, kanske ,-)

Och tänka sig, att fönsterhåven hade hon med sig till England ...!

Det tackar man för.

(Fönsterbidrag mottages med största tacksamhet! Maila bara bilden och gärna lite fakta runt omkring den, till bisse151@gmail.com).

Efteråt ...

... efter jobbet, alltså .., tar jag bilen och åker hemåt.

Lite mer än halvvägs upptäcker jag det gula tältet som tillhör herr Jensen, mannen som tänker t cykla till Nordkap, men idag har han åtminstone handlat tre gånger i affären och inte vet jag om resan norrut blir fördröjd eller vad som händer.

Tolv mil per dag, brukar han avverka, ja, det är vad han säger.

Nu har herr cyklisten natthärbärge med utsikt över havet och från tältöppningen kan han se solen försvinna bakom horisonten.

Väl hemma bjuder pensionatsvärden på grekisk sallad med vitlöksbröd och ett gott rött vin.

Igår var det lövbiff, klyftpotatis, sås och sallad.

Det är inte klokt så bra man kan ha det.

"Trädgårdsdags ..."

Till pensionatvärdens stora sorg, växer humlen så det knakar.

Snart ska här finnas humle på ömse sidor om ytterdörren och mot söderväggen och ..., ja, här finns även ett litet humle-BB, där jag sedan kan ta nya plantor och flytta runt.

Mindre lustigt, för pensionatsvärdinnan, är att myntan växer och sprider sig på samma sätt.

Totalt oförfärad översvämmar den varje ledig och även upptagen yta!

Vilken egoistisk planta!!

"Bort med dig Lavendel .., vik hädan Gamander, här kommer jag!" tänker nog Familjen Mynta.



Kattmyntan däremot, sköter sig exemplariskt.

Snyggt och prydligt håller den sig vid stenkanten och växer bara i sidled.

Just så ska det vara.

Värre är det med familjen Lysing och Vallmo, vilka mer än gärna tar plats.



Från danska katalgon Vivara, beställde jag en slags flox, samt två styck veronica.

Det visade sig vara kraftiga och fina plantor som växer så det knakar.

(Vid gröna pilen skymtar veronican).

Mmmm, jag ska nog göra en ny beställning, tror jag.



Och här sitter herr Stare och försöker locka till sig en fru.

Det går si så där.

Och snart ska jag själv köra till affären för ett pass från tio till åtta.

Tre timmar i frukten, resten kassa, tidningar, post och allt annat.

I morgon vankas ledig dag.

Och därefter jobbarhelg.

Dagens fönster ...

.... kommer från Thailand.

Det är den res, - och fotoglade mannen från Norrbotten som fångade resenärerna genom fönstret.

Och visste man inte bättre, kunde man tro att detta är en ögonblickbild från Öresundståget mellan Malmö och Halmstad.

Från Danmark till Nordkap ...

Fem timmar i kassan och det går bra mest hela tiden.

Eller hela.

Postburen är mer än rågad med tunga och stora paket och jag sorterar och lägger på hyllor och gör i ordning postsäckarna och sedan ska paketen lämnas ut .., det är varor från Ellos, Jotex, H&M, Clas Ohlssons, Gymexperten och en hel drös med bokpaketet och ett som innehåller "Svensk Militärhistoria" och där är paket från Canal Digital och ja, det tar liksom aldrig slut.

Johanna gör klart tidningsreturerna från igår och i morgon är det dags för allt det andra; Året Runt, Hemmets Journal, Svensk Damtidning, Se og Hör och alla de övriga. Gamla ska ut, nya ska in.

En enda rundgång är det.

Spännande är det att ha en skäggig man från Danmark framför sig (Jensen heter han i efternamn) och mannen berättar att han har som mål att cykla till Nordkap och nu har han gjort paus och handlar i affären.

Två gånger kommer han in.

Den andra gången glömmer han sitt Visa-kort och det är ren tur att jag hinner ifatt honom ute på parkeringen.

"Hallåååå! Du glömde ditt kort!" ropar jag.

Ååå, han blir verkligen glad!

När jag kommer hem berättar jag för pv om den cyklande herr Jensen.

Jo, honom känner han till, han har pratat med samme man utanför affären och vet t.om var han har slagit upp sitt gula tält.

"Han är 51 år (en-og-halvtreds), kommer från Randers på Jylland och har kommit tvåa i loppet Själland runt", säger pv.

En annan kund - en man i 35-årsåldern - har långt mittbenat hår och skägg.

Han ser ut som Jesus och det säger jag också.
(Ja, jag har sett honom flera gånger, Jesus alltså.)

Hemma i Malå fanns - eller finns förstås ännu - mannen som kallas för "reserv-Jesus", det epitetet borde nog den här mannen också få.

Och sen blir det kväll.

Och jag är trött.

Där och då ...

Klockan var kring tio och jag hade suttit där ute på en av klipphällarna i en timmes tid och genom kikaren såg jag herr och fru Strandskata som ägnade sig åt ett hett kärleksliv (herr Skata uppvaktade genom att gå med näbben neråtböjd) och jag såg Gravänder (påminde om Ystad) och herrar och fruar Ejdrar som simmade så stilla - liksom på rad - i allt det blå .., och jag såg fiskmåsar och skarvar.

Men allra, allra mest såg jag årets första svala.

Medan kaffebryggaren sörrrplar ....

Lyssnar jag till detta.

Hjärtat blir varmt.

Igen.

(Och irriterande är det att jag inte får "Elisabet" i headern där jag vill ha det, dvs, längst ner t.v. Men det är ju ett i-landsproblem, så det får vara på det viset.)



Ungefär så här vill jag ha det.

Men se, det fixar jag inte i designprogrammet.

Dagens fönster ...

I söndags flera fönster från Portugal .., igår ett från Lundsbrunn i Västergötland.., och idag ett fönster från Ångermanland.

Är det inte fantastiskt, så säg!

Vilka underbara bloggvänner ni är som kommer ihåg att fånga fönster!

Den som hade gott minne den här gången, det var den här kvinnan.

(Och du som har ett fönster på gång .., maila gärna bilden till bisse151@gmail.com och berätta lite om var, när och hur och har du en blogg, så glöm inte adressen till densamma, så länkar jag vidare.)

Klockan 05.10 går vi ronden ....

Och sigge är nysig och hängig.

Vi ger honom vatten och jag fuktar pälsen så han inte ska vara så varm.

Snart är fisken kokt.