Om röster hit och dit ...
Häromdagen diskuterades det lite här på bloggen - i ett inlägg längre ner -, betydelsen av en människas röst .., hur mycket man påverkas av just en sådan.
I en kommentar berättades om en son som valde bort en linje eller ett ämne i skolan, just för att han inte uthärdade den lärarens röst .., och jag skrev att ..."va, är detta möjligt .., kan man verkligen så till den milda grad irritera sig på en röst?"
Vid närmare eftertanke vet jag att .., jo, det kan man.
Själv har jag nämligen helt och hållet slutat att lyssna till en viss kanal (eller ett program, rättare sagt) i radio, just av den anledningen .., att jag inte klarar av programledarens röst.
Så ... ja, jag förstår eleven.
Det här ..., är däremot en röst som jag alltid har tyckt om.
För att inte tala om den här.
4 kommentarer:
Jag är också känslig för röster. En vacker (mans-)röst kan få mej mjuk i knäna och en skrapig knarrig kan få mej irriterad och göra att jag inte lyssnar ordentligt.
Aznavour är som många av de franska sångartisterna inte bara sångare utan uttolkare av sångerna på ett vis som inte alla av övriga nationaliteter är. Jag älskar de franska vissångarna och sångerna från femtio- och sextiotalet, brukar säga att jag lever i fel tidsålder när det gäller musik. Men å andra sidan gillar jag trettio- och fyrtiotalsschlager också och pop från 60-talet och rock från 70-och 80-talet. Och mycket modern musik dessutom. Det är väl bara hiphop och pratsång som jag ännu inte har förstått mej på.
Ingela: ja, röster betyder mycket. Och dialekter. Jag tycker om sthlms-dialekt, det gör ju inte alla .., och mörka röster. Rod Stewart .., sånt. Och pv:s, förstås. Småländska står högt i kurs.
Småländska är väldigt rart på nåt vis. Men det kanske beror på vilka smålänningar man har känt.
Ingela: kan det inte bero på Astrid Lindgren ...? Jag har svårt att tänka mig en kallhamrad mördare som pratar småländska ,-)
Skicka en kommentar