Vi sitter i personalrummet - som också är ett kök - och det hela tar två timmar och vi pratar om allt möjligt, om rutiner och hur det ska vara och hur det inte är och vad ska hinnas med och vad kan vi dröja med?
En del vill ha riktlinjer, andra går mer på lösa boliner, ungefär som hästar som kanske tar sig ett språng över staketet och gör små utflykter och sen hoppar tillbaka till hagen igen.
Det jag själv tycker bäst om i affären, det är att vi är så flexibla; här kan chefen ha öppnat dörrarna en timme innan ordinarie öppettid, han tar helt enkelt plats i kassan mellan varven och jag tycker så otroligt mycket om just det här att vi - som är en mindre butik - är annorlunda, att vi inte är så rigida vad gäller t.ex. tider.
Igår var en underbar dag på jobbet!
En av de första kunderna var en rundlagd herre som visade sig vara från Storuman, glad och go och med härlig hemdialekt! Och sen kom Rut (kanske åttio ...?) med sina vackra och lena händer och hon visade sin ring och naglarna var rödmålade och huden solbränd! Och där kom lillpigan Filippa som jag kan äta upp hel och hållen.
På väg hem, det var just i närheten av Västerhagen där det är dans någon dag i veckan sommartid, mötte jag en djurtransportbil.
Längs hela långsidan var gallerfönster och genom gallren stack trynen ut .., det var grisar på väg - kanske till slakt - och jag tänkte att den här vackra sommardagen med den allra ljuvligaste doft av hägg och syrén .., kanske var detta den allra första (och den enda ...) dagen i friska luften för dom här grisarna och nu väntade bara döden och att bli kokt skinka eller flintastek som läggs på grillen.
Jag hade ont i hjärtat en lång stund efteråt och tänkte att man borde bli vegetarian.
V e r k l i g e n.
Sen kom jag hem och åt nystekt fisk.
Av vegetariantankarna syntes intet.
Bilden: aldrig har väl rabatten prunkat så, såsom den gör nu!
Längst till vänster dom här vit-grå-silvriga blommorna som jag köpte hos Åbergs Trädgård i fjol och nu har jag glömt vad dom heter! Nu vet jag: porslinsveronika!
Lavendeln växer så det knakar - äntligen -!! och plötsligt upptäcker jag en liten vit blomma som jag inte heller har en aning om vad det är .., den köptes nog också i fjol!
Ja, ni har helt rätt; att anteckna sina inköp och var dom planteras, är kanske en bra idé.
7 kommentarer:
Åh, grisarna. Något man KAN göra, om man nu inte tar steget fullt ut och blir vegetarian, är att vara noga med vad man köper. Man kan låta bli det massproducerade där djuren far illa. Lamm kan man äta, gårdsgris och ekologisk kyckling som slaktats småskaligt och så vilt förstås. Djur som har levat ungefär som det är meningen att de ska leva. Uppfödning i köttfabriker är ju helt hemskt.
cruella: jo, det är ett vettigt alternativ, även om det är dyrare - men det skänker samvetet aningen ro -, så är det.
Det vita tror jag är Tovsippa. Eller om det är Tuvsippa?? Jag minns aldrig riktigt men om jag försöker minnas skylten hos trädgårdsmästaren, tror jag att det är Tov-. Hemma hos oss växer de i alla fall i sanden mellan altanplattorna, så det blir ett trevligt rutmönster av dem! ellem
Ellem har nog rätt i att det är en tovsippa (anemone sylvestris). Nu får du skriva upp det på en lapp...
ellem och Rexxie: jo, jag tror mig minnas att jag köpte en sån! Och ja, jag ska skaffa mig en liten bok och anteckna vad jag har inhandlat ,-)
T.ex. så köpte jag en rysk salvia i helgen .., den kommer jag nog att glömma vad det är och klematisen som vi fick av Mian, den glömmer jag ALLTID vad den heter, men det nog klematis recta. Väldigt annorlunda är den.
Och den silvriga var alltså silververonika!
Nej! PORSLINSveronika ,-)
Ja, när du börjar smyga ut kryddväxter så är det nog bäst att du håller reda på vad du planterat var!
Skicka en kommentar