Rena önskebrunnen ...

Hos Anna i Sheffileld läser jag om Trillingnöten (ni vet, den där som är godast av dem alla ..) och hennes påhitt.

Hon har - på sin sida - infört något som kallas "Önskerubriken", dvs, läsaren ger rubriken och bloggerskan står för innehållet.

Rätt finurligt.

Skulle man våga sig på något sådant?

Läsare som irriterar sig på att man skriver långt kunde då önska sig ..."Världens kortaste inlägg" och den som tycker att "ja, ja, hon bara hittar på all glädje", kunde tipsa om rubriken ..."Mitt liv - ett helvete!"

Nåja.

Jag hakar på!

Önskerubrik, någon ...?

Dagens fönster ...

"Hej !

Här kommer ett köksfönster.

Jag fotograferade det i förra veckan då svalkan inomhus var skön.

Nu saknar jag värmen och solen...

Hälsningar Lena."

Tack snälla! säger jag.

Pensionatvärdens simtur ...

Han kliver i från udden i mitten .., simmar norrut (höger på bilden), rundar fågelön där man inte får kliva i land förrän i mitten av den här månaden och det är ingen konst att veta var han befinner sig, för alla fåglarna skriker som galna när han rundar ön ...., sen söderut (vänster på bilden) där det i mitten är grundare (och där jag själv brände mig på vad som måste ha varit en manet ...) och så runt lilla ön (där vi såg en drillsnäppa) och tillbaka till utgångsläget.

Det var varmt i vattnet.

Kanske 22 grader.

Ljuvligt.

Själv är jag ännu däckad och ska nu göra natt.

Ajöken, sa fröken.

Efteråt ....


Simmar kanske femhundra meter.

("Kring åttahundra", säger pv som har kollat.)

Vattnet är varmt.

Tar mig knappt hem sedan.

Vacklar in i huset.

Snäll pv fixar middag.

Kommer hem ...

Klockan har fått lämna plats för tapeten/glasfiberväven som ska målas.
Nu ligger den, klockan (med mammas dödsannons i botten) och vilar på bordet där jag sitter.

... och är hur risig som helst.

Ont i halsen. Frusen. Hurven. Ledvärk.

Ute regnar det .., anoraken blev genomvåt på väg hem från jobbet.

Så jag lägger mig på sängen i gästrummet med yllefilten som täcke och fleecejacka har jag också .., vilar någon timme eller två .., vaknar till liv .., åå, nu strålar solen .., himlen är blå!

Tar en rosa badhandduk och slänger mig raklång på gräsmattan .., gosar med sigge nilsson ., masserar hans rygg ., lyssnar till pv som kapar en björk (och som tidigare har påbörjat tapetsering av tv-rummet, adjö blåblommig tapet!) och AP ringer och frågar om en fågel som är cirka 25 cm lång och har lite rött framtill och jag önskar att Mian hade funnits i närheten och sigge kråååmar sig och vill ha mera massage och småfåglar kvittrar och nu ska vi ta en promenad till havet, nu blir det kvällsdopp i solstråleglittret och plötsligt är man frisk.

I alla fall nästan.

Man kanske var uttröttad.

Upphittat ...

Dagens fönster ...

Den till synes alltid så glade Micke från Ångermanland, är dagens fönsterfångare.

Här tillsammans med Ulrika på utflykt.

Det är den madamen som syns i fönstret.

Här och nu ...

För den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, då är ett eget bigarråträd inget annat än nästan -trolleri.

Ja, på gränsen till ofattbart är det.

Och jag kalasar på bär i parti och minut .., mest parti.



Vinbärsbuskarna d i g n a r av bär!

Hemma i Malå gjorde mamma vinbärsgelé som serverades till älgkött eller hare och tjäder.

Här vankas det vinbärssaft som är nästan det godaste jag vet.

Trädgårdsexperten ...

Nej, någon sådan är jag verkligen inte.

Jag tillhör den där sorten som mest går på "känn" .., som inte sitter och planerar hur det ska se ut och vilka färger som passar ihop och var gång jag har besökt plantskolan, kommer jag hem med helt andra växter än vad som från början var t ä n k t.

Om det nu var tänkt nånting alls.

Att vara sån, det innebär att det blir ganska dyrt.

Plötsligt inhandlas ett slags gräs som är så vackert när jag ser det hos grannen, men hos oss: njet. Ingenstans passar det in!

Och jag går runt med krukan och försöker sätta den lite här och där, men det är lika illa överallt och dessutom var det här ingen billig växt.

Den var d y r.



Häromdagen snippade vi förbi Andreassons handelsträdgård, öster om Halmstad.

Plötsligt, nästan så där så jag inte visste hur det gick till .., hade vi tre rosor med oss hem!

Två vita och en gul.

Det är den gula - Gripsholm -, ni ser här ovanför.

Var skulle nu dessa planteras?



Det fick bli vid söderväggen, den del där vindskyddet finns.

Men se .., där var det ju redan från början trångt.

Jaha .., då fick piprankan lämna plats (och var ska nu den planteras ??) och två pelargonior rycktes brutalt upp och hamnade i krukor och vinrankan beskars kvickt och lustigt och ja, nu är det klart.

Nu gäller det bara att hitta plats till piprankan.

Och ikväll ska all lysing grävas upp och där hamnar i stället lavendeln som står på altanen.

Och då blir altanen tom - just det hörnet - och då måste jag ju ....

Just det.

Någon som känner igen sig?

Vi kanske skulle bilda en förening.

På väg till stan ...

Ja, på väg till mopedhandlaren som ska titta på lyset som ju är heltokigt och tutan som inte fungerar, passerar jag detta.

Blommande raps!

Anar ni doften ...?

Å, helt ljuvligt är det!

Och sedan, hos reparatören, visar det sig att det kommer att ta veckor att reparera min lilla Hooper, ja, i verkstaden trängs säkert femton andra mopeder som var för sig krånglar på det ena eller andra viset.

Flera veckor utan moppe!

Nä, det uthärdar jag inte.

"Men jag kan titta lite på den .., få se, var det lyset och signalen som inte fungerar ..?" säger reparatören som är storvuxen och rödhårig.

Efter en halvtimmes pysslande (att skruva upp höljet till moppens lampfästen är inte gjort i en handvändning) och inställning av signalreglaget, visar det sig att allt är som det ska.

"Halvljuset ska verkligen vara så här och hör, nu fungerar signalen, ja, man får ibland ställa in det .., såja, nu är det okej!" säger den rödhårige och jag blir så glad, så glad!

Inte ett öre kostar det heller (men när vi återvänder från stan får han två Trisslotter som tack - jag hoppas att han vinner en bra slant -!).

Detta, att köra moppe till och från jobbet eller till Slöinge eller Getinge .., det är inget annat än ren och skär l y c k a!

Det är ett äventyr.

Alla dofter - i Steninge doftar det t å n g och hav - .., vid Backalyckan kommer doft av lagård .., vid Särdal ser jag Skallkrokens hamn och segelbåtsmaster där borta på höger sida ..., och nästan framme passerar jag hässjor och det doftar nyslaget hö och barndomsslåtter.

Förstår ni känslan?

Det är en sån g l ä d j e, helt enkelt.

Och nu är moppen alltså körklar och helt okej.

"Om du vill kan jag köra hem den ..?" säger pv.

"Njaaaa .., nä, men jag kör själv, du har ju ingen jacka, det kommer att bli jättekallt!" svarar jag.

Jaha, ja.

Och sen moppar jag hemåt.

Smajlande.

Lycklig.

"Braaaaak ...!"

.... sa det, och så låg jag på golvet!

Eller fastkilad i trädgårdsstolen.

Imorgon blir det bara en macka till frukost.

Tror jag.

Dagens fönster ...

Får man lov att presentera en sprillans ny fönsterfångerska?

Det får man.

Jo, det var Laila som var alert och fångade fina fönster och ett av dem är detta.

Fångstplats: Trosa.

Tack och bock! säger jag.

Och så ett kvällsfönster från Värmland ...

"Hej!

Här kommer både ett bilfönster och biltvättsfönster.

Imorgon ska jag åka och titta på en bil som kan bli min nästa bil.
Min bil som jag har nu ska jag i så fall byta in på bilfirman.

Kommer på att det kanske är bäst att tvätta min lilla bil så den är ren när bilförsäljaren ska titta på den.

Inte för att jag tror att det ger mer i kronor men det är ju alltid trevligt med en ren bil.

Så jag tar svängen förbi macken och åker igenom tvättbanan.

Inget ställe för en klaustrofobiker tänker jag....

KvällsHej från mig!

Turtlan.

Allsång på Skansen ikväll ...

I åtta timmar satt vi här tillsammans, Emma och hennes mormor som är jag.
Så lycklig jag var.

Helt underbart var det!

Full fart och så mycket glädje och vilka härliga artister!

Efteråt ringer jag till Emma och jag har gråten i rösten när jag säger ..."hej, det är mormor, jag vill bara säga t a c k för att du gjorde mig sällskap på Allsången, då, du vet, för flera år sedan .., tack för att du orkade sitta där från halv två på eftermiddagen till halv tio på kvällen och tack för att du gjorde mig så glad!"

Då säger Emma att hon just har tittat på programmet.

Mormorshjärtat tar stoooora skutt av glädje.

Allt tar jag tillbaka ...!!

Ja, allt gnäll vad beträffar den danska fröpåsen!

För tänk .., nu översvämmas plätten i slänten av olika blommor!

Precis som mian trodde, uppenbarade sig nu vallmo.



Och krasse.



Blåklint och nånting som liknar rosa blåklint (ja, just det) och så den här skönheten!



Och den här .., som sitter på en lååång, smal stängel och längst upp är det som ett spjut och när det öppnas sig, då uppenbarar sig detta!

Sååå vacker bara!

Lägg därtill nån slags vita blommor som liknar lin ..., honungsfacelian, bovetet och åkersenapen!



Men klematisen växer inte i slänten .., den prunkar nu som allra bäst vid husknuten!

Översållad är den av knoppar!

Klockan sex ...

... lämnar jag sängvärmen.

Då har jag varit vaken i en timmes tid och bland annat lyssnat till en intressant reflektion över filmen True Grit med John Wayne och jag har konstaterat att det inte regnar och att det nog blir en skön moppetur till jobbet.

Kvar i sängen ligger matteläraren pv och sover.

Ack, att man hade ett sommarlov! tänker jag.

Och när jag redan har varit i farten en timme eller två, lär han sitta ute på altanen och läsa GP.

Och småprata med pElle och sigge nilsson.

Själv har jag nio arbetsdagar kvar till min ledighet.

Men sen .., stundar nio dagar i f r i h e t.

Dagens fönster ...

Ja, tro det eller ej, men även det här fönstret kommer från Västmanland.

Från Nora.

Fönsterfångarnas förlovade land.

Gårdagens namnsdagsbarn - grattis i efterskott - stod där med håven!

Ombytta roller ...

Mammas hand i min.
Morgonen därpå var hon död.

Och så beslutar jag mig för att slå väninnan en signal och hon svarar genast och jag hör att hon gråter, eller det hör jag inte, hon säger att hon gråter.

Att hon är så förtvivlat ledsen.

Och hon berättar om sin åldriga mamma som har början till Alzheimer och om detta vet jag mycket och hon som är dotter gråter vidare och säger att åååå, vad hon ångrar att hon kanske inte har varit den bästa av döttrar och så mycket som hon hade kunnat göra annorlunda och nu är mamma så förändrad och tänk, om det är för sent.

Allt känns igen.

"Men du kan trösta dig med, att om nu din mamma verkligen tycker att du har varit så där eländig, så kommer hon - inom en inte alltför avlägsen framtid - att ha glömt allt det, det är verkligen enda fördelen med sådant som Alzheimer ...", säger jag och så ler vi båda två genom luren.

För så är det att allt då förändras.

Rollerna blir ombytta.

Man blir verkligen mamma till sin mamma.

Det hände sig - när mamma väl hade hamnat på gruppboendet -, att jag satt uppkrupen i hennes säng och höll henne mot bröstet och läste Gud-som-haver innan jag lämnade henne och det hände även att jag bad ..."käre Jesus, låt mamma få ro i hjärtat i natt, låt henne känna ett lugn ...", jag som aldrig i hela mitt liv har knäppt händerna när mamma sett på, inte som vuxen - aldrig - det skulle aldrig ha fallit mig in.

Då hade hon liksom vunnit.

Men nu hände det.

Eller då.

För just så var det, att allt - hela tillvaron - tippade överstyr och inget blev sig likt.

Inte enbart till det sämre.

Det fanns stunder av innerlig närhet också, en slags närhet som vi aldrig hade kommit fram till om inte om hade blivit.

Just så.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.

Ologiskt tänkande ....

Igår, kanske en kilometer ute till havs, mötte vi en ihärdigt flaxande liten fjäril.

Å, så den kämpade i motvinden!

"Men lille vän .., vad gör du här ute ..?!" utbrast pv.

Och fjärilen höll sig nära vattnet och hade uppenbarligen siktet inställt mot land.

Idag .., hamnade en slags mal i diskvattnet.

Jag skyndade mig att plocka upp den och sköljde den sedan under kranen, ja, försiktigt.

Sen bar jag den till det öppna fönstret och den låg i min kupade hand och kämpade en stund, sen dog den lugnt och stilla.

Tänk, att jag kände mig nästan ledsen.



Och precis som min gamla kamera som återuppstår lite då och då, så vaknar den nästan-drunknade-malen till liv och flyger sin väg. Det är när jag går till fönstret och tar mig en titt, som jag ser att den rör på sig. Att jag inte vill ha den inomhus, är bara för att den då kan hamna i elände igen.

Men en halvtimme dessförinnan hade jag glatt mig åt flundran som vi ska äta upp ikväll.

Inte minsta logik finns i känslorna!

Om detta och mycket annat intressant, blev det prat om i gårdagkvällens program i SVT.

Ni vet, där Fredrik Lindström sitter och samtalar med en gäst.

Igår hette gästen Stefan Einhorn.

Klart hör, - och sevärt.

"Men varför åkte vi inte dit ...!"

Igår var det auktion i närbelägna Heberg, ja, det var där jag i vintras ropade in den där vackra byrån, för att inte tala om vägguret - det som inte fungerar -, utan alltid visar på "klockan 06.00".

Och jo, vi hade planer på att även igår ta bilen och susa iväg för att vara med vid utropen, men med 25 graders fuktig värme och att då tänka sig att tillbringa enda lediga dagen i en stor lagerlokal .., nätack.

Men åååå, det är precis vad vi skulle ha gjort!

Det mesta gick för en billig penning, utom Lisa Larssons "Pippi-Långstrumpfigur".

Den här soffan t.ex., vilket pris tror ni att den betingade?

Jo, 350 kronor.

Och den vackra skålen "Argenta" som jag föll för .., den blev inte heller dyr.