måndag 7 december 2009

Någon gång i somras ...


Bild: Eva på Frösön.

... sitter jag mitt emot pensionatvärdens mamma, ja, det är ute på den inglasade altanen i Steninge.

I sommarhuset.

I handen håller Gunvor ett handskrivet brev från Viking, mannen i hennes liv.

Han, som har gett henne tre söner.

Brevet är närapå sönderläst.

"Du förstår Elisabet .., jag läser det flera gånger per dag .., lyssna här .., hör vad han skriver .., att han längtar efter mig ...", säger hon.

Brevet visar sig vara skrivet just i början av deras förhållande, då, när inga barn fanns.

Åååå, som hon saknar Viking!

Flera gånger den här sommaren ska hon visa mig brevet och hon berättar hur ofta hon tänker på tider som har flytt.

"Det är så underligt förstår du .. (men hon säger ... föstår utan r .., så där på småländskt vis ..) att man tänker så mycket på tider som har varit .., och jag tänker på Viking nästan jämt".

Som en ständig längtan är det.

Men nu ..., behöver Gunvor inte längta längre.

För om det är så där som man vill tro, att man möter dem som gått före, så sitter nog Gunvor vid Vikings sida och håller honom i handen och ler så där lyckligt mot honom, ja, så där som på det svartvita kortet som hon har visat mig och som sitter på väggen där ute på altanen.

Det är vad jag tror.

För igårkväll öppnades fönstret för lilla Gunvor.

Fönstret till en annan dimension.

Jag har inte ord för hur tacksam jag är att jag fick lära känna henne.

33 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Beklagar djupt din o er sorg...

Du o jag vet båda hur det är mista just sin mor... den där sista länken till ens barndom o uppväxt.

Stor varm kram till er båda

Ellis sa...

Jag hade ju turen att få träffa henne några gånger och å vad jag tyckte om henne! Hon var så snäll, och rolig! Jätterolig! En riktig filur.

Elisabet, Pv och resten av familjen: jag är så ledsen. Jag önskar jag kunde krama om var och en av er länge, länge.

Ett ljus brinner för Gunvor här i Arvidsjaur.

Matildas fikarum sa...

Jag beklagar sorgen. Det var mycket fint skrivet.

Anita sa...

Många varma tankar till PV och dig...

Smulan

H-lady sa...

Hur kan man gråta över en människa man aldrig träffat? Men så är det... tänder ett ljus och tänker på er!

Anonym sa...

Ja, det ligger en djup sorg i att förlora sin mamma. Tacksamt nog har ni varandra, att stötta och älska. Det är bra.
AkiH

Evas blogg sa...

Jag tänder ett ljus för Gunvor idag. Och ett för er alla som bär på sorgen efter en älskad människa. Varma tankar till er!

Mian sa...

Åh nej, gick det så snabbt.
Även jag hade glädjen att få träffa Gunvor i maj - en härlig människa! Humoristisk, pigg och (precis som Ellis skriver) finurlig.
Varma kramar till PV och dig. Jag tänker på er.

Linda sa...

Fina Gunvor, det är väl klart att du sitter vid Vikings sida nu. Ni två, tillsammans igen.
Många kramar till er och tack för att några av oss hade förmånen att träffa den fina Gunvor.

Monet sa...

Jag är också med dig i mina tankar, skrev det till dig förut.

Tiden stannar lite.

Anonym sa...

Alla vi som mist våra mammor vet ju.
Kommer osökt att tänka på Göran Tunströms fina dikt:
När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken...
... När mammor dör, växer det sly överallt.
Beklagar djupt er sorg.
Varma tankar och kramar till er båda
Hemifrån-Kerstin

pralinen sa...

Kramar till er...

Prettomorsan sa...

Vackert skrivet...

Annela sa...

Vilken tur att jag hann träffa gulliga Gunvor i somras. Hon var , precis som Ellis skriver en filur, och det svartvita kortet och brevet fick jag också förmånen att se då Qi och jag skjutsade hem henne till sommarhuset efter bloggträffen. En liten fin människa som lämnar ett stort tomrum.
Mina tankar är hos er.

S o F sa...

Så fort det gick...

Mina allra varmaste hälsningar till pv och dig.

Ord känns futtiga, det hade varit lättare att bara få krama om er.

Tack E för din fantastiska förmåga att skriva ner tankar och känslor om det som är Livet, det berör mig djupt.

Bert sa...

Varma tankar från norr.

cruella sa...

Beklagar sorgen. Du skriver så fint. Hälsa alla som saknar Gunvor. Det är många som tänker på er nu.

-B- sa...

Mange gode tanker,og varme klemmer sender jeg til dere begge.

Cecilia N sa...

Sorgen berör. Jag har inte träffat Gunvor mer än genom din blogg och jag sitter här med blöta ögon.

Hoppas som du att hon träffat Viking nu.

Varma kramar till er alla.

PS. Blir det någon Sigge nu när pElle kommit tillbaka?

Christina sa...

Oj, var det därför Pelle kom tillbaks igen!

Jag beklagar djupt sorgen, och tänker både på dig och Pv.

Annas mamma sa...

Vad förunderligt livet är....din operation som gjordes när den gjordes, genom den kom du till landet Halland,tidigare? Du och PV är tillsammans och båda behöver ni nu varandra ännu mer. Det gick fort för hans mamma, men en tröst kan vara att hon inte behövde komma till nästa ställe med kanske osäker vård o s v. Du skriver så fint om brevet från hennes man, kanske det finns någon föraning ändå, jag tror det. Nu är de tillsammans någonstans. Precis som våra föräldrar fast vi inget hör....Kram

Anonym sa...

Låter att ha varit en härlig dam!Stor kram till er !Babsan

Anitha sa...

Kram från oss i Adak!

Anonym sa...

E!
med raderna: igårkväll öppnades fönstret....så svämmade ögonen över så jag inte såg att läsa kanppt. Trots jag bara vet om henne i din blogg,men som du skriver E, så är det såå här nära....
nu ska jag läsa pElles rader om det går
ledsenkram
/Mimmi

Elisabet. sa...

till er alla, prick alla: jag ska visa allt det fina ni har skrivit för pv när han kommer hem, fast kanske har han smygläst på jobbet redan ...?

till annas mamma: precis vad jag har tänkt. Jag sa det igårkväll till honom. Visst är livet förunderligt? Plötsligt blir mitt knä sååå eländigt och jag blir opererad och hamnar här i ett par månader och så dör hans mamma.
I fjol dog min mamma.
En vecka efter begravningen ramlar jag på jobbet och bryter handleden och blir här en månad.
Näää.
Absolut omöjligt är det att tro att inte tillvaron på nåt vis hänger ihop.

Största kramen til er ALLA.

Vilka underbara vänner ni är!

Cicki sa...

Idag går det varma tankar till dig och PV. Kanske är det en liten tröst ändå att det fick gå fort för PV:s mamma. Att slippa ligga länge och vara sjuk och beroende av andras hjälp. Kramar till er alla i landet Halland. Undrar som Christina om det blir någon lite kompis till pElle nu eller om han får vara ensam herre på täppan tills vidare. Kram

Cecilia i Houston sa...

Manga varma kramar fran Houston!

Mildamakter sa...

Varma tankar till er nu

mossfolk sa...

Så fort det gick. Och så fint du har skrivit.
Varma varma tankar till er!!!

Hjortron sa...

"Ibland rör någon vid våra liv
- och dröjer kvar för alltid
i våra hjärtan"
- så är det med dig och de dina som jag följt så länge,
varma tankar till er
Solveig

Gerd sa...

Många kramar till er alla. Vi tänker på er.
Gerd och Kjell

Elisabet. sa...

Åååå, till er på sluttampen: så vänliga ni är!

Pv har läst och blivit sååå rörd och tacksam.

Eva i Tyresö sa...

Ja när mammor dör så är det något särskilt som sker.....
Något som upphör.
Man förlorar verkligen ett av väderstrecken.
Kram Elisabet o PV ! Stor kram från oss båda.