... närmare bestämt från Klippans yllefabrik, kommer dom - i mina ögon - så fina bordstabletterna, inhandlade igår för en billig penning.
Och såklart borde jag ha haft matchande tallrikar, men det har vi inte och det går bra ändå.
fredag 3 oktober 2014
torsdag 2 oktober 2014
Bilder från en resa ...
Idag tog jag med mig friherrinnan på en sväng till Skåne.
Vi åkte vid tiotiden och kom hem nio timmar senare.
Nå, men vad gjorde vi då
Jo, vi besökte Klippans yllefabrik som är som himmelriket!
Alldeles helt bedårande filtar finns där!
Sen körde vi till Hörby och ytterligare några kilometer ut på landet och drack kokkaffe hos min för dagen inte rödvitrandiga störstasyster och harry lekte med dalmatinern tara och livet kändes gott att leva.
Och så Ystad.
Vi promenerade på gågatan .., jag hälsade på bekanta ansikten och blev glad över vänliga leenden.
En tygaffär besöktes och muddar till anoraken inhandlades.
Gågatan bjöd på bekanta ansikten och andra - helt okända -.
Vi såg utsidan av min lägenhet vars fönster nu inte längre är mörklagda, men allt ser så ruffigt ut på Regementsgatan och jag förstår det inte .., jag tycker ju att där var så fint.
Och vi gjorde ett besök på Ejderns gruppboende, där Eva-Lena och Marie hade eftermiddagspasset.
Det hade bakats kanelbullar och nu bjöds dom boende på kaffe med färska bullar.
Anar ni doften ...!
Vilket underbart boende detta är!
Av de som var där under mammas tid, var endast ett ansikte bekant mig för, damen som var född i Polen och tyckte så mycket om att dansa och vars förnamn nästan enbart består av konsonanter.
I en annan fåtölj satt en kvinna som tidigare var kund i lilla affären Fridhems Livs.
Hon var solbränd i ansiktet och en av få boende som - enligt personalen - hade trivts med att sitta ute på den härliga balkongen i sommar!
Åbergs Trädgård ville jag gärna visa upp för friherrinnan.
Vi kom dit en halvtimme innan caféeet skulle stänga och jag frågade om där fanns någon mat kvar ..., "ja, soppa kanske ...", svarade expediten som nog gärna ville gå hem för dagen och jag lovade att vi skulle skynda oss.
Nåja, vi fick vår mat (rödbets, - och chevrépaj ...), även om det kändes lite avslaget.
Bemötandet, alltså.
Nästan så där som att man inte var välkommen.
Nu kan ju alla ha en mindre lyckad dag och jag har säkerligen själv kanske uppfattats exakt likadant, när någon kund kommit in i butiken just innan stängning .., så jag borde akta mig för att säga något negativt.
Maten var i alla fall god och alla andra gånger har det varit precis tvärtom - det vill säga - jättetrevligt.
Och en ljufvligt vacker syrénhortensia för 165:- fick göra oss sällskap hem.
Den ska planteras vid sydvästväggen i morgon.
Gågatan, igen och Lerans Keramik.
En mer underbar innergård har jag svårt att tänka mig.
Ser ni blåregnet (för dagen grönt) som väller ner över gården?
Expediten hälsade vänligt ..., och efter en stund frågade hon hur jag trivdes i Halland och så blev det lite småprat så där.
Sista bilden - Österportgymnasiet - där Anders en gång stod och väntade tillsammans med sina klasskamrater när det var dags för studentavslutning. Det var en dag fylld med dubbla eller trippla känslor och den separerade delen av familjen skulle på kvällen umgås "som vanligt".
Det tar tid, det här med att läka sår.
Nu, är det helt annorlunda.
Och nu .., är jag hemma i landet Halland, som mötte oss med en fullkomligt magisk solnedgång!
Idag tog jag med mig friherrinnan på en sväng till Skåne.
Vi åkte vid tiotiden och kom hem nio timmar senare.
Nå, men vad gjorde vi då
Jo, vi besökte Klippans yllefabrik som är som himmelriket!
Alldeles helt bedårande filtar finns där!
Sen körde vi till Hörby och ytterligare några kilometer ut på landet och drack kokkaffe hos min för dagen inte rödvitrandiga störstasyster och harry lekte med dalmatinern tara och livet kändes gott att leva.
Och så Ystad.
Vi promenerade på gågatan .., jag hälsade på bekanta ansikten och blev glad över vänliga leenden.
En tygaffär besöktes och muddar till anoraken inhandlades.
Gågatan bjöd på bekanta ansikten och andra - helt okända -.
Vi såg utsidan av min lägenhet vars fönster nu inte längre är mörklagda, men allt ser så ruffigt ut på Regementsgatan och jag förstår det inte .., jag tycker ju att där var så fint.
Och vi gjorde ett besök på Ejderns gruppboende, där Eva-Lena och Marie hade eftermiddagspasset.
Det hade bakats kanelbullar och nu bjöds dom boende på kaffe med färska bullar.
Anar ni doften ...!
Vilket underbart boende detta är!
Av de som var där under mammas tid, var endast ett ansikte bekant mig för, damen som var född i Polen och tyckte så mycket om att dansa och vars förnamn nästan enbart består av konsonanter.
I en annan fåtölj satt en kvinna som tidigare var kund i lilla affären Fridhems Livs.
Hon var solbränd i ansiktet och en av få boende som - enligt personalen - hade trivts med att sitta ute på den härliga balkongen i sommar!
Vi kom dit en halvtimme innan caféeet skulle stänga och jag frågade om där fanns någon mat kvar ..., "ja, soppa kanske ...", svarade expediten som nog gärna ville gå hem för dagen och jag lovade att vi skulle skynda oss.
Nåja, vi fick vår mat (rödbets, - och chevrépaj ...), även om det kändes lite avslaget.
Bemötandet, alltså.
Nästan så där som att man inte var välkommen.
Nu kan ju alla ha en mindre lyckad dag och jag har säkerligen själv kanske uppfattats exakt likadant, när någon kund kommit in i butiken just innan stängning .., så jag borde akta mig för att säga något negativt.
Maten var i alla fall god och alla andra gånger har det varit precis tvärtom - det vill säga - jättetrevligt.
Och en ljufvligt vacker syrénhortensia för 165:- fick göra oss sällskap hem.
Den ska planteras vid sydvästväggen i morgon.
Gågatan, igen och Lerans Keramik.
En mer underbar innergård har jag svårt att tänka mig.
Ser ni blåregnet (för dagen grönt) som väller ner över gården?
Expediten hälsade vänligt ..., och efter en stund frågade hon hur jag trivdes i Halland och så blev det lite småprat så där.
Sista bilden - Österportgymnasiet - där Anders en gång stod och väntade tillsammans med sina klasskamrater när det var dags för studentavslutning. Det var en dag fylld med dubbla eller trippla känslor och den separerade delen av familjen skulle på kvällen umgås "som vanligt".
Det tar tid, det här med att läka sår.
Nu, är det helt annorlunda.
Och nu .., är jag hemma i landet Halland, som mötte oss med en fullkomligt magisk solnedgång!
Dagens fönster ...
Hej.
Här kommer ett fönster till dig från Reykjavik.
Det är vårt lägenhetsfönster som vetter ut på Laugavegur som är en citygata med massor av små butiker.
Vädret är typiskt isländskt, dvs regn och kyla :)
Hälsningar Christel.
Hej.
Här kommer ett fönster till dig från Reykjavik.
Det är vårt lägenhetsfönster som vetter ut på Laugavegur som är en citygata med massor av små butiker.
Vädret är typiskt isländskt, dvs regn och kyla :)
Hälsningar Christel.
onsdag 1 oktober 2014
Idag ...
... blir det Johanssonsrundan med harry ..., förbi hästen i hagen nära Eckes och lillkatten Messi som springer in i hagen och blir jagad av unghingsten och aldrig har jag sett Messi springa fortare, nästan som en raket .., ja, rädde sig den som rädda kan! ..., och så förbi Stora Stensjö och det vackra huset i sten .., vidare mot Fabrikör Johanssons enorma hus där aldrig någon människa syns till, ja, förutom trädgårdsarbetare som ligger på knä och gör fint på tomten .., sen ner mot havet till ....
... där jag upptäcker en man som ägnar sig åt multifiske .., det vill säga, han har två uppställda spön och ett i handen och det är bara att hoppas att han får napp .... och ute på ön där mitt emot, hörs inte längre några skrin från sjöfåglar .., nu är där alldeles tomt, i alla fall ser jag inga fåglar.
Åt andra hållet till, med hjälp av zoom som gör att allt ser så nära ut .., och ännu går några hästar i hagen .., båtarna är inte upptagna .., igår såg jag minst tre som var ute och tog upp nät ..., och ljungen blommar försiktigt .., ut och in ur enbuskarna flyger småfåglar .., och tänk, det är nästan vindstilla, men bara nästan.
Nästan hemma.
Vi har mött en blonderad kvinna med fart i benen och nere vid parkeringen den äldre mannen med sina två terrier .., det är allt.
Och nu är vi inne i oktober och igår passerade den allra första av årets julmust på bandet.
... blir det Johanssonsrundan med harry ..., förbi hästen i hagen nära Eckes och lillkatten Messi som springer in i hagen och blir jagad av unghingsten och aldrig har jag sett Messi springa fortare, nästan som en raket .., ja, rädde sig den som rädda kan! ..., och så förbi Stora Stensjö och det vackra huset i sten .., vidare mot Fabrikör Johanssons enorma hus där aldrig någon människa syns till, ja, förutom trädgårdsarbetare som ligger på knä och gör fint på tomten .., sen ner mot havet till ....
... där jag upptäcker en man som ägnar sig åt multifiske .., det vill säga, han har två uppställda spön och ett i handen och det är bara att hoppas att han får napp .... och ute på ön där mitt emot, hörs inte längre några skrin från sjöfåglar .., nu är där alldeles tomt, i alla fall ser jag inga fåglar.
Åt andra hållet till, med hjälp av zoom som gör att allt ser så nära ut .., och ännu går några hästar i hagen .., båtarna är inte upptagna .., igår såg jag minst tre som var ute och tog upp nät ..., och ljungen blommar försiktigt .., ut och in ur enbuskarna flyger småfåglar .., och tänk, det är nästan vindstilla, men bara nästan.
Nästan hemma.
Vi har mött en blonderad kvinna med fart i benen och nere vid parkeringen den äldre mannen med sina två terrier .., det är allt.
Och nu är vi inne i oktober och igår passerade den allra första av årets julmust på bandet.
Veckans vinster ...
Ja, detta är minsann inte "kattskit" .., vem skulle inte behöva en packe sytråd att ha i beredskap när man åker på holiday och fållen på klänningen går upp!?
Och superduperhett chilipulver framodlat av den eminenta trädgårdsmadamen Birgitta Palm - Andersson i Västmanland -, chili som sätter fart på matsmältningen och tar död på alla eventuella bacillusker som bosatt sig i magen ..., och sist av allt, en träningsskiva med Paolo Roberto, ja, vi vill ju såklart att bloggvännerna ska hålla sig alerta och vältränade (det är däremot inte så noga med lotterimadamen ...)!
Nu, kära vänner, har ni chansen!
Under vårt besök i Vaplan bjöd Gunnar på en fiskgryta som han kryddat med chilipeppar från just Västmanland. Om jag säger som så .., att det nog gick åt tre tillbringare med vatten innan vi kunde prata normalt igen (han hade mer som höftat när det gällde doseringen av chilin ...) , så är det ingen överdrift. Nu har du alltså chansen igen Gunnar!
Så där ja, nu vet ni vad som finns på vinstbordet!
Ja, detta är minsann inte "kattskit" .., vem skulle inte behöva en packe sytråd att ha i beredskap när man åker på holiday och fållen på klänningen går upp!?
Och superduperhett chilipulver framodlat av den eminenta trädgårdsmadamen Birgitta Palm - Andersson i Västmanland -, chili som sätter fart på matsmältningen och tar död på alla eventuella bacillusker som bosatt sig i magen ..., och sist av allt, en träningsskiva med Paolo Roberto, ja, vi vill ju såklart att bloggvännerna ska hålla sig alerta och vältränade (det är däremot inte så noga med lotterimadamen ...)!
Nu, kära vänner, har ni chansen!
 |
| Hos Gunnar ..., visst blir man glad! |
Under vårt besök i Vaplan bjöd Gunnar på en fiskgryta som han kryddat med chilipeppar från just Västmanland. Om jag säger som så .., att det nog gick åt tre tillbringare med vatten innan vi kunde prata normalt igen (han hade mer som höftat när det gällde doseringen av chilin ...) , så är det ingen överdrift. Nu har du alltså chansen igen Gunnar!
Så där ja, nu vet ni vad som finns på vinstbordet!
Det bästa för Kattis i Närke ...
Det bästa i veckan, det var att få fira den här fina killen på tjugoårsdagen. / Kattis.
// Se där! Även Kattis kände ett inre tryck efter dom där olikfärgade trådrullarna! Heja!
Det bästa i veckan, det var att få fira den här fina killen på tjugoårsdagen. / Kattis.
// Se där! Även Kattis kände ett inre tryck efter dom där olikfärgade trådrullarna! Heja!
tisdag 30 september 2014
Det bästa för Gunnar i Vaplan ...
Dom där läckra domherrarna vill jag verkligen ta chansen att vinna.
Att paddla kajak på en spegelblank Alsensjö med alla vackra höstfärger efter stränderna är just nu bland det bästa för mig.
//Nu är det ju så här käre Gunnar, att dom där fina domherrarna, dom tillhör avdelningen kommande vinster ..., men du kan gott behöva fem olika sorters sytråd eller någon av de andra vinsterna och så kommer du igen nästa vecka, för då ska domherrarna vara med. Se där, nu fick jag dig två gånger:)
 |
| Milda makter vilken bild, Gunnar!! Och tänk, där har man simmat i Alsensjön! |
Dom där läckra domherrarna vill jag verkligen ta chansen att vinna.
Att paddla kajak på en spegelblank Alsensjö med alla vackra höstfärger efter stränderna är just nu bland det bästa för mig.
/Gunnar i Vaplan i Jämtland/
www.kustvagen.blogspot.com//Nu är det ju så här käre Gunnar, att dom där fina domherrarna, dom tillhör avdelningen kommande vinster ..., men du kan gott behöva fem olika sorters sytråd eller någon av de andra vinsterna och så kommer du igen nästa vecka, för då ska domherrarna vara med. Se där, nu fick jag dig två gånger:)
Mera vinster ...
Det händer ibland att jag tänker att nä, nu är det slut med det här lotteriet, just för att
jag inte vill tvinga er att vara med, men så kommer med posten några vinster och då är
det minsann inte så lätt att säga nä, nu får det vara nock!
Titta här bara!
Från min kusin Barbro, ni vet, norra Europas mest energiska människa, hon som odlar, komposterar, väver och väver och väver och hinner med precis allting .., kom igår med posten två stycken handvävda disktrasor. En fick jag själv - den ska jag rama in -, den andra skulle lottas ut och titta, så finurligt .., där finns en liten bild av väverskan och så hennes bloggadress!
Tack du underbara Barbro!
Och friherrinnan har varit på besök i Dalarna och kom med lotterivinster även hon!!
Här är en av dem .., en helt bedårande liten skara med domherrar, perfekt att sätta i fönstret nu när vintern kommer! Eller julen. Eller när som helst.
Det här blir alltså kommande vinster i lotteriet!
Tack snälla rara Barbro och Lena!
Det händer ibland att jag tänker att nä, nu är det slut med det här lotteriet, just för att
jag inte vill tvinga er att vara med, men så kommer med posten några vinster och då är
det minsann inte så lätt att säga nä, nu får det vara nock!
Titta här bara!
Från min kusin Barbro, ni vet, norra Europas mest energiska människa, hon som odlar, komposterar, väver och väver och väver och hinner med precis allting .., kom igår med posten två stycken handvävda disktrasor. En fick jag själv - den ska jag rama in -, den andra skulle lottas ut och titta, så finurligt .., där finns en liten bild av väverskan och så hennes bloggadress!
Tack du underbara Barbro!
Och friherrinnan har varit på besök i Dalarna och kom med lotterivinster även hon!!
Här är en av dem .., en helt bedårande liten skara med domherrar, perfekt att sätta i fönstret nu när vintern kommer! Eller julen. Eller när som helst.
Det här blir alltså kommande vinster i lotteriet!
Tack snälla rara Barbro och Lena!
måndag 29 september 2014
Och nu ....
... mina vänner, har ni till på onsdag på er att dela med er av det som gjorde hjärtat lite extravarmt.
Tre stycken har bidragit - hittills - friherrinnan, Anna-Lena i Tumba och den storartade madamen i Göteborg, hon som dagen till ära har upptäckt att hon har nånting som heter nyckelben som tittar fram!
Välkomna alla ni andra!
Mejla bara till bisse151@gmail.com, så .., ja, resten vet ni.
... mina vänner, har ni till på onsdag på er att dela med er av det som gjorde hjärtat lite extravarmt.
Tre stycken har bidragit - hittills - friherrinnan, Anna-Lena i Tumba och den storartade madamen i Göteborg, hon som dagen till ära har upptäckt att hon har nånting som heter nyckelben som tittar fram!
Välkomna alla ni andra!
Mejla bara till bisse151@gmail.com, så .., ja, resten vet ni.
Nån hade bråttom ...
Kanske tänkte hen på den kommande middagen .., eller på sin käraste/käresta .., eller på månadens räkningar och hur få det hela att räcka till .., eller på någon framtida semesterresa eller det som har varit eller den där filmen som var så bra?
Ja, vad vet jag.
Bara att nånting blev fel.
Kanske tänkte hen på den kommande middagen .., eller på sin käraste/käresta .., eller på månadens räkningar och hur få det hela att räcka till .., eller på någon framtida semesterresa eller det som har varit eller den där filmen som var så bra?
Ja, vad vet jag.
Bara att nånting blev fel.
Möte med Molly ....
Nere vid parkeringen upptäcker harry att en man och hans hund står lite gömda bland buskarna och jag undrar vad i all världens dagar .., tills jag förstår att nöden faktiskt inte har någon lag .., och jag kopplar harry som har lagt sig platt vid sidan av vägen och mannen ropar att han har en tik, vi kan släppa dem och det gör vi.
Tiken visar sig heta Molly ("det lär vara vårt lands vanligaste hundnamn numera", säger mannen) och är en blandning av border-collie och golden retriever .., nio år är hon och inte sååå sugen på att leka, men snäll är hon .., viftar på svansen och kommer gärna och hälsar.
Vi slår följe ner till havet .., harry lämnar oss och springer i vida kringelikrokar .., kommer tillbaka .., kollar lite .., och så iväg igen, allt medan vi pratar om hur det kommer sig att vi bor här nere, ja, mannen är från Stockholm men är sedan några år omgift med en kvinna från Örnsköldsvik, hans förra fru var från Kusmark utanför Skellefteå, så nog vet han var Malå är ..., förresten har han sålt skogsmaskiner .., och hur kom det sig att vi flyttade till Ystad ..., jaså, på det viset .., ja, själva bor dom nu i Halmstad - herregud, så svårt det är att komma in i något sammanhang i den stan! - säger han.
Så där går pratet fram och tillbaka .., jag frågar om han har ont i höften och det har han och efter tag vänder vi om och går hemåt, han har bilen på parkeringen - en stor vit BMW - och så säger vi hejdå och jag tänker att det hade funnits två alternativ den här morgonen .., antingen hade vi bara hejat och passerat ..., eller så stannat upp - så där som det blev - och alla gör förstås som dom vill, men för mig är dessa små pjuttmöten verkligen en del av livet som jag tycker så alldeles oerhört mycket om, ja, det är väl egentligen det livet går ut på?
Tror jag.
Nere vid parkeringen upptäcker harry att en man och hans hund står lite gömda bland buskarna och jag undrar vad i all världens dagar .., tills jag förstår att nöden faktiskt inte har någon lag .., och jag kopplar harry som har lagt sig platt vid sidan av vägen och mannen ropar att han har en tik, vi kan släppa dem och det gör vi.
Tiken visar sig heta Molly ("det lär vara vårt lands vanligaste hundnamn numera", säger mannen) och är en blandning av border-collie och golden retriever .., nio år är hon och inte sååå sugen på att leka, men snäll är hon .., viftar på svansen och kommer gärna och hälsar.
Vi slår följe ner till havet .., harry lämnar oss och springer i vida kringelikrokar .., kommer tillbaka .., kollar lite .., och så iväg igen, allt medan vi pratar om hur det kommer sig att vi bor här nere, ja, mannen är från Stockholm men är sedan några år omgift med en kvinna från Örnsköldsvik, hans förra fru var från Kusmark utanför Skellefteå, så nog vet han var Malå är ..., förresten har han sålt skogsmaskiner .., och hur kom det sig att vi flyttade till Ystad ..., jaså, på det viset .., ja, själva bor dom nu i Halmstad - herregud, så svårt det är att komma in i något sammanhang i den stan! - säger han.
Så där går pratet fram och tillbaka .., jag frågar om han har ont i höften och det har han och efter tag vänder vi om och går hemåt, han har bilen på parkeringen - en stor vit BMW - och så säger vi hejdå och jag tänker att det hade funnits två alternativ den här morgonen .., antingen hade vi bara hejat och passerat ..., eller så stannat upp - så där som det blev - och alla gör förstås som dom vill, men för mig är dessa små pjuttmöten verkligen en del av livet som jag tycker så alldeles oerhört mycket om, ja, det är väl egentligen det livet går ut på?
Tror jag.
Ny vecka, ny giv ...
Den här helgen går nog till historien, ja, aldrig har väl pensionatvärden varit så otroligt flink!
Nu är alla insidorna av dom nya fönsterna klara .., och av bara farten byggde han en avlastningshylla till min sida av sängen.
Jag tycker om när det liksom håller ihop.
Alltså vill jag inte ha ett sängbord som är halvmetern brett och med luft på sidan om .., nej, jag vill att det ska löpa från sängen till väggen. Precis så är det nu.
Nu kan jag på det bordet - som är ett aningen djupare hyllplan, fäst med konsoller - ha såväl böcker, en liten vas med färska blommor .., ett gammalt fotografi av Emma i Bohuslän (vi hade suttit under ett äppelträd och jag hade berättat spökhistorier för henne, det var väldigt spännande alltsammans!) och där finns min urgamla klockradio ..., ett glas med vatten och en förpackning värktabletter.
Såååå glad jag blev över hyllan!
För övrigt är det bara att vänta på Telia-reparatören, ty tv:n hackar och har sig fortfarande, ja, harry börjar snart tro att den mannen är husse, så ofta som han är på besök, och aldrig uppdagas vad felet egentligen beror på.
Och så jobb från tre till åtta, denna lätt kulna måndag i slutet av september.
Nu ska jag spela den här låten (ungefär så var det i Hyde Park när samma låt spelades ..., omöjligt att stå stilla!) och ägna mig åt disk och dammsugning.
Den här helgen går nog till historien, ja, aldrig har väl pensionatvärden varit så otroligt flink!
Nu är alla insidorna av dom nya fönsterna klara .., och av bara farten byggde han en avlastningshylla till min sida av sängen.
Jag tycker om när det liksom håller ihop.
Alltså vill jag inte ha ett sängbord som är halvmetern brett och med luft på sidan om .., nej, jag vill att det ska löpa från sängen till väggen. Precis så är det nu.
Nu kan jag på det bordet - som är ett aningen djupare hyllplan, fäst med konsoller - ha såväl böcker, en liten vas med färska blommor .., ett gammalt fotografi av Emma i Bohuslän (vi hade suttit under ett äppelträd och jag hade berättat spökhistorier för henne, det var väldigt spännande alltsammans!) och där finns min urgamla klockradio ..., ett glas med vatten och en förpackning värktabletter.
Såååå glad jag blev över hyllan!
För övrigt är det bara att vänta på Telia-reparatören, ty tv:n hackar och har sig fortfarande, ja, harry börjar snart tro att den mannen är husse, så ofta som han är på besök, och aldrig uppdagas vad felet egentligen beror på.
 |
| Trettonde september i Hyde Park ..., och en massa glädje! |
Och så jobb från tre till åtta, denna lätt kulna måndag i slutet av september.
Nu ska jag spela den här låten (ungefär så var det i Hyde Park när samma låt spelades ..., omöjligt att stå stilla!) och ägna mig åt disk och dammsugning.
Dagens fönster ...
Eva på Frösön vet att pv drömmer om bilsemester i Skottland ..., om det telefonsurrade vi häromdagen .., och Eva sa också hur härlig hon tyckte att staden Edinburgh var .., det var där hon hade håven framme - må så vara att det inte var i akt och mening att bli dagens fönster -.''
Även min systerdotter Rita är en skottlandsfantast och i höstas var hon där, tillsammans med sin dotter Nathalie, ja, dom fick vara med om det berömda tattoot och satt så högt uppe på läktaren att hon berättade om skräcken för att tvingas ställa sig upp och delta i någon nationalsång, så brant var det.
Tack snälla Eva för bilden!
Eva på Frösön vet att pv drömmer om bilsemester i Skottland ..., om det telefonsurrade vi häromdagen .., och Eva sa också hur härlig hon tyckte att staden Edinburgh var .., det var där hon hade håven framme - må så vara att det inte var i akt och mening att bli dagens fönster -.''
Även min systerdotter Rita är en skottlandsfantast och i höstas var hon där, tillsammans med sin dotter Nathalie, ja, dom fick vara med om det berömda tattoot och satt så högt uppe på läktaren att hon berättade om skräcken för att tvingas ställa sig upp och delta i någon nationalsång, så brant var det.
Tack snälla Eva för bilden!
söndag 28 september 2014
Kanske sista .....?
... doppet för i år .., men om det fina vädret håller i sig, då kan mycket hända.
Frånsett några krabbfiskande småttingar med föräldrar, så var det bara pv och jag själv ute på piren.
Vattnet var kallt, men uthärdligt.
Efteråt svängde vi förbi friherrinnan som bor bara hundratalet meter från stranden i Steninge och så frågade vi om hon kunde tänka sig att bjuda på kaffe?
Det kunde hon.
Så där satt vi och pratade bort en stund, allt medan hon läxade upp mig för att jag aldrig tar av mig baddräkten när jag klivit upp (men då försvinner ju själva k ä n s l a n .. jag vill vara sval så länge som möjligt ...) och så bjöd hon på nybakad chokladkaka och när vi sedan tackade för oss, ja, då fick vi en halv limpa - alldeles nyss utplockad från ugnen - med oss hem.
Nu ska pv ut och springa och jag ska ta hand om ogräset som rensats från rabatten.
... doppet för i år .., men om det fina vädret håller i sig, då kan mycket hända.
Frånsett några krabbfiskande småttingar med föräldrar, så var det bara pv och jag själv ute på piren.
Vattnet var kallt, men uthärdligt.
Efteråt svängde vi förbi friherrinnan som bor bara hundratalet meter från stranden i Steninge och så frågade vi om hon kunde tänka sig att bjuda på kaffe?
Det kunde hon.
Så där satt vi och pratade bort en stund, allt medan hon läxade upp mig för att jag aldrig tar av mig baddräkten när jag klivit upp (men då försvinner ju själva k ä n s l a n .. jag vill vara sval så länge som möjligt ...) och så bjöd hon på nybakad chokladkaka och när vi sedan tackade för oss, ja, då fick vi en halv limpa - alldeles nyss utplockad från ugnen - med oss hem.
Nu ska pv ut och springa och jag ska ta hand om ogräset som rensats från rabatten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)