Ledig dag - nästan - ...

Klockan åtta noll-noll-pip är det kassamöte på jobbet.
Vi sitter i personalrummet - som också är ett kök - och det hela tar två timmar och vi pratar om allt möjligt, om rutiner och hur det ska vara och hur det inte är och vad ska hinnas med och vad kan vi dröja med?

En del vill ha riktlinjer, andra går mer på lösa boliner, ungefär som hästar som kanske tar sig ett språng över staketet och gör små utflykter och sen hoppar tillbaka till hagen igen.
Det jag själv tycker bäst om i affären, det är att vi är så flexibla; här kan chefen ha öppnat dörrarna en timme innan ordinarie öppettid, han tar helt enkelt plats i kassan mellan varven och jag tycker så otroligt mycket om just det här att vi - som är en mindre butik - är annorlunda, att vi inte är så rigida vad gäller t.ex. tider.

Igår var en underbar dag på jobbet!
En av de första kunderna var en rundlagd herre som visade sig vara från Storuman, glad och go och med härlig hemdialekt! Och sen kom Rut (kanske åttio ...?) med sina vackra och lena händer och hon visade sin ring och naglarna var rödmålade och huden solbränd! Och där kom lillpigan Filippa som jag kan äta upp hel och hållen.

På väg hem, det var just i närheten av Västerhagen där det är dans någon dag i veckan sommartid, mötte jag en djurtransportbil.

Längs hela långsidan var gallerfönster och genom gallren stack trynen ut .., det var grisar på väg - kanske till slakt - och jag tänkte att den här vackra sommardagen med den allra ljuvligaste doft av hägg och syrén ..,  kanske var detta den allra första (och den enda ...) dagen i friska luften för dom här grisarna och nu väntade bara döden och att bli kokt skinka eller flintastek som läggs på grillen.

Jag hade ont i hjärtat en lång stund efteråt och tänkte att man borde bli vegetarian.
V e r k l i g e n.

Sen kom jag hem och åt nystekt fisk.

Av vegetariantankarna syntes intet.

Bilden: aldrig har väl rabatten prunkat så, såsom den gör nu!
Längst till vänster dom här vit-grå-silvriga blommorna som jag köpte hos Åbergs Trädgård i fjol och nu har jag glömt vad dom heter! Nu vet jag: porslinsveronika!
Lavendeln växer så det knakar - äntligen -!! och plötsligt upptäcker jag en liten vit blomma som jag inte heller har en aning om vad det är .., den köptes nog också i fjol!

Ja, ni har helt rätt; att anteckna sina inköp och var dom planteras, är kanske en bra idé.

Anne i Mantorp berättar om sin glädje ...

Hej Elisabeth!

Har just sett dragningen av "Det bästa som hänt i veckan" och jag hade ju inte skrivit vad
som hänt i min vecka, men det kanske går bra att berätta den här veckan också.
Man får inte vara så petig, eller hur..... (svar från E: det spelar ingen roll! jag är glad för varje bidrag!)

I alla fall så hade jag två underbara upplevelser. Den ena var en heldag med yngsta sonen.
Vi var upp till min faster Ruth, nästan 95 år, i Enköping och som jag längtat att få krama om
henne. Vi hann också med att hälsa på min bästis som bor på landet utanför Enköping och
som avslutning på hemvägen hälsade vi på sonens  barndomskamrat ute på Märsön där både
sonen och jag har tillbringat härliga barndomssomrar. Åh vilken ljuvlig dag det var med många
känslor och minnen.

Och igårkväll så avslutades veckan med konsert i Östra Tollstads kyrka som ligger bara 5 minuter
från där jag bor. Det var både finstämd musik och rock så det dånade. Jisses vad bra det var.

Det var kusinerna Peter Johansson och Matilda Hansson som var solister och kören var syskon och
kusiner till dom. Musikerna var kanske också släkt. Peter Johansson känner jag igen från Så ska det
låta, men han har mest arbetat som musikalartist, tror jag. I alla fall så är han jättebra och vi dansade
ut från kyrkan som var knökfull av nöjda besökare.

Annars är jag fullständigt nöjd med att tjuvlukta på grannars syrener och lyssna på tornseglarna som
är i full gång nu.

Må så gott i landet Halland.

Anne i Mantorp

Dagens fönster ...

... kommer från Barbro i Uppsala.

Fönstret finns i "båthuset", skriver hon.
Och det var alltså Barbro (inte längre rödhårig, utan mera blond .., berättar hon i ett mejl) som vann gårdagens tröstpris i uppmuntringslotteriet eller vad vi nu ska kalla det.

Tack snälla, rara för fönstret!
Och Barbro, hon berättade om glädjen att ha sonen hemma i en hel vecka .., sonen och hunden Märta.

Och här är vinnarna ....

Lena i Gävle berättar om sin glädje ...

Hej, jag kanske är sent ute, men vill berätta om mitt glädjeämne förra veckan.

Jag gick ut förskoleseminariet i Gävle 1965, vi var 20 elever vi var de första som gick i Gävles nystartade seminarium. Vi kom från hela landet och vi har träffats med några års mellanrum. Förra veckan var vi bjudna till en seminarie-kamrat som bor i Flen. Vi var 13 kvinnor, som kom till träffen (47-års jubileum) från Jämtland till några från Skåne. 

 

Helt fantastiskt att träffas så här nu när alla är pensionärer, vi har faktiskt följt varandra sen 20-års åldern.  Mycket skratt och minnen och vilket fint väder vi hade där vi satt i en helt underbar trädgård och åt av Barbros fantastiska mat. 

 

Övernattnig hade hon också ordnat åt oss i sina små hus, som hon hade på gården.

 

Det var förra veckans höjdpunkt för mig!

Kram Lena från Gävle

Litet ps.

Är hemma på två timmars rast ("annars blir det nog svårt för dig ...", sa Bodil och så rätt hon har ..!) och ska strax moppa tillbaka, jag börjar igen klockan 16.00 och slutar 20.15.

Ikväll ska vi verkligen fixa lotteridragningen .., jag har lagt in tre nya inlägg så här på lilla rasten och då är nog allt klart för herr Notarius Publicus att göra i ordning skålen med lotterna.

annannan berättar så här om sin glädje ....

Hej Elisabeth,

Egentligen är jag fortfarande mör efter veckan som gått...

Det var den andra av de två kursveckor vi håller varje år för forskare som gör djurförsök. För att få licens att göra forskning på djur måste man i hela västvärlden ha speciell utbildning, som i de flesta europeiska länder utgörs av en 80-timmars kurs med teori och praktik. Det är mycket om djurens biologi och deras behov, om genetik, om statistik, om försöksplanering, lagstiftning och etik som man ska kunna.

Som student och som kursorganisatör kan man ha olika inställning till kursen: man kan se den som något som måste finnas för att lagen kräver det och man kan se den som något som är oerhört viktigt för att åstadkomma bra forskning och minsta möjliga lidande för djuren.

Vår inställning som kursorganisatörer är onekligen den sistnämnda, och lyckligtvis avspeglar det sig i våra studenter. På fredagen avslutar vi med tentamen och presentation av projektarbeten.

Det är en urjobbig och stimulerande dag för mig som är ansvarig för kursen, som rättar alla tentorna och som organiserar utvärderingen av projektarbetena.

I år lyckades jag för första gången (genom att offra alla raster under dagen) rätta tentorna på en och samma dag, så att studenterna kunde gå hem och veta att de hade fått godkänt. Innan jag själv går hem tittar jag alltid igenom kursutvärderingarna och får alltid en liten glädjekick när jag ser de många duktiga och engagerade studenterna ge oss erkännande för det stora arbete vi lägger ner på att ordna kursen.

Hälsn
annannan

Eva från Tyresö berättar ...

 

Det som gjorde mig gladast i veckan var nog min svärdotter som gjorde tårta och firade mig på MorsDag.

Min egna barn hade annat att tänka på.

En engelsk tårta med en massa valnötter i och Philadelphiaost ovanpå.

Det var verkligen rart!

 

Detta är mitt favoritkort på henne i väntanstider.

Men nu finns Abigail och hon är nu 4 månader.

Kanske även hon får lockigt hår som Alexander???

 

Kram från Eva i Tyresö

Cruella / Helena berättar om sin glädje ....

Hej på dig, nu slänger jag iväg ett litet glädjemejl trots försening (?).

Bilden visar utsikten från ljuvliga Östergården på Barnens ö i Roslagen där mellansonen var på klassresa i helgen. Nu går de ut nian efter tre år tillsammans med mycket musik och teater och hårt plugg. Finare avslutning än den här lägervistelsen tror jag inte de hade kunnat få och jag är så glad att jag fick möjlighet att vara med ett dygn och hålla kollen.

Vilket inte alls behövdes.

Underbara ungdomar som smög till läskiga ställen på nätterna, joggade på morgonen före frukost, sov hela dagen, badade bastu och hoppade i sjön, spelade pingis och fotboll, lekte tjuv och polis och kurragömma och röda vita rosen, bakade tårtor och hade egen melodifestival.
Sa jag att de är 16 år?

Det finns i sanning hopp för dagens ungdom:-)

/Cruella /Helena

Förra veckans glädje ...

Gunbritt Ekberg skriver ... (och dragningen blir ikväll när pv kommer hem),

Det som gjorde mig glad den här veckan är.....

När värmen och solen kom till Östersund, aldrig har den väl den varit så efterlängtad.

Jag njuter......

Fönstret är mitt vardagsrumsfönster, här ser jag storsjön och lite av fjällen som fortfarande är vita.

Hej då från Gunbritt.

Eva på Frösön berättar ... 

Det bästa under veckan var att landa på Rhodos söndag eftermiddag. Att mötas av värmen. Vi åkte från plus sex grader till ca 25 grader. Efter en lång bussresa kom vi till sist till Lardos och där mötte oss havet.

Morgonen den andra dagen promenerade vi in till byn. En liten typisk grekisk by med fiskförsäljning på torget, husmödrarnas förmiddagsshopping, doften av nybakat bröd från bageriet, tvätt på sina streck, små gårdar med mängder av blomkrukor. Vi satte oss på torget och drack en färskpressad juice. Mitt i den grekiska vardagen i en liten by på Rhodos.

Kram Eva.

Ann i Göteborg säger så här ...

Det roligaste som hände mig denna veckan var nog att jag anmälde mig som funktionär på HBTQ-festivalen här i Göteborg och fick lov att vara med. Det är något jag aldrig gjort förut. Jo, funktionär har jag varit bl.a. på EM i friidrott på Ullevi, men inte på den här sortens evenemang.

På söndag är det funktionärsutbildning och sedan ska jag vara värd fredag och lördag i Regnbågskvarteret, där de har seminarier och föreläsningar. Det ska bli intressant att få vara med och lyssna och jag antar att jag kommer att lära mig massor

HBTQ för Homo-bi-trans-queer-personer. Mer kan man läsa här: http://hbtqfestivalen.se/

Det är så spännande att göra saker jag inte gjort förut!

Kram Ann.

Turtlan i Karlstad säger så här ...

Kort och koncist: När nya båten kom igår fredag!

Egentligen skulle den meningen räcka men jag kan lägga till med att packa in våra grejor i båten, kolla över lådor, skåp, sängplatser och sånt. Sen en mysig kvällsfika i båtsoffan.
Sen första turen på kvällen. Oj så fort den gick jämfört med den förra kära båten.
Men vi saktade ner och åkte hemåt över en spegelblank sjö när solen gick ner som ett klot i väster.

Härligt!

Hälsningar Turtlan 

Ulrika i Kopparberg berättar ...

 

Veckans guldkorn.

- En ständig källa till glädje, kärlek, lycka: Marcus och Max. Och att se hur fint de mår tillsammans är så underbart!

- Att ha Chrille i Striberg i helgen och ha spelkväll på fredagen och  titta på ESC-finalen på lördagskvällen och sätta poäng och fnissa och heja och ha det så där riktigt kul som vi alltid har tillsammans.

- Stickdagen syrran och jag arrangerade i Kopparberg idag. 

En hel dag med stickning, garn, spinnrockar, krokning, virkning, god mat och underbara, härliga stickerskor!

Gunnar i Vaplan om sin glädje ...

Att solen och värmen även kom till Vaplan/Jämtland var bäst av allt..!

 Fiskelycka är också en lycka ;-)

Monica - Annas mamma - berättar om sin glädje ...

Det bästa var att komma från den extremt stökiga, heta storstan och hem och mötas av alla blommande paradisäppelträd runt om husen och ett blommar precis vid vår balkong, blomningen är kort, redan idag, Mors Dag, har de rosa blombladen yrt in på hela balkongen och maken sopat:-). 

Men då, jag tittade upp, tog fram kameran. Folk är tyvärr lika stressade här så någon undrade, vad fotograferar du?

Ja de rosa skyarna mot blå himmel är underbart vackra och så var de första jordgubbarna överraskande goda, små och aromrika.

Kram Monica och de bästa Mors Dags-hälsningar:-)

Anna i Sheffield berättar ....

Glädjen denna mycket långa vecka har varit sommarvärmen som jag inte fått se så mycket av, men varje stund är guld värd. Innan jobbet igår satt vi i trädgården och maken skruvade ihop den sista stolen Bertil, nöjd som ett barn på julafton. 

Och förstås, glädje att vi vann Eurovision!

Hälsningar Anna.

Barbro i Uppsala säger så här ...

Hej på dig!

Det som gjorde mig glad denna vecka var att sonen ville vara med sin mor på landet i flera dagar och detta efter att ha jobbat 7 dagar för att sedan gå på 7 pass igen.

Det var fina dagar med promenader med Märta, prat,lite Clintan filmer och god mat.

Värdefullt!

Babsan.

sportigajenny berättar om sin glädje ...

Det har varit en ganska ordinär vecka i mitt liv. Jobb, måndag till lördag. Glömde ta bussen till jobbet i fredags. Jo det är sant. Gick här i min egna lilla värld och förstod inte att jag tog en buss försent till jobbet förrän jag saknade min arbetskamrat som jag visste skulle ta samma buss som till jobbet! Ingen fara skedd, och jag var på jobbet innan vi öppnade!

Veckans höjdpunkt, än så länge, söndagen är ju inte över än, så jag återkommer kanske, är nog ändå vid stängning i fredags. Det var jag och museichefen som jobbade i receptionen de två sista timmarna innan stängning och när han stängt utställningen frågar han mig om det bara var att trycka på en liten knapp för att släcka en liten installation. Sedan frågade han mig i vilken ordning vi skulle hala flaggorna!

Det är inte ofta man som extrapersonal/sommarpersonal får bekräfta/tala om för chefen hur man stänger utställningar och i vilken ordning vi hissar och halar flaggor! Till chefens försvar så brukar ju han faktiskt inte vara med och just öppna och stänga utställningen samt hissa och hala flaggor.

//sportigajenny

Dagens fönster ....

Med vissa människor är det så, att även om man bara träffas på riktigt en enda gång i livet, så blir det på nåt underligt sätt så, ja, att den människan får ett eget litet rum i ens hjärta och liksom blir kvar där.

Så var, och är det med Kjelle.

En man från Söder i Stockholm, boendes på Öland.
En aningen rastlös själ som arbetar hårt och intensivt under en stor del av året och sedan, när vintern kommer smygande över oss, packar trunken och ger sig iväg och sedan ägnar ett par månader åt att segla i ett turkosfärgat hav på andra sidan jorden.

En glassig miljonär?
Inte alls! 

Det är nog sex år sedan vi träffades den där enda gången.
Fika på ett café ..,  och promenader i den för mig - då - helt okända staden Karlskrona.
Och spridda meddelanden på Facebook - det kan vara åratal mellan dem -, men ändå, en vetskap om att man blev goda vänner.

Vänskap, tänk .., vad det ordet betyder mycket! 

Och när jag häromdagen öppnade min mail och hittade en hel svärm med fönster och några hjärtevärmarerader där det stod att ..."hej Eliza, jag har nog tänkt mer på dig än vad både jag själv och du trott, för när jag rensar min kamera upptäcker jag mängder med fönsterbilder som jag fångat!", då förstår kanske någon hur glad man blir.

Det kallar jag  v ä n s k a p.

Och i mejlet får jag veta hur sjörövarens liv ser ut - så där på ett ungefär - och vad han pysslar med just nu och att han är en lycklig man.

Det gör mig så  g l a d.

Fönsterbilden här ovanför kommer i alla fall från hamnen i Grenada i Västindien.

Sen kommer ännu en bild.

"Kanske mer i din stil ....", skriver sjörövaren.

Jo, jo.
Man känner som bekant sina får på gången.

Och om herr Kjelle läser här, så  varmt t a c k  för alla bilder som nu ligger och trängs i fönstermappen, ja, tillsammans med andra fönster från Västmanland, Värmland, Stockholm och Frankrike!

Det som gjorde mig mest glad ...

Eftersom jag inte ska vara med i lotteriet, börjar jag - oartigt nog - med min egen glädje.

Ja, men en sån glädje var förstås utflykten till Malmö och Ystad.

Pv och Anders som cyklade och glädjen i att se dem susa fram längs det där underbart vackra skånska landskapet (och rapsen som doftade så starkt! och överallt gullregn i blom!) ..., och besöket på Åbergs Trädgård .., och att harry inte en enda gång gnydde i bilen och att han inte kräktes.

Att få träffa arbetskamraterna på Ica Supermarket just i Ystad och hälsa lite så där hej-hej på några kunder .., och middagen hos Tommy och Karin i Bjäresjö och Karins barnbarn Salli (ja, med i på slutet), rund och go och hur cool och trygg som helst och hur hon satt i mitt knä och sen .., hur vi fångade hennes vänsterhand.

Allt det.

Bilderna av cyklisterna togs av Tommy, mina barns pappa.
Sallis hand på min - vi satt ute vid bordet på altanen och hörde näktergalen - togs av hennes mormor Karin.

Kort eller lång resumé (blir säkert lång ...).

Start från landet Halland vid niotiden i morse och nu, nästan tretton timmar senare, är vi hemma igen.

Vilken underbar dag det har varit!

Först Ikea i Helsingborg, därefter träffades pv och Anders i Malmö och tog sikte på väg nr 101 och själv körde jag före och ibland efter och herrarna susade iväg en alldeles förfärlig fart och var ibland uppe i över 50 km i timmen!

Nästan nio och en halv mil blev resultatet och idag gick det jättebra!

Medan jag väntade på att cyklisterna skulle komma till Ystad (dom körde förbi stan och vidare mot Kabusa skjutfält och så mot Bjäresjö) svängde jag förbi Åbergs Trädgård (där det var vanvettigt mycket människor !) och köpte allt utom det som stod på inköpslistan ..., ett besök på Gamla Kyrkogården hanns med - där mötte min syster upp; hon fick nämligen ett antal syrén,- och körsbärsträdsskott - och vi lade blommor i minneslunden - både till mamma och till hennes biologiska mamma (som visserligen vilar på kyrkogården i Malå, men det spelar ju ingen roll ...) - och det kändes bra.

Sist av allt bjöd mina barns pappa - hädanefter kommer jag att kalla honom Tommy (vilket han också heter)  här på bloggen - han och Karin bjöd på middag och underbart smarrig morotskaka med jordgubbar till efterrätt .., och Karins dotter kom med lilla, rara, knubbiga Salli, 9 månader, som satt i mitt knä och log och var go som gull!

Länge satt vi ute på altanen .., Anders, Karin, Tommy, pv, Karins dotter som jag aldrig lär mig namnet på och lilla Salli .., och så hundarna då, Meja (i höglöpen ....) och en pilsk harry .., och vi sa efteråt, att ååå, vilken glädje att kunna umgås på det här sättet!

Anders fick skjuts hem ("är du öm i kroppen?" frågade jag .. "nä, bara lite i benen ...", sa sonen ..) och i bilen satt vi och rumblade mot varandra; han vann två av tre matcher och i Malmö sa vi hej och tack och nu är vi hemma i det gula huset och allt är gott och väl.

Lottdragningen får bli i morgonkväll .., jag är alldeles slut på och nu vankas säng och tack hör ni, för alla "det-bästa-som-hänt-i-veckan-bidrag!" som kommit och gjort hjärtat så glatt!

I morgon är dom på plats! 

Liten påminnelse ...

Idag åker vi till Ystad.
Husets herre och Anders ska träningscykla i nio, tio mil och det ska bli ett besök på Ikea och på Åbergs Trädgård och hos mina barns pappa och hans hustru.

Ikväll, när vi kommer hem, har vi dragning i "det-som-gjorde-mig-glad-i-veckan-lotteriet" .. jag vet inte vilken tid det blir och eftersom Steel City Anna berättade att hon igår arbetade trettonde dagen på raken och gärna ville vara med, så är hon med, även om hon inte har hunnit skriva ner sin glädje.

Hade jag arbetat så många dagar i följd, hade jag nog inte hittat nån glädje, ska jag säga.

Den som vill vara med, mejlar sin glädje till bisse151@gmail.com
Mer än gärna bild till!

En skön Mors Dag och Pingstdag till er alla - hoppas ni blir hänryckta så det räcker och blir över -!

Mamma ...

Det här tyckte jag bäst om hos min mamma:  hon var härligt energisk - ibland, eller ofta alltför energisk -, jag kunde lita på henne till hundra procent .., hon var en gladlynt typ .., himla humoristisk och hade gott om självironi .., hon brydde sig inte det minsta om människor som kom på besök rökte inne i huset - "rök ni bara, det går ju vädra!" - sa hon .., under alla år hörde jag aldrig henne döma en enda människa; hon lyckades alltid hitta nånting gott hos varenda en, även hos diktatorn Pinochet - till vår fasa - hon stod för sina åsikter i alla väder .., satte sig alltid längst bak i kyrkan .., var blyg och ändå inte ..., hade förfärliga komplex för att hon i unga år hade tappat sina tänder ..., men tyckte mycket om sina "snygga ben" .., jag såg henne knappt en enda gång i långbyxor ..., hon hade aldrig nagellack och bar aldrig smycken .., och hade världens tjockaste hår - som tagel - och omöjligt att få fason på .., hon hade grova händer och hon kunde mjölka kor och räfsa med väldig fart och den sommaren hon var hemma på besök i Malå och var över sjuttio år, hade vi matkällaren fylld med lingonsylt, hjortronsylt, blåbärssylt, drottningssylt, skogshallonsylt och säker nån fler sylt .., hon gjorde gelé och saft och tyckte om efterrätter och under alla år hörde jag henne aldrig släppa en enda liten fjärt.

Ungefär så.

Hon var nog varken bättre eller sämre än andra mammor, men hon var min mamma.

Och jag älskade henne så mycket.

Mors-Dags-fönstret ...

... kommer från "dr Böhlander" - äldsta dottern - som förstås vet att vad som verkligen gör mamman glad på Mors Dag, det är såklart ett fångat fönster! 

Tack snälla, rara! säger mamman.

Flitens lampa lyser ...

En tittar förstrött på Eurovisionsschlagerfinalen (och spelar Rumble).

Någon annan rättar nationella prov i matematik.

Den ena (den första) ska nu gå och lägga sig och får väl lyssna på radions P4 och höra hur det gick för de tävlande.

Den andre får nog sitta där vid köksbordet ett bra tag till.

Lite senare: ja, jag tycker inte att vårt bidrag var det bästa .., lite enjängt (borde passa mig utsökt, förstås ..) och jag vidhåller att Estlands låt och sångare var min favorit. Men grattis Loreen, med ett eller två e! Och kul att Sverige får ta hand om nästa års final. Jag minns fortfarande med glädje när vi senast skötte det hela (ja, vi och vi ...), det var det bästa jag då hade sett och då vann bröderna Olsen från Danmark med underbara sången om "stjerneskud".



Vilken härlig låt det var!

Manér på ett eller annat sätt ...

Annas mamma skriver om det här att överklassmän ofta kallas nånting helt annat än sitt riktiga namn.
Ja, ni kan själva läsa här.

Och i lilla affären där jag arbetar, där kommer nu semestrande storstadsmänniskor in i frottébadrock och tofflor och handlar.

Om Kalle eller Gustav som arbetat som jordbrukare gör detsamma?
Svar: nej.

Har jag någonsin i hela mitt liv sett en gruv, - eller skogsarbetare i Malå promenera in på Dungers konditori iklädd morgonrock och tofflor?

Svar: nej.

Är detta något att irritera sig på
Att haka upp sig på`
Är inte detta ett i-landsproblem, precis som att jag irriterar mig på människor som i affärer står och smygläser tidningar från första till sista sidan och sedan nonchalant ställer tillbaka tidningen, men andra får betala för samma vara?

Är det nånting att bry sig i?

Förlorar  j a g   på det?
Nej. 


Varför blir jag då putt på smygläsarmänniskor?
Jo, för att jag tycker att dom är snikna och det är det värsta jag vet.

Men badrocksmänniskorna, då?
Det är ju en bagatell, egentligen.
Who cares?

Ja, jag borde gå i nån slags terapi, tänker jag.

I torsdags ...

.. hade jag glömt min behå hemma (den hängde på kroken under hatthyllan!) och Svensk Behåleverans vägrade att leverera då firman inte fått "utlovad ersättning" för den tidigare leveransen, alltså fick jag gå hela eftermiddagen och kvällen med behagen fritt dinglande.

Å, det var helt  u n d e r b a r t, men kanske inte så elegant?

Idag utlovas i alla fall bättring.
Om en en kvart susar jag iväg till jobbet och nu ska allt vara på plats.

Behag och bysthållare.

Ajöken, sa fröken!

Om barndomsminnen ....

... berättar Anna i Sheffield här.

Läsvärt!

Och ni som vill berätta om veckans "det som gjorde mig glad ..:", glöm inte att mejla era glädjerader till
bisse151@gmail.com.