Och så dök det upp en kommentar ...

Så här var nog första året som ensamseglare.
Stormigt hav och lätt att bli sjösjuk.
Och krångligt att navigera.
(Kjelle tog bilden.)


Så här skriver " Catwoman" i en kommentar från idag;

"Hej.

Det var jag som var i affären idag och pratade om din blogg.

Tänkte stilla din nyfikenhet lite och berätta hur jag fann den!

En av Supermarkets trognaste kunder hittade dej, och berättade att när hon läste den, så tänkte hon på mej.

Jag var naturligtvis tvungen att kolla, och tycker att jag känner igen mej i dina vardagsiakttagelser.

Tröstad har jag blivit när du skriver om din ensamseglats..., själv är jag på väg att separera efter 27 års samboskap, och behöver många tröstande ord...och få veta att livet går vidare...

Kram från en blivande ensamseglare, som förhoppningsvis får lite sällskap av de fyra katterna som följer med i flyttlasset."



Och så här var det för mig Madame Katt .., man trevar sig fram med hjälp av sjökort och ibland tittar man mot stjärnhimlen.

Ingen facit finns att bläddra i.

Och man undrar hur det ska gå?



Så småningom hittar man små vikar eller hamnar att lägga till vid.
Så där så man får vila.
Och om man har tur, sällskap.



Nya hamnar.
Man blir trygg och lite starkare än tidigare.
Eller mycket starkare.
Har man tur, hittar man tillbaka till sig själv.




Och fast man aldrig trodde att det skulle hända .., så lär man sig det här med att hålla i rodret!

Rädslan har slängts överbord.

Det är vind i seglet!

Just så.

Det kommer säkert att gå bra för dig!