söndag 6 december 2009

Och ja, man pratar så där fånigt när man samtalar med katter.



Plötsligt är pElle tillbaka

i landet Halland igen.

Allt är som vanligt.

När jag går ner till raden av postlådor för att se om DN har kommit (och det har den inte ..,ska det ta en hel vecka för att få adressändringen att gälla ...?) , gör pElle mig sällskap.

Liiiiite ovant känns det nog för honom, det är trots allt fem månader sedan han sist bodde på pensionatet.

Så ..., bäst att hålla sig vid sidan av.

Lite ..., ja, bakom matte.

Bara för säkerhets skull.

Alltså.

Och så kan man låtsas lukta lite på alla torkade kvistar där vid slänten.

Så där så man håller koll.

Ja, tvärs över vägen bor ju två hundar och man vet ju aldrig.

Och rädd är man ju inte, tro inte det.

Nä, absolut inte.

Det där med att lukta på gräset, det är bara för att man tycker att det är så himla trevligt.

Tänker nog pElle.

8 kommentarer:

gunnar i vaplan sa...

Adressändringskontoret ligger i Strömsund långt uppe i norra Jämtland. Kanske är det avståndet som gör att det tar sån väldig tid med adressändringen..?

mossfolk sa...

Ja, jag tycker allt att han ser rätt nöjd ut med tillvaron. Ingen stress i onödan där inte :)

Mian sa...

Så fint pElle "vinkar" med svansen! Han ser glad ut.

Elisabet. sa...

gunnar: nädå, jag ringde DN:s pren.avdelning, det skulle ordnas på direkten. Resten av min post är inte adressändrad.

mossfolk och mian: svansen upp .., det är när han är Mallig .-)

Cecilia N sa...

Å vilken läcker svans han har!

Man kan säga att någon vickar på rumpan när den går, men den här svansrörelsen var ju underbart sensuell.

Måste kolla om Jansson i stallet gör så med svansen han också. Jag tror inte det.

När vi flyttade till en ort som började på V så kom det aldrig någon tidning. När vi ringde och hörde om varför så hade de råkat trycka snett på gardinen tydligen så tidningen hamnade antagligen i en låda på samma gatuadress i en annan V-ort i samma län.

Christina sa...

Åh, man ser på svansen att han är både lite otrygg och väldigt glad, eller...?
Det där var ren chansning, jag har aldrig haft katt men alltid önskat.
Jag tyckte i alla fall att han signalerar två saker med svansen...som är väääldigt stilig.

Så där fånigt låter det när "vissa" pratar med hundar med kan jag tala om. Vi är några stycken.

Men nu har jag inte hängt med. Varför är Pelle tillbaka i Halland? Gick det inte bra där i Småland?

Sven Teglund sa...

Så fin han är! Så nöjd och lugn.

Elisabet. sa...

christina: ja, just det .., jag tror du läste ikapp sen .., det var ju så att Pelles matte dog i gårkväll. Så nu är han här, i landet Halland igen.
Det går jättebra.


Cecilia: haha .., ja, han har en fin och tjock svans. Yvig också.

Sven: pelles mamma och moster var kattungar som växte upp i det andra livet, när jag bodde på landet och var gift.
Och när jag lämnade skutan, då blev Pelle kvar hos min före detta man under några år .. ,men så blev det allergi och jag erbjöd mig att testa .., men skulle han verkligen trivas i en liten etta i stan, när han var van att spankulera ute som en friherre?
Så han kastrerades och kom till mig.
Det gick också bra.
Och jag träffade pv och han lärde sig att åka tåg och hälsa på i Halland och det gick bra det med.
Sen hamnade han hos pv:s mamma när vi åkte på semester. Ute i det fria i en sommarstuga .,. gick ut och in som han ville ..., och det blev höst och hon ville ha kvar sin nyfunne vän och han följde med henne till Småland och nu är han här igen.
Tänk, så otroligt anpassningsbara djur är!