Ett litet tips ....

Vilken bild han har tagit .., mannen i norr! 

Och så vackert det är hemmavid!!

Säger jag bara.

(Glöm bara inte att klicka på bilden!)

När matklockan ringer ....

När barnen var små fanns det en sak som jag tyckte så oändligt mycket om: det var att ropa in dem för kvällen .., låta dem bada i badkaret/alt. duscha .., ta på pyjamasen och sen blev det kvällsfika.

Då blev det nyponsoppa och macka, eller tomtegröt med macka .., eller varm choklad och smörgås.

Lite sånt.

 Sen borsta tänderna och så åkte sagoboken fram.

En tid i livet fick dom lyssna till LP-skivor - det var Lotta på Bråkmakargatan - (mest Lotta ..) eller så läste jag själv sagor för dem, eller satte i en kasett (jag minns en, den var röd och där var bland annat Askungen ...).

Ungefär samma känsla av "ta-hand-om" får jag när det är dags att ge harry, sigge och pElle mat.

Jag blir rent av lycklig.

För en stund sedan var det harry som skulle få middag, men såväl sigge som pElle anslöt och alla tre stod och åt från samma tallrik.

// Och i förebyggande syfte: ja, jag vet att katter inte ska äta hundmat eller vice versa, men nu är det så att just så blir det här .., dom går mellan och smygäter och pElle har, detta till trots, blivit sjutton år (kom ihåg att han bodde mig i Ystad när jag hade herr Cocker och innan deess det på landet, med samma cocker och tretton höns) och det är ingen idé att jag får uppläxning av Vän av Ordning .., det är så här det är. Här.

Jag hade kunnat fatta mig oerhört mycket kortare angående middagen till hund och katter. 
Så här: 
 "Å, vad jag älskar att ha djur omkring mig!"

Gapa stort!

Drygt en timme tar det att köra från Stensjö till Helsingborg och mest hela tiden regnar det.
Ja, regnet  v r ä k e r  ner .., vindrutetorkarna åker som lärkvingar över bilrutan!

Hittar parkering på en gång - nere vid båtterminalen -, sneddar över gatan och är snart framme hos min tandläkare.
En stunds väntan bland andra patienter (mest danskar som kommit från Helsingör, det är ju så oändligt mycket billigare här) och så är det min tur.

Trettio minuter och tusen kronor senare är jag klar och tackar för mig.

Då har regnet upphört.

Vid rådhuset (som liknar ett pepparkakshus) stannar jag till och tittar på reliefen, den här ovanför.
"Rest år 1945 av danska flyktingar som i Hälsingborg fann fristad och vänner", står det, men på danska.

Danmark är nära .., bara rakt över sundet.
Broderfolk.
Eller systerfolk.

Tittar in i lilla butiken som ligger på tvärgatan, när lilla torget.
Köper ännu flera kylskåpsmagneter och några kort, även dessa designade Anne Taintor.

Butiksinnehavaren kämpar med att skylta om i fönstret och står framåtböjd som när man skurar golvet .., rumpan i vädret och hela hon i skyltfönstret .., och jag vill inte störa, utan tittar mig omkring lite .., så där tills hon verkar vara någorlunda klar.

Här är två av korten som inhandlades.
Kvinnan till höger .., det är ju ingen mindre än den här madamen!! 
Helst sanslöst vilken likhet!
(Ja, bara munnen som är aningen annorlunda!)

Butiksinnehaverskan ser trött ut.
Sliten.

Det gjorde tandläkaren också och jag frågade rakt ut .., "är du trött, Birgitta?" och hon sa .."ja, faktiskt .., det har varit studentfirande och sånt ..".

Tänk, jag kände det direkt jag kom in i behandlingsrummet.

Sist av allt slår jag mig ner på den gröna bänken, den som är på bilden, och tittar ut över världen.
Människor ilar förbi .., fingrar på sina smarta telefoner .., där är cyklister på språng .., det pratas danska och skånska och i mitt knä har jag brödpåsen från Tores Bageri, det som ligger en trappa ner från gatuplanet, mitt emot Tivolit.

Sen kör jag hemåt.
Hundkäx, lupiner och högrest gulmåra pryder vägrenen .., och med ojämna mellanrum ser jag överkörda och döda fåglar, där är tillplattade minkar, en kattunge och två igelkottar.

En röd liten bil vinglar hit och dit och jag tänker att chauffören är onykter.
Det är hon kanske, men mest av allt håller hon på att kolla sin smarta telefon.

I närheten av Halmstad kör jag om en långtradare från Aneby Hus.
En stor reklamskylt längs sidan säger ..."vi bygger på kunskap" och så en bild av en trave böcker.
Finurligt, tänker jag.

Och nu är jag hemma.

Och Anna i Portugal om sin glädje ...

Och katten har också tagit siesta ....

 Hej Elisabeth,

Bäst den här veckan var att sova middag i hängmattan, två eftermiddagar till och med: i torsdags som var helgdag och idag söndag. Det är en matta som P köpte i Brasilien och som är vid och med spetskant på, så att man kan vika upp den och skugga ansiktet, eller till och med stoppa om sig riktigt om det är lite kyligt.

Bilden visar utsikten från hängmattan, om man häver sig upp och tittar över kanten.

Hängmattor och tupplurar are some of my favourite things!

Hälsn Anna (annannan).

Monet berättar om sin glädje ...

Klockan är bokstavligen fem i tolv på söndagkvällen. 

Och här kommer mitt bidrag till Veckans Bästa. 

 

Underbare systersonen J, nygift med K, unga, glada, framåt på alla sätt är på besök. Älskar att resa och kommer nu för andra gången och hälsar på Moster i Provence. 

 

Och har klättrat i berg, paddlat i canyon, simmat en kilometer i områdespoolen och ätit braklunch med oss på vingården fram till nu. 

 

I morgon bär det av till St. Tropez där den nyblivne sjökaptenen ska gå i hamnen och kolla de stora båtarna. Sen blir det öliv med snorkling och bad under en intensiv frankrikevecka.

 

Glada, leende och hjälpsamma är de, det är som att ha ett av sina egna vuxna barn i huset. Det är glädje!! Och veckans bästa.

 

Monet.

Dagens fönster ...

Här kommer några utlovade fönster från mig och Vårgårda Nostalgifestival. 
Ett Mecca för motorentusiaster och annat löst folk.

Vi får räknas till den senare gruppen för vi är (faktiskt) inte intresserade av bilarna i sig, utan deras färg, form och specifika detaljer - och förstås alla härliga människor som besöker denna typ av evenemang.
Det betyder att vi hittar många motiv. :)

Tänkte att jag skulle skicka dig lite husvagnsfönster för ovanlighetens skull, så här kommer några modell äldre.
Jag blev lite full i skratt när jag såg husvagnsmodellen med burspråk och trodde att det kanske var ett hemmabygge, men maken informerade mig om att det hade funnits...en gång i tiden.
Undrar om vi snackar "före kriget" nu? ;)

Har en känsla av att du kan gilla nån/ett par av dessa godingar.

Varma och lite regniga hälsningar från "landet" Västergötland!

// Elisabet säger:  gissa, om jag föll pladask! T a c k! 
Och tänk, vad den där röda korken betyder mycket för den här bilden!

Det här gjorde oss glada ...

Bilden med moster Margit och sonen Görans text till, gjorde mig också glad.

Så var det dags igen för det som gjorde oss glada under veckan som gått.
Precis som förra gången, blir det ett litet glädjelotteri - vi tar det i morgon när pv kommit hem från jobbet - och då blir förstapriset en sååå härlig dvd-film sponsrad av den rara Barbro i Uppsala.

Först ut med glädjen är Ingalill i Ystad ....

Hej Elisabet!

Om du vill ha ett bidrag till veckans bästa/minnesvärda händelse så kommer en här:

Igår på nationaldagen var jag med om att beskåda solfenomenet som det skrivits om på senare tid. Venus passerade solen under morgontimmarna.


Venus.
Bilden lånade jag härifrån.

Min son Marcus har alltid varit oerhört intresserad av rymden så initiativet till det hela kom från honom.
Kl 02.42 steg jag ur sängen!! inte alldeles lätt, men jag fixade det o sedan frukostkorg för tre.
Kl 03.30 kom Marcus o Patrik (kompis till M) o hämtade mig o vi for österut till Simrishamn.
På en äng strax norr om Röken (restaurang) riggades kameror upp på stativ o filter o mörka glasögon togs fram. Kallt Usch. 6 grader.

Men vilken morgon. Hela havet framför oss, inga moln som skulle kunna störa det vi väntade på.
Kl 04.29 steg solen upp. Först som en liten knappnål i öster men snart i hela sin storlek. Och med kamerans förstoring kunde vi se Venus passera solen
Hela passagen kunde Marcus fånga i kameran o vi kunde även bese det med våra mörka glasögon.
Detta var häftigt.
Nästa tillfälle att se samma sak dröjer! Ca 120 år eller nåt sånt.
Trötta men nöjda fortsatte vi sen hemåt, mätta till själen av naturupplevelse o mätta i magen av en god frukost.

Bifogar en länk om det hela.

Det blev en höjdpunkt till.
På eftermiddagen var det debut för vårt barnbarn Ingmar att ge sig ut på en längre sträcka på två ben.
Många hälsningar från fru Grå.

Äldsta dottern, Maria, säger så här ...

"Jo, det bästa i veckan .., det var nog att vi hade hand om Pedro, en flatcoated retriever som är helt underbar! Han är ettochetthalvt år, men så himla duktig, kan vara lös på tomten och håller sig hela tiden hemma och det är så tomt nu när vi har lämnat igen honom!" 

Pedro ...

Den övre bilden visar Emil på väg från dagens fotbollsmatch - pojkar f. -99 -, då Bollstanäs mötte Ängby.

Matchen slutade med vinst för BSK och Emil, snart 13 år, gjorde två av målen. 

I hans knä vilar sig den jättefina hunden Pedro.

Det bästa för sportigajenny ....

Hej Elisabet

Den här veckan har jag ingen självklar "Veckans bästa"...
Jo jag klarade ju av den där bussguidningen i Gränna i fredags. Men det vete 17 om inte veckans höjdpunkt ändå är att fotbolls-EM nu är igång! Nu har man nåt att se på tv:n de närmsta veckorna! Me like.

Då jag inte äger någon "Sverige-tröja", får min Blåvittröja symbolisera glädjen i att fotbolls-EM dragit igång!

//sportigajenny

Och veckans bästa för Ulrika i Västmanland ....

Ja den kommer redan nu för det finns inget kan slå detta den här veckan:

Min son Andreas tog studenten idag!
3 år på Byggprogrammet är avklarade, med den äran!

 Det har varit så mycket lycka, så många känslor, idag att jag är alldeles omtumlad.

Jag är så STOLT över honom och jag ÄLSKAR honom så!'

Ann i Göteborg säger så här om sin glädje ...

Det roligaste som hänt i veckan var när min julklapp kom.

Jag fick en prenumeration på tidningen SPRÅK av mellansonen Johan och det är en jättebra tidskrift tycker jag.

Ja, jag skriver tidskrift, för den är fylld av artiklar och reportage om språk ur alla möjliga och omöjliga vinklar. 

Det kan vara allt från hejaramsor i fotboll till runstenar och kroppsspråk. Dessutom följer det alltid med en bilaga "Klurigt" med ordsudokus, korsord och frågetävlingar. 

Den varar länge, länge och jag bara njuuuuter hela tiden jag läser i den.

"Var vänlig mottag uttrycket för mina distingerade känslor"

(ur atikeln om artiga brev i Europa)

Hälsningar Ann.

Eva på Frösöns glädje ...

Hej Elisabet!

Det bästa som hänt under veckan var:

Att sonen med flickvän kom hem efter fem månader i Sydafrika. Att de dessutom hade med sig en mängd presenter var ett extra plus i   kanten.

Alla ljuvliga snäckor som Mirna, vår sons flickvän, hade plockat till mig på en strand i Sydafrika.

Livet i skogsbrynet. Fåglar, blommor, tystnad. Nu börjar det underbara tiden då vi kan bo nära naturen. Jag har planterat ut alla blommor och andra växter. Min nyinköpta Marockanska mynta fick dela odlingslåda med en timjanplanta.

Lördagens besök hos valparna med familj. Valparna växer i rekordfart och nu busar de korta stunder, sedan faller de pladask till golvet och somnar.

Turtlans glädje ....

Jag har svårt att bestämma mig så två bilder får visa min veckans bästa.

Sitter nu på nya båten och vår första lite längre tur.
Det ska bli första övernattningen i båten också. Snart dags för en båtmiddag. Trivs!

Igår en kväll full av skratt och ju senare kvällen blev ju lägre under bältet blev historierna som drogs...

Det var jobbets sommarfest. En tur med en fin gammal ångbåt med räkor och annat gott. 

Båtens egen Elvis sjöng för oss. Besättningens service var i toppklass!

Festen fortsatte när båten låg vid kaj. Det var då historierna dök upp från besättningen. Tål knappast att återberättas ;-)

Bästa sommarfesten på länge med goa fina arbetskamrater! Guld värda och många är vänner sen länge.

Det var mina två. Båda lika mycket värda!

Turtlan


Anna-Lena säger så här ....

Nu är allt tillbaka till vardag igen så lika roligt som i Skottland är det sannerligen inte.

Dock var det en glad och stolt mor som (för första gången i år) kollade in den beridna högvakten med sonen på unghästen Urifax.

Och så får vi väl hoppas på att sommaren kommer loss lite nästa vecka.

Kram, Anna-Lena.

Cecilia N berättar om sin glädje ...

Vilket som var bäst? Det var nog att äntligen få rida-igen i måndags. (Alltså ta igen en oanvänd lektion.) Och att få njuta lyxen att köra dit nu när bilen var hemma vilket nuförtiden är sällsynt. (Istället för att cykla i 20 minuter "nästan uppför hela tiden".) Och att träffa de som rider på måndagar som jag inte träffar så ofta nuförtiden. Och vi fick beröm, hästen och jag. Han är en gammal ridskoleräv som är jätteduktig i dressyr, men som gärna tar kommandot och "gör själv" och lätt stressar upp både sig själv och ryttaren.

Cecilia/


Och Elisabets glädje ...

Det som gjorde mig allra mest glad i veckan, har med två små barn att göra.

Först Molly, kanske 3 år, som alldeles själv hade gått in i storasysters rum och hämtat kritor och sedan gjort den här fina teckningen som lämnades i affären.

Den var "till Elisabet".

Det finns inte ord för hur glad jag blev! 

Idag kom Molly in med sin mamma och jag visade henne och Molly bilden från bloggen och berättade att nu sitter den där fina teckningen inom glas och ram i vårt vardagsrum.

Det andra handlar om lilla Alice, kanske 4 år?

Varje gång hon besöker affären med sin mamma, pratar vi om att Alice nog ska bli kassörska och bli min arbetskamrat och det tycker Alice är så roligt.

Det var dom här hon valde ...

Idag skulle hennes mormor posta ett brev och då fick Alice komma bakom disken till mig och så fick hon välja frimärken ("jag tar dom med blommer!" sa hon) och sätta fast dem på kuvertet och hon fick stämpla (åååå, så roligt!) och så fick hon ett litet papper där hon fick stämpla en gång till och hela hon strååålade som en liten sol! 

"Nu är jag nästan som en kassörska!" sa hon smajlande.

Det var det bästa i veckan för mig.

Mitt på dagen ...

Kyligt, såväl utom, - som inomhus.

Pv rumblar (förlorar stort mot donjeppe, jag tar över och förlorar minsann lika hejdlöst .."himmel, så bra du är!" skriver jag och donjeppe svarar "tack") .., ute regnar det oavbrutet .., harry sover i fåtöljen och pElle putsar pälsen.

På bordet ligger fotbollsbilagan som jag köpte till husets herre igår.
Ja, till mig själv också.

Ikväll Spanien - Italien, sen Kroatien - Irland .., hjälp, så spännande.
Och i morgon är det Sveriges tur och jag är själaglad att jag är ledig.

Men först bär det av till Helsingborg där jag ska fixa framtanden som är kapad.
Ja, det är ju tur att pengarna inte behöver mögla på kontot.
(För tre veckor sedan betalade jag två tusen hos samma tandläkare).

Lamporna är, som synes, tända.

Det är den elfte juni idag, men se, det kan man inte tro.

Och så några inköpslistor ...

Här och Nu ...

Söndagförmiddag.

I soffan ligger pv (den där golfrundan gick inget vidare .. igår var han glad och på gränsen till högmodig .., sjutton i hcp och andra matchen på två år och fem eller sex par ..) och tar igen sig .., spelar Rumble och får äntligen vinna (mot någon obekant människa) och i ena hörnet av soffan sitter jag själv - eller halvligger - och pElle, sjutton år (tänk, att jag agerade barnmorska vid hans födsel i Skåne!) ligger på mattes magar och jag kliar honom på huvudet som är det bästa han vet .., upptäcker en stor och fet fästing som pv tar bort ("påminn mig att köpa hem fästingmedel i morgon!" säger jag) och i fåtöljen kurar en vanvettigt trött harry.

Det plingar från Rumble-spelandet .., från köket hörs P1-prat - kanske gudstjänst - och från äldsta dottern kommer ett sms där hon säger att lillebrors flickvän är så himla fin och rar och att det har varit såå roligt att ha dem på besök.

Om tre timmar ska jag vara på jobbet.

Och nu har jag uppdaterat sidan ...

... den med vänsterhänderna.

Söndagsfönstret ...

Det regnar ute .., och pv klev upp tidigt, tog med sig harry och skulle spela golf på morgonen.

Klev upp tidigt betyder att han gav sig av vid femtiden.

Nu är klockan nio och dom är inte hemma och det har börjat regna.

Gissa, om min fantasi skenar iväg.

Bilden togs en midsommarafton för några år sedan.

Vid bordet i Gunvor och Vikings sommarhus i Stening, sitter pv och spelar schack med någon av sina brorsöner, om jag minns rätt.

Det är pv:s hand till höger.

Och nu finns inte Gunvor längre, Viking har varit död i flera år och sommarhuset är sålt till ett syskonpar.

Livet är föränderligt.

Kl. 09.37

Nu är dom hemma!
Har man livlig fantasi kan man skena iväg hur långt som helst inombords!
Alternativen var flera: pv hade drabbats av hjärtflimmer, ramlat ihop på golfbanan och vem - förutom den mannen - spelar golf vid femtiden på morgonen .., alltså blir han inte upptäckt .., ligger där och möter Vår Frälsare och stackars harry springer av och an och hittar inte hem.

Eller: pv blir så upptagen av att slå ett perfekt slag, så han glömmer bort harry, som sticker iväg efter en harpalt .., rusar iväg ut på någon närliggande väg, blir överkörd och åker till himlen (buuuuuuhuuuu!).

Eller: blir inte överkörd, men sticker iväg efter en löptik och glömmer husse som inte hittar honom och inte vågar åka hem och berätta detta, utan letar och letar och letar.

Husses mobiltelefon låg på arbetsbänken hemma.
Det är typiskt för honom.

För övrigt säger pv att dom åkte inte alls iväg lite över fem, dom åkte hemifrån tjugo i fem.

Två vänsterhänder från Västergötland ...

"Maken ..."

Hej Elisabet!

Nu blir det helt plötsligt ett händer-mail istället för fönster. :)
Men jag har också fotograferat några fönster till dig, så de kommer senare.

I bilen till och från Vårgårda nostalgifestival som vi besökte idag, så kom jag på att jag skulle fotografera våra händer, och om bilderna blev något så när så skulle jag skicka dem till dig.

Maken: Fiskarnas stjärntecken. Höger tumme upp. Ensambarn. Väldigt händig

Och SoF ...

Jag: Vädurens stjärntecken. Vänster tumme upp. Yngst av fyra syskon. Relativt ohändig.
Vilken tur att jag gifte mig med en händig make då. ;)

Elisabet säger: en "tillsammansbild" - jag tycker så mycket om den -. 
Känslan av att åka iväg till nånting som man kanske har längtat efter.

Tack snälla för bilderna! säger jag, som nu måste ta mig i kragen och flytta över dem, plus dom jag fått av Ulrika, till vänsterhandsbloggen!

Möte i ... trädgården.

Torun och Mickes vänsterhänder. Båda är Tvillingar.

Jag tycker verkligen om spontana möten ..., så där som när människor bara dyker upp, för då vet man också att dom kommer för att dom verkligen vill.

Alltså blir jag så glad när Torun (f.d. Umeå) och hennes Micke (infödd skåning) kommer på snabbvisit, ja, dom är på väg till Göteborg på 50-årskalas, men hinner med kaffe och uppvärmda kanelbullar ute på altanen.

Och vi får var sin kokbok ämnad för den som är till sjöss (härliga 70-talsteckningar!) och vi sjunger för Torun som fyller år i morgon - hon och pv är jämngamla - och så blir det någon timmes surr under parasollet och sen hej och tack.

Snart, om några minuter, ska jag susa iväg till jobbet.

Tidigare idag blev det lite småprat med grannen Gun.

Hon berättade att hon och maken idag hade träffat harry och sigge nilsson, på väg ner till havet.

Ojdå.

Och för min inre syn såg jag hur sigge tog harry med sig och hur han sa .."va? brukar du bara gå med husse och matte !!!, nej, jag går själv, kom får du se .. man kan gå här också, då träffar man Ecke och han är ju himla trevlig, men se där .., nu kommer Göran och pratar med dig .., jaså, måste du gå hem igen, det var väl trist, ja, jag blir kvar här!"

Ungefär så.

Pyramiden i Stensjö ...

Det tar sig. 

Nu ser vi jordgubbar på väg att mogna (några veckor till kanske) och salladen växer och frodas.

Småynglarna längst fram i bild, planterades idag.

Den första tiden bodde dom i landet nära komposten, men där är så skuggigt, så det fick bli flytt nu på förmiddagen. 

Inte var det så trevligt att skiljas från alla morotskamrater, men det här blev ändå bra.

"Härligt! Här har vi utsikt mot altanen och får lite mera sol!" tänkte dom nog. 

 

 

Och så det där ni vet ....

Idag är det lördag .. i morgon söndag och snart är veckan slut.

Vill du vara med och dela din glädje med andra, så välkommen!

Mejla i så fall ditt bidrag till bisse151@gmail.com.

Det var just vad Anna-Lena gjorde.
Hon berättade - med så mycket värme mellan bokstäverna - om resan till Skottland för att fira maken Johns femtioårsdag.

Det är han - med den eleganta fjäderprydnaden - som är på bilden.
Är det pyjamasjacka han har på sig?
Hrm .., då kan man ju se den ståtliga fjädern nästan som en manbarhetssymbol ,-)

Så här skrev Anna-Lena bland annat ....

"Vi har åkt på hisnande vackra vägar med vyer över berg och dalar, hav och gröna kullar. Vi har ätit massor med färska, smaskiga skaldjur och förödande goda "scottish breakfasts". Vi har sovit på B&B med sälar utanför fönstret och vi har sovit i slott och dinerat med lorden själv. Vi har förutom massor med sälar sett en val, flera tumlare, havsutter, havsörn, lunnefåglar och massor med andra sjöfåglar. Vi har också sett många kronhjortar, klappat en grå tornuggla och sett en falkenerare flyga med sin falk."

Mossfolk, numera Fru Norling och på bröllopsresa i Paris, berättade om valptittandet. Den är den valpen ni ser på bilden .., som dom hoppas på.

Valptittade gjorde även Eva på Frösön.

Och Turtlan hade varit på kompisträff.

"För mig är det utan tvekan häromkvällen när jag, kära tjejkompis B och vår killkompis J träffades över en tacopaj med lite vin.

Vi satt där runt hennes köksö på sköna höga stolar.

Länge sedan vi alla tre sågs så här även om vi har kontakt regelbundet men nu var det bara vi tre och inga andra. I lugn och ro för prat.
Även om det är sällan märks det ingen skillnad. Ingen tvekan utan vi bara pratar på om nya saker som hänt, om gamla minnen och om livet."

Glädje kan vara allt möjligt.
Ett oväntat leende människor emellan .., en vänlig hälsning på stan .., att hitta ett vykort från Grekland i den gröna postlådan av plast.
Sånt.

Välkommen med just ditt bidrag!

tänk ...

... så många fina guldkorn till bloggar som man aldrig har upptäckt

inte förrän blogginnehavaren skriver en kommentar

ja, så där i förbifarten

- då -

som att öppna en liten skattkista är det

Dagens fönster ...

"Hej,

Förra söndagen var det "vide grenier" i vår by - "tömma vinden", dvs grannloppis.

Prylar och stånd i hela byn och alla var där.

Och mitt i det en retroloppis i vår bypark med 60-talstema. Musik, prylar, loppisar och bilar från tiden . Klart vi gick dit trots 30 graders värme och åska i luften. På väg ner till byn går vi en liten trappstig mellan några gulliga hus. Här är fönstret till ett av dem. Obs keramiksyrsan, "la cigale" på ena fönsterluckan. Den är Provences speciella symbol och det förstår man när de sätter igång på kvällarna. 

Än har de inte börjat men Gud give så trött man blir på dem när de sätter igång.

Ha det gott i kalla Sverige -här har vi det varmt så det förslår!

Kram från Monet."

Bestämde mig för att äta blodpudding till lunch.

Försökte sedan öppna förpackningen.

Efter en stund började det att osa från mina öron.

Tänkte .."nä, jag skriver till företaget och frågar hur har man tänkt (om någon alls har tänkt ...?) att t.ex människor med förvärkta händer ska kunna öppna den här förpackningen!"

Googlade på företaget och fann, till min häpnad, detta.



Jaha, ja.

Jag var alltså inte ensam om att fundera.

En bild - en historia.

I Vilhelmina kommuns fotoarkiv, finns följande bild av moster Margit och hennes familj.
Från vänster Margit, Wayne, Rune, maken Sigvard och sonen Göran.

Göran har författat bildtexten som jag bara  ä l s k a r!

Göran Jonzon berättar:

Rune hade tagit realexamen efter att ha hoppat över 1 år genom självstudier via Hermods.

Jag själv minns tydligt min rutiga tröj/skjorta som var tillverkad av det nya materialet polyester.
Kall som fan men fullständigt omöjlig att slita ut.

Tavlan uppe till vänster var målad av farsans gammelfjälla Margita från Stennäs ovanför Dikanäs,Vilhelmina, och gillades aldrig av Mor.

Den andra tavlan var en ulltavla som Mor fått av Lisa Johansson, Vilhelmina, som tillverkade sådana.

Diskussionens vågor hade gått höga om vad det skulle vara bra för att låta Rune få en utbildning.
Farsan hade ju klarat sig bra med 6-årig folkskola.

Efter idogt övertalande från Runes lärare Ove gav far med sig men såg aldrig nödvändigheten med utbildning.

Han hade en nedlåtande attityd mot människor med utbildning.

För mig själv gick det lättare att följa efter i Runes spår då vägen redan var röjd.

Rune tog aldrig Gymnasieexamen utan hamnade i fängelse upprepade gånger pga värnpliktsvägran.

Poliserna bad honom att ange samvetsskäl för att komma undan fängelsedom, men han vägrade envist då han hade andra bevekelsegrunder av politisk karaktär.

Fängelsevistelserna skänkte honom ett visst intresse för begreppet rättvisa varvid han läste in juristexamen och blev sedemera Advokat.

Två strokar satte emellertid punkt för hans karriärmöjligheter.

Själv tog jag maskinteknisk examen och bildade ett antal ingenjörsbyråer med god ekonomisk avkastning.

Lillebror Wayne blev lärare och omtyckt sådan.
Som rökare dog far vid 67 års ålder i lungcancer.

Mor som var 4 år yngre dog även hon vid 67 års ålder i hjärtinfarkt.
Tårtan åt vi upp.