Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Bilden kommer från landet Halland.

 Hej!

 

Igår plockade jag in den första vitsippsbuketten. 

Och så har jag upptäckt att vi har vitsippor lite här och var i rabatterna. 

De måste ha spridit sig med frö. 

 

Och idag när jag promenerade i regnet såg jag att björkarna börjat få gröna knoppar, dock inte musöron än. 

Sipporna och knopparna två saker som gjort mig glad denna vecka! 

 

ellem

Och så blir man överraskad ...

Jobb från kvart i tio till tre och inte en enda lugn minut är det!
Nu väller sommargästerna in och det spelas på hästar eller Lotto och stressade damer eller herrar  som har köpt rosor vill gå före alla andra i kön och jag säger ..."ja, då får vi fråga dom övriga om det är okej ..." och kunden som har stått länge i kö nickar ..., men ser måttligt road ut.

Det slår aldrig fel; den som har mest bråttom, är den som är året-runt-ledig.

Just när jag är klar för dagen, säger Mattias att jag ska ringa hem.

Det visar sig att vi har fått överraskningsbesök och jag blir så innerligt glad .., så där så att det spritter i hjärtat ..., och det blir till att tvärhandla det viktigaste ("sötebröd eller mackor?" säger jag till personen i andra änden av telefonen och får svaret ..."ta sötebröd"!) och så kör jag hemåt och där, ute på altanen, sitter underbara kusinen som vuxit upp i Dikanäs, nämligen den här madamen.

Hon och maken (från Ångermanland) är på väg till Skåne och nu har dom gjort ett uppehåll här och åååå, så roligt det är! Sist vi träffades var på min mammas begravning och ni kan tro att jag då blev rörd när två av mammas syskonbarn åker så långt för att vara med henne, den där sista dagen.

Men nu är det nya tider!

Så vi sitter ute i solskenet och pratar om allt möjligt och kusinen berättar om alla skåp som hon har och allt hon väver och maken, han skrattar åt hustrun - samlerskan -, ja, hon och pv kunde bilda en förening.

Innan dom ger sig av, åker vi till lilla hamnen och på klipphällar står fiskare (en har just fått napp och i kroken dinglar en plattfisk ..) och så tar vi lite kort och redan innan har jag fångat våra vänsterhänder .., och får veta att den ångermanländske mannen är lillebror och har höger tumme upp och mellansystern, det hörs ju vad hon är .., och hon har också höger tumme upp.

På den där skalan från 1 - 10, hur man trivs med tillvaron just nu, svarar kusinen 10.

I mycket känner jag igen mig i henne .., vi har båda två säkerligen en eller flera slängar av någon en  bokstavskombination och hon är pratig och har lätt till skratt .., hon påminner om moster Gunvor, jo, så är det.

Och nu har dom åkt sin väg och pv kämpar med växthuset Odla och jag ska städa här inomhus, ty på lördagkväll kommer arbetskamraterna hit och ska umgås lite så där i all enkelhet .., å, det ska bli så roligt!

Busungar ...

Rödvitrandiga tröjor och trosor .., jodå, det hade mina töser många av.

Det finns tidsmaskiner av olika slag.

Man kan nästan snava över hundratals hanhängen från asp och åka baklänges i tiden .., och så kan man få sig några bilder tillsända och då sker precis samma sak.

Som här.

Från Västmanland kom nya grannarna Boris och Ulla och med sig hade dom busfröet Marina; det är hon som syns till vänster på bilderna.

Marina och våran Maria blev snabbt bästa vänner och oj, så många tokiga påhitt doom där töserna hittade på tillsammans!

En dag kom jag in i Marias rum och upptäckte att dom små damerna fyllt hennes skrivbordslådor med vatten (och badskum) och så placerades lådorna på heltäckningsmattan, för nu skulle töserna ut på havet! Jo, minsann!

Om ni tycker att Marias lugg är osedvanligt tjusig, rent av elegant, så beror det nog på att hennes mamma agerat frisör.

'Pottklippning fungerade väldigt bra i norra norrlands inland och fjälltrakter.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Havet och vårens alla blommor är härliga.

Krypvide.

Och styvmorsviol.

Hemma i Tyresö är det sippor och tussilago.

Känslan av stillhet här är underbar!

På frukostbrickan ...

Ja, snart så ...

Varma, rara Solveig som bjöd på så god soppa och nygräddade våfflor - fast i omvänd ordning -, har en sån ljuvlig bild på sin blogg.
En minnesbild.
Här är den.

Från Arjeplog/Dalarna tar vi oss till Kanchanaburi och till Guy.
Vi får se vackra träd som han tycker om och får en lektion i trafikvett.
Eller brist på sådant.

Och Kattis, hon är bra på bråkiga pojkar och så får - åtminstone jag - lära mig ett nytt ord.
Ps. Missade ni veckans glädjeinlägg nummer 1, så har ni chansen här. Ds.

I Västergötland bor Fotobrus.
Under Stallbackabron upptäcker herr fotografen att någon har lättat sitt hjärta.

Om livet, det sköra och det sega .., berättar hon som bor långt hemifrån.

Om samma sak - livet -, samt om ett möte vid ett frukostbord, berättar den här mannen. 

Och sist av allt; en blogg som jag alltför ofta glömmer att besöka. 
Det ska bli bättring på den fronten hädanefter.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin dag! 

Själv ska jag, om någon timme, moppa iväg till affären.
 

Dagens fönster ...

"En vanlig lördagsförmiddag på min väg till mataffären ...", skriver madamen från Skåne, men som bor i Porto.

I en annan del av världen.

Nämligen här.

(Länken går till en man som berättar om fem saker som han avskyr-  eller tycker mindre bra om -, när det gäller Portugal, men därefter fem saker som gör att man bara älskar Portugal! Undrar vad annannan skulle ta upp om hon blev tillfrågad ...? Det får du gärna berätta! I slutet, vid åtta minuter precis, får man en vy över Porto. Å,  hjälp ..., så vackert där är!)

I Vår Herres lager ...

Helt ärligt får jag nästan ångest var gång jag råkar slänga ett öga på växthusets monteringsanvisning.
Ångest för att jag vet hur förfärligt eländigt det är är med mina monteringskunskaper.

Och för min inre syn kan jag precis se hur det gick till, då, när det var dags för skapelsen av undertecknad.

Där står Vår Herres lagerförman och rotar på hyllorna efter önskvärda egenskaper.

"Nä, tyvärr ..., stickgenerna är redan upptagna, dom har vi sparat till längre fram .., dom ska nämligen sparas till en tös i Västmanland och det går åt hur mycket som helst till henne ..., och nej, hålla-ordningsgenenerna är slut för dagen ..., allt susade iväg till en ung fröken i Ångermanland ..., och det är likadant på hyllan för matlagningsglädje, men se här .. här har vi en låda med God Aptit, den kan vi ta .., och här är en annan låda med "lust att ta det lugnt gener",  perfekt, jaså, inte för många av den varan, ja, men ni får ta den här lådan och här har vi en burk med Förnöjsamhet, det kan hon behöva, ty förmögen kommer hon aldrig att bli .., förlåt? tekniskt kunnande ..? nej, det är lika illa där, där är leveransen försenad, men hon kan ju få lust-att-skriva-och fotografera-generna, det har vi till extrapris .., det nöjer ni er med, men så bra, ja, tack så mycket, vi har mycket att göra här på lagret, adjö, adjö!"

Men pv, han fick kanske några monteringsgener.

Det är vad jag hoppas på.

Och så ett kvällsfönster ...

"Fönster mot försommarkvällen på Söderslätt ...", skriver Madame Hedgren.

Tack snälla! säger jag.

Och man nästan  k ä n n e r   hur den lite svala vårluften singlar in i huset.

Den där mannen ...

... som glömde sitt lilla barn i bilen och barnet dog ...

 nej, jag kan inte tänka mig nånting mer förfärligt.

 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa i veckan var nog träffen med Eva, hon som har företaget Nordic fields och gör så fina smycken. Vi har planer på att starta ett samarbete och det ser jag verkligen fram emot.

Hon är gift med en amerikan och har barnbarn, vars föräldrar är inbitna fotbollsfans – ja, alltså amerikansk fotboll.

 

En liten fluga måste man ha ...

 

Hon ville ha virkade converse i lagets färger till den nyfödde och jag gjorde ett par sådana och en liten fluga.

 

 Nu föddes idéen om att sätta ihop ett “christening kit” tillsammans med hennes smycken och marknadsföra i USA! Vild idé men en rolig sådan!

“Hennes” fotbollslag finns i Florida och heter förstås “Gators”. 

Färgerna är brandgult och blått!

Go Gators!!

 

Tack för paket som anlände i går! Tvålen doftar härligt och marsipanbrödet delade vi systerligt till eftermiddagskaffet hos STORARTAT!

 

Det var mumsfilibabba! Tusen tack! 

 

Ann.

Ni glömmer väl inte DBIV ....

Kerstin i Dalarna berättade om en härlig resa till Uppsala och ett besök i garnaffären.
Glädje, glädje! 

Det inlägget genererade en liten pratstund mellan Kerstin och Ulrika.
Så här gick det:

Ååh, Kerstin, var det Yll o Tyll?
Namnam!! :-)

5 maj 2013 09:27

Kerstin i Dalarna sa...

Javisst :-) Fick lov att göra två besök innan jag lyckades bestämma mig ;-)
Det ska bli en GRÖN Lilium av Alt Herzog. Har hunnit ca fyra cm, och tyvärr dröjer det några veckor innan jag kan fortsätta :-( Livet kommer emellan ibland, bara att acceptera. Har iaf något att längta till.

5 maj 2013 09:50

Anonym sa...

Amy heter hon, inget annat.
Kerstin igen

5 maj 2013 09:53

Ulrika sa...

Den är jättefin!
Vad köpte du för garn?

Jag har inte varit i Yll o Tylls butik än, men jag handlar ofta av dem via nätet.

5 maj 2013 10:12

Kerstin i Dalarna sa...

Ullgarn Extra 1 från Hjelholts Uldspinderi. 400m/hg.
"En exklusiv blandning av Gotländsk Pälsull och Merinoull från Falklandsöarna." står det på etiketten. Tror det blir bra. Funderar på att göra ärmarna lite längre bara. Stickar framstyckena tillsammans med bakstycket för att slippa sy ihop sidorna.  

Mossfolk hade - tillsammans med make och hunden Cosmos - varit i skogen.

Så här skriver hon: 

"Det är mycket som skulle kunna ha varit bäst i veckan. 

Underbara skogsturer. Majbrasa. Musikal. Fina vänner.

Ledig dag. Magnolian som slagit ut. Det har helt enkelt varit en bra vecka. Men det allra allra bästa, det var nog att komma hem till ett tyst hem igår. Cosmos, som hade varit själv i drygt två och en halv timme, kom utlufsande ur sovrummet och gäspade stort när vi kom hem. Har man tidigare haft en hund som inte gått att lämna ensam, då känns det här helt underbart!"

ellem från Skellefteå hade besökt hemtrakterna i Värmland och tog en ljuvlig bild av en hel matta med blåsippor! 

 Och så såg hon ett halofenomen .., andra gången i hennes liv! 

I Skåne hade hedgrenskan deltagit i en trail-tävling (med häst .., man ska öppna grindar och lite sånt, nästan som en riktig kofösare) och inte hade hon bara deltagit; hon hade dessutom vunnit! 

"Jag som ALDRIG någonsin vinner nånting!" skrev hon efteråt.

Tala om glädje! 

 

Ulrika i Västmanland .., ja, det är bara att titta på hennes bildcollage, så förstår man.

Det är glädjen över Marcus .., katten Virka, rallyt, stickningen förstås, och sonen Chrille som fyllde sexton.

Så här skrev Turtlan om sin glädje: 

"För mig blir Veckans bästa att s n a r t är det dags att lägga i båten. Inte än men det närmar sig. Nu putsas, lackas och fixas det för fullt. Fint blir det! 

Jag har inte bidragit med så mycket jobb än utan jag tar hand om städningen och fixa i ordning "interiören". ( uh så manligt / kvinnligt det är ibland då...) 

Men men, var och en gör väl så gott en kan. 

Turtlan mitt i natten som har en h e l veckas ledigt framför mig.

Gôtt!"

Och det bästa för mig ...

Lilla Blåmesen som flög fram och åter till den tömda komposten och jag själv som satt på stentrappan och bara njöt av sol och värme och fågelkvitter.

Här är paketet till förra veckans vinnare, nämligen Eva på Frösön.

Tejpen - som nu är på upphällningen .., tänk, vad den har räckt länge!! - kommer från Portugal och från den rara annannan, vars pappa har så där måttlig tilltro till den yngre generationen.

Fler som vill vara med?

Mejla då det som gjorde dig varm i hjärtat till bisse151@gmail.com, så är du med i dragningen som blir på lördag.

Välkomna!

Tidsmaskinen ...

Hanhängen av Asp ...? Jag tror det.

Titta, här ligger dom .., överallt på vägen .. och jag åker baklänges i tiden.

Jag blir en liten tös som bor i norra norrlands inland och fjälltrakter (men några fjäll ser vi inte hemifrån ..)  och i hörnan av tomten finns en lekstuga som är min och där bjuder jag ibland pappa och mamma på lunch eller middag.

Under en period heter min bästa kompis Eilert.

Han är två år äldre, går nästan hela sommaren klädd i khaki-shorts och skjorta .., och kan och vet allt, i alla fall tror han det.
Storebror till två yngre bröder är han också.
Småbröderna heter Runar och Bo, men den senare kallas alltid för Lille-Bo.
Eilert och hans familj bor i ett gult trähus och hans mamma - Sylvia -, bjuder alltid på hemkokt "mormors-saft".
Sylvia skrattpratar liksom.
Och ofta spelar dom kort och coronne.
Eilerts pappa är storvuxen, heter Sigfrid .., och arbetar i gruvan.
Dom är dom första på vår gata som köper tv-apparat.

Även Eilert bjuds på ibland på middag i lekstugan.

Det här användes också som spaghetti.

Det är på den tiden när man inte säger "pasta".

Som en kaskad av lurviga maskar är det som ligger där!

Fast nu i ett annat liv.

Så här skriver Cruella ....

När jag var fem år var mina bästa kompisar två grannpojkar, en i vart hus. Patrik och Peder.
Den ena ett år och den andra två år äldre än jag.
Åh vad vi lekte och sprang omkring i den stoooora skogen intill (den lilla dungen alltså). Och åkte skidor och pulka i backen nedom Peders hus. Han brukade ha sin nalle uppstickande ur ryggsäcken:-) Sedan byggdes det nedanför så då fick vi åka skidor på annat håll.
 En liten skridskobana fanns också en bit från huset. Skridskorna fick vi hjälp med hemma, och sen åkte vi spark nedför backen till den lilla planen.


Och hedgrenskan minns ...

Och jag bjöd grabben i grannhuset på "saft" som i själva verket var hemgjorda såpbubblor.
Jäklar, vad arg han blev! Nu, nästan 50 år senare, har vi fått kontakt igen och jag fick äntligen chans att be om ursäkt för det som jag haft dåligt samvete för i så många år.
Och så gapskrattar han bara och säger att det där minns han inte...
Jaha, som det kan vara här i livet...
Hedgren


Cruella minns ännu mera ...

Åh, såpbubbelvatten! 
När villaområdet där jag, Patrik och Peder bodde byggdes i slutet av 60-talet var det spännande! Jag gjorde mig snabbt kompis med en snäll murare som hette Pelle och hängde honom och de övriga i hasorna och pratade och pratade. (Jag var ett lillgammalt och mycket pladdrigt barn.) 

En dag ville jag visa Pelle hur fint jag kunde blåsa såpbubblor. Men det gick lite snett och jag fick munnen full av det beska otäcka såpvattnet. Och började tjuta. 

Snälle Pelle såg ingen annan råd än att bjuda mig på öl för att skölja munnen. 
De hade matlådor och drack varje dag öl ur små bruna knubbiga flaskor av plast. 
Ett mycket tydligt barndomsminne.
 

Dagens fönster ...

... känner ni nog igen.

Eckes, förstås.

Och det där vilsamma rummet som jag önskar vore mitt.

Som en liten skattkista ...

Jodå, jag vet att det finns många av bloggvännerna som absolut inte tycker om bilder som inte är helt naturliga ..., alltså där man inte har gjort ett enda dugg med dem.

Dit hör inte undertecknad.

Och när jag tar mig en titt hos den gudabenådade skribenten norrifrån och ser hans bilder, då faller jag pladask.

För att inte tala om   t e x t e n.

Vid sextiden på morgonen ...



Sängkammarfönstret på glänt och detta är vad jag vaknar till.

Vilken rikedom!

Vid halv sju går vi på morgonpromenad och träffar två ystra Berner-Sennen-tikar som lufsspringer och leker med harry.

Och sigge nilsson har strosat en bit bakom oss och jaaaamat högljutt.

Nu stundar  l e d i g   dag.

Och i ett sms från chefens fru meddelas att vecka 34 blir min.
Då har jag i alla fall tre veckors ledighet i sommar.

Den fjärde ska strös ut lite .., och den femte sparas till Sälen.

Ännu en förmiddag i maj ....

Vid kustvägen ...

Det var väl det här jag drömde om hemma i Malå.
Att få se stora sjok av vitsippor och få vara med om en lååångsamt utdragen vår.
Grannarna log när jag slängde ut snön på vägen ..., allt för att skynda på grönskan.
Vi bodde på Ringvägen 29.
Leina på Ringvägen 31.
Nu bor jag själv i landet Halland och hon i Bohuslän.

Från Ringvägen till Regementsgatan, till Bjäresjö 10:9, till Regementsgatan till Edjervägen.
Sommargrannarna Bengtssons häck börjar skira i grönt.

Och jag tar harry och går längs kustvägen ..., just vid korsningen när vi svänger in mellan åkrarna - där i hiet där det mest står en massa döda träd .., - hörs detta.

U n d e r b a r t!
(I Skåne hördes den ofta just när det brukade vara Eurovisonsfinal och det stämmer ju bra även här.)

Jag plockar fram kameran för att spela in ljudet, men se ..., då tystnar fågeln förstås.

Lite längre fram hittar jag dom här små krabaterna (se bilden).
I min barndom plockade jag såna och "stekte" dem i en gulemaljerad panna och så bjöd jag mamma och pappa på delikat lunch i lekstugan.

Sånt kan man komma att tänka på en alldeles vanlig tisdag i maj.

Dagens fönster ...

Det märks tydligt när stickmadamen i Västmanland tar det aningen lite lugnare; ty då har hon inte bara fönsterhåven med sig, nej, då är det  t r å l  som gäller.

Igår kom genom rymden en hel svärm med fönster!

Det här är ett av dem.

Tack du min trogna och idoga fönsterleverantör!  

 

Den ska jag köpa!

Vaknar som vanligt alldeles för tidigt .., somnar om .., drömmer att Anders har blivit en lillkille som är hos doktorn; alldeles själv går han in i undersökningsrummet och kommer sedan ut och är så glad.
Det är en sån härlig dröm .., och jag minns så väl hur hans - då lilla hand -, kändes i min!

Kanske är det därför som jag blir så inutivarm när jag i SVT:s gomorron-tv lyssnar till recensenten Magnus Utvik som - med sån uppenbar glädje - berättar om en barnbok som han har läst.

Ja, en bok som lika gärna kan läsas av vuxna!

Det är den ni ser på bilden här ovanför.

Bokens illustrationer som visades i tv-rutan var oerhört detaljrika (tycker jag om ...), ja, det påminde om dom där affischerna som jag satte upp ovanför någon av döttrarnas säng, med bilder där precis allt hände! Det var på bondgården eller i stan och det vimlade av detaljer - kossor, får, spadar, traktorer, katter, höns ...-, och allt satte igång fantasin, i alla fall min.

Jo, den här boken ska jag köpa.
Författare är Stian Hole, en norrman.

Hans namn är helt nytt för mig.

Här finns en recension från GP om just den här boken.

Och här ännu mera om författaren och boken  Hermanns sommar.
Den skulle jag också vilja läsa.

Hur är det Eva i Tyresö? Är detta nånting du har upptäckt för länge sen ...?

Och så ett kvällsfönster från Värmland ...

Fångade ett fönster på min promenadtur i den fina kvällen.

Fönstret finns på stadens Naturum vid Mariebergsskogen.

Underbart område att ta en tur i.

Gokväller! hälsar Turtlan.

Minnen hit och dit i bloggvärlden ...

Jag hörde ofta min mamma säga hur oändligt mycket hon tyckte om sina syskon; hela som halva.

Det var Margit - den äldsta -, Ivan som dog ung .., och så dom tre halvsyskonen: moster Gunvor (på bilden), moster Lisbet och morbror Olaf.

Moster Gunvor hade nästan orangefärgat hår och kanske hade hon fräknar också ..jo, jag tror det ..,och hon var alltid så glad och varm och go och skrattig. 

Man kände sig helt enkelt älskad av henne, ja, som en enda stor, varm famn var hon!

Under hela min uppväxt minns jag att mamma fick garn från Kilafors Ullspinneri; det var moster Gunvors fårull som kommit därifrån och så stickade mamma koftor enligt löpande-band-principen.

Alla var naturfärgade och 90 procent var stickade i samma modell. 

Ja, en sak är säker: enjängdheten är helt klart genetiskt betingad.

Nåväl, en av alla koftor som mamma stickat, var den till höger på bilden.

Och hur kom jag då att tänka på allt detta .?

Jo, jag var på besök här.