Och här är det Ordning & Reda som gäller.
Pilar tycker vi om .., båda två.
27 sek .., 18 sek .., ovanligt att se sånt på inköpslistor.
Kanske någon som arbetar på bank?
Kallelsen till käkkirurgen gäller en patient född 1904.
Men texten tillhör någon mycket yngre?
Barnbarnsbarn?
Hemtjänstpersonal som rivit av en bit bara och skrivit vad som skulle handlas hem?
Den här listan ger mig nästan - magont.
En äldre människa som vill ha koll på pengarna.
En kvinna, tror jag.
Och detta måste väl ändå vara en smålänning som ska till att handla ...?
Det som gjorde mig glad under veckan som gick ....
Vill du vara med?
Mejla då din glädje (har du bild till, så kanon!) till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt eftersom, men inte förrän i morgonkväll.
Förra veckan berättades det om kärleken till en rayllåkande man i Västmanland .., om lille valpen Cosmos ankomst till familjen Norling i Örebro .., Anna i Portugal hade firat sin födelsedag hemma hos sin pappa i Skåne - ja, en vecka för sent, men ändå -, Eva på Frösön hade haft vernissage just på Frösön och kunde nu slappna av lite ..,Anne i Mantorp hade äntligen kommit på att hennes katt Morris vill äta mat från en tallrik, inte från en trång skål .., Monet firade sin mans födelsedag och kände glädje över många år tillsammans .., Ann i Göteborg hade bland annat fått beställning på tio små baby-Converse (virkade) - lycka ! -, Turtlan hade - trots bristande sykunskaper - fixat till gardiner till nya motorbåten och kände sig glad och stolt och gardinerna blev såå fina! ..., sportigajenny hade fått en kram av A, 23 månader .., Cecilia N hade ringt en väninna som överlevt en svår sjukdom och gratulerat henne på födelsedagen .., pv var glad över Zlatans supersnygga mål mot Frankrike .., Bloggblad var glad över att hon egentligen var en rätt förnöjsam människa och skrev att ... - "varje dag som jag tar mig ur sängen och inga oroande telefonsamtal kommer" - gjorde henne nöjd och glad och själv var jag överlycklig över att - för en gångs skull - ha slagit sonen i Rumble!
Inga märkvärdigheter och ändå .., så mycket glädje!
Bland dem som sänt in sina bidrag drogs hastigt och lustigt ett första,- och ett andrapris.
Förstaprisvinnaren blev annannan i Porto i Portugal som valde den i mina ögon så filuriga broschen i form av en uppnosig liten jycke ..., sponsrat av den generösa madamen i Göteborg. Härfinns hennes hemsida
Det lilla smycket är handmålat och designat av Marketa Novotna.
Tröstpriset gick till Örebro ochmossfolk - även det ett litet brosch i emalj - men motivet är en katt.
Tack Ann för priserna!
Ja, jag tycker nog att den bilden bör visas än en gång.
Det händer sannerligen inte ofta att jag vinner.
Men sen ....
... blev allt som vanligt igen.
Och på facebook, på min sida, satte Anders in den här bilden.
Jo, jo.
Underbart är som bekant .., kort.
Och regnet som v r ä k t e ner igårkväll (jag var dyngsur och genomvåt när jag kom hem och tänkte hela tiden på Anders och pv som cyklade Vätternrundan i delvis hällregn ...), det har nu förbytts i strålande solsken.
Det är en alldeles övermåttan ljuvlig morgon!
Och jag har ledig helg och har sällan - för att inte säga aldrig - längtat så efter frihet.
Nu blir det frukost ute på altanen och harry och sigge lullar omkring lite på tomten och pv och jag själv sitter mitt emot varandra och läser Dagens Nyheter och högläser mellan varven sånt vi tycker är intressant.
"Hör här vad Croneman skriver om SVT:s Daniel Nannskog och Johanna Frändén!" säger pv och vi håller med i vartenda ord .., vilket perfekt studiopar dom är!
Och jag läser en krönika om matematikens nyttighet eller inte .., studerar dödsannonser och tänker att en gång ska mitt namn finnas där bland dom andra och det gör mig så tacksam över att få sitta ute i solen .., tänk, vilken gåva!
(Ja, inte tacksam över att få finnas med bland dödsannonserna, utan att man har fått vara frisk och fått leva så länge som i femtioåtta år .., det är ju otroligt!
På altangolvet, usträääääckt och djupt i sömn .., ligger pElle.
Sjutton år.
Han sover så hårt att han inte hör när harry kommer nära - nära och jag fylls av sån oändlig ömhet över den här gammelkatten som varit med om så mycket.
Och hela tiden, medan vi sitter där ute .., hörs den envisa Gransångaren.
Då är det vindstilla, rent av perfekta förhållanden.
En sak som jag verkligen beundrar hos pv, det är hans sätt att behandla ungdomar eller barn som nästan vuxna. Han tror dem om att klara långt mer än vad jag själv skulle tro!
Erik, som aldrig varit med om nåt sånt här, han får - från första stund - ta rodret och ta dem ut och även in i den lilla hamnen och han gör det med den äran!
"Här är krabban! Nej, jag började inte gråta, men det var läskigt !", säger Erik.
Klockan 06.00 nu på morgonen kommer Erik och hans mormor (Eva från Tyresö, flitig kommentatorsmadame här på sidan), men pv är uppe redan kvart över fem.
Själv sover jag gott.
Och detta att ta upp nätet visar sig bli ett riktigt äventyr, då vinden är byig och ganska kraftig ( "7 - 8 sekundmeter och kanske 10 i byarna", säger pv och det var det där byiga som var kämpigt och båten är ju liten) och från klipphällen där Eriks mormor står och tittar ut mot havet, ser hon hur segelbåten får slagsida och hur vatten kommer in .., och för sin inre syn ser hon allt som kan hända .., och verkar det inte som om pv har ramlat i vattnet och sitter inte Erik med en åra och försöker rädda honom ...?
Efteråt säger hon att hon nog aldrig i hela sitt liv har varit så nervös.
Och pv säger att det var lite spännande.
Erik fick ta rodret och ösa båten, medan pv rodde hem igen.
"Nej, båten hade inte kunnat sjunka, men däremot slå runt, ja, då hade vi väl fått klamra oss fast och sen hade vi kanske drivit till Norge ...", säger pv leende.
Tre plattfiskar och en krabba blev fångsten.
Kanske blir det dagens lunch hos Erik och hans mormor och morfar?
I vanliga fall får krabborna återvända till havet, men den här fick allt följa med hem till sommarhuset.
Lite senare, bara nån halvtimme, är det dags för äldsta dottern med familj att tacka för sig.
Men först får hon följa mig till Solhaga Bageri i Slöinge, där vi köper frukostbröd.
På gården, just utanför bageriet, finns nu möjlighet att sitta utomhus och gotta sig åt allt det goda.
U n d e r b a r t, är det.
Efteråt ..., ser det ut så här.
Igår blev det tvärstopp på cykelturen med harry .., pv flög rakt i backen och skrapade hela vänster sida .., har nu ont i knäet och i axeln.
Lägg därtill äventyret ute till havs i morse vid sextiden .., så förstår man kanske att det känns skönt att ta sig en tupplur på soffan.
Från tv:n hörs friidrottsprat.
Ska man försöka gå ner i vikt, då är det enda man har för ögonen bilder av mat .., och recept där fettet dryper och aldrig blir man bjuden på så många goda efterrätter som just då.
Är man nybliven ensamseglare, ser man bara par som går hand i hand och ser så himla lyckliga ut.
Och har man köpt husvagn .., då börjar ögonen leta efter sånt har med just husvagnar att göra.
Och pv tar med sig Erik, 12 år, barnbarn till Eva från Tyresö, på fisketur.
Ja, dom tar lilla Askeladden och seglar iväg ut till havs - men inte så långt bort - och så lägger dom i ett enda nät som är trettio meter långt och Erik är navigatör och rorsman och det är en vidunderligt vacker kväll; alldeles spegelblankt och i skruttiga trädgårdsstolar sitter Eriks mormor och jag själv och pratar om allt och inget.
Solen värmer våra kinder.
Det där den allra bästa av sommarkvällar.
Hemma igen.
Harry, som inte fick följa med, är över sig av glädje.., och se där, där kommer ju Ecke som har varit på besök hos grannen Göran.
Ecke tror inte särskilt mycket på det här fisket, inte just ikväll.
"Ja, ja, det är bra med tång till trädgården ...", säger han filurigt leende.Och i rabatten växer bolltisteln så det knakar!
.. kom igår ett lilafärgat kuvert med en för mig obekant handstil.
Men ååå, vilken glädje när jag i detta - kuvertet alltså - hittade såväl en uppnosig liten hund som en glad katt!
Avsändare visade sig vara den här madamenoch jag säger bara en sak: dina ord kom som allra bäst!
Det här var ett bidrag till glädjelotteriet; en skulle jag få välja själv och den andra lottas ut .., så i kväll när jag kommer hem från affären, då ska vi ha dragning på förra veckans "det som gjorde mig mest glad" och då får vinnaren välja en av dom här läckra broscherna!
Jag minns det mycket väl: vi var på semester i Grekland och hade fått plats på en enkel servering där grekerna själva åt kvällsmat och vid ett annat bord, inte långt ifrån oss, satt en hel drös med människor - det var mor, - eller farföräldrar och barnbarn och mellangenerationen och säkert fastrar och mostrar och en av kvinnorna var från Finland och var gift med vad jag förmodar var sonen i familjen och det pratades och skrattades och lillpojken fick sig en lusing och i nästa sekund överöstes han med kyssar och där satt jag och tänkte att åååå, vilken lycka att ha det på det viset!
Min egen pappa var då död sedan några år tillbaka ., själv var jag kanske trettio år och mamma fanns i Sydamerika, min ena syster i Australien och den andra i Skåne
Och den där bilden av släkten vid matbordet, den skuttade rakt in i mitt hjärta.
Men ungefär så .., kändes det ikväll.
Ute på gräsmattan stod pv, mågen Peter och mina barns pappa Tommy .., den sistnämnde (med vita håret) var grillmästare och de övriga assisterade .., och på altanen fanns plats för tio personer .., det var Sonja och Gösta, Hilda och Patrik, min Maria med Peter och Emil och så vi själva då och vi hade mat som gladeligen hade räckt till dubbla antalet gäster och Sonja hade med sig en underbart god marängtårta med jordgubbar.
Till den som kanske nyligen har separerat och tror att tillvaron för alltid kanske ska krångla - hys hopp -!
Då menar jag inte att man får det bra ekonomiskt eller nåt sånt .., utan att man kan umgås på ett vettigt sätt med sin före detta partner.
Nio år efter den äktenskapliga kraschen, sitter vi alltså tillsammans och äter kvällsmiddag och jag tittar på dom här två männen och tänker att .., ååå, vilken glädje att se dem stå där vid grillen och småprata!
Efteråt visade Maria att hon är sin mormors dotter.
I ett svischande huj hade hon plockat bort och diskat .., allt medan jag låg mentalt utslagen på soffan Ektorp!
T a c k Maria!!
pElle håller sig förstås nära och får karrébitar av Maria.
Och efter maten tar jag Emil på moppen och så kör vi ner till havet - alldeles ensamma är vi - och plötsligt upptäcker vi att harry har följt efter oss och han springer som en raket och Emil tycker att maneterna är döäckliga, men övervinner äckelkänslan, går långt ut och doppar sig helt och hållet.
Sen åker vi hem igen.
Harry springer intill oss och mest av allt före!
På gräsmattan väntar Emils allra bästa vän, morfars labrador Meja - ja, fast morfar och Meja går nog på ett ut - högt älskade av Emil är dom båda!
Och nu är det kväller och jag orkar inte skriva längre och inte se på fotboll heller.
Nu kan äldsta dotterns man sova gott hos oss, utan att behöva uppsöka akutmottagningen för andningsbesvär på grund av katterna.
Här ska städas ur bara .., och vädras .., och harry vet inte till sig av nyfikenhet .,. ååå, vad är nu detta för ett spektakel som står på tomten ...!!
Fast först blir det kaffe ute på altanen.
Lite senare: nä, det blev kaffe runt bordet i vagnen. Kul!! Agnetha i Skellefteå .., jag tänkte på dig nästan hela tiden och era rundor till Vormforsen och andra ställen.
Och jag gör inte så mycket.
Maria har plockat bort och gjort fint i huset innan hon åkte norrut, till trakten av Varberg, för att hälsa på en högt älskad f.d. arbetskamrat och jag bara gapar när jag kommer hem!
Så fint!
Och det doftar Äldsta Dotter i hallen.
Hennes parfym, förstås.
Så jag ordnar med kaffe och macka och sätter mig på altanen och bläddrar i boken "Haver du sett Haverdal" som jag köpte på jobbet idag och där finns ett helt uppslag med med familjen Koch som nu är andra generationen butiksägare och hela boken är vacker .., där finns mängder med blombilder och berättelser om stenbrytningen i just Haverdal och om fisket och det hårda arbetet överlag.
Sen tar jag mig en titt på jordgubbspyramiden som snart svämmar över av gröna gubbar!
Detta blev verkligen succé!
Och i vinter kommer vi att kunna äta pl.marm.-12, det dignar av det som ska bli plommon i trädet där jag hänger tvätt och några få körsbär får vi kanske, men inte många.
Sist av allt ringer pv och säger att han är i trakten av Landskrona och det tar förstås tid att köra med husvagn och han ber att jag ska plocka undan lite på gården, ja, så han kan köra upp vagnen, men det är redan gjort.
Ikväll ska den - vagnen -, dammsugas och vaskas och göras fin inför mågens ankomst.
