Mellan varven när jag ligger på soffan ktorp och reprisläser den här underbara boken (då befinner man sig på mental hemmaplan och mest hela tiden ligger jag och ler för mig själv ...), slänger jag ett öga mot tv:n.
Svt 24 sänder någon slags debatt från EU-parlamentet.
Män och kvinnor - delegater från olika länder förstås -, hoppar upp och ner och ställer frågor till herr Ordföranden.
Själv sitter han vid ett bord nästan längst framme och på sin högra sida har han en dam i medelåldern som ofta tycks hålla händerna över näsan, som för att inte nysa.
Hon ser trevlig ut.
Men ännu mera trevlig, tycks herr Ordföranden.
Han har hela tiden en slags glimt i ögat .., ett d r i v .., en utstrålande energi!
Och jag tänker .., att hade jag nu inte fallit för en pensionatsvärd från landet Halland, ja, då hade jag lätt som en plätt kunna dråsa i backen för en sån som herr Barroso.
Det är vad jag tänker.
Sedan återgår jag till den forne predikanten Olof Helmersson i det innersta av Västerbotten .., och till Gerda i Inreliden ..., och till dem i Avabäck, Lillåberg, Morken och alla andra småbyarna där hemmavid.
7 kommentarer:
Vad är det för bok du läser?
Men visst är den för hemskt bra, boken!
Sara Lidman?
Eva: ,-)
Det är Norrlands Akvavit av Torgny Lindgren. En av hans allra bästa böcker, tycker jag.
Cruella: visst är den! Och när jag nu läser om den .., så ser jag helt andra saker i texten.
Jag håller med, det är en av Torgnys bästa böcker. Det är verkligen en stor läsupplevelse, samtidigt som den är så roligt, på det där tragikomiska västerbottens-sättet som han är en mästare av.
Men "Barbarossa", han tycker jag ser grym ut. Men vi har väl olika smak då det gäller karlar...;)
I den där recensionen står det ju precis som jag brukar säga: TL:s berättelser är så bortom allt rimligt och personerna så orealistiska. Ändå så är det självklart att det skulle kunna kliva ut en sån där gubbe eller gumma ur vilken stuga som helst som man knackade på i den trakten.
Jag var för övrigt på älgköttsoppafest i grannbyn till TL:s by i lördags.
Sven: men nu har jag ju skådat honom en hel dag framför tv:n och där såg han inte grym ut,-)
Däremot fick han som stress-rosor på kinderna efter hand.
Det tyder på att han är mänsklig.
Ingela: absolut!
Jag vet ingen som har ett sånt sätt att skriva som går så rakt in i hjärtat. Såklart har det att göra med att det är igenkänning. Jag minns en f.d. granne, Ragnar Eriksson, som bodde i Eva-Lenas hus när jag växte upp.
Ragnar var ju från det där hållet .., och han pratade på det där viset, ja, det gjorde frun också, Rut, hette hon.
Pratade på det där T.L-viset, menar jag.
Skicka en kommentar