Hälsning hemifrån och tv-tips ...

Tjugofemte mars och min pappas födelsedag, liksom Sven Teglunds i Luleå, han som ibland medverkar i Tankar för dagen i P1. Här är ett. 

Från äldsta dottern kommer en morgonbild från Malå. Hon är då ute och går med hundarna .., väljer "Kärleksstigen" och bilden visarTjamstaberget med slalombacken och solen på väg upp i öster. 

Och så tv-tipset! En sån bra och intressant brittisk serie i behändiga tre delar (delvis dokumentär) och det hela handlar om när covid 19 bröt ut i Storbritannien och vilket kaos det blev. 

Handlingen utspelar sig på ett stort sjukhus och det är särskilt en kvinnlig läkare som vi får följa. Seriens titel är "Visselblåsaren - en läkares kamp" och vi tyckte att den var otroligt intressant och med bra skådspelare!

Dagens fönster ... 

Två fina påskfönster kom plingande till min inkorg igår och båda fångades i Porto, i Portugal. Det här är det första. 

"Dom var så fina att jag stannade upp. De blå och gröna väskorna särskilt. Ja, jag blir alltid glad av fin vårskyltning", skriver avsändaren, som ni såklart förstår vem det var. Just det. 

Tack annannan! säger jag.

Tjugofjärde mars 2015 ...

... såg det ut så här när jag var ute på långpromenad med Harry. 

Jag skrev om siiirlande starar, hasselhängen och doft av jord och hade då bott i landet Halland i fem år. 

Nu har jag varit här i fjorton år. 

Bäst idag: grannen en bit bort, längs vägen där fabrikör johansson har sitt stora hus, där bor Paul med familj. 

Idag såg jag honom och lille sonen åka fram och åter, fram och åter .., med åkgräsklipparen. Inte på deras tomt, utan förbi Stora Stensjö (där hästarna är), förbi gaveln på Eckes lillstuga, in på Ejdervägen och så ner mot havet till och efter en stund kom dom tillbaka och så samma sväng igen! 

Passade på när far och son kom tillbaka och såg att lillkillen låtsades köra - kanske fick han hålla i ratten i alla fall - där han satt framför sin far och jag sa att "idag Paul är du väl ändå traktens bästa pappa, för nånting roligare än att vara liten och få sitta uppflugen framför sin pappa och låtsasköra åkgräsklipparen, det kan väl ändå inte finnas ...!" 

Pratade även med Ingrid som en gång var Hildas chef på Folktandvården i Halmstad .., det är Ingrid och Magnus spillvirke som hållit oss varma hela vintern. Vi pratade om Harry, men även om deras lilla mops Millie som var i sällskap och inte alls var sugen på en promenad.

Själv har jag räfsat i slänten ner mot vägen och pv kämpar  på med den gamla inglasade altanen. Ungefär så.

Dagens fönster ...

Tack vare Jesper Långström som på sitt instagramkonto berättade om bageriet Pomona vid Hornstull, klickade jag mig in på den länk han lagt ut och kom till paradiset rakt av! 

Den unga kvinnan som driver det här bageriet, har tidigare huserat i tredubbelt större lokaler i Midsommarkransen, men nu ställt om sitt liv för att inte arbeta ihjäl sig. 

Att läsa hennes egna inlägg på instagram är så himla trevligt och bara detta att få ta del av alla planer som hon har! 

Det var där jag såg hur hon gjort så fint i fönstret med blommorna och igårkväll mejlade jag henne och frågade om det var okej att lägga ut fönstret här på sidan?'

Fick svar. " ..... självklart får du göra det! Allt gott. Elsa."'

På instagram är adressen till hennes konto bageripomona och till hemsidan är det denna som gäller. Rekommenderar verkligen ig-kontot! Lyckliga ni som bor i Stockholm och kan titta in i detta ljufvliga! Och TACK Elsa och stort lycka till! säger jag.

Den här vintern ... 

... känns seg och lång. 

Kanske har jag drabbats av någon förkylning, eller så är det latmasken som anfallit. 

Trött, trött, trött och het om kinderna. 

Vi tittar på fotbollsmatch mellan Liverpool och Ajax, där Sven-Göran Ericson får coacha det förstnämnda laget. 

Bisittare är Anders Andersson och oj, så mycket han berättar om denne Svennis och hans tid som ledare för olika klubbar. Kul!

Fick precis telefonsamtal från Eva i Tyresö. På tisdageftermiddag kommer dom ner, om hon är så pass frisk. Å, det blir roligt! Det är nog ett halvår sedan vi sågs. 

Bilden är inte från idag.

Lördag i landet Halland ...

Vid sextiden i morse lämnade herr pv sängvärmen och gjorde sig i ordning för dagens uppdrag: bomiläggning i Skallkrokens hamn. Ägg skulle stekas ., mackor förberedas och kaffetermosen fyllas. Själv åkte jag dit vid niotiden och oj, vad dom hade hunnit mycket och ändå var dom tre man korta i arbetslaget! 

För en vecka sedan visade prognoserna regn och rusk och hårda vindar, men se, idag strålade solen och inte var det någon större vind heller. 

Alla fyra hjälps åt att lägga i bommen, därefter skruvas muttrarna på plats och sist av allt, när alla bommarna ligger i vattnet, ska muttrarna dras åt. I många år har det här arbetslaget varit intakt och alla vet precis vad som ska göras och det är imponerande hur effektiva och snabba dom blivit!

Någon timme blev jag där .., satt i solskenet och såg ett jättelikt fågelsträck passera .., hörde fiskmåsar och småpratet från herrarna på bryggan. Jag räknade till tio husbilar på parkeringen .., nu börjas det alltså. Och prick nu kom han hem. 

Natten mot idag körde den äldsta hem mot Malå. För att hålla henne vaken (vilket inte tycks vara några problem om man är van att arbeta natt) ringde jag några gånger, men när hon kommit till Örnsköldsvik, då gav jag upp. Ö-vik .., då är det väl trettio mil kvar.

Tio minuter hemifrån, kom den här bilden. 

Vid 39 års ålder lämnade jag Malå och flyttade till Skåne. Så väl minns jag känslan när vi kom körande längs E22:an och långt där framme såg jag havet och Ystad och tänkte att jag hade hamnat i paradiset på jorden. 

Jag hade aldrig satt min fot i Ystad, hade sagt upp ett fast arbete på Ica Nilahallen i Malå, men tänkte väl att det skulle ordna sig. 

Efter ytterligare tio år blev jag ensamseglare och efter ytterligare fem år, lämnade jag min lilla 1:a på Regementsgatan och även ett fast jobb och någon sa ..."få fast arbete vid 56 års ålder .., ja, lycka till!" och så gick flytten till landet Halland.

Nu är dottern två år äldre än vad jag själv var och har sagt upp ett fast arbete på CIVA på Karolinska, blivit ensamseglare och tagit sikte på Malå och hoppas nog också att allt ska lösa sig. Och AP tog sats och susade iväg till Accra i Ghana för att arbeta där i - nog blev det väl två år - och mamma försvann till Sydamerika vid 57 års ålder och min ena syster tackade för sig och emigrerade till Australien och min andra syster lämnade sjukhusjobb på Luleå lasarett, flyttade till Lund och blev dialyssköterska, köpte sig så småningom en skånelänga ute på landet och jag sitter här och ler när det här skrivs och tänker att ..., jo, men alldeles orädda har vi inte varit.

Dagens fönster ...

Ibland kommer fönster susande till ens inkorg och så fort man tittat på dem, vet man vem som hållit i kameran. 

Så är det med Ulrikas fönster, kanske mest beroende på att i Västmanland och Dalarna finns det ofta just såna här hus. 

Och så har det med bildvinkeln att göra.

"Ett fönster från Skattlösberg ...", skrev hon. 

Nu vet ni. 

Tack Ulrika! säger jag.

Eftermiddag igen .. 

Solstrålar nu och då under dagen. I skrivande stund mot väggen närmast kaminen och på morgnarna på ena dörren i köket. 

Vackraste ljuset är när solstrålarna når väggklockan, den som köptes in på loppis i Heberg och är gjord i USA någon gång i slutet av 1800-talet. Jag älskar den, men inte slagverket, så nu får den inte slå alls, vilket pv sörjer. 

Vissa klockor har en mjuk, fin slagton, men se den här .., det lät som om den skulle kappspringa i ett 100-meterslopp. 

Medan jag skriver sjunger Cambridgekören så fint för mig .., och aldrig saknar jag Harry så mycket som just då. 

Träffade en av grannarna från andra sidan kustvägen tidigare idag; han var ute på promenad med sina två spetsar och det blev prat om Harry som inte längre finns och han berättade att deras ena spets, den som är tretton år, har godartade tumörer i halsen och jag kan väl knappt tänka mig något värre, men den såg visserligen gammal och lite raggig ut, så där som gamla katter och hundar ofta gör, men för övrigt var den pigg, även om den - precis som Harry - tacklat av den senaste tiden, sa mannen. Ja, då vet man vad som väntar dem. 

Tidigare idag, utanför golfkrogen, träffade vi på en man med en liten svart-lurvig cockervalp och den var så glad och sprallig och hälsade glatt på alla oss som stod där ute och blir man inte varm inombords av småvalpar, då vet inte jag. 

En bra dag det här. Och snart bara två veckor kvar tills vi åker ner till Skåne, för vidare befordran till Vilnius. Jag räknar ner. Alltid denna nedräkning.

På agendan ...?

Ägnar en del av fredagen åt att - i den jättestora kalendern -  försöka skriva in sånt som inte får glömmas bort. 

Få se .., när i maj var det vi skulle ha Lykke, exets och Karins hund? Från den tionde eller från den tjugonde ..? 

Pv skriver in när Kammarkören har konserter. Två på raken, en i slutet av april och en i början av maj. 

Den första juni är det studentträff i Ljungby - den allra första för hans klass -.

I slutet av april stundar sjösättning av båtarna i Skallkroken och första veckan i juni är han hamnvärd (måndag t.om söndag, från 17.00 - 19.00), jo, det brukar han trivas med.

På arket för juni månad har jag skrivit in "grillar lekpark" och italiensk restaurang. Jag fattar ingenting. Allt det hände ju i slutet av januari! Ja, ja, det är väl det så kallade hjärnsläppet som plötsligt slog till. Eller nånting annat. 

I maj är det väldigt jämn födelsedag för den halvlånge från Tyresö och en vecka senare fyller  AP år. Sommaren för övrigt ligger, i ordets rätta bemärkelse, likt ett oskrivet blad. Eller flera.  Helt ärligt älskar jag att fylla i tomma rutor eller linjer, men inget är planerat. Segling förstås. 

Och ikväll tar äldsta dottern sina hundar och kör de nära åttio milen upp till Malå, till ett annat sorts liv. Lycka till! säger vi.

I Harplinge ... 

Då blev det några trivsamma timmar hemma hos pv:s kusin Maria och hennes två pojkar, båda börjar i fjärde klass till hösten. 

Underbara pojkar! Sååå väluppfostrade och mjuka och fina. 

På väg till Maria hämtar vi upp Sonja och en av pojkarna går genast fram och ger mormor en kram och vi har med oss kaffe och nybakad mjuk pepparkaka och på det hela taget är det så trivsamt. (Det känns även som min släkt).

Pv lagar altandörren och på slutet får pojkarna i uppdrag att se till att dom små, små skruvarna i metallisten på dörren, ja, att dessa kommer på plats. 

Vad pratar vi om, vi andra? Jo, om den kommande resan till Litauen då Maria ska hjälpa till med Sigge och om hennes och pojkarnas resa till London. Sonja tycks pigg och kry, men blir allt tunnare. Vi pratar också lite om påsk .., om fotvård .., och på fredag när hennes nya tvättmaskin ska på plats. 

En av husets två katter heter Milos och har haft problem med sin svans. Nu är hon han på bättringsvägen och är så fin., så fin.

Jag älskar katter med den här färgställningen. 

Och pojkarna berättar att dom idag har haft Nationella prov och då skulle skriva en valfri berättelse .., och att deras fröken är så snäll - hon som kallas för Nettan -. 

Nu hemma. 

Pv fyller skottkärrelass efter skottkärrelass med gjutgrus och tänker sig flytta högen närmare den gamla altanen, då det ju är där all sand ska komma till användning. (Det blev totalt 23 fyllda skottkärrelass).

Fortfarande dimma över havet. Men bofinken hörde jag flötjta. Alltid nåt!

Vårdagjämning .... 

Klockan närmar sig 14.00 och ute på uppfarten står lastbilen med allt grus som pv ska ha till det gamla uterummet. 

Det ska (han ska) gjutas några slags liggande "grejer" som ska stötta stenarna som huset vilar på, då, när han gräver undan all sanden.

"Grejer" är .., tänk er en avlång bakform, men sååå mycket större och fem, sex såna ska gjutas tvärs över rummet.

Det var knappt att lastbilen tog sig upp och jag ser att pv fick akut-utrycka och såga ner två av ekens grenar, vilka annars kan ha repat lastbilen. 

Själv har jag precis satt in en mjuk pepparkaka i ugnen .., nästan så att det doftar jul. Har varit till affären och postat två brev .., och till lunch norpade jag av nödprovianten och öppnade en burk Gulaschsoppa. Egentligen var den inte avsedd för direkt nöd, mer som när vi seglar. Med en klick aioli till blev det riktigt gott! 

Vacker musik att lyssna till .., som vanligt The Cambridge Singers från London vilka sjunger sååå det blir alldeles varmt inombords. 

Tidigare idag svt-play-tittade vi på Uppdrag Granskning som tog upp detta med alla telefonbedrägerier som sker i vårt land och inte bara här. Det hela var så vidrigt att jag kände mig kräkfärdig. Att lura av gamla människor hundratusentals kronor, ja, miljoner och åter miljoner .., och sitta och gapskratta åt hur lättlurande dessa "horor är" .., och man fick veta att "nu skulle dom knu**a  vårt land och även Finland och Norge och det hela var så iskallt upplagt, så det var inte sant. 

Hackaren som tagit sig in i dessa unga mäns datorer, kunde höra hela konversationen (ja, det fick vi också höra) och hur gamla tanter och farbröder uppmanades att ringa "Swedbanks säkertshetsavdelning" och där satt "Sara" och tog emot och lugnade den uppringaande och sa att hon skulle få hjälp och så kopplade hon vidare till nästa lurendrejare som låtsades heta Hasse och som bad henne öppna sitt bank-id ...", ja, det hela lät förstås trovärdigt när man är till åren kommen och får veta att någon försöker tömma ens konto! 

"Men det är bråttom, bara minuter kvar innan det töms, skynda dig och öppna ditt bank-id!" säger "Hasse" och kvinnan blir såååå stressad.

Hoppas innerligt att hackaren som avslöjade det hela, får all den "kred" han förtjänar! 

Jag ska villigt erkänna att som del i ett straff för lurendrejarna, tycker jag att skampåle på Sergels Torg och på andra torg i vårt land, ja, det vore en bra början

Dagens fönster .... 

Ja, tre stycken närmare bestämt och alla sitter de på den här gröna skönheten! 

Det var Turtlan som haltade omkring på såväl husbil, - som båtutställningen i Stockholm förra helgen 

och då passade på att håva in några fönster. 

Tack igen, Annica!

Gick ner ... 

Långsamt går det framåt. Hästhagen har jag undvikit, det blir för känslosamt .. där gick vi så ofta, men idag blev det en promenad ner till stranden och havet. 

Efter senaste stormarna är stranden helt förvandlad. Där är gott om stenar i vanliga fall, men nu är norra delen av stranden helt översvämmad av stenbumlingar! 

På bilden ser ni hur det ser ut numera, men innan stormen var där bara sand och det som ser ut som en bikintrosa av vita stenar, allt det har kommit till nu. Där gick man barfota i mjuk sand innan blåsten.

Dom här stenarna är ju inga bumlingar, men ni skulle se hundra meter därifrån!

Nåja, vid nästa rejäla blåsväder kanske dom åker ut till havs igen. 

Jag strosade lite långsamt .., anade ett sällskap ejdrar .., och upptäckte vippande sädesärlor och kände glädje. 

(Förra året såg jag årets första sädesärla den 8:e april och två år tidigare den 24:e mars. Och nu alltså den 19:e mars.)

På stora stenar satt starar och tycktes filosofera. 

Räknade till ynka tre svanar, varav den ena simmade för sig själv ute vid fågelholmen. 

Kom hem. 

Slog mig ned i trädgårdsstolen och lyssnade till rödhakens knäppande från syrénbuskarna, allt medan jag gick igenom dagens post. 

Jo, minsann .., där var ett handskrivet brev från vännen Eva i Tyresö. Kan ett kuvert ha varit mer lämpligt än detta .., brevet var ju även adresserat till pv? Om du läser här Eva, så stort tack!

Tisdag ... 

Ställde mig i duschen nu på morgonen och försökte få bort allt som duttats in i håret igår .., någon slags mousse och hårspray och jag stod länge och håret kändes såååå kort, men hjälp, så skönt efteråt! 

Alla lockar kom springande tillbaka .., nästan som små lamm som man lockar på och nu känner jag i alla fall igen mig själv. (Klippet från en gammal Husmodern).

Och han som om knappt fjorton dagar fyller 5 år, han kan återigen konstatera att "farmor, du har som bollar där bak i håret!"

Pv har givit sig av in till Halmstad och han hade mycket på programmet, ja, förutom att hämta Edvin från förskolan och grädda pannkakor till densamme. Alltid, alltid samma middag, men det tycks uppskattas.

Själv har jag planterat ut en mängd små penséer i den allra längsta blomlådan och en präktig gullviva fick göra dem sällskap också, bara för att. Bara för att den är så oändligt vacker och påminner mig om mamma och rabatten hemma i Malå. 

Mamma var ingen fantastisk odlerska, men hon tyckte om gullvivor och det var hon som lärde mig det latinska namnet, Primula veris. När hon flyttade till Sydamerika däremot, då hade hon en trädgård där vi, då på besök, kunde plocka citroner, paprikor och annat ljuvligt!

Nu ska jag gå på promenad. Ajöken, sa fröken.

Då var det klart ...

Deklarationen inskickad via nätet. 

Underbart!

Dagens fönster ...

I helgen som var besökte Turtlan och hennes M Stockholm, i akt och mening att titta på såväl båtar som husbilar. 

Det tycktes - frånsett hennes ofta värkande knä  - ha varit en bra helg. 

Och inne på Centralstationen hann hon titta på små detaljer och hela innandömet är ju bara så vackert!

Tack Annica att du tog dig tid att ta fram håven!

Haiti ... 

Kväller. Rapport på 1:an, ett inslag från Haiti, där SVT:s Fouad Youcefi berättar om det kaos som råder vid gränsövergången till Dominikanska Republiken. Själva sitter vi tysta och tittar på människor som försöker ta sig ut från detta kaotiska land (läs: helvete) och nästan alla är så slanka - och jag säger till pv att "det är knappt att man ser en enda äldre person!"

Han googlar snabbt. 

Medellivslängden i Haiti ligger på 53 - 55 år. 

Var tredje invånare är under FEMTON år.

I city ... 

Först ett besök på polisstationen som ligger nära Lilla Torg. Det tog en stund innan jag fattade hur jag skulle skanna den kod jag tilldelats via mejlen.., kände mig så  d u m   och till sist bad jag en ung tjej att visa mig och hon var sååå rar! Ah, då förstod jag ju! Tur att man inte är rädd att erkänna att man inte begriper.Det var ganska mycket besökare där inne i det som mest liknade ett väntrum. Några talade engelska, några var från typ forna Jugoslavien och så var där en blond kvinna som av min dialekt förstod att här var någon norrifrån och det visade sig att hennes mamma minsann var från Piteå. Från Malå till Piteå är det kanske sexton mil. Så blev det lite småprat, så där.

Utanför fönstren såg jag tre polishästar med ryttare som just klivit av och den blonda kvinnan visste att det hade varit en stor övning inne i stan, med piketbilar, vanliga polisbilar och så rytteriet. Aha, det hade vi noll koll på. 

En sån otroligt vänlig kvinna tog emot mig för att ta passbilden. Min hårborste låg kvarglömd i bilen och jag sa "förlåt, håret är nog rufsigt nu när jag tagit av mig sticketröjan, men jag är alltid rufsig, så egentligen borde en rättvis bild visa just detta ...", och då log hon så varmt och vissskade "du är så fin, så fin !" Det var inte långt ifrån att jag började gråta.

Efteråt promenerade vi till Best of India och åt underbart god och smakrik mat och där var också nästan fullt. 

Vid ett bord en bit ifrån oss satt två kvinnor i kanske 45-årsåldern; båda hade knallgröna jackor vilka hängde över deras stolsryggar. 

Det som förvånade mig var hur högljutt dom pratade, även om alldeles personliga saker. En av kvinnorna berättade om bekant som var i det närmaste en mansslukerska och därefter om någon annan som hon absolut inte tyckte om. 

Man förstod att dom inte kände varandra så värst bra, ty den ena frågade om prata-om-allt-kvinnan hade barn i förskoleåldern.

En man i min egen ålder kanske, stod intill mig vid buffén och när jag tog från en av grytorna, log han och sa .."ja, du kommer då inte att vara nästäppt efter att du ätit detta ..". 

Nej, det var jag verkligen inte, men oj, så gott det var.

Sist av allt till frisören, medan pv besökte biblioteket. Det tog mig sextiofem år att acceptera att jag har jättelockigt hår, ja, att till och med tycka om det, men se, frånsett Sussi i Upplands Väsby, får övriga frisörer för sig att draaaaa ut lockarna!

Så även idag. Nu fick jag någon slags bob-pagefrisyr och av lockarna finns icke ett spår. Frisörskan, som för övrigt är så rar, droooog håret rakt med en rund borste och det tog tid och efteråt tog hon fram en flaska hårspray och jaha, då fick jag för första gången i mitt liv testa detta också. 

Kom hem. Däckade totalt, som vanligt någon timme på eftermiddagen. Nej, sov inte, men däckade. Pv smorde in hela mitt högra ben med ormsalva och nu doftar det Vademecum/liniment i hela vardagsrummet. Själv åkte han till sin kusin för att hjälpa henne med en balkongdörr och nånting annat och senare i veckan ska han hjälpa henne att installera en ny tvättmaskin. Och när vi åker till Litauen, hjälper hon oss (och friherrinnan) med Sigge. Och när vi kommer hem därifrån, ska vi kolla till och utfodra hennes två katter. Det här med vänskap och tjänster och gentjänster, det är sannerligen inte dumt.

Spridda skurar en måndag i mars ...

Pratade med sonen igår. Efter några dagar hemifrån å jobbets vägnar, var han och en kollega på väg mot Skåne .., men kände sig varma och svettiga i bilen. 

"Så vi tog första bästa sjö längs vägen .., jag hittade en bräda som jag hackade hål i isen med och så av med kläderna, ja, man fick häva sig ner och ta ett dopp, ja, men det gick bra. Man kände sig i alla fall fräsch efteråt ...", konstaterade han. 

Och jag loooog och kom ihåg när någon av moster Lisbeths döttrar berättade om när mamma och pappa var på tvärbesök uppe i stugan i Fättjaur och hur mamma plötsligt slängde av sig alla kläder och tog ett dopp i iskalla vattnet!

Kylig morgon idag. Tur att små penséer brukar klara det mesta och tur att jag inte planterat i alla blomlådorna, utifall att. 

På agendan står passfotografering (hu!) och ett besök hos frisören, ja, för min del. Avskyr när jag känner håret i nacken, det var ju anledningen till att jag alltid hade det uppsatt när det var långt.

På instagram följer jag en hårfrisör i Milano och det är inte klokt hur vackra kvinnor blir när han farit fram med saxen i deras hår. 

Eller vackra? Det är mer som om han trollar fram deras personlighet på något vis? 

Där finns en film med en nästan orangehårig kvinna där han kapar kalufsen rakt av och jag tänkte .., men hjälp, vad ska detta bli! Det blev helt fantastiskt! 

Om någon vill se rent trolleri, så heter kontot @cappucci_hair_milan_

Här är ytterligare en orangehårig kvinna som blir helsnaggad. Man får följa hela förändringen och ofta hör man kvinnorna nämna ordet "frihet" efteråt. 

Jag tycker att det blir ursnyggt!

Bettan i Lund får ofta sån här filmer av mig var gång jag "tittat in" hos frisören i Milano!

"Men titta, vilken förändring ...!" skriver jag.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren när bilden kommer susande genom rymden och jag skriver och tackar: "Väl bekomme! Platsen är Porto. Korsningen Rua do Paraiso  med ..., Rua de Camões."

Om ni klickar på länken, så ser ni verkligen hur där ser ut!

Tack annannan!

Ps. Googlade på Ribeira (texten på väggen) och fick då fram detta. Ds.