Sonen.
Lillbrorsan.
Han sitter på pendeltåget när jag ringer, sonen.
Nu är han på väg till en av storasystrarna på middag.
(Ja, nog har man det bra om man kommer som lillebror till två storasystrar och bra många år efteråt .., så ofattbart älskad blir han av dem från sekund ett.)
Och vi pratar om dagen som har varit .,. om dom intervjuande pojkarna .., om helgen som stundar och om sonens hyreskamrater.
En av dem har arbetat som volontär i Indien och åkt med Rosa Bussarna .., den andre har en helt annan bakgrund och så är det Anders då.
Tre helt olika personligheter som delar en stor lägenhet på Kungsholmen.
"Men det är himla intressant ..., häromkvällen fick vi se bilder från Indien .., och du, jag kände igen tre stycken från Ystad!" säger sonen.
"När kommer du hem ..., blir det till helgen innan jag åker upp och är barnvakt ...?" frågar jag.
Nää, så blir det nog inte.
"Jag måste troligen jobba den helgen och få ihop lite pengar ..", svarar sonen.
"Är det knapert ..?" undrar jag, som vet vad han betalar i hyra, - alldeles frivilligt, dessutom -.
"Jaa .., men det är ju bara ett och ett halvt år kvar ..., det ska nog gå bra ...", säger sonen och ler genom luren.
Det är nog då jag tänker .., att den gossen, han är en av de mest positiva människor jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar