... är mitt. Det som vetter mot söder.
Söndagmorgon.
När klockan är åtta, ringer det på dörren.
Där står ovanpågrannen och säger att "förlåt att jag väcker dig .. ,men vet du om att du har haft ena fönstret öppet på vid gavel i natt ...?
Nä, det visste jag inte.
Men ovanpågrannen som hade ett ärende ut, han hade puttat igen det och nu står han där med min nyckel som han har ..., ja, för hade jag inte varit hemma, så skulle han ha stängt det på riktigt.
En Riktig Vän, det är han.
Och nu blir det frukost med äggröra och bacon och tänka sig, att det är vitt på marken där ute .., men inte av något tjockt lager snö .., men vitt är det.
Och det där blå ljuset hemirån, syns även här.
Tidigare på morgonen frågar PV om jag har drömt nånting i natt?
Jo, det har jag.
Så jag berättar.
"Du drömmer ofta att du är i Malå .., eller hur ..?" säger han.
Undrar han.
Jo, så är det.
Det har jag nog aldrig tänkt på.
4 kommentarer:
Så fint med ljusen i krukan, så ska jag med göra...
Bra grannar är viktiga!
qi: det är hur fint som helst och PRAKTISKT! Jag fyller krukan med sand och lite stenar ... och så i med ljusen bara.
Klart man längtar till Malå! Vad finns det inte att längta till? Snön, vännerna. Det personliga, det som är som det alltid ha varit. Mest av allt saknar jag faktiskt snön!
Alex: snön längtar jag ALDRIG efter ..-))
Men att sitta vid stranden nere vid sjön, där vi bodde .., det kan jag längta efter.
Skicka en kommentar