Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Vår Maine Coonkatt Messi (jo, det är en flicka trots namnet!) framför fönstret på vår inglasade balkong på tredje våningen i Norrtälje. Mitt i centrala staden men med ett vackert skogbevuxet berg utanför knuten.

Nu har vi flyttat till marklägenhet med uteplats och skogen och havet runt hörnet och relativt bilfritt. Hur det ska gå för denna forna tvååriga innekatt som vi nu inte kan hålla inne längre undrar vi nervöst. GPS-halsband och sele med koppel för uteträning är inköpt. Det här är jaktkatter så det lär nog bli en och annan mus framför altandörren framöver! 

Hälsar
Monet."

// Så fin katt och tack för fönsterbidraget! säger bloggmadamen. Och här en länk om just den här kattrasen.

Dagens fönster ...

 Den 20:e oktober kom den här bilden från Exeter i grevskapet Devon i sydvästra England.  

Den som hade håven redo var madamen i Porto. 

Tack annannan!

Söndagmorgon ... 

Lite ljusare ute när man vaknar - eller mycket - tack för det tidsomställningen! 

Å andra sidan blir det tidigare mörkt i eftermiddag, så det jämnar väl ut sig. 

Den Äldsta som arbetar natt, var nog måttligt glad över en timmes längre arbetstid.

Det blev en underlig morgon det här, ljuset till trots. 

Glömde ställa ägg-uret, tog på mig tightsen ut-och-in och pv blandade ihop våra frukostbrickor . 

Nåväl. 

Allt ordnade sig. 

På agendan idag:  lunch på Haverdals Golfkrog tillsammans med Sonja. 

En enda vecka återstår, därefter stänger Jonas ner för vintern och tar välbehövlig semester. 

Jonas - som driver restaurangen - är makalös. Alltid leende och småpratande med sina  gäster - ofta människor som spelar golf eller har spelat - men även byggjobbare från närliggande områden och så vi andra förstås. Medelåldern bland matgästerna är hög och där är trivsam stämning. Många hejanden. 

På menyn idag står dansk fläskstek med rödkål, brysselkål, gelé, inlagd snittgurka, brun sås och potatis.

Dagens fönster ...

Här ännu ett fönster från Skellefteå landsförsamlings kyrka, där en utställning med glaskonst pågick mellan den 30/9 - 1/10.  

Konstnärens namn är Ulrik Kvist och om den mannen, kan man läsa här. 

Tack ellem! säger jag.

Igenkänning ...

... men det gäller mest den ena parten i hushållet.

Dagens fönster ...

Hon hade fönsterplats och kunde titta ut över Pyrenéerna och tänk, att hon kom ihåg att ta fram fönsterhåven! 

Tack annannan, som var en av dem som bums hörsammade min "ont-om-fönster-tillvaro!" hälsar Elisabet.

(Rekommenderar verkligen att läsa hennes inlägg med rubriken "Bara i England." Särskilt kommentaren från signaturen Tolkia. Jag blev sååå varm  i hjärtat! Vilka härliga människor som finns på vår jord!)

Fredag ...

Ännu en ganska fin dag. Inget regn, ingen direkt kyla. Luften är så mjuk och len; tänk, jag tänker att den ofta är det, ja, när ljuset är så där blåtonat. Blått utan att vara kall-blått.

Och var gång vi går johanssonrundan ser det annorlunda ut. Hela tiden växlar ljuset ., ena dagen är det högt vattenstånd, nästa dag är det lågvatten och man upptäcker att det som liknar små öar liksom har tjoppat upp och dagen därpå är dom som borta med vinden.  

Ön som ligger till höger i bilden, kallas Fågelholmen. 

När pv skulle göra sin första Klassiker, då tränade han simning genom att utgå från badklipporna (just ovanför grinden, den närmast land) och så simmade han runt, runt fågelholmen, till accompanjemang av skrikande fiskmåsar, vilka var omåttligt irriterade på den där envetne typen som dök upp med jämna mellanrum. 

Nu är det fredagkväll. 

Pv har kommit hem från jobbet i Trönninge (9:or ) och han står här vid kaminen och berättar om hur svårt (rent av trist) det kan vara att komma till skolor där det liksom inte finns någon struktur och ingen plan alls för vikarier (hade varit perfekt med t.ex en vikariepärm med klasslistor etc) och framför allt förstår man hur helt olika det kan vara  .., hur mycket det kan skilja mellan olika skolor. Till syvende och sist måste det väl ha med skolans ledning att göra, tänker jag.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan, som är Babsan i Roslagen: 

"Utsikten vid frukostbordet. Mina elefantöron stortrivs och växer så man nästan ser det med blotta ögat."

// Och jag svarade: "Snygga krukor!" 

Tack Babsan för ditt bidrag!

 En bra dag ...

Det har varit mulet och lite grått - inte tillstymmelse till solsken - men det går ju ändå. 

Vi kör till Ugglarps Grönt och handlar fänkål, palsternacka,  blandade morötter, grönkål .., samt tre små flaskor med äppelmust. 

Den som är gjord på Rubinolaäpplen tyckte Elliot så mycket om och nu köpte jag två sådana, plus en flaska gjord på Åkeröäpplen. Inte särskilt billigt (3 för 99:-), men jag tar det på lyxkontot. 

Numera är det mest olika sorters kål som är till försäljning, men också gurkor, rödbetor, kålrabbi, olika sorters chili, potatis, äpplen (något bedagade), ägg, blomkål, drösvis med pumpor, eternellbuketter, inläggningar av olika slag, ja, det är otroligt vad dom har att sälja, även nu, när vi går mot november månad!

Bild från Ugglarps Grönt.  Sååå fint där är. Och den svarta katten anar små möss där bland alla pumpor och är totalt fokuserad på att få fatt i den. 

Efteråt bär det av till Skallkrokens hamn där pv ska ordna med en träställning på vilken den nyinköpta presenningen ska vila. Det tar tid. Harry och jag som släpptes av några kilometer innan hamnen, väntar i bilen. Jag  lyssnar till P4 .., och kollar så att arbetet med presenningen går som det ska .., med presenningen ovanpå däck går det ju inte att promenera omkring där uppe, så pv kämpar på med stegen och binder fast det blå skynket. Där ute faller ett lätt regn. 

Kommer hem och fixar middag .., däckar sedan totalt på soffan Ektorp, så där som det blir ibland. 

I flera dagar har jag haft huvudvärk och nu fryser jag så jag skakar och pv är en ängel och masserar tinningarna och sen somnar jag, med Harry och Sigge intill mig. 

Vaknar någon timme senare och känner mig - om inte pigg - så någorlunda bra. Huvudvärken är borta.

Vi tittar på en dokumentär där man får följa arbetet på Heathrow flygplats i London och det är så intressant! 

S o m  jag beundrar anställda som kämpar för att hålla irriterade resenärer lugna när deras planerade resa ställs in på grund av dimma .., eller när en enda passagerare - en man - kommer för sent till incheckningen! 

Även om planet kan lyfta utan den senfärdige mannen, måste hans incheckade bagage plockas ut från planet och det tar tid och förseningen visar sig kosta flygplatsen 30 000 kronor, men det bekymrar inte mannen, däremot att han får köpa ny biljett och ta planet som går nästkommande dag. 

I flygledartornet berättar en man som sitt arbete. Var 45:e sekund lyfter ett flygplan och det gäller att ha koll på alla planen och inte sitta och tänka på annat. 

"Som liten pojke lekte jag nästan alltid med tågbanor och det var tåg hit och dit som skulle på rätt spår och det hade jag säkert nytta av när jag sökte till den här utbildningen. Av alla som vill bli flygledare, är det endast en enda procent av de sökande som klarar sig hela vägen", säger han. 

Det handlar inte om hög intelligenskvot, det handlar mera om fallenhet. Att hålla sig lugn även i rejält stressiga situationer .., tänk bara när många  plan cirklar i luften och väntar på landningstillstånd eller när det är våldsam dimma ..., ja, hu. 

Och det är uppenbarligen inte hög IQ som avgör om du blir en bra flygledare, nej, det är just det där med fallenhet och ett slags inre lugn. Att hålla sig fokuserad. 

"Och själv hade jag hade dåliga betyg i skolan .., men jag är här!" säger mannen. 

Nog tycker jag att det ser ut som om han ler

Dagens fönster ...

Sannerligen att jag blev bönhörd, när jag berättade hur jag gick igenom bloggarkivet för att - i dessa tider när man ska spara och återanvända - letade fönsterbilder från så långt som femton år tillbaka! 

Flera nytillskott kom susande genom rymden och landade i min laptop. Det här var ett av dem. 

Så här skriver avsändaren, som var Monet: 

"Lite mera ”moderna fönster” än det tidigare. Tagna från bilen mot den nybyggda hamnen i Norrtälje där en helt ny stadsdel växer fram. Blandad bebyggelse med två höghus som antingen gillas av invånarna eller retar gallfeber på dem. 

Tidigare var här ett eftersatt, näst intill slumområde och det stod två erbarmigt fula silos - det är väl därför man tyckt att det är ok att bygga på höjden.

Nu är detta ett otroligt fint område med trädäck, planteringar, småparker och fullt med restauranger längs hela hamnen. Sommartid kan man tro att man befinner sig i södra Europa. Stadens signum, gamla ångfartyget Norrtelje ligger sedan många år förtöjd här och inrymmer numera en grekisk restaurang!

Den fina solsnäckan är ett verk av Bigert och Bergström, det bortre höga huset (bilden ovan) heter Havstornet och har också kända arkitekter. 

Fint blir och är det och som vi kommer att sakna vår charmiga roslagsstad."

// Tack Monet!  säger jag.

Resumé över en onsdag i oktober ...

Regn, men inget rusk. 

Då blir det Haverdals Golfrestaurang (nästa vecka är den sista för säsongen ..) och smörstekt torskfilé med ljuvlig remouladsås och kokt potatis .., ett paket från Apotea i postlådan .., storkok av kålsoppa (ja, med mycket morötter och  potatis, eftersom jag tycker att det är godare än själva kålen ...) .., telefonsurr med en av ätteläggarna som idag fått närvara vid en bukoperation och flera intuberingar .., och här hemma surf på instagram och jag tänker att aldrig skrattar jag så gott, som när jag hittar någon rolig bild därifrån. Det finns ett konto med namnet theretrokid_ben och det kontot har fått mig att le hur många gånger som helst. 

Julreklam i tv. 

Två månader kvar tills tomten kommer och den 22:a december är det vintersolstånd, dock blir det till en början endast 5 minuter ljusare per vecka. Det må så vara, men enbart vetskapen om att ljuset då är på väg tillbaka, livar i ala fall upp mig.

"Tror du att det kommer att hålla ....?"

Det är vad vi säger - eller tänker - när vi blir sittande kvar i soffan och tittar på "Gift vid första ögonkastet", nu på norska. Tre kvinnor och tre män vilka aldrig tidigare har träffats, ska ingå äktenskap och nu sitter vi alltså och grunnar på hur expertmatchningen har lyckats. 

En av kvinnorna visar tydligt att hon inte är så värst nöjd med valet av mannen, han som nu ska bli hennes lagvigde och så tycker jag att det ofta är. Männen däremot verkar glada och tacksamma. 

"Tänk, att man liksom ser att det inte är svenska deltagare ..!" säger jag, men har svårt att förklara varför, men jag tror att det är utseendemässigt, mest när det gäller männen.

Och namnen kan vara lite annorlunda. Björn-Harald, t.ex. 

Det är som om man ser en annan släkt, helt enkelt. 

Pv är måttligt intresserad (läs: inte alls!) och har varit på körövning och kört flera mil cykel tidigare under dagen, medan jag själv är hur pigg som helst, fast timmen är sen. Inte förrän efter midnatt går jag i säng och inte hann vi ge någon prognos på de tre äktenskapen heller, ja, kanske lite.

Tar man de här programmen för vad det är, så kan jag tycka att det är himla intressant .., detta med personkemi .., och hur förhållanden utvecklas under tid - eller inte alls -. 

Kommer jag att titta på nästa avsnitt? 

Ja.

Dagens fönster ...

Och så här skriver avsändaren, som är vinterbaderskan (nu senast var det +4 i vattnet och fönsterfångerskan tar sig då en "simtur") ellem i Skellefteå: 

"Såg att du hade ebb i fönster. Här kommer några fönster från en utställning i Skellefteå landsförsamlings kyrka."

Tack ellem! säger jag.

Tisdag i oktober ...

Det är förstås ett ålderstecken, detta att vi tycks kallas till diverse provtagningar oftare än vanligt. 

Eller är det bara så att det  u p p l e v s  på det viset?

Nu på morgonen pv:s tur. Det blir en cykeltur till Harplinge där den ordinarie vårdcentralen har någon slags filial och det är där provtagningen ska ske. 

Därefter cyklar han nästan rakt norrut, längs med alla åkrarna och kommer till Getinge, där han hämtar ut min blodtrycksmedicin. En cykeltur på tre-fyra mil inalles.

Och sist av allt rakt västerut igen, förbi Steninge kyrka och rakt ner mot havet till (med bokskog på ömse sidor av vägen) och så svänger man höger i Steninge och sista biten norrut igen, hem till Stensjö. 

Nu är han alltså hemkommen och bjuder på fem-i-elvakaffe och Harry bjuds även han på något gott .., en liten godisbit. 

Tog mig nu på morgonen an ett kompendium som jag fått av en näst-kusin - Jeanette i Perstorp - som hon i SIN tur fått av någon släkting. 

Där kan man läsa allt om min mammas morfar - folkskolläraren - och om hans föräldrar vilka  ursprungligen kom från Ångermanland 

P-O Hanssons dotter (min mammas moster) - Gerda Nilsson- fick en dotter Gunny, född 1933 och hon berättar bland annat så här: 

"Så fort man kunde fick man börja hjälpa till med att både diska och bära ved. Under sommaren var det slåtterhjälp som gällde. Sommaren kom och vi var nere vid Sunnansjön och tog oss ett bad. Uppe på "slädhusvinden" läste vi gamla tidningar och åt angelika. När jag var 11 år gammal var jag hemma och skötte djuren, medan mamma och pappa var på vårhelgen i Dikanäs. Jag fick sköta om 4 kor, 1 häst, får, gris och kalvar. Mormor Lotta kom och kollade om jag mjölkat ur korna ordentligt. När mormor blivit änka och bodde ensam i sin stuga, fick man hjälpa henne med städning och annat smått och gott."

Det är så intressant, så det är helt omöjligt att lägga ifrån sig papperen. 

På bilden syns denna mammas moster Gerda som nr 2 i den översta raden från vänster.  

Nr 3 hette på samma rad hette Fanny och skötte om telefonväxeln i Dikanäs. Nr 1 från vänster var Hanna, hon var gift med "polismannen/fjärdingsmannen" August Westerlund och henne har jag träffat. 

Min mormor syns längst t.v. i den nedre raden, i mitten mammas mormor Lotta och dottern Jenny (Julietta .., som andranamn, så vackert!). 

Hanna, mormor Betty och brodern Nestor, gifte sig alla med tre syskon Westerlund.

Dagens fönster ...

"Målat fönster på en bar i Porto ...", skriver annannan som förklaring. 

Härligt naivt, tycker jag. 

Tack och bock!

Att resa ...

 ... är sannerligen livgivande på så många plan. 

Nu har jag ju mest varit i Bunkeflostrand, men det spelar ingen större roll - det var ju också avsikten -. 

Pv körde hem igår och tog Harry med sig och själv satt jag uppe och inväntade  Anders som kom hem från akuten och precis som när jag frågar den förstfödda hur natten varit, ställer jag samma fråga till honom. (Men nu efter ett kvällspass). 

Det var likadant när min mamma arbetade  på sjukstugan hemma i Malå, eller när exet (polis) kom hem .., var det något spännande som hänt ..? 

Ler när jag skriver det här, tänker att det är nog inte många som frågar en kassörska om det hänt något särskilt på jobbet under dagen.

Och så idag hemresa med Flixbussen som går direkt från Malmö till Halmstad, men fortsätter vidare mot Göteborg och slutligen Oslo. Inga stopp längs vägen.  

Det är knappt om tid när vi ger oss iväg och när det endast återstår tre ynka minuter innan avgång och vi sitter vid ett rödljus, då känner jag stressen komma susande!

När det bara är EN minut kvar, gör sonen en U-sväng och släpper av mig; och jag skyndar mig allt jag kan och kliver på den första Flixbussen, den som jag då inser går till Berlin! 

Hjälp! 

Fort ut igen och in i nästa och jag hinner precis slå mig ned, när chauffören dyker upp. Å, sicken lycka! 

Jag sitter tre rader bakom denne chaufför (han har tre ringar på höger hand, räknat från höger) och mörka solglasögon. Under hela resan ser jag honom och ibland tänker jag att han håller på att somna, men det gör han förstås inte .., och han håller takten med höger hand mot kinden och jag undrar vilken musik han lyssnar till. 

Mjukt och smidigt tar han oss ut ur Malmö och vi passerar mängder med yrkestrafik och jag, som sitter  på höger sida, ser rakt in i hytterna på dessa bilar och jag kan säga att det var många, många yrkeschaufförer som satt med sina mobiler och läste vad-vet-jag, medan dom med vänsterhanden rattade sitt ekipage. Där var chauffören hos Nordic Transport, där var en lastbil tillhörande en skånsk betongfirma, en annan hette något med Trailer .., resten har jag glömt bort. 

Klockan 13.30 ska vi ankomma till Halmstad Resecentrum och det är precis på pricken vad vi gör. Exakt på minuten. Imponerande!

Nu hemma igen. Till vardag och allt det som hör till, men utan små, knubbiga händer som - alldeles  på tok för tidigt om morgnarna - ligger och pillrar på farmors rygg .., och utan en fyraåring som säger att jag ska få en röd diamant eller i alla fall en tandborste med motiv på skaftet av Sommarskuggan, men sen ångrar sig. 

Nja, han vill nog gärna behålla dem alla tre. 

Jag säger att det är helt okej.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är Monet: 

"Hej,

Såg att du hade lite tomt i fönsterförrådet. Vi håller på att flytta och det ramlar fram minnen från förr. Eftersom du just nu umgås med skånska barnbarnspojkar kanske det kan vara kul att se några andra, suddiga sådana, vid frukostbordet framför fönstret en morgon i Täby i december kl  halv åtta år 1970.

Storebror har fått sin kopp med varm O’Boy och macka, lillebror i barnstolen väntar på sin vällingflaska. Och mamman, som är jag till de nu mer än femtioåriga sönerna, har hällt upp sin kopp te. Vi ska inte jäkta iväg någonstans - jag var hemmamamma till de här älsklingarna och deras senare anlända lillasyster i många år till - då för en evighet men bara ett ögonblick sedan!

Hälsningar
Monet",

//Tack Monica och vilken tidsmarkör det blev! Dom vita ytterkrukorna känns igen från min barndom .., såna hade vi hemma i Malå och kroton .., dessa så populära krukväxter på 70-talet, liksom O´boy till frukost!

Skåne ... 

En fin dag igår, inget regn och bra promenadväder. 

Till lekparken är det inte långt och dit går vi. Någon vill gunga höööööögt .., "högre farmor!, putta mig högre!" hörs hela tiden 

Vid tiotiden på kvällen slutar sonen för dagen och därmed är mitt arbetspass slut. 

Intressant är det att höra hur det är på en akutmottagning och jag är evigt lycklig att jag höll mig till Ica eller Hemköp.

Bilden visar små, små .., är det frökapslar kanske och när jag tog bilden blåste det lite, det liknade små segel och var så fint!

Mera färger i träden här, än hemmavid. 

Stjärnklart på kvällen.

På väg till lekparken. Det tog tid. 

Nu är det måndagmorgon och om några timmar ska jag hoppa på bussen till Halmstad. 

Men först en promenad i fint väder.

Söndagsfönstret ....

... fångades av den rara madamen i Tranemo. 

Så här skriver hon: 

"God Morgon Elisabet, denna söndagsmorgon i oktober. Här kommer ett fönster till dig (nu när du har fullt upp med barnbarnen). Vet inte om du har en massa fönster i ditt bildarkiv men här kommer i alla fall ett "sprillans" nytt.

Bilden är tagen i pysselavdelningen på Textilmuséet i Borås, i fredags.

När vi är där och besöker någon aktuell utställning så brukar vi också gå omkring i muséets övriga lokaler för att leta efter lite kul detaljer att fotografera. 

De här pappersfigurerna tyckte jag var fina, där de stod i fönstret med utsikt mot Viskan.

Kram/Barbro D

PS Du vet att du kan redigera bilden som du själv behagar. DS"

// Tack snälla! Det är tämligen ebb i fönsterarkivet, förutom såna som jag plockar upp från femton år tillbaka eller så, bara för att jag tycker om dem. Så det var som bäst med en ny leverans och så härligt det var (är) dessutom!

Inget fönster ....

Att passa två energiska barnbarn genererar - i alla fall för mig - inte krafter till att fånga fönster, eller ens tänka tanken. Han som är dryga året nu, han struttar iväg i väldig fart och det han inte hinner med, det finns nog inte. Och så en storebror vars energi är outsinlig .., ni kan ju tänka er. 

Klockan 15.00 slutade deras pappa för dagen (praktiserar för närvarande på en akutmottagning) och jag ropade högljutt halleluja när han steg innanför dörren! 

"Men har inte Viggo sovit middag ...?" undrade han. 

"Njaaa, han sov ju på förmiddagen ..", svarade jag. 

Vips, blev det sängen och han - den lille - somnade nästan bums. 

Aj, aj. Det tänkte inte farmor på. 

För övrigt?

Vi har promenerat i Limhamns småbåtshamn och konstaterade förvånat att många segelbåtar stod på land med masten på. En stund senare kom vi i samspråk med två äldre herrar vilka skulle ta upp sin båt i morgon och då berättade pv om sin förvåning, ja, över masterna. 

"Det är ett ålderstecken  .., vi äldre orkar inte ta ned dem", sa mannen leende.

I Skallkroken finns inte en enda segelbåt med masten uppe vintertid. Så olika kan det vara. 

Ps. En sak som verkligen slagit mig, det är hur annorlunda föräldrar är numera. När min pappa - salig i åminnelse - kom hem från jobbet, då hade han bästa platsen vid matbordet och sedan tog mamma eller vi andra hand om disk och dylikt. Pappa tog sig då ofta en tupplur på soffan. Att han skulle börja leka med mig, det fanns inte på kartan. 

När exet kom hem från sitt värv, ja, inte var det lek som gällde med barnen och det var det förresten inte för mig heller. 

Nu var ju min pappa 44 år när jag föddes, men det är ju bara 7 år mer än vad småttingarnas pappa är och när han (A) kommer hem från jobbet, då är det första han gör att busa eller leka med pojkarna! I nästan en timmes tid har dom lekt, byggt ett högt fint Legotorn och nu är det jobb med huset som gäller. Ds.